Homosexualitetens historia
Från Rilpedia
Homosexualitetens historia är den historiska beskrivningen av homosexualitet. Den är lika gammal som heterosexualitetens historia men faktiska källor om samkönad kärlek börjar först uppträda under det antika Grekland och Kina under 500-talet f.Kr.[källa behövs] Att homosexualitet började beskrivas under grekiska antiken beror på en förändring i de skrivna texterna då handlingarna blev mer personliga. I senare mansdominerade samhällen fortsatte sedan beskrivningarna kring främst manlig homosexualitet. Ett undantag är den kvinnliga poeten Sapfo som verkade under 500-talet f.Kr från ön Lesbos (även kallad Lesvos). Hon hade bland annat en skola för unga kvinnor på ön. Sapfos kärleksdikter tros vara riktade till en kvinna, därav uttrycken lesbisk och sapfisk kärlek om kvinnlig sexualitet. Även Bibeln talar om manliga homosexualitet i tredje Mosebok. Dock omnämns inte kvinnlig homosexualitet otvetydigt i Bibeln, Rom 1:26 har dock nämnts som ett möjligt ställe även om flera alternativa tolkningar existerar.
Innehåll |
Antiken
Under antiken var grekernas manliga homosexualitet, precis som i Japan och Kina[1] fokuserad kring relationen mellan vuxna män och ynglingar (se pederasti). Kärlek mellan män ansågs som något högt skattat; huruvida dess grundsten var en sinnlig kärlek (så kallad Afrodite) eller köttslig kärlek (så kallad Eros) är omtvistat.[källa behövs] Beskrivningar av homosexuell kärlek finns dock att finna i verk av flera grekiska författare, däribland Platon. I texten "Gästabudet" av just Platon diskuteras olika slags kärlek ingående, men inga större åtskillnader görs där mellan den homosexuella och heterosexuella kärleken. Istället är frågan om kärlek en fråga om konst, liksom för de flesta kulturer under den här tiden. Sexuella samlagsställningar är noga reglerade. Det är också en fråga om strikta hierarkier, där slavens och kvinnans position bestäms genom bland annat dess ställning i sexakten, där den penetrerande ansågs som manligt.
I andra kulturer finner man att de indiska sexinstruktionerna Kama Sutra och tantra bara innehåller råd om heterosexuell sex (med undantag av ett kort stycke angående oralsex i Kama Sutra), och avråder från homosexuell sex (fortfarande med fokus på manlig homoerotik), inte av moraliska skäl, utan med hänsyn till hygien eller barnalstring.
Det romerska riket hade inte samma starka litterära inriktning för beskrivningar av homosexuell praktik eller dess bruk och seder. Flera kejsare har dock enligt samtida historieskrivare haft manliga älskare.[källa behövs] Dessa berättelser var dock ofta inlägg i debatten, och historieskrivarna starka tendenser till försvarare av gamla republiken.
Genomgående saknas dock närmare beskrivning av kvinnlig homosexualitet, mer än som något potentiellt farligt i vissa romerska källor. [2] I Platons Gästabudet låter dock Platon Aristofanes beskriva dragning mellan människor som uppdelat i de kvinnor som enbart vill ha kvinnor, de män som enbart vill ha män och de män/kvinnor som enbart attraheras av det motsatta könet. Det sista beskrivs som det absolut lägsta.
Medeltiden
Inom Judeo-kristen kultur betraktas homosexualitet normalt som en synd.[3] Med kristendomens intåg under de första århundradena efter Kristus blev homosexualitet, under medeltiden kallat sodomi, betraktat som synd. Den bysantinske kejsaren Justinianus I beslutade på 500-talet att homosexuella skulle avrättas men i senare tidigmedeltida källor är straffet botgöring inom kyrkan.[4] Dödsstraffet återkom dock genom kyrkliga reformer under högmedeltiden.[källa behövs] Under denna tid var de tre grupperna av "huvudmisstänkta" munkar, unga adelsmän och studenter.[4] Sexualbrott likställdes med kätteri,[4] ett brott mot gud, och de homosexuella kom att bli offer för Inkvisitionens härjningar. Den värsta övergreppen mot homosexuella var dock regionala företeelser. Anklagelser om homosexualitet användes flitigt i det politisk livet. Ett exempel är Tempelherreorden som av Filip IV anklagades för bland annat kyssande av anus.[4]
I Sverige nämns beskyllningar om manlig homosexualitet som ett okvädingsord i äldre västgötalagens (c:a 1280) rättslösabalk:
|
|
Nya tiden
Med renässansen börjar också det kulturella livet vakna. Visserligen var fortfarande homosexuella handlingar strikt förbjudna, men det fanns en möjlighet att skriva homoerotiskt. I bland annat Shakespeares sonetter finner man dubbelbottnade referenser till kärleken till en ung man i Shakespears vänkrets.[källa behövs]
Även i Sverige finner man under Frihetstiden homoerotiska dikter av en ung förtvivlad man. Eftersom läsandet av de gamla grekerna hade blivit tillgängliga på modersmålet vid denna tid, ökade också möjligheten att ta efter deras kärleksförklaringar. Homosexualitet var dock fortfarande förbjudet; visserligen var attityden under sjuttonhundratalet åtminstone inom överklassen mycket tillåtande, men det rådde fortfarande dödstraff; i till exempel Nederländerna avrättades sjuttio homosexuella män mellan 1730 och 1732.
Under 1800-talet var det fortsatt förbjudet att idka homosexuella handlingar och det betraktades som sodomi. Situationen för de homosexuella började förbättras från 1960-talet och framåt i västvärlden även om diskriminerande och särlagstiftningar för homosexuella fortfarande existerar i många länder.
Berlin
En stad som kan vara särskilt intressant att studera är Berlin. Redan under kejsartiden hade staden gjort sig ett rykte som en "dekadent" stad. Berlin var i början av 1900-talet en av världens snabbast växande industristäder med en inflyttning på i genomsnitt 100000 personer om året. Det var även en stor garnisonsstad där kejsarens arméer utbildades vilket förmodligen bidrog till att attityderna inte var så hårda mot sådana som uppfattades som avvikande människor som annorstädes. Det var framförallt under 1920-talet som staden kom att bli ett centrum för homosexuella. 1922 ledde läkaren Magnus Hirschfeld en demonstration i Berlin tillsammans med 400 andra män för att upphäva paragraf 175 i den tyska lagboken, en lag som förbjöd könsumgänge mellan män. De homosexuella nådde aldrig sådan framgång under Weimarrepublikens tid men attityderna i Berlin under denna tid var att i stort sett allt var tillåtet, så om två män hade sex med varandra spelade det ingen roll. I själva verket var själva normlösheten en viktig poäng: Ju smaklösare, desto bättre.[källa behövs] Denna period av tidigare sällan skådad öppenhet och tolerans mot homosexuella fick ett abrupt slut i och med nazisternas maktövertagande 1933. Magnus Hirschfeld som var homorörelsens främste talesman tvingades fly från Tyskland och hans institut brändes ned av nazisterna, liksom hans skrifter. [5]
Efter andra världskriget har Berlin sakta men säkert återtagit sin forna ställning som en av världens gayvänligaste städer och man nådde otvivelaktligen stort erkännande när Berlins nuvarande borgmästare Klaus Wowereit förklarade "jag är bög - och det är bra så" i samband med sitt tillträdande. I Berlin räknar man med att det bor omkring 300 000 homosexuella, såväl män som kvinnor , i en stad på 3,5 miljoner invånare. [6]
Den moderna hbt-rörelsen
Under 1960-talet växte en politiskt medveten gayrörelse med rötter i främst San Francisco och New York fram som förde upp de homosexuella rättigheter på den politiska dagordningen och predikade stolthet (pride) över sin sexuella läggning. Mycket av den moderna gayrörelsens grund går också här att söka i det upplop 1969 efter ett polistillslag på den av homosexuella, och transpersoner, ofta besökta klubben Stonewall. Den kampen underlättades av den rådande tidsandan med en friare syn på kärlek och med medborgarrättsrörelsens kamp mot rasdiskrimineringen i USA samt ett öppnare samhälle. Med start under 1980-talet kom flera kändisar ut ur garderoben, vilket gjorde det lättare för andra homosexuella att göra det. Fram till 1979 räknades homosexualitet som en psykisk sjukdom av Socialstyrelsen.[källa behövs] Numera firas till exempel Pride-festivalen, ibland med närvaro av företrädare för det officiella Sverige, exempelvis statsråd. Sverige fick 2006 sina första öppet homosexuella (Andreas Carlgren) och bisexuella (Tobias Billström) [7] ministrar.
Källor
- ↑ Engelska Wikipedia: Homosexuality in Japan
- ↑ Michel Foucault: Sexualitetens historia band III.
- ↑ Encyclopædia Britannica, uppslagsord homosexuality
- ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Dick Harrison, Europa i världen: Medeltiden, Stockholm 2003, s. 97-98
- ↑ Fredrik Silverstolpe: "Homosexualitet i Tredje Riket", Bruno Östlings förlag Symposium, 2000.
- ↑ ”Berlin tourist information, target groups”. Berlin tourist information. http://www.berlin-tourist-information.de/english/zielgruppen/e_zg_gay_geschichte.php.
- ↑ Sylvester.se: Förste öppne bögen på ministerpost - och en bisexuell, läst 2008-04-15
|
||||||||||||||||||||||||||
