Pedofili

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Pedofili (av grekiska pais, genitiv paidos, "barn" och philia, "kärlek", "vänskap") är en beteckning för en vuxen människas sexuella dragning till prepubertala barn och barn i tidig pubertet (vanligtvis 13 år eller yngre).[1]

För att klassas som pedofil måste den sexuella dragningen vara starkare mot barn än mot vuxna. Den psykiatriska definitionen av pedofili kräver inte att personen som får diagnosen har agerat efter sin böjelse. Det räcker med att de sexuella impulserna eller fantasierna leder till påtagligt lidande eller mellanmänskliga svårigheter.[2]


Handlingar förknippade med pedofili, såsom sexuellt umgänge med barn, samt spridande och innehav av barnpornografi, är förbjudna i de flesta rättssystem. Eftersom den sexuella myndighetsåldern och vuxenvärldens engagemang för barns säkerhet varierar från land till land har sexturismen blivit en het fråga [3].

En ovanligt stark dragning mot unga i tidig pubertet kallas hebefili eller efebofili.

Innehåll

Klassificering

Forskaren David Finkelhor tog 1986 upp kontroversen kring hur pedofili skall definieras och menar att det främst finns två sätt att definiera pedofili. Den inklusiva definitionen klassar alla sexuella beteenden och intressen riktade mot barn som pedofili, oavsett deras varaktighet. Den exklusiva definitionen reflekteras i DSM-IV där en ihållande och stark dragning till förpubertala barn krävs.[4]

I DSM-IV-TR finns tre kriterier för pedofili[5]. En person är en pedofil om

  • personen under minst sex månader har återkommande kraftigt sexuellt upphetsande fantasier, drifter, eller beteenden, rörande ett eller flera förpubertala barn (i allmänhet barn som är 13 år eller yngre),
  • personen har utlevt dessa drifter eller de sexuella drifterna eller fantasierna har märkbart plågat personen eller har gett honom eller henne sociala svårigheter samt
  • personen är åtminstone 16 år gammal, och minst fem år äldre än det eller de barn som åsyftas i det första kriteriet.

Detta skall enligt DSM-IV-TR förstås som att pedofili innebär att en vuxen människa attraheras av, eller är involverad i sexuell aktivitet med, barn som inte kommit in i puberteten. En person som själv är adolescent anses vara pedofil om barnet han eller hon attraheras av eller har intimumgänge med, är minst fem år yngre än personen själv. Jämnåriga ungdomar som attraheras av, eller har intimt umgänge med, varandra, är sålunda inte pedofiler. En ungdom på t.ex 15 år som har varaktigt sexuellt umgänge med en 12-åring, räknas inte som pedofil. En 16-åring som har sexuellt umgänge med en förpubertal 11-åring kan dock klassificeras som pedofil, enligt DSM-IV-TR.

Förekomst

Det är svårt att veta hur många pedofiler det finns, då peodfili på många håll länge varit ett starkt tabubelagt ämne, först från slutet av 1980-talet har ämnet på allvar blivit ett vanligt inslag i samhällsdebatten. Främst känner man till de pedofiler som gått från tanke till handling, och blivit dömda. Internationella undersökningar visar på att mindre än en procent av befolkningen har en pedofil böjelse [källa behövs]. Enligt Brottsförebyggande rådets pedofiliforskare Peter L. Martens ska detta dock betraktas som inte mycket mer än en spekulation, och att man kan anta att många som är pedofiler aldrig begår något brott.[6] Studier baserade på självrapportering visar att antalet pedofiler i normalpopulationen kan vara runt 5 procent.[7] Resultatet stöds även av senare studier som redovisat en andel runt 4 - 5 procent.[8][9]

Återfallsrisk

Sedan 1980-talet så fokuserar all behandling av sexualförbrytare på att motverka beteende då minskandet av sexuell dragning inte längre anses möjligt med annat än medicinsk hjälp. Behandling har visat sig effektivt då endast 2,9 procent återfaller i brott under en uppföljningsperiod på 5 år.[10] Medicinsk behandling är kontroversiell då effekterna inte är permanenta utan försvinner när behandlingen avbryts. Behandlingsmetoderna har även sidoeffekter som i värsta fall kan vara dödliga [källa behövs]. En av de mest lovande behandlingarna är med GnRH (Gonadotropin-releasing Hormone) som varar länge och har få biverkningar. Den främsta sidoeffekten är hypoandrogenism vilket orsakar en förlust av sexuella fantasier, sexuell lust och beteende vilket inte bara påverkar den oönskade böjelsen.[11]

Organisationer

Det finns intresseorganisationer, ofta inofficiella, för pedofiler. Dessa pro-pedofila grupper strävar efter att sprida uppfattningen att pedofili är naturligt och arbetar ofta för att samhället ska se mindre strängt på sexuella kontakter mellan barn och vuxna. Det finns många pro-pedofila sidor på internet med dessa uttalade syften. Exempel på organisationer som arbetar för acceptans av pedofili är Ipce, MARTIJN och partiet PNVD.

Organisationer och resurser mot sexuella övergrepp på barn

Det finns även en stor grupp organisationer som försöker motverka pedofilers sexuella övergrepp på barn. Bland de mest namnkunniga finns Ecpat och Rädda barnen.

Se även

Externa länkar

Referenser

  1. American Psychiatric Association (1994, rev 2000). ”Psychiatric Disorders: Pedophilia”. AllPsych Online. http://allpsych.com/disorders/paraphilias/pedophilia.html. Läst 2007-07-31, citat: "This disorder is characterized by either intense sexually arousing fantasies, urges, or behaviors involving sexual activity with a prepubescent child (typically age 13 or younger)". 
  2. American Psychiatric Association (1994, rev 2000). ”Psychiatric Disorders: Pedophilia”. AllPsych Online. http://allpsych.com/disorders/paraphilias/pedophilia.html. Läst 2009-02-11, citat: "The person has acted on these urges, or the sexual urges or fantasies cause marked distress or interpersonal difficulty. ". 
  3. Andreas Gustavsson (2004-07). ”Svenska män köper sex utomlands”. ETC. http://etc.se/artikel/12017/svenska-maen-koeper-sex-utomlands. Läst 2007-06-14. 
  4. Finkelhor D. Araji, S. (1986). Explanations of pedophilia: A four factor model. The Journal of Sex Research, vol. 22, nr.1: 145–161.
  5. Pedophilia DSM at the Medem Online Medical Library
  6. Edling, Margareta, Sexuella övergrepp mot barn. Ovanliga brott som väcker starka känslor (1998) Apropå. (3).
  7. Briere, J., & Runtz, M. (1989). University males' sexual interest in children: Predicting potential indices of "pedophilia" in a non-forensic sample. Child Abuse & Neglect: The international Journal, 13, 65-75.
  8. Smiljanich, K. & Briere, J. (1996). Self-reported sexual interest in children: Sex differences and psychosocial correlates in a university sample. Violence & Victims, vol. 11, no. 1, 1996, pp. 39-50.
  9. Fromuth, M., & Conn, V. (1997). Hidden purpetrators: Sexual molestation in a nonclinical sample of college woman. Journal of interpersonal violence, 12, 456-465.
  10. Fagan. P. J., Wise, T. N., Schmidt, C. W., & Berlin, F. S. (2002). Pedophilia. Journal of the American Medical Association.
  11. Rosler, A., & E. Witztum. (2000). Pharmacotherapy of paraphilias in the next millennium. Behavioral Science Law 18, no. 1 (2000): 43-56.
Personliga verktyg