Ivar Kreuger

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

För miniserien, se Ivar Kreuger (miniserie).

Ivar Kreuger
Ivar Kreuger omkring 1930 vid sitt skrivbord på Svenska Tändsticks AB:s huvudkontor, det s.k. Tändstickspalatset.
Född	2 mars 1880 Kalmar, Sverige
Död	12 mars 1932 (52 år) Mall:Landsdata Frankrike Paris, Frankrike
Utbildning	Civilingenjör
Yrke/uppdrag	Industrialist, finansman. Skapare av Kreugerkoncernen
Maka	Ogift
Barn	Okänt
Föräldrar	Ernst och Jenny Kreuger

Ivar Kreugers namnteckning, 1930.

Ivar Kreuger [uttalas kryger], född 2 mars 1880 i Kalmar stadsförsamling, död 12 mars 1932 i Paris, var en svensk ingenjör, företagsledare, finansman och grundare av Kreugerkoncernen.

Från att ursprungligen under tidigt 1900-tal grundat och utvecklat byggföretaget Kreuger & Toll Byggnads AB, med armerad betong som specialitet, skapade Kreuger genom aggressiva investeringar och innovativa finansinstrument ett omfattande tändsticks- och finansimperium^[1] som i slutet av 1920-talet kontrollerade merparten av världens hela tändsticksproduktion och en rad stora svenska industrikoncerner. Koncernens omfattande utlåning till stater under 1920-talet bidrog starkt till att kapital från främst USA finansierade en stor del av uppbyggnaden av Europa efter första världskriget. Efter börskraschen i New York 1929 började koncernen få problem. Kreugers död i Paris den 12 mars 1932 utlöste den så kallade Kreugerkraschen, då stora delar av koncernen försattes i konkurs. Sammanbrottet är en av historiens mest omfattande konkurser och fick långtgående politiska, personliga och ekonomiska konsekvenser i Sverige, USA och många andra länder runt om i världen.

Ivar Kreuger har kallats "Fursten i den första globala finansstaten" och var under sin levnad känd som "Tändstickskungen".

Biografi

Familj

Ivar Kreuger var son till Ernst Kreuger (född 1852 i Kalmar) och Jenny Kreuger (född Forssman 1856 i Kalmar). Ivar Kreuger bildade aldrig någon egen familj men levde under många år tillsammans med Ingeborg Eberth (född Hässler).

De tidiga åren

Ivar Kreuger tog studentexamen redan vid 16 års ålder genom att läsa privat och hoppa över två årsklasser. Därefter utbildade han sig till civilingenjör på KTH i Stockholm med en kombinerad examen i maskinteknik och väg- och vattenbyggnad som han var klar med vid 20 års ålder. Efter avslutad utbildning tillbringade han med början i USA sammanlagt sju år utomlands, då han under kortare perioder beroende på tillgången på arbetstillfällen även var verksam i Mexiko, Sydafrika, Storbritannien och Tyskland. I Sydafrika drev han, tillsammans med en kollega han träffade i USA, Anders Jordahl, under en kort tid i brist på byggprojekt, en restaurang som dock inte blev speciellt lyckosam. Ivar gjorde också ett kort besök i Indien som dock inte resulterade i något arbete. Han återvände flera gånger till USA där han tillbringade den mesta tiden och i huvudsak arbetade som anställd för ett flertal olika företag som utförde konstruktions- och beräkningsarbeten åt byggföretag, bland annat vid företaget The Consolidated Engineering & Construction Co. och Purdy & Henderson i New York.

Han kom tidigt i kontakt med den då relativt nya byggmetoden med armerad betong enligt system Julius Kahn med bakomliggande patent som exploaterades av företaget Trussed Concrete Steel Co.^[2], där han dock aldrig var anställd. Hans matematiska begåvning, som finns belagd redan från småskolan, blev en avgörande faktor för hans framgångar som byggnadsingenjör i Amerika. Som anställd i konsultföretaget Purdy & Henderson under åren 1902-1903, som utförde konstruktions- och beräkningsarbeten åt bland annat byggföretaget Fuller Construction Co., deltog han i uppförandet av flera skyskrapor på Manhattan i New York, bland annat den spektakulära byggnaden Flatiron Building (i Sverige kallad 'Strykjärnshuset') som stod klar 1902.

Med tiden blev han utsedd till chefsingenjör för flera projekt, däribland uppförandet av ett stadion och studentbostäder vid universitet i Syracuse i norra delen av delstaten New York som byggdes under 1907. Åren utomlands och speciellt tiden i Amerika gav honom många viktiga erfarenheter, dels som byggnadsingenjör i praktisk verksamhet, dels i fråga om nya byggmetoder som ännu inte hade kommit till Sverige och hur amerikanskt storföretagande fungerade. Han hade även noggrant studerat hur handeln med värdepapper på börsen på Wall Street i New York gick till. Vid jultid 1907 återvände han till Sverige. Han hade då lyckats få representantskapet för Trussed Concrete Steels patentskyddade Kahn-byggsystem för den svenska och den tyska marknaden. Målsättningen var nu att lansera de nya byggmetoderna i Sverige och Tyskland.

Byggföretaget Kreuger & Toll grundas

Trion som 1908 grundade Kreuger & Tolls byggverksamhet. Paul Toll (stående), sittande fr. vänster, Henrik Kreüger (Ivars Kusin) och Ivar Kreuger. Bilden är från Råsundaviaduktens bygge i Solna 1908, ett av Kreuger & Tolls första uppdrag.

Väl hemkommen till Sverige var Kreugers avsikt från början att arbeta för det amerikanska företaget Trussed Concrete^[3] Steel Co. på den svenska marknaden tillsammans med sin kusin Henrik Kreüger som arbetade på KTH inom sektionen för väg- och vattenbyggnad, där han var specialist inom området byggnadsteknik med armerad betong. Samtidigt hade också Paul Toll på byggfirman Kasper Höglund, som tidigare hade anlitat Henrik Kreüger som konsult, vidtalats om att ingå i den nya firman. Genom ett lån beviljat av Oscar Rydbeck på Härnösands Enskilda Bank lyckades de bli oberoende av det amerikanska företaget vad gällde rörelsekapital i ett inledande skede, och den 18 maj 1908 grundade Ivar och Paul byggföretaget Kreuger & Toll med byggsystem enligt J. Kahn som specialitet. Henrik Kreüger som insisterat på att få ingå som delägare kom dock inte med som anställd i företaget utan skulle anlitas som konsulterande ingenjör för de mer avancerade beräkningarna.

För att påtala fördelarna med den nya byggtekniken, som till en början många i Sverige var skeptiska till, höll Ivar Kreuger flera föredrag hos olika byggorganisationer och skrev en stor illustrerad artikel i Teknisk Tidskrift 1908 med titeln "Erfarenheter från Nordamerika angående armerade betongkonstruktioner" som väckte stor uppmärksamhet i byggkretsar. Företagets första order var en bjälklagskonstruktion till Gullspångs Elektrokemiska AB och därefter en viadukt vid Råsunda i Solna. Orderingången steg ganska snart kraftigt genom det stora intresse som hade väckts för de nya byggmetoderna, eftersom de avsevärt förkortade byggtiden och gav mer hållfasta byggkonstruktioner med mindre materialåtgång jämfört med konventionell byggteknik. Ivar Kreuger var också oerhört noga med att alla deras projekt till varje pris skulle genomföras inom utlovad tid, helst på kortare tid än vad som avtalats med beställarna, vilket kom att bli en viktig del av företagets marknadsimage på den starkt konkurrensutsatta byggmarknaden.

Byggsystemen med stålbalkar och armerad betong enligt Julius Kahns system upptogs inte i de byggnormer som gällde i Sverige runt 1908, och vid företagets inledande projekt fick man inte ritningsunderlagen godkända av myndigheterna. Man blev tvungen att anlita expertis från utlandet där byggsystemen var etablerade för att övertyga myndigheterna om att konstruktionerna uppfyllde de krav man kunde ställa.

Under samma tid som Kreuger & Toll drog i gång sin verksamhet i Sverige grundade Kreuger tillsammans med en arbetskollega från tiden i Amerika, norrmannen Anders Jordahl^[4], företaget Deutsche Kahneisengesellschaft, för att exploatera Kahn-systemet i Tyskland. Axel Hallin och Oscar Rydbeck gick in som delägare i det tyska företaget där Trussed Concrete Steel Co. tillhandahöll ett inledande rörelsekapital.

Företaget Kreuger & Toll ombildades 1911 till Aktiebolaget Kreuger & Toll med oförändrad verksamhetsbeskrivning. Företaget kom att medverka i flera större byggprojekt, inte minst i Stockholm, till exempel Stockholms stadion, Nordiska Kompaniet, Danvikshem och den komplicerade grundläggningen för Stockholms stadshus.

Ivar Kreugers intressen kom med tiden att utvidgas till att inte bara handla om byggverksamhet. Under de inledande åren i byggbranschen fick han den uppfattningen att många fastigheter i Stockholm var klart undervärderade och heller inte förvaltades på ett optimalt sätt, varför han började köpa fastigheter och tomtmark i de centrala delarna av Stockholm. Detta resulterade så småningom i grundandet av Fastighetsbolaget Hufvudstaden (1915) med en central styrning av fastighetsförvaltning, hyressättning och nybyggnation via det egna byggbolaget. Som en konsekvens av utvidgningen av Kreuger & Tolls verksamhetsområde, delades företaget senare upp i en byggverksamhet genom grundandet av Kreuger & Toll Byggnads AB, där Paul Toll gick in som huvudägare och verkställande direktör. AB Kreuger & Toll under ledning av Ivar Kreuger blev ett holdingbolag med en rad vitt skilda verksamheter. Delningen av bolaget skedde dock först efter att Kreuger hade grundat Svenska Tändsticks Aktiebolaget, 1917.

Ivar Kreuger kom tidigt in i bankvärlden där Oscar Rydbeck blev en centralfigur under lång tid i Ivar Kreugers företagsbyggande. När Sveriges Privata Centralbank grundades i januari 1912 valdes han in i styrelsen genom en rekommendation av Oscar Rydbeck som i en dagboksanteckning skrev: "Dessutom hade jag föreslagit den unge, driftige ingenjören Ivar Kreuger att inväljas i styrelsen".

Tändsticks- och finansimperium

När familjen Kreugers egna tändsticksfabriker i Kalmar, Fredriksdal och Mönsterås i början av 1912 fick finansiella svårigheter, liksom många andra företag i tändsticksbranschen vid den tiden, blev han rekommenderad av Oscar Rydbeck att ombilda dessa till ett aktiebolag för att få in mer kapital, varvid AB Kalmar-Mönsterås Tändsticksfabrik grundades i maj 1912. Huvuddelen av aktiekapitalet tecknades av hans far Ernst Kreuger och farbrodern Fredrik Kreuger. Ivar ingick i styrelsen och hans bror Torsten Kreuger utsågs till verkställande direktör. Detta var startpunkten för en total omstrukturering av den starkt splittrade svenska tändstickindustrin, ledd av Ivar Kreuger. En sammanslagning av detta företag med en rad mindre tändsticksföretag i Sverige genomfördes 1913, då AB Svenska Förenade Tändsticksfabriker grundades med Ivar Kreuger som verkställande direktör. Under 1914-16 förvärvade han också företag som tillverkade de maskiner som användes i tändstickfabrikerna (Siefvert & Fornander samt Ahréns Mekaniska verkstad) och grundade 1916 AB Elektrolytiska i Trollhättan för att täcka råvarubehovet av kaliumklorat. Ett tydligt resultat av de rationaliseringar han initierade var att produktionen av tändstickor för denna företagsgrupp steg från 98 000 kistor^[5] år 1914 till 143 000 för år 1915 för att 1916 vara uppe i 180 000 kistor per år. Han förvärvade under denna tid också de största tändsticksföretagen i Norge (Bryn & Halden) och i Finland (Wiborgs och Kekkola tändsticksfabrik).

Genom en sammanslagning av AB Svenska Förenade Tändsticksfabriker med det vid den tiden största tändsticksföretaget i Sverige, Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriks AB, som han redan 1913 hade uppvaktat men som då tackat nej, grundade Kreuger 1917, med stöd av Handelsbanken och Emissionsbolaget, Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB). Företaget kom att omfatta hela den svenska tändsticksindustrin från råvara till färdig produkt. Ett företag i Finland, Cyrus Toll OY^[6], som köpte in aspvirke för tändsticksindustrin från Finland och Ryssland och ombesörjde transporterna med egna fartyg och pråmar, förvärvades under 1919. Ivar Kreuger genomförde också mycket omfattande rationaliseringar i produktion, administration, inköpsfunktioner och utvidgade försäljningsorganisationen med egna säljbolag i många europeiska länder. En modern storkoncern inom tändsticksindustrin var därmed för första gången grundad i Sverige med en struktur enligt dagens industrikoncerner. Man kunde nu ta upp konkurrensen på allvar med de stora tillverkarna utanför Skandinavien. Denna omvandling skedde således på mindre än fem år, från 1912-1917 parallellt med en kraftig expansion av byggbolagets verksamhet, under ledning av Paul Toll, som med tiden kom att arbeta i de flesta länder runt Östersjön och en kort period även i Ryssland fram till 1916.

Kreugerkoncernens verksamhet kom därefter att under 1920-talet att parallellt med tändsticktillverkningen att inriktas mot uppbyggnad av en kombinerad finans- och industrikoncern med Svenska Tändsticks Aktiebolaget som grund. Kapital anskaffades genom emission av aktier och så kallade participating debentures i STAB och holdingbolaget Kreuger & Toll AB. Med kapitalet förvärvades aktier i främst tändsticksföretag, svenska industriföretag och fastigheter, men också i en rad företag och fastigheter i Europa. 1923 grundade Kreuger tillsammans med företaget Lee Higginson & Co. med säte i New York, holdingbolaget IMCO (International Match Corporation) med en koncentration mot tändsticktillverkningen i USA och länder utanför Europa. Omkring 1925-1926 tillverkade Kreugers tändsticksföretag sammanlagt cirka 14 miljoner kistor per år med en ökande tillverkningsvolym för varje år.

Systemet med participating debentures innebar att man utgav skuldebrev med utdelningsmöjlighet. I debenturen kombineras obligationens relativt sett högre säkerhet med aktiens möjlighet till del av uppkommen vinst. Räntan på en participating debenture var till skillnad från räntan på en vanlig obligation skattefri och lockade både småsparare och stora investerare. Kreuger hade övertalat ett stort antal banker att sälja debentures till sina kunder vilket gjorde att debenturen snabbt spreds över världen och sågs som en mycket god investering. 1929 hade värdet av STAB:s participating debenture-papper stigit till över 800 procent över sitt nominella värde.

Under 1920-talets senare hälft började koncernen låna ut pengar till stater med förmånlig ränta och mycket långa amorteringstider som i sin tur hade lånats upp genom debenturen, men också genom direkta egna lån framförallt i amerikanska banker, bland annat 75 miljoner dollar till Frankrike 1927 och 125 miljoner dollar till Tyskland 1929. Lånen var oftast förknippade med avtal om monopol på tillverkning och/eller distribution av tändstickor. De sammanlagda lånen från Kreugerkoncernen till olika stater uppgick nominellt till som högst 387 miljoner dollar. Konstruktionen med monopolavtal gjorde att Kreuger på kort tid blev marknadsdominerande på tändstickor i världen och kunde därmed också i allt högre grad börja styra prissättningen. Statslånen till länder i Europa bidrog starkt till att kapital från främst USA kom att svara för en stor del av uppbyggandet av Europa efter första världskriget, lån som till betydande del aldrig betalades tillbaka genom utbrottet av andra världskriget.

När tändstickskoncernen var som störst omfattade den 250 fabriker i 43 länder. Monopol eller monopolliknande förhållanden rådde på 25 av dessa marknader. Detta motsvarade omkring 75 procent av hela världens dåvarande tändsticksproduktion. AB Kreuger & Toll hade också aktiemajoritet i flera stora svenska industriföretag som LM Ericsson, SCA och Boliden.

När Kreuger på våren 1930 besökte USA blev han mottagen som en av världens ledande industri- och finansmän. Han höll ett uppmärksammat föredrag hos organisationen Industrial Club of Chicago den 15 maj 1930 med titeln The transfer problem and its importance to the United States, där han analyserade det världsekonomiska läget och bland annat betonade vikten av att kapital och varor måste kunna röra sig fritt över nationsgränserna. Han blev också inbjuden till USA:s president Herbert Hoover i Vita huset för en diskussion i ämnet. I juni blev han promoverad till hedersdoktor vid universitet i Syracuse med koppling till hans tid som ung chefsingenjör för byggnationer vid universitet 1907.

Kreugers fall

En viss del av det stora aktieinnehavet användes som säkerhet för banklån. Börskraschen på Wall Street 1929 sammanföll med tillkännagivandet av AB Kreuger & Toll:s dittills största emission på den amerikanska marknaden som bland annat skulle gå till det stora lånet till Tyskland på 125 miljoner dollar. Ivar Kreuger fick nu allt svårare att uppbringa kapital till sin verksamhet, men lyckades ändå uppfylla sina åtaganden. Det hela ledde dock till en likviditetskris som kulminerade i oktober 1931 då Kreuger såg sig föranlåten att vända sig till Riksbanken. Kreugerkoncernens lån i olika banker i Sverige motsvarade vid den här tidpunkten mer än halva den dåvarande svenska valutareserven vilket pressade ner värdet på den svenska kronan på den internationella finansmarkanden. Det var bland annat den amerikanske bankiren J.P. Morgan med företaget J.P. Morgan & Co. som hade krävt in ett lån på 55 miljoner dollar eftersom värden i Kreugers aktiepapper ansågs ha sjunkit för mycket som var orsaken till krisen.

Företaget Ericsson anses också ha spelat en stor roll för Kreugers fall. Under 1930 hade han skaffat sig aktiemajoriteten i bolaget varefter han 1931 sålde aktierna till Ericssons huvudkonkurrent i USA, International Telephone and Telegraph (ITT), för 11 miljoner dollar. I februari 1932 kom ITT till den uppfattningen att Kreuger på ett bedrägligt sätt hade förskönat Ericssons ställning och krävde via svenska regeringen att köpet skulle återgå. Kreuger fick dock en tidsfrist för återköpet till den 1 september 1932.

Kreugerkoncernen hamnade på grund av dessa med flera andra samverkande faktorer i en svår ekonomisk kris som hade sin egentliga grund i det tidigare sammanbrottet på den amerikanska aktiemarknaden i oktober 1929. Kursen på Kreuger & Tolls participating debentures föll på New York-börsen från sin högsta notering i mars 1929 på över 46 dollar till 4,5 dollar i slutet av 1931. Den låga aktiekursen gjorde det omöjligt att emittera nya aktier och den utländska kapitaltillförseln upphörde. När de utländska bankerna på hösten 1931 började säga upp lånen till Kreuger & Toll blev bolagets likviditetskris akut och i början av 1932 blev Kreuger tvungen att genom stödköp av aktier i det egna företaget försöka motverka ytterligare baisse-spekulationer på aktiemarknaderna.

Slutet

Under februari 1932 vände sig Kreuger än en gång till Sveriges riksbank för att få kreditstöd, och statsminister C. G. Ekman fick en avgörande roll. Med Riksbanken som garant gick de största svenska affärsbankerna, med undantag av den Wallenbergkontrollerade Stockholms Enskilda Bank, med på att bevilja de begärda krediterna. Villkoret för den nya krediten var dock att en fullständig genomlysning av Kreuger & Tolls ekonomiska ställning kom till stånd. Riksbankens egen utredning hade visat att cirka 135 miljoner kronor saknades för att klara de betalningsanspråk som fanns på Kreugerkoncernen under 1932. Ivar Kreuger som vid den tidpunkten befann sig i USA blev hemkallad till Europa. Kreuger hade lämnat Sverige för sista gången den 29 november 1931 för att efter några veckors vistelse i Paris och London fortsätta sin resa till New York den 12 december med s/s Bremen från Cherbourg. Han återvände till Europa först i mars 1932 med båten Ile de France och vidare båttåg till Paris dit han anlände den 11 mars. Samma dag hade han en första överläggning i Paris med bland andra Krister Littorin, vice VD i Kreuger & Toll och Oscar Rydbeck. Några dagar senare var det bestämt att de skulle sammanträffa i Berlin med riksbankschefen Ivar Rooth.

Ivar Kreugers död

Ivar Kreuger hittades död den 12 mars 1932 i sin lägenhet på 5 Avenue Victor Emanuel III (i dag Avenue Franklin D. Roosevelt) i Paris. Omständigheterna kring hans död har inte blivit helt klarlagda, till största del beroende på bristerna i den franska polisens undersökning av lägenheten. Bredvid kroppen låg en 9 mm automatpistol, och man slöt sig till att Kreuger begått självmord någon gång mellan klockan 10.45 och 12.10 den 12 mars. De personer som först kom in i lägenheten och kunde konstatera faktum var Karin Bökman (Kreugers sekreterare) och Krister Littorin, vice VD i Kreuger & Toll, som sedan tillkallade polisen. På skrivbordet låg ett tjockt kuvert adresserat till Krister Littorin innehållande tre andra kuvert, ett adresserat till Littorin, och de andra till Ivar Kreugers syster Britta respektive till Sune Scheéle. Brevet till Littorin som av någon oklar anledning var skrivet på engelska fast han var Kreugers närmaste svenska medarbetare, hade följande lydelse:

"I have made such a mess of things that I believe this to be the most satisfactory solution for everybody concerned. Please, take care of these two letters also see that two letters which were sent a couple of days ago by Jordahl to me at 5, Avenue Victor Emanuel are returned to Jordahl. The letters were sent by Majestic^[7] - Goodbye now and thanks. I K."

Kreugerkoncernen

Huvudartikel: Kreugerkoncernen

1929-30 stod Kreuger på toppen av sin karriär och koncernen vid denna tidpunkt har beräknats till att omfatta mer än 200 olika företag.

Företaget Kreuger & Toll Byggnads AB under ledning av Paul Toll ingick inte i holdingbolaget Kreuger & Toll AB efter 1917. Ivar Kreuger innehade dock en mindre aktiepost i byggbolaget via fastighetsbolaget Hufvudstaden AB som beställde sina bygg- och renoveringsprojekt hos Kreuger & Toll Byggnads AB.

Kreugerkoncernens totala lån till utländska stater har uppgetts till som högst sammanlagt 387 miljoner dollar (USD) vilket i 1998 års penningvärde skulle motsvara 35 miljarder dollar.^[8]

Kreugerkraschen

Huvudartikel: Kreugerkraschen

Ivar Kreugers död utlöste den så kallade Kreugerkraschen. Många svenskar hade investerat stora delar av sitt kapital i Kreugers bolag - tillgångar som gick förlorade när AB Kreuger & Toll samt IMCO - det amerikanska dotterföretaget till STAB - förklarades i konkurs. STAB rekonstruerades genom ett statligt lån som dom kunde betala tillbaka inom ett par år.

Många av företagen i Kreuger-gruppen levde vidare och övertogs av de banker som hade fordringar på Kreuger. Kreuger & Toll Byggnads AB bytte namn till Toll Byggnads AB och fortsatte med sin byggnadsverksamhet som tidigare med Paul Toll som verkställande direktör. I Sverige har stora delar av de så kallade Wallenberg-, Handelsbank- och Stenbeck-sfärerna sitt ursprung i Kreugers företagsimperium.

Sammanlagt 2,1 miljarder kronor investerades under koncernens tillvaro.^[9]

Privatpersonen

Ingeborg Eberth och Ivar Kreuger vid ett besök på Baltiska utställningen i Malmö 1914.

Fastigheten Villagatan 13A & 13B, där Ivar Kreuger hade sin Stockholmslägenhet.

Ivar Kreuger inför en affärsresa nere i Europa med ett tidigt passagerarflygplan.

Ivar Kreugers snabbgående motorbåt Svalan, byggd 1928. Skiss av båten.

M/Y Loris. Foto från 1932 i samband med att Kreugers dödsbos tillgångar auktionerades ut.

Privat var Ivar Kreuger mycket tillbakadragen och höll sig långt borta från offentligheten. Han gav ytterst få intervjuer och undvek konsekvent alla pressfotografer. Hans ointresse för allmänt socialt umgänge, speciellt i offentliga sammanhang, är väl dokumenterat. Han föredrog att tillbringa sin fritid mellan de många arbetsmötena tillsammans med en mindre krets goda vänner som var väl insatta i koncernens verksamhet. Hans utomordentligt diskreta framtoning och stora generositet mot sin familj och närmaste vänner anser många var karaktärsdrag som var typiska för privatpersonen Ivar Kreuger.

Innan Kreuger hade grundat Svenska Tändsticksaktiebolaget och fått ordning på företagskoncernen, bodde han i en mindre våning i fastigheten på Strandvägen 7c.^[10]Han flyttade senare till Villagatan nr. 13^[11]där han hade sin huvudsakliga bostad fram till sin bortgång, men han bodde också under långa perioder i sin våning i Paris. Han hade även lägenheter i Berlin, New York och Warszawa. Han hade åtminstone två fritidsbostäder; Villa Ugglebo vid Lilla skuggan på Norra Djurgården, som han hyrde av Hovförvaltningen från omkring 1919, som han mest använde för representation och ett fritidshus på Ängsholmen^[12] nordost om Vindö vid Kanholmsfjärden i Stockholms skärgård.

Ett av Ivar Kreugers mer kända privata specialintressen var specialbyggda motorbåtar, ett intresse som han delade med sin bror Torsten Kreuger, och ägde genom åren ett antal motorbåtar, bland andra salongsbåten Elsa (byggd 1906), expresskryssaren M/Y Loris (1913) och salongsjakten Tärnan (1925). Hans sista motorbåt var salongsracern Svalan, som byggdes på Lidingövarvet 1928, och är den av Kreugers båtar som blivit mest känd. Svalan var ett unikt specialbygge, av s.k. 1-stegs hydroplantyp med fartresurser på över 50 knop. Hemmahamnen för hans båtar efter 1919, var vid Villa Ugglebo.

Han tog aldrig körkort för bil utan hade en privatchaufför som körde hans bilar. Han körde heller aldrig sin båtar själv utan hade en besättning som körde och skötte om båtarna. Han läste mycket, hade ett välförsett bibliotek i både Stockholm, Paris och New York och hade också ett visst intresse av att investera i konst^[13]. Han var också en flitig amatörfotograf, vilket framgår av Ingeborg Eberths bok^[14] om sin tid med Ivar Kreuger. Ivars och Ingeborgs favoritplats under sommaren när tid gavs var på deras egen skärgårdsö Ängsholmen, dit han också ofta bjöd den närmaste vänkretsen och de personer som tillhörde den inre kretsen av chefer i Kreugerkoncernen.

Ivar Kreuger var en av de första i Sverige som utnyttjade flyget för sina affärsresor inom Europa när mindre propellerdrivna plan som även kunde ta passagerare blev tillgängliga där man tidigare varit hänvisad till tidsödande tåg- och båtresor.

Huvudartikel: Pickfords och Fairbanks stockholmsbesök 1924

I egenskap av majoritetsägare i Svensk Filmindustri (SF) som grundades 1919, blev han ibland inbjuden att träffa dåtidens stora filmstjärnor. Ett av dessa tillfällen var när Mary Pickford och Douglas Fairbanks var inbjudna till Stockholm av SF vid midsommartid i juni 1924, då Ivar Kreuger stod för en visningstur i Stockholms skärgård med hans motoryacht Loris. Delar av detta besök finns förevigat av SF i en 6 minuters filmsekvens^[15]. På filmsekvensen från båtfärden, besöks först Charles Magnussons sommarställe på Skarpö norr om Vaxholm och i slutet av filmen hans egen ö Ängsholmen. I båten syns förutom gästerna från Amerika, Ivar Kreuger, Charles Magnusson och Greta Garbo samt några andra personer inom SF.

Uttalanden

Ivar Kreuger gav ytterst få längre intervjuer. Ett av de få tillfällen där det finns en dokumenterad längre intervju var när han 1929 i USA utfrågades av en journalist på Saturday Evening post. På en fråga om vad som var nyckeln till hans framgångar, lär Kreuger ha svarat: "Silence, silence and silence".^[16]

Den tolkning som framförts av detta uttalande var att hans affärer, under uppbyggnaden av tändstickskoncernen, ofta var förknippade med uppgörelser med representanter för regeringar. Om information hade läckt ut i förtid fanns det risk att affären omintetgjorts och fått negativa politiska konsekvenser för motparten.

Referenser

Noter

1. ↑ En uppfattning om koncernens storlek i början av 1930-tal framgår t.ex. av att Koncernen under 1930 svarade för 64 procent av den totala omsättningen på Stockholms fondbörs. Ref: Algott, Stig, 1963: "Stockholms fondbörs 100 år".
2. ↑ Julius Kahn (1874-1942) och hans bror Albert Kahn grundade Trussed Concrete Steel Co. USA, 1903. Ref: ”Landmarks Preservation Commission, Februari 10, 2004, PDF page 4,”. www.nyc.gov. http://www.nyc.gov/html/lpc/downloads/pdf/reports/thomson.pdf. Läst Sept 8 2008. 
3. ↑ Engelskans 'trussed concrete' motsvarar svenskans 'armerad betong'.
4. ↑ Jordahl Befeistungstechnik webbplats, Jordahl historie.
5. ↑ En ”kista” inom tändsticksbranschen motsvarar 7 200 askar à 40-50 tändstickor. Ref. L.E. Thunholm, Ivar Kreuger, 1995, sid. 45. ISBN 91 7054 757 2
6. ↑ Cyrus Toll OY grundades av Cyrus Toll, bror till Paul Toll.
7. ↑ Majestic var ett atlantgående ångfartyg tillhörande rederiet White Star Line byggt 1922 (Majestic II) som trafikerade rutten mellan New York och England som också användes för postgång.
8. ↑ Webbplats Qikrux, internlänkar 'Kreuger manuscripts->Kreuger trust organisation'
9. ↑ Bonniers konversationslexikon, 1951.
10. ↑ ARC Norge, arkitektur och byggnadshistoria, Stockholm, Strandvägen 7.
11. ↑ Fastigheten omfattar adresserna 13A & 13B och ägdes på Kreugers tid av hans fastighetsbolag Hufvudstaden fastighetsbolag AB. Huset ägs idag av en bostadsrättsförening. Tvärs över gatan på adress 10 bodde familjen Paul Toll i en separat villa som dock inte finns kvar.
12. ↑ Notering i fastighetsbok från Värmdö kommun om Ängsholmen "Holmen har ägts av Ivar Kreuger."
13. ↑ Kreugers svenska konstsamling auktionerades ut i september 1932 och innehöll 88 oljemålningar, däribland 19 av Zorn och ett stort antal Holländska mästare. I den amerikanska samlingen som såldes i New York fanns bland andra Rembrandt och Anthonis van Dyck. Ref. L.E. Thunholm, Ivar Kreuger, 1995, sidan 313. ISBN 91 7054 757 2.
14. ↑ Ingeborg Eberth, titel,"Mitt samliv med Ivar Kreuger", Skandinaviska pressförlaget, 1932.
15. ↑ Filmsekvens med Mary Pickford och Douglas Fairbanks i Stockholm 1924. SVT-Play.
16. ↑ Tidningsintervju: Issac F. Marcosson, "Ivar Kreuger", Saturday Evening Post, USA, 12 oktober 1929

Källor

• Thunholm, Lars-Erik (1914-2006): Ivar Kreuger. Publicerad av T. Fischer & Co, 1995. ISBN 91-7054-757-2
• Thunholm, Lars-Erik (1914-2006): Oscar Rydbeck och hans tid. Publicerad av T. Fischer & Co. 1991. ISBN 91-7054-659-2
• Kreuger, Torsten (1884-1973). Sanningen om Ivar Kreuger. Händelserna kring Ivar Kreugers sista år. 1966.
• Bjerre, Poul: Kreuger, 1932.
• Bonniers konversationslexikon, 2:a upplagan 1943, spalt 381-385.
• Nationalencyklopedin, band 11, sid. 397.
• Nationalencyklopedins webbupplaga, NE.se.
• Toll, Magnus: Paul Toll 1882-1946, ingeniör-entreprenör. 1996. (Uppgift om utgivande förlag saknas)

Se även

• Kreuger & Toll
• Kreugerkoncernen
• Kreugerkraschen
• Släkten Kreuger

Vidare läsning

• LIBRIS: Ivar Kreuger
• Frank Partnoy: The Match King: Ivar Kreuger, The Financial Genius Behind a Century of Wall Street Scandals, 2009 (Engelska). ISBN 1586487434. 
• ”Monopolist” (på Engelska). Time Magazine. 28 oktober 1929. http://www.time.com/time/magazine/0,9263,7601291028,00.html. 
• ”Ivar Kreuger, the match king - A likeable rogue” (på Engelska). The Economist. 23 april 2009. http://www.economist.com/books/displaystory.cfm?story_id=13525904. 

Externa länkar