Italiensk grammatik

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Innehåll

Huvudartikel: Italienska

Uttal och fonologi

Artiklar

Definit artikel

Definit artikel, eller "bestämd artikel", är en artikel som återfinns framför substantiv i den så kallade definitiva formen (den bestämda formen). I italienskan förekommer sju olika sorters artiklar: fyra i singularis och tre i pluralis. De är il, la, lo, l' (den sistnämnda förekommer både i femininum och i maskulinum) i singularis och i, gli och le i pluralis. Av dessa artiklar är 5 maskulina och 3 feminina (l' finns i både femininum och maskulinum).

Det syns oftast på ordet vilken artikel som skall användas. Ord som slutar på -a i singular är oftast feminina och ord som slutar på -o i singular är oftast maskulina. Ord som slutar på -e kan vara både feminina och maskulina. Noterbart är till exempel att ordet mano (hand) är feminint och böjs la mano - le mani.

Den enda oregelbundna artikeln är dock gli framför ordet dio, som betyder Gud. "Il dio" (guden, singular) blir "gli dei" i plural.

Definita artiklar
Singular Plural Användning
Maskulinum il i framför konsonant
lo gli framför z, gn, pn, ps, x, eller s + konsonant
l' framför vokal
Femininum la le framför konsonanter (och i plural även före vokaler)
l' framför vokal

I tabellen ovan framgår hur man använder den bestämda artikeln i singular och plural och i tabellen nedan finns det konkreta exempel. Artikeln il blir alltså i i pluralis och lo och l' (som skrivs ihop med ordet, till exempel l'italiano, italienskan/italienaren) blir gli i pluralisformen.

Exempel
Italienska Svenska
Singularis
Il ragazzo Pojken
Lo spirito Anden
L'italiano Italienaren/Italienska
La ragazza Flickan
L'ombra Skuggan
Pluralis
I ragazzi Pojkarna/Barnen
Gli spiriti Andarna
Gli italiani Italienarna
Le Ragazze Flickorna
Le ombre Skuggorna

Indefinit artikel

Det finns fyra indefinita artiklar i det italienska språket, två maskulina och två feminina. De maskulina är un och uno, och de feminina är una och un'. Un används i normalfall i maskulinum, fast uno används istället framför z, gn, ps eller s + konsonant. Una används i normalfallet i femininum, men när substantivet börjar på en vokal används un' och sedan ordet direkt efter, till exempel un'arancia. Det finns inga oregelbundenheter av användandet av den indefinita artikeln.

Indefinit artikel
Maskulinum Femininum
un singular una singular, framför konsonant
uno singular, framför z, gn, eller s
+ konsonant
un' singular, framför vokal
Exempel
Italienska Svenska
Maskulinum
Un uomo En man
Un ragazzo En kille
Uno specchio En spegel
Uno zio En morbror/farbror
Femininum
Una ragazza En tjej
Un'arancia En apelsin

Är substantiven i plural kan man dock ej använda uno/un/una/un'. Då kan följande användas istället:

  • qualche [substantiv i singular] (betyder "några", notera att substantivet alltid är i singular)
  • alcuni/e [substantiv] (betyder "några")
  • un paio di [substantiv] (betyder "ett par")
  • [partitiv artikel] (se nedan ang. partitiva artiklar) [substantiv i antingen plural eller singular] (innebär en obestämd mängd av något)
  • endast substantiv i plural (innebär en obestämd mängd av något)
Exempel
Svenska Italienska
Qualche giorno Några dagar/någon dag
Alcuni ragazzi Några killar/barn
Alcune ragazze Några flickor
Un paio di camiciette Ett par blusar
Dei uomini Män (obestämd mängd)
Del vino Vin (obestämd mängd)
Degli specchi Speglar (obestämd mängd)
Dell'arancia Apelsiner (obestämd mängd)
Mele Äpplen (obestämd mängd)

Partitiv artikel

Partitiv artikel finns inte i det svenska språket, men kan sägas innebära ungefär "en obestämd mängd av". Frågar man till exempel om någon vill ha några tomater, så kan man använda den partitiva artikeln.

Till exempel:

  • Voui dei tomati? - Si, ne voglio tre. ("Vill du ha tomater? - Ja, jag vill ha tre.")

Den partitiva artikeln bildas i italienskan genom en sammandragning av di och den bestämda artikeln. De olika partitiva artiklar som finns är då:

  • Maskulinum
    • Del (di + il)
    • Dello (di + lo)
    • Della (di + la)
    • Dell' (di + l')
  • Femininum
    • Dei (di + i)
    • Degli (di + gli)
    • Delle (di + le)

Fler sammandragningar och hur de bildas finns längre ned.

Pronomen

Personliga pronomen

I nominativ finns det även en "Ni-form" som används när man pratar med personer man niar, vilket i Italien i stort sett innebär alla som är äldre och de som man inte känner. Man säger då "Lei" (alltid med stort L) till en person som man niar och "Loro" till flera personer som man niar.

Personliga pronomen
N. P. Nominativ Ackusativ (obet.) Dativ (obet.)
Sing. 1:a io jag mi mig mi mig
2:a tu du ti dig ti dig
3:e lui han lo honom gli honom
lei hon la henne le henne
esso/essa han/hon lo/la den/det
Plur. 1:a noi vi ci oss ci oss
2:a voi ni vi er vi er
3:e loro de li dem m. loro (gli) dem
le dem m.

Alla vokaler i ovanstående tabell uttalas kort.

Demonstrativa pronomen

De två vanligaste demonstrativa pronomina är quello (den där) och questo (den här). Dessa böjs efter numerus och genus.

Questo

  • Den här, den här
Singular Plural
Mask. questo libro questi libri/uomini
quest'uomo
Fem. questa casa queste case/ere
quest'era

Quello

  • Den där, de där
Singular Plural
Mask. quel libro quei libri
quello specchio quegli specchi/orologi
quell'orologio
Fem. quella casa quelle case/ansie
quell'ansia
  • Maskulina ord som börjar på z, s + konsonant, ps, y eller gn
    • quello specchio (den där spegeln, mask sing.)
    • quegli specchi (de där speglarna, mask plur.)

Relativa pronomen

De vanligaste relativa pronomina är che och cui. "Che" används som subjekt eller direkt objekt i bisatsen: "Chi è l'uomo che hai visto?" ("Vem är mannen som du såg?") eller "Quello è l'uomo che mi ha picchiato" ("Den där är mannen som slog mig"). "Cui" används när relativsatsen inleds av en preposition: "Chi è l'uomo con cui hai parlato?" (Vem är mannen som du talade med?). "Dov'è la ragazza di cui mi hai parlato?" ("Var är flickan som du berättade för mig om ?"). Prepositionen "a" kan ofta utelämnas: "È il collega (a) cui ho parlato di te" ("Det är kollegan för vilken jag har berättat om dig").

Det finns också en annan möjlighet, dock betydligt mer högtravande: il/la quale, i/le quali (som subjekt eller direkt objekt), eller med prepositioner del/della quale, dei/delle quali o.s.v. Es.: "Ecco il libro sul quale ho lavorato tutta la vita" ("Här är boken som jag har arbetat med hela mitt liv").

Interrogativa pronomen

Substantiv

Substantiven är antingen maskulina eller feminina. De flesta känns enkelt igen på sista bokstaven: maskuliner slutar oftast på "o", femininer på "a". Ca 15 procent av den italienska ordskattens substantiv består av ord som slutar på "e" och dessa kan vara antingen eller. Vissa regler finns dock; slutar ordet på -zione/-sione (ofta svenska -tion: station - stazione) är ordet feminint.

Plural bildas genom att sista bokstaven förändras: -o blir till -i (ragazzo - ragazzi; pojke - pojkar), -a blir till -e (ragazza - ragazze; flicka - flickor) och -e blir till -i (voce - voci; röst - röster).

Vanliga oregelbundenheter är gamla lånord, oftast från grekiskan. Många ord därifrån har fått ändelsen "ma" (maskulin på grekiska) och "si": il tema, il problema, il sistema, l'analisi (fem), la crisi. Andra ord med ett genus som vid första anblicken kan verka underligt: la radio (från "radiofonia"), il cinema (från "cinematografo"), la moto (från "motocicletta").

Slutar substantivet på en betonad vokal (till exempel tassì - taxi, città - stad) eller på en konsonant (till exempel autobus - bus, tram - spårvagn) så böjs ordet inte i plural. Il tassì blir i tassì, l'autobus blir gli autobus och så vidare.

Adjektiv

Adjektivet böjs efter substantivets genus och numerus, alltså som maskulint/feminint och singular/plural. De italienska adjektiven slutar till uteslutande del på -a, -o och -e. När de slutar på -e är adjektivet bara numeruskänsligt (se incredibile i uppställningen nedan).

Maskulinum Femininum
Sing. corto corta
Plur. corti corte
Maskulinum Femininum
Sing.
incredibile
Plur.
incredibili

Un ragazzo bello - en vacker pojke
Una ragazza bella - en vacker flicka
Un cane bello - en vacker hund (eftersom cane är maskulint böjs även adjektivet maskulint)

Due ragazzi belli - två vackra pojkar
Due ragazze belle - två vackra flickor
Due cani belli - två vackra hundar

Un ragazzo incredibile - en otrolig pojke
Una ragazza incredibile - en otrolig flicka
Un cane incredibile - en otrolig hund

Due ragazzi incredibili - två otroliga pojkar
Due ragazze incredibili - två otroliga flickor
Due cani incredbilii - två otroliga hundar

När adjektiven inte slutar på vare sig -a, -o eller -e (som i exemplet nedan) böjs det aldrig:
Un ragazzo blu - en blå pojke
Una ragazza blu - en blå flicka
Un cane blu - en blå hund
Due ragazzi blu - två blåa pojkar
Due ragazze blu - två blåa flickor
Due cani blu - två blåa hundar

Komparation

Regelbunden komparation
Positiv Komparativ Superlativ
bello più bello il più bello bellissimo
bella più bella la più bella bellissima

Verb

Det italienska verbsystemet är mera komplext än det svenska. Italienska verb böjs efter grammatisk person, efter modus, efter tempus samt i diates. Italienska verb kan antingen vara orgelbundna eller regelbundna. I italienska finns det tre konjugationer. De allra flesta verb (75-80%) tillhör den första konjunjugationen, där infinitiven slutar på -are. I denna konjugationen är de allra flesta verben regelbundna (med några viktiga undantag som andare, dare och stare.) I den andra konjugationen där infinitiven slutar på -ere är de flesta verben oreglbundna. I den tredje konjugationen slutar verben på -ire. Denna sista konjugation innehåller såväl regelbundna som oregelbundna verb. En stor undergrupp i denna konjugationen är de så kallade "isc-verben", som skjuter in "isc" på 1:a, 2:a och 3:e person singular samt 3:e person plural. Det finns en regel för att se vad ett verb är, men som brukligt är finns det så klart undantag.
Vanliga -ire: servire, partire, mentire (tjäna, avresa, ljuga)
"isc-": fallire, finire, sparire (misslyckas, sluta, försvinna)
Om de två bokstäverna som står innan "ire" antingen är likadana konsonanter (fallire) eller en vokal och en konsonant (finire, sparire) är verbet till största sannolikhet ett "isc-verb".

Böjningsparadigmer

Mönsterverb: parlare (tala), credere (tro), servire (tjäna), capire (förstå - "isc-verb"):

Parlare
Infinitiv: parlare
Particip: parlato
Presens particip: parlante
Gerundivum: parlando

Nominativo:

Presente Imperfetto Pass remoto Futuro Condizionale Imperativo
jag parlo parlavo parlai parlerò parlerei -
du parli parlavi parlasti parlerai parleresti parla
han/hon/Ni parla parlava parlò parlerà parlerebbe parli
vi parliamo parlavamo parlammo parleremo parleremmo parliamo
ni parlate parlavate parlaste parlerete parlereste parlate
de/flera Ni parlano parlavano parlarono parleranno parlerebbero parlino

Congiuntivo:

Presente Imperfetto
jag parli parlassi
du parli parlassi
han/hon/Ni parli parlasse
vi parliamo parlassimo
ni parliate parlaste
de/flera Ni parlino parlassero

Credere
Infinitiv: credere
Particip: creduto
Presens particip: credente
Gerundivum: credendo

Nominativo:

Presente Imperfetto Pass remoto Futuro Condizionale Imperativo
jag credo credevo credei/credetti crederò crederei -
du credi credevi credesti crederai crederesti credi
han/hon/Ni crede credeva credè/credette crederà crederebbe creda
vi crediamo credevamo credemmo crederemo crederemmo crediamo
ni credete credevate credeste crederete credereste credete
de/flera Ni credono credevano crederono/credettero crederanno crederebbero credano

Congiuntivo:

Presente Imperfetto
jag creda credessi
du creda credessi
han/hon/Ni creda credesse
vi crediamo credessimo
ni crediate credeste
de/flera Ni credano credessero

Servire
Infinitiv: servire
Particip: servito
Presens particip: servente
Gerundivum: servendo

Nominativo:

Presente Imperfetto Pass remoto Futuro Condizionale Imperativo
jag servo servivo servii servirò servirei -
du servi servivi servisti servirai serviresti servi
han/hon/Ni serve serviva servì servirà servirebbe serva
vi serviamo servivamo servimmo serviremo serviremmo serviamo
ni servite servivate serviste servirete servireste servite
de/flera Ni servono servivano servirono serviranno servirebbero servano

Congiuntivo:

Presente Imperfetto
jag serva servissi
du serva servissi
han/hon/Ni serva servisse
vi serviamo servissimo
ni serviate serviste
de/flera Ni servano servissero

Capire
Infinitiv: capire
Particip: capito
Presens particip: capente
Gerundivum: capendo

Nominativo:

Presente Imperfetto Pass remoto Futuro Condizionale Imperativo
jag capisco capivo capii capirò capirei -
du capisci capivi capisti capirai capiresti capisci
han/hon/Ni capisce capiva capì capirà capirebbe capisca
vi capiamo capivamo capimmo capiremo capiremmo capiamo
ni capite capivate capiste capirete capireste capite
de/flera Ni capiscono capivano capirono capiranno capirebbero capiscano

Congiuntivo:

Presente Imperfetto
jag capisca capissi
du capisca capissi
han/hon/Ni capisca capisse
vi capiamo capissimo
ni capiate capiste
de/flera Ni capiscano capissero

Tempus och modus

Det finns fyra stycken finita modus i italienskan - indikativ, konjunktiv, imperativ och konditionalis.

I tillägg brukar man också räkna med tre infinita modus - infinitiv, gerundium och particip.

Indikativ

Presente: Presens. Används som i svenskan, utan nämnvärda undantag; "parlo svedese" (jag talar svenska).

Imperfetto: Imperfekt. Används om förfluten tid för att uttrycka upprepade handlingar eller handlingar som pågick när något annat inträffade dvs. bakgrundinformation; "andavo a piedi in città ogni giorno" (jag gick till stan till fots varje dag), "Era un giorno buio di Febbraio..." (Det var en mörk februari-dag...)

Passato prossimo: Perfekt. Används om förfluten tid för att uttrycka enstaka händelser som kan kopplas till nuet, dvs oftast saker som skedde nyligen; "ieri sera ho parlato con Luigi" (igårkväll pratade jag med Luigi). Böjs med antingen avere (ha) eller essere (vara) som temporalt hjälpverb samt participet (parlato).

Passato remoto: Saknar direkt motsvarighet i svenskan, men är ett slags historiskt perfekt. Används om förfluten tid för att uttrycka enstaka händelser som inte kan kopplas till handling i nuet. I talspråket ersätts passato remoto mycket ofta av passato prossimo, i synnerhet är detta genomgående i hela Norra Italien och vanligt i en del andra regioner, med undantag av Toscana och Sicilien, där passato remoto är starkt; "Dante nacque nel 1265" (Dante föddes 1265).

Trapassato prossimo: Pluskvamperfekt. Används på samma sätt som i svenskan; "avevano già parlato quando sono venuto" (de hade redan talat när jag kom). Här går, precis som på svenska, "hade" (avevano) i imperfekt.

Trapassato remoto: Saknar motsvarighet i svenskan. Används bara i vissa bestämda sammanhang för att uttrycka "dåtid i dåtid", precis som trapassato prossimo. Tempus kräver att huvudverbet står i passato remoto, att bisatsen inleds med en konjunktion som dopo che, samt att det finns ett starkt orsakssamband mellan de två händelserna; "la bambina cominciò a piangere dopo che ebbe capito che la sua bambola era rotta" (flickan började att gråta efter att hon hade förstått att hennes docka gått sönder).

Futuro semplice: Futurum. Används som i svenskan, samt även för att uttrycka osäkerhet. "- Che ora è? - Saranno le undici." (- Vad är klockan? - Den är (kanske, omkring) elva.)

Futuro anteriore: Futurum exaktum. Används dels för att uttrycka något som redan har skett i framtiden "La settimana prossima, spero che correggerai le lettere che avrò scritto" (nästa veckan hoppas jag du ska rätta breven som jag har skrivit/kommer att ha skrivit). Breven är alltså inte skrivna vid tidspunkten för uttalandet. Futurum exaktum används också för att uttrycka osäkerhet eller förmodan "Mario non c'è, sarà uscito con Luigi" (Mario är inte inne han har säkert gått ut med Luigi)

Konjunktiv

Congiuntivo presente: Presens konjunktiv används i huvudsak i bisatser för att uttrycka talarens personliga inställning till en handling i nutid. Förekommer t.ex. efter uttryck som uttrycker vilja, önskan, förbud, befallning etc. På en del områden så ersätts idag användningen av konjunktiv av indikativ i talspråket; "credo che lei finga/(finge) di essere innamorata" (jag tror att hon låtsas vara förälskad)
Congiuntivo imperfetto: Imperfekt konjunktiv. används i huvudsak i bisatser för att uttrycka talarens personliga inställning till en handling i dåtid. Förekommer t.ex. efter uttryck som uttrycker vilja, önskan, förbud, befallning etc; "credevo che lei fingesse di essere innamorata" (jag trodde att hon låtsades vara förälskad). Används också i så kallade konditionala satsfogningar tillsammans med condizionale för att uttrycka "om ... vore ... så skulle ..."; "se fossi ricco andrei in Italia" (om jag vore rik så skulle jag åka till Italien).

Imperativ

Imperativo Används på samma sätt som i svenskan för att uttrycka en order, befallning etc.

Konditionalis

Konditionalis används i större utsträckning än i svenskan. Konditionalis finns i två former - en presensform och en förfluten form. Den förflutna formen bildas av konditionalisformen av hjälpverbet (essere/avere) + perfekt particip av huvudverbet.

Condizionale presente används på tre olika sätt. Dels används den i artighetsfraser på samma sätt som på svenska "vorrei un caffè, per favore" (jag skulle vilja ha en kopp kaffe, tack), dels används den i konditionala satsfogningar för att uttrycka ett hypotetisk förhållande som fortfarande gäller "Se io fossi ricco, comprerei una macchina" (Om jag vore rik, så skulle jag köpa en bil), också i detta fallet används på svenska konditionals, dels använder man konditionalis för att uttrycka obekräftade rykten t.ex. i nyhetssammanhang, dvs. motsvarande svenskans "det sägs att...", "han lär.." "Secondo l'agenzia di stampa, i terroristi sarebbero in possesso di armi da fuoco. (Enligt nyhetsbyrån så lär terroristerna bära vapen)

Condizionale passato har två stora användningsområden. Dels används den i konditionala satsfogningar för att uttrycka ett hypotetiskt förhållande som inte längre är gällande. "Se tu non avessi preso quell'appuntamento saremmo potuti andare a questa festa" (Om du inte hade bestämt möte så kunde vi ha gått/skulle vi kunnat gå på den festen), dels används den för att uttrycka framtid i förfluten tid "Ieri era tardissimo, ma sapevo che saresti venuto lo stesso" (Igår var klockan väldigt mycket, men jag visste att du skulle komma i alla fall)


Infinitivo Infinitiv finns i två former - en presensform och en form i förfluten tid. Infintiv används i stort sett som i svenskan. Lägg dock märke till användningen av infinitiv som imperativ - "Non parlare Luigi" (Prata inte Luigi) (nekande imperativ till personer som duas)

Gerundio Gerundium finns i två former - en presensform och en form i förfluten tid. Gerundium används ofta tillsammans med verbet stare för att uttrycka något som pågick när något annat inträffade. "Stavo lavorando nel giardino quando arrivò/è arrivato" (Jag höll på att arbetade i trädgården när han kom) Gerundium förekommer också i temporala och kausala bisatser "vedendo l'arrivo di Luisa, uscì" (Då/eftersom han såg Luisa komma hem, så gick han ut)

Participio Particip finns i två former - presens particip och perfekt particip. Participformerna används ofta som adjektiv och för att bilda sammansatta tempus, men kan också förekomma i satsförkortningar.

Adverb

De flesta italienska adjektiv kan omformas till adverb genom att ta den feminina formen av adjektivet och lägga till suffixet -mente.

adj. sereno, klar
serenamente, klart

Om adjektivet inte är genuskänsligt så lägger man bara till ändelsen efteråt.


Det finns också:

  • En god del adjektiv som används som adverb, som till exempel adjektivet sodo i uttrycken lavorare sodo, dormire sodo (arbeta hårt, sova tungt).
  • En mängd självständiga adverb som inte har bildats från adjektiv som exempelvis quasi, vicino, spesso, comunque

Prepositioner

  • för, till per
  • förutom accanto
  • framför avanti
  • bland fra/tra
  • före prima di
  • mot contro
  • över sopra
  • under sotto
  • med con
  • utan senza
  • mittemot attraverso
  • efter dopo
  • medan durante
  • förutom eccetto
  • mot verso

Flera av prepositionerna kombineras ofta med a/di när de står framför pronomen. I tillägg till dessa enkla prepositioner finns det en mängd vanliga prepositionsuttryck som exempelvis al lato di (vid sidan av)

Sammandragningar

Visa prepositioner brukar sättas samman med den bestämda artikeln.

Sammandragningar av preposition och bestämd artikel
Preposition il lo l' la i gli le
a hos, till al allo all' alla ai agli alle
da från, av dal dallo dall' dalla dai dagli dalle
di av del dello dell' della dei degli delle
in i nel nello nell' nella nei negli nelle
su sul sullo sull' sulla sui sugli sulle
con med col collo coll' colla coi cogli colle


Exempel:

  • col ragazzo (con + il) - coi ragazzi (con + i)
  • Observera dock att sammandragningen med "con" inte är lika frekvent som de andra sammandragningarna. De andra prepositionerna förekommer i princip endast i sammandragen form med efterföljande artikel, medan "con" förekommer lika ofta med preposition och artikel är särskrivna. Än mer sällsynt är sammandragningar med prepositionen "per" och efterföljande artikel.

Syntax

Italienska är i grunden ett SVO-språk dvs. först kommer subjektet följt av ett predikat (ett verb) och till sist ett objekt.

La ragazza(s) canta(p) la canzone(ao)
Flickan sjunger sången.


Subjektpronomet sätts oftast bara ut i nödfall för att skilja flera personer eller saker åt.


Meningar med objekt

I många fall kan man då sätta ackusativobjektet före verbet.

[Lei] la(ao) canta(p) per lui(do)
Hon sjunger den för honom.


Man kan också sätta dativpronomet före verbet.

Gli(do) canta(p) la canzone(ao)
Hon sjunger sången för honom (eg. För honom hon sjunger sången)


Det är också möjligt att använda ett pronom bestående av två sammansatta pronom och sätta det framför verbet.

Gliela(do o. ao) canta(p)
Hon sjunger den för honom (eg. För honom den hon sjunger)

Ordbildning

Jämförda med de germanska språken så bildar inte de romanska språken generellt sett lika ofta ord genom sammansättning. Det är mycket vanligare att bilda nya substantiv genom preposition, coltello da cucina (kökskniv). Det finns emellertid inslag av sammansatta substantiv i italienskan av typerna: verb + substantiv, som exempelvis apriscatola (konservöppnare) av verbet aprire (öppna) och substantivet scatola (burk) och stuzzicadenti (tandpetare) av verbet stuzzicare (reta) och substantivet denti (tänder); substantiv + substantiv, som exempelvis capolinea (slutstation) av capo (huvud) och linea (linje); preposition + substantiv, som exempelvis sottoveste (underkjol) av sotto (under) och veste (dräkt).

Däremot är det väldigt vanligt att bilda sammansatta verb av typen preposition + verb, som sottovalutare (underskatta) av sotto (under) och valutare (värdera), soprassedere (avstå) av sopra (ovan) och sedere (sitta).

Assimilation

Italienskans assimilationsförmåga är ytterst tacksam.

Exempel på erkända assimilationsmönster, jämfört med olika språk:
Latin: us/um -> o (discus - disco)

Latin: j+vok. -> gi+vok. (iocum - gioco)

Latin: pl,bl,fl,cl,gl -> pj,bj,fj,chi(kj),ghi(gj) (plenum - pieno, flamma - fiamma, clavem - chiave)

Latin: pt -> tt (septem - sette)

Latin/engelska/svenska: kombinationen "kt" -> "tt" (pactum/pact/pakt -> patto)


Grammatik efter språk
Arabiska | Bosniska | Danska | Engelska | Finska | Franska | Isländska | Italienska | Japanska | Kinesiska | Nederländska | Polska | Ryska | Spanska | Svenska | Tyska
Utdöda språk Konstgjorda språk Fiktiva språk
Fornengelska | Latin | Runsvenska | Vulgärlatin Romanica Svartiska | Quenya | Klingon
Personliga verktyg