Aga

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För gasbolaget, se AGA (gasbolag).
Medeltida bild av aga med björkris
Aga har ofta avbildats i skämtteckningar. I denna teckning från 1860 får Stephen A. Douglas smisk av Columbia under Uncle Sams översyn.

Aga är kroppsstraff i uppfostrande syfte. Några exempel på former av aga som är eller har varit tillåtna och allmänt accepterade är barnaga, skolaga, husaga och hustruaga. Kroppsstraff som påföljd för brott utdömt av domstol benämns inte aga.

En vanlig form av barnaga är smisk, det vill säga smällar på stjärten med handen eller ett tillhygge som en mattpiska, ett bälte eller liknande. Smisk kan också förekomma i sexuella relationer, se vidare BDSM.

Barnaga är fortfarande tillåtet i de flesta länder, men har bland annat blivit förbjudet i ett antal länder: Danmark (1997), Island (2003), Norge (1987), Finland (1983), Lettland (1998), Bulgarien (2000), Cypern (1994), Grekland (2006), Kroatien (1999), Nederländerna (2007), Portugal (2007), Rumänien (2004), Spanien (2007), Tyskland (2000), Ukraina (2004), Ungern (2005) och i Österrike (1989) samt i Costa Rica (2008), Chile (2007), Venezuela (2007), Uruguay (2007), Nya Zeeland (2007) och Israel (2000)[1]. I USA är det tillåtet att aga olydiga barn, men det finns strikta restriktioner som skall förhindra fysiska skador. I ett fåtal amerikanska delstater, särskilt i sydstaterna, förekommer fortfarande skolaga. I Storbritannien får man ge barn lättare aga, utan att lämna märken; skolaga är emellertid numera förbjuden.

Tidigare ansåg många att aga gjorde människor bättre och att de som inte agades blev sämre. Förespråkare för aga idag anser att det befrämjar gott uppförande och social kompetens utan att ge negativa långsiktiga konsekvenser i större utsträckning än alternativa metoder. Kritikerna brukar istället framhålla att den förnedrande upplevelsen kan skapa inre sår och att människor som blir agade vill ge igen på andra sätt eller uppföra sig illa i situationer då de inte riskerar att bli slagna. Då kan aga göra att människor beter sig sämre när inget hot längre föreligger än om de inte fått aga. Kritikerna tror även att en auktoritetstro kan uppstå, vilket i så fall hämmar en demokratisk syn, där diskussion bör ersätta våld och hot om våld. Enligt denna syn ger aga således snabb effekt vad gäller uppförande, men de negativa effekterna är betydande och bör tas i beaktande. Resultaten från empiriska studier är inte entydiga.[2][3][4]

Innehåll

Sverige

Föräldrars rätt att aga sina barn avskaffades 1966. Ett uttryckligt förbud gäller sedan 15 mars 1979 då följande formulering infördes i föräldrabalken:

"Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling"

Detta förtydligar att straffbestämmelsen om misshandel i 3 kap 5 § brottsbalken även innefattar barnaga. Aga i skolan förbjöds 1958 när den nya folkskolestadgan infördes. Husagan förbjöds definitivt 1920, då husbondens rätt att kroppsligt bestraffa minderåriga anställda avskaffades; fartygsbehälhavares agarätt upphörde 1922.[5]

Undersökningar har visat att attityden till aga förändrades kraftigt under 1900-talet. Exempelvis var 53 % av de vuxna positiva till kroppslig bestraffning av barn år 1965 mot 11 % år 1994.[6]

Noter

  1. Rädda Barnen
  2. UC Berkeley study finds no lasting harm among adolescents from moderate spanking earlier in childhood, UC Berkeley, 24 augusti 2001.
  3. Larzelere RE och Kuhn BR. Comparing Child Outcomes of Physical Punishment and Alternative Disciplinary Tactics: A Meta-Analysis, 31 mars 2007.
  4. Baumrind D. A blanket injunction against disciplinary use of spanking is not warranted by the data. Pediatrics, 98(4), 828-831.
  5. Källa till detta avsnitt: Nationalencyklopedin. "Aga" och "Skolaga". Nätupplaga, läst 19 januari 2008.
  6. Mindre barnmisshandel. Social & hälsovårdsnytt 2001-01. Utgiven av Nordiska ministerrådet. Länk. Artikeln refererar utredningar gjorda av Staffan Janson vid Karlstads universitet.

Se även

Externa länkar

  • Barnmisshandel, beskrivning av konsekvenser från Enheten för rättsmedicin vid Lunds universitet


Personliga verktyg