Från Rilpedia

För andra betydelser, se Konjugation (olika betydelser).

Konjugationer är ett sätt att dela in ett språks verb för att få överblick över verbböjningssystemet. Verben förs över till olika konjugationer efter hur de böjs. Vilken konjugation ett verb tillhör framgår när man tar tema på det. I svenskan brukar man räkna med fyra konjugationer. Den största är den första konjugationen med verb som titta, kasta och hoppa. Den är också den mest regelbundna och den till vilken nybildade verb brukar ansluta sig: mejla, mejlar, mejlade, mejlat, imperativ mejla! För människor som är osäkra på svenska är det inte ovanligt att de delvis eller helt böjer verb av andra konjugationer enligt första konjugationen.

Andra konjugationen är verb av typen höra, böja, tycka och köpa, med böjningen höra, hör, hörde, hört, imperativ hör! osv. Vissa av andra konjugationens verb får omljudsrelaterade vokalförändringar eller andra oregelbundenheter i temat, till exempel vänja och sätta. Till den tredje (och minsta) konjugationen hör verb av typen tro, tror, trodde, trott. Fjärde konjugationen utgörs av de starka verben, som finna, vinna där böjningen är finner, fann, funnit, imperativ finn! Dessa verbs vokalväxlingar beror i huvudsak på avljud.