IQ and the Wealth of Nations
Från Rilpedia
IQ and the Wealth of Nations, kontroversiell bok utgiven 2002, vars författare är Richard Lynn och Tatu Vanhanen, den förre professor emeritus i psykologi vid University of Ulster, Nordirland, den senare professor emeritus i statskunskap vid Tammerfors universitet i Finland. I boken hävdas att skillnaderna i olika länders ekonomiska förmåga har sin förklaring i skillnader i invånarnas intelligens. Data i materialet utgörs av författarnas uppskattningar av genomsnittlig IQ för varje land, baserade på analys av publicerade rapporter. Slutsatsen är att bruttonationalprodukten (BNP) per capita är proportionell mot IQ i landet.
I flera fall stämde inte IQ inte överens med BNP. I dessa fall menade författarna att skillnaderna i BNP beror på naturtillgångar, och på huruvida landet tillämpade en "planekonomi" eller "marknadsekonomi". Ett exempel på detta var Qatar, vars IQ uppskattades av Lynn och Vanhanen till cirka 78, men trots detta hade en BNP per capita på omkring 17000 USD. Författarna förklarar Qatars oproportionerligt höga BNP med landets oljeresurser. Författarna anser att Kinas BNP per capita på omkring 4500 USD förklaras av att landet haft en socialistisk ekonomi under stor del av den moderna historien. Författarna anser också att kommunistiska länder de tror har en hög IQ - inklusive Kina, Vietnam och Nordkorea - skulle kunna höja sin BNP genom att överge sin centralstyrda ekonomi.
Författarna förklarar att de anser att IQ beror både på genetiska och miljöfaktorer. De anser också att låg BNP kan ge en lägre IQ hos befolkningen, liksom en låg IQ kan ge lägre BNP.
Författarna menar att det är de rika länderna med hög IQ som måste ta på sitt ansvar att hjälpa de fattigare länderna med lägre IQ, på samma sätt som det är de rika invånarnas skyldighet att hjälpa de fattigare.
Boken har citerats upprepade gånger i populärpressen, framförallt den konservativa brittiska tidningen The Times. Boken har varit föremål för debatt i den akademiska världen och fått åtminstone ett positivt omdöme, men flera recensenter har kritiserat de statistiska metoder som använts i boken.
Innehåll |
Uppskattningar av länders IQ
En tabell som Lynn och Vanhanen menar visar världens länders IQ är central för resonemangen som förs i boken. Istället för att göra egna mätningar (ett mycket krävande projekt) använder författarna medelvärden och justeringar av redan publicerade data.
I de flesta fallen är de värden som använts ett medelvärde av omkring 3 studier. Antalet försökspersoner i varje studie har oftast varit förhållandevis litet, ofta mindre än 200-300. Undantag från detta förhållande är USA och Japan, för vilka det finns tillgängliga resultat från mätningar med flera tusen deltagare. Studier vars resultat vägts samman har ofta ägt rum med längre tids mellanrum, och med olika mätmetoder.
Man har också justerat flera resultat jämfört med Storbritanniens resultat som togs som index 100. När hela världens befolkning räknas samman med detta index som grund blir medel-IQ i världen ungefär 90, vilket avviker från den standardkalibrering som fastslår att medelintelligens skall återspeglas av IQ 100.
För att förklara Flynneffekten (med tiden stigande värden för IQ) har författarna flera gånger fått godtyckligt justera undersökningarnas värden uppåt (för att kompensera för gamla mätvärden). På grund av dessa godtyckliga justeringar och det faktum att bara begränsade data finns för de flesta nationer bör de värden som boken presenterar betraktas som uppskattningar, och kan förväntas variera med +/- 6-7 poäng.
Flera länders värden förtjänar att nämnas speciellt. För att få ett värde för Sydafrika använde författarna undersökningsdata från vita sydafrikanska studenter och räknade fram ett medeltal med hjälp av ett förväntat värde för den svarta befolkningen, och fick på sätt värdet 72. Mätetalet för Israel kom till på liknande sätt, genom att man beräknade medelvärden för olika undersökningar gjorda i olika etniska grupper i landet. För att få ett tal för Kina tog författarna mätetalet för Singapore - 106 - och drog av 6 för att kompensera för Kinas förväntat lägre mätetal på dess landsbygd.
I omkring hälften av de 185 länder som omnämns i boken finns inga mätningar publicerade. I dessa fall uppskattades IQ genom att man beräknade genomsnitt av omkringliggande länder. Exempelvis El Salvadors värde tillkom genom att man använde ett medelvärde för Guatemala (79) och Colombia (88) vilka gav medelvärdet 84.
Det bör omnämnas att IQ ingalunda är ett oomstritt mått på intelligens, speciellt i tredje världens befolkningar. Speciellt bör omnämnas att de flesta individer i en befolkning inte kan förväntas ha "landets genomsnittligs IQ", och att det är allmänt accepterat att många faktorer inklusive miljö, kultur, demografi, välstånd, miljöförorening och utbildningsmöjligheter, påverkar en individs uppmätta IQ.
En vanlig invändning är att de länder som uppnår högst mätetal i IQ-mätningar är de länder där tester utgör en viktig del i utbildningssystemet, och att många av dessa tester i mångt liknar IQ-tester. I dessa länder där studenter anstränger sig hårt för att klara sina examinationer är det fullt möjligt att det högre IQ-resultatet beror av denna övning. (Jämför Flynneffekten)
Det finns flera svårigheter när det gäller att jämföra IQ mellan olika kulturer och språkområden. Först och främst måste testet översättas och anpassas till kulturella skillnader. På grund av detta använder många tester muntliga uppgifter, med analogi-frågor och liknande, och skriftliga uppgifter med bilder, diagram och begreppsförståelsefrågor (in-ut, stor-liten och så vidare). Tillvägagångssätten brukar ge jämförbara resultat.
Tabellen nedan visar uppskattad IQ i olika länder. Beräkningarna är hämtade från boken. Endast länder för vilka det finns tillförlitliga data finns med i tabellen.
|
Debatt
Bokens känsliga centrala slutsatser gav upphov till debatt, eftersom den enklast uttryckt hävdar att svarta är mindre intelligenta än vita och asiater. Författaren till boken, Tatu Vanhanen, är far till Finlands statsminister, centerpartisten Matti Vanhanen. Detta har väckt stor debatt, främst i Finland. Statsministern har krävts på kommentarer om boken, men har hittills inte svarat. Detta tolkas av vissa som att Matti Vanhanen delar sin fars åsikter. Tatu Vanhanen hävdar dock i en intervju att han inte är rasist utan att det rör sig om ett naturfenomen, och att han vill att de rika länderna visar solidaritet med de fattigare.
Amerikanska delstater
Vissa källor, såsom tidningen The Economist har rapporterat om en lista över IQ i olika amerikanska delstater från IQ and the Wealth of Nations. The Economist medgav dock senare att sådana fakta inte förekommer i boken. Det är okänt huruvida denna information är faktabaserad eller ej.
Jämför
Referens
- IQ and the Wealth of Nations Richard Lynn, Tatu Vanhanen Praeger, ISBN 0-275-97510-X
Externa länkar
- PISA scores transformed into IQ values in comparison with IQ estimated by Lynn and Vanhanen
- Finlands statsminister i rasistskandal, artikel i DN 10 augusti 2004
- Pappans rasistuttalanden generar statsminister Vanhanen, artikel i Aftonbladet 11 augusti 2004
- Recension av IQ and the Wealth of Nations (på engelska)
