Hembiträde
Från Rilpedia
Hembiträde är en flicka eller kvinna som är anställd att utföra husliga sysslor i sin arbetsgivares privathem. Arbetsuppgifterna varierar, men kan omfatta städning och tvätt, matlagning, dukning, servering, strykning och diskning samt ibland även barnpassning. Om barnpassning är huvuduppgift används ofta benämningen barnflicka, särskilt om den anställda är lite yngre.
Innehåll |
Arbetsförhållanden för hembiträden
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
Eftersom hembiträden vistas i arbetsgivarens hem, har arbetsgivaren ett inflytande över deras situation, även om det varierar mellan olika arbetsgivare hur hembiträden blir behandlade. Vissa hembiträden arbetar parallellt med skolgång i till exempel gymnasieskola, högskola eller universitet.
Hembiträden har oftast ingen utbildning för sitt arbete, och de arbetar på direkta direktiv och instruktioner från arbetsgivaren. Hembiträden har ofta låg lön och många av dem är inneboende, och har fria måltider.
Många inneboende hembiträden har även fria kläder och får då använda särskilda arbetskläder/uniform under arbetstiden.
Ett inneboende hembiträde kan bo i ett eller flera rum i arbetsgivarens bostad. Traditionellt kallades detta jungfrukammare i Sverige. Där kan de sova på nätterna, tillbringa ledig tid och vila på raster, men får många gånger inte ta in vänner.
Klädsel och uppförande
|
|
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
Äldre tiders mer hierarkiska samhällsordning omfattade även hembiträden. De hade därmed från ett modernt perspektiv mindre personlig frihet än vad som är normen i dag.
I många fall finns klädsel för "grövre arbete", "vardag" samt serveringsdräkt. Från slutet av 1800-talet hade många hembiträden en särskild arbetsdräkt som bestod av svart eller blå klänning med vitt förkläde, samt svarta skor, i vilken de serverade. Även i dag förekommer den traditionella arbetsdräkten för hembiträden på många håll i världen. Vardagsdräkten för hembiträdena har varit mer varierande, till exempel vit blus eller skjorta, svart kjol, vitt skärp, eller klänning, samt vitt förkläde och svarta skor.
Andra krav på dem har till exempel varit att de skulle vara "artiga" och niga för arbetsgivarna och arbetsgivarnas gäster.
Hembiträden i världen
Kina
Hongkong
I Hongkong i Kina har sedan 1970-talet många unga flickor kommit från länder som Filippinerna, Indonesien och Thailand för att arbeta som hembiträden hos Hongkongbor. De kallas ofta "fei yung" på kantonesiska, vilket betyder "filippinsk hjälpare".
Norge
Överklassen och senare även den övre medelklassen anställde tjänstefolk. Under 1870-talet arbetade flera flickor och kvinnor som hemhjälp, främst i städerna. Med åren fick de dock allt fler möjligheter till lönearbete utanför hemmen. Kring år 1900 blev det brist på hemhjäp. Ännu 1930 fanns det 120 000 flickor och kvinnor i husligt arbete i Norge, men 1960 hade siffran sjunkit till 15 000 [1].
I dag (2008) är den typiske hemhjälpen i Norge en vuxen kvinna, född utanför Norge [2].
Sverige
Kring 1919 ersatte i Sverige termen hembiträde de tidigare benämningarna jungfru, piga och tjänarinna i svenskan. En annan benämning var tjänsteflicka, som kunde användas om det rörde sig om en ung flicka medan en lite äldre kunde benämnas tjänstekvinna. Ordet piga bytte dock innebörd, och den benämningen flyttades från städerna ut till landsbygden.
Vissa hembiträden påbörjade sin tjänst direkt efter avslutad folkskola, alltså vid 12-13 års ålder. De bodde ofta i ett litet rum i sina arbetsgivares bostad, som så kallade inneboende. De bar ofta serveringsdräkt. Hembiträde var ofta ett genomgångsyrke, men hembiträdet var mycket beroende av arbetsgivaren.
Många hembiträden var endast sällan helt lediga: de undantogs från arbetstidsreglerna och skulle finnas till hands åtminstone under dygnets vakna timmar. Ändå hade de oftast låg lön.
I Sverige innebar den så kallade husagan att en arbetsgivare fick aga vuxna anställda till 1858 och omyndiga anställda till 1920. Denna lagstiftning omfattade även hembiträden.
Att ha ett hembiträde anställt var ganska vanligt bland överklassen i städerna i Sverige ännu under första hälften av 1900-talet, och 1933 fanns det, lantbruket undantaget, omkring 50 000 hembiträden i Sverige och det året 1933 tillsatte Sveriges dåvarande socialminister Gustav Möller (s) en utredning med hembiträdet Hanna Grönvall (s) som sakkunnig. År 1939 föreslogs en ledig dag i veckan för hembiträdena och 1944 kom en lag som reglerade arbetsförhållandena, "Hembiträdeslagen" [3]. Den gällde fram till den 1 juli 1971, då 1970 års "Lag om husligt arbete" trädde i kraft. Det närmaste en liknande lag tidigare var tjänstehjonsstadgan åren 1833-1926, som hemiträden och pigor lydde under.
1944 års lag föregicks av statlig utredning (SOU 1937:16) och livlig debatt. För att komma in på vissa utbildningar i Sverige krävdes länge praktik från husligt arbete, en förklaring till att det ännu 1980 officiellt fanns omkring 20 000 hembiträden i Sverige[4].
När industri och offentlig sektor växte erbjöds lägre utbildade kvinnor fler möjligheter på arbetsmarknaden. Allt färre familjer fick råd att anställa hembiträde. Den övre medelklassen hade oftast hembiträde fram till och med 1940-talet. Anställningsmöjligheterna som hembiträde försvann även alltmer under 1950-talet och 1960-talet när nya och bättre hushållsapparater då började bli allmänt tillgängliga. Tvättmaskin, diskmaskin, elektrisk mangel, kylskåp och förbättrade dammsugare och strykjärn gjorde att husmor själv i fortsättningen kunde utföra de tidigare tunga hushållssysslorna.
Från 1970-talet har hembiträden varit ganska ovanliga. Icke-svenska hembiträden, barnflickor och au pair-flickor, många gånger från fattigare länder, förekommer dock fortfarande i vissa hem i Sverige. En au pair bor under ett år i en värdfamilj och hjälper då till med att ta hand om familjens barn i utbyte mot mat, husrum, fickpeng och möjlighet att delta i språkstudier.
Yngre barn som hembiträden
Huslig personal är vanlig i många u-länder och de arbetar, liksom andra yrkesgrupper i u-länder, under förhållanden som från ett europeiskt perspektiv framstår som otillfredställande. Barn tvingas ofta arbeta för sitt uppehälle i u-länder, och det gäller även husligt anställda.
I dag använder en del människor i fattiga länder som till exempel Brasilien och Indien mycket unga flickor som hembiträden och barnflickor, eftersom det anses vara "billigt". Många av flickorna är bara är omkring 10-12 år, några ännu yngre (vissa endast 5-6 år), och de kommer oftast från mycket fattiga familjer för att bo och arbeta hos mer välbeställda familjer för lön som oftast är mycket låg. Även "barnhembiträden" måste arbeta länge, många av dem 16-18 timmar per dag under veckans alla sju dagar, och trots sin låga ålder behandlas många av dem "hårt", får inte leka, och måste ha på sig hembiträdeskläder/barnflickkläder ("uniform"). Vissa av dessa utför arbetet parallellt med skolgång. Flera hembiträdesflickor och barnflickor riskerar dessutom att utsättas för våld och sexuella övergrepp från sina arbetsgivare. Många människor har opponerat sig mot att små barn arbetar som hembiträden och barnflickor.
Från u-land till i-land
Många unga flickor i u-länder erbjuds att få komma till i-länder och arbete som hembiträden och barnflickor, och hamnar ofta under slavlika förhållanden.
Se även
Källor
- ↑ Billedsamlingen, UB: Tjeneryrket var lenge det vanligste kvinneyrket
- ↑ Forskning.no: Hushjelp i gjeld
- ↑ Stig Hadenius/Torbjörn Nilsson, Gunnar Åselius, Sveriges historia - vad varje svensk bör veta, 1905-1995 (sidan 389), Bonnier Alba 1996
- ↑ Kvinnor i arbete - Arbetaryrken
