H.S. Nyberg
Från Rilpedia
Henrik Samuel Nyberg, född 28 december 1889 i Söderbärke, död 9 februari 1974 i Uppsala, var en svensk orientalist och språkvetare och ledamot av Svenska Akademien. Nyberg ligger begraven på Gamla kyrkogården i Uppsala. Han var son till komminister Anders Fredrik Nyberg och Ida Jansson. Själv skrev han sig alltid endast med initialerna H.S. Nyberg; det är under detta namn han blivit känd.
Nyberg var professor i semitiska språk vid Uppsala universitet 1931-1956. Nyberg var en världsberömd filolog, religionshistoriker och orientalist; han gjorde banbrytande insatser bl.a. inom forskning på det medelpersiska/medeliranska språket. Under ett långt forskarliv ägade han sig åt vetenskapliga studier åt olika religioner judendomen, kristendomen, islam, manikeismen och zoroastrismen. Han förblev dock hela livet praktiserande kyrkokristen med en grundläggande personlig acceptans av det kristna trosinnehållet och engagerades i Svenska kyrkans diskussion om ny psalmbok och ny bibelöversättning; han var en period ledamot av kyrkomötet. Under andra världskriget hade han en klar antinazistisk hållning. Han utgav bl.a. Le livre du triomphe et de la réfutation d'Ibm-er- Rawendi l'hérétique (även på arabiska 1925). Hilfsbuch des Pehlevi (1-2, 1928-31; utvidgad engelsk utgåva 1969-74) och Manual of Pahlavi (1964), Irans forntida religioner (1937, ny uppl 1966), Hans hebreiska grammatik från 1952 är mycket använd, och utkom i en ny utgåva 1972, en engelsk översättning är under arbete av docent Mats Eskhult. Nybergs språk- och religionsvetenskapliga arbeten utgavs postumt 1975 i serien "Acta Iranica" vid universitetet i Leiden i fyra 500-sidiga volymer med titeln "Monumentum H.S. Nyberg". Nyberg har också skrivit biografier över Henrik Schück 1948, Johan Adam Tingstadius (1958) och Esaias Tegnér d.y. (1966).
Nyberg var mycket omtalad för sina unikt omfattande språkkunskaper; han kunde 28 språk. Förutom sitt modersmål behärskade han mycket väl i tal och skrift tyska, franska, engelska och egyptisk arabiska. Han kunde skriva, läsa och tala spanska, italienska, ryska, polska, litauiska och finska. Han kunde felfritt skriva och läsa latin, grekiska, hebreiska, klassisk arabiska, och läsa och skriva arameiska, syriska och etiopiska; nypersiska, medelpersiska, mandeiska, armeniska och georgiska samt turkiska och sanskrit. Han kunde också begripa kurdiska, balochi, urdu och bengaliska (uppgifterna från Kahle, sid 305.)
Nyberg blev ledamot av Svenska Akademien 1948, där han innehade stol 3. Han var även ledamot av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala 1934, Vitterhetsakademien 1935, Nathan Söderblom-sällskapet 1940, Vetenskapsakademien 1943, Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala 1954, Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab 1940, Egypt Academy of the Arabic Language 1948, Iraq Academy 1960 samt ytterligare flera utländska vetenskapliga sällskap. Han var hedersledamot i Sveriges Advokatsamfund 1938, i Royal Asiatic Society 1946, Han var också guvernör i Rotary och 1916-1917 ordförande för föreningen Heimdal. Han var gift (1) med Fanny Hasselberg, död 1947, (2) med Ingegerd Duske, död 1953.
Litteratur
Sigrid Kahle: H. S. Nyberg: En vetenskapsmans biografi (Svenska akademiens minnesteckningar), 1991.
| Företrädare: George Achates Gripenberg |
Föreningen Heimdals ordförande 1916-1917 |
Efterträdare: Nils Quensel |
| Företrädare: Henrik Schück |
Svenska Akademien, Stol nr 3 1947-1974 |
Efterträdare: Carl Ivar Ståhle |
| Företrädare: Östen Bergstrand |
Inspektor vid Västmanlands-Dala Nation i Uppsala 1931–1956 |
Efterträdare: Gunnar Tideström |
|
|||||||||||||
