Tamfår

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Fåravel)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
?Tamfår
Gotlandsfår
Gotlandsfår
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning: Idisslare
Ruminantia
Familj: Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj: Caprinae
Släkte: Får
Ovis
Art: Tamfår
O. aries
Vetenskapligt namn
§Ovis aries
Auktor: Linné, 1758
Synonymer

Ovis orientalis aries
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Tamfåret är en domesticerad variant av får. Det är fortfarande omstridd om den ska räknas som art (Ovis aries) eller som underart till mufflonfåret (Ovis orientalis aries). Fåren producerar ull, kött, mjölk och skinn, vissa raser är specialiserade på en av delarna, medan andra är så kallade kombinationsraser. Tamfåret utvecklade först spinnbar ull efter att ha varit husdjur i flera tusen år. Från första början var det sannolikt köttet som var intressant, snart också mjölken.

Innehåll

Ursprung

Fåret (Ovis aries) är efter hunden troligtvis människans tidigaste husdjur.[källa behövs] Domesticeringen menas att vara skett i Iran och Irak för så länge som 11.000 år sedan, möjligen i fler omgånger och på andra håll i Asien. Det har varit omdiskuterat vilka de vilda förfäderna är, eftersom även de vilda fåren finns i många olika underarter. I dag räknas den orientaliska mufflonen som ursprunget. Det är ett bergsdjur som är en mycket säker klättrare, ett beteende som tamfåren i större eller mindre grad har ärvt. De övriga asiatiska vildfåren har ett avvikande kromosomtal som gör det osannolikt att de skulle ha bidragit till tamfåret, Den europeiska mufflon som finns på Korsika och Sardinien kan i själva verket vara en tidig tamform av mufflonen som har förts till öarna under stenåldern. En sorts mellanform mellan mufflon och senare tamfår har överlevt förvildat på den lilla skotska ö Soay, soayfåret, annars förekommer en mängd olika gamla raser av tamfåret (Ovis aries). Många av dessa finns bara lokalt, och deras ull kan likna den man finner i traktens historiska textilier. I de senare par hundra år har ett mindre antal raser blivit dominerande inom världens fåravel.

Ulliga får som vi känner dom utvecklades först efter flera tusen års fårhållning. I början var det alltså kött, skinn och möjligen mjölk som var intressant.

Bete

Tamfår hållas i högst olika naturmiljöer, från Nordafrikas torra värme till Grönland, från berg till nederländska strandängar. Där de har valet föredrar fåren torr botten, och de lägger sig ofta till vila högt i terrängen. Fåren betar allt ifrån gräs och örter till sly, blad och bark från de flesta trädarter, till exempel sälg och asp. Överdriven fårhållning har bidragit starkt till att förstöra den naturliga vegetationen på många håll i världen, inte minst i medelhavsområdet, men trots det ses det ofta som önskvärt att fåren håller betesområden öppna i vår del av Europa. De lever naturligt i flock, och flockbeteendet gör det möjligt för en van herde och en vallhund att driva dem dit man vill.

Etymologi och terminologi

En fårhona kallas tacka, en hanne kallas bagge och en unge för lamm. På gotländska kallas vuxna individer lamm och ungar lammungar. Även på det svenska fastlandet säger man ibland lammskinn om fällar från vuxna djur. En fåraherde är en person som har till uppgift att valla; se efter lösgående får.

Anatomi

Tamfåret är idisslare. Fåren är bergsdjur som försvarar sig mycket skickligt och som är mycket säkra klättrare.

Horn och ull

Hornen är oftast svängda bakåt och nedåt. Hos vissa av de mer ursprungliga raserna är båda könen hornbärande, hos andra endast baggarna. Hos många andra raser är både könen dock kulliga, d.v.s. utan horn. Hos enstaka raser, bland annat Jacobsfåret kan baggen ha fyra istället för två horn.- ett fenomen som också tidigare har varit känd hos gutefåret.

Olika fårraser har mycket olika ull. Ursprungligt har fåret två olika hårfiber: täckhår och bottenull. Täckhåren är långa och grova, men bottenullen mycket mjuk. Detta ses fortfarande hos en rad fårraser, t.e.x islandsfår eller gutefår. De flesta framavlade fårraser har en enhetlig ull som i fibertjocklek är ett mellanting. Det finns också raser med speciellt finfibrig ull, fram för allt merinofåret, men även vårt inhemska finullsfår. Andra fårraser hålls mest eller uteslutande för köttets skull, och enstaka raser er specialiserade på pälsproduktion, t.eks gotlandsfåret

Matsmältning

Får är idisslare och har fyra magar: våm, nätmage, bladmage och löpmage.

Sjukdomar

Får är mycket tåliga djur, men kan precis som alla andra drabbas av olika typer av sjukdomar. Många gånger fokuseras på epizootier som mul- och klövsjuka, scrapie eller boskapspest. Dock är det mer vanligt att uppfödningsarbetet utsätts för betydligt allvarligare och vanligare problem än så, där de mest kända sannolikt är olika typer av parasitangrepp eller felaktig utfordring.

Bland de vanligaste problemen inom fåraveln märks:

  • dålig fårhälsovård
  • dålig klövvård
  • felaktig utfordring
  • förlossningskomplikationer
  • miljöproblem
  • parasitangrepp
  • olika typer av smitta

Brist- och ämnesomsättningssjukdomar hos tackor

Brist- och ämnesomsättningssjukdomar hos lamm

Många av bristsjukdomarna hos lamm har försvunnit i takt med att man lagt mer vikt vid en bra utfodring av såväl tackor som lamm.

Infektionssjukdomar

Vissa infektionssjukdomar, som till exempel colibacillos, lammdysenteri och enterotoxinemi drabbar företrädesvis lamm.

Klövproblem

Organsjukdomar

Förgiftningar

Hudparasiter

Inälvsparasiter

Reproduktion

Får kan para sig under större delen av året men de mer ursprungliga raser brunstar främst under hösten och då får sina lamm under våren. Dräktighetstiden är lite under 5 månader.

Tamfår som nyttodjur

Dolly var världens första klonade däggdjur.

Fåren har genom tiderna varit mycket betydelsefulla för människan då de bidrar med både kött, skinn, mjölk och ull till kläder. - vissa raser är specialiserade på en av delarna, medan andra är så kallade kombinationsraser. Fåret har haft oerhört stor betydelse både i hushållsekonomin och tillbaka i historien även i samhällsekonomien, därför att kläde var en viktig handelsvara.

Fårskötsel

Fårskötseln på en gård är beroende av tillgången till bete, eftersom betet är en förutsättning för att driften ska ge ekonomisk vinst.

Fåren hålls i skötsel för köttets, ullens eller fårmjölkens skull eller för två eller alla tre dessa egenskaper. I Sverige spelar ull- och mjölkproduktionen en underordnad roll. Valet av ras beror dels på hurdana betesmarker man har och dels på lammproducentens intresse; om man vill vidareförädla lammskinn eller mjölk eller om man enbart är intresserad av köttproduktion. Vanliga raser för köttproduktion är texel, Suffolk och Dorset. De som är intresserade av skinn och ull väljer ofta Gotlandsfår, Finull, Leicester eller någon av de andra lantraserna.

Såväl ungbaggen som tackan kan användas i avel redan när de är ett halvår gamla, och är vanligtvis i produktion till 5-8 års ålder. Om det tillåts kan dock får bli 15-18 år gamla. En bagge i sin bästa ålder kan årligen betäcka ända upp till 100 tackor, men vid synkroniserad brunst bör inte mer än högst 40 tackor ingå i gruppen. Betäckningstiden beror på när man vill ha lamningen som inträffar 5 månader senare. Den vanligaste lamningstiden är i april men nu för tiden så lammar många på andra tider på året. Tackorna skall vara i lagom gott hull vid betäckningen och så förbli till de har lammat så föder de friska starka lamm. Foderstaten ökas på månaden innan lamningen och hålls hög under digivningen.

När lammen har fötts kan de få tillgång till en lammkammare där bara de små lammen kan komma in och äta kraftfoder och ett spätt hö/ensilage. Lammen kan vänjas av från sina mödrar från 5-6 veckors ålder men tidig avvänjning förutsätter att de har haft tillgång till lammkammare och att de verkligen äter kraftfoder, ca 250 g per dag och lamm. Vad man använder som kraftfoder till tackorna och lammen varierar beoende på tillgång och pris. Man kan använda allt från färdigproducerade pellets till hemmagjorda blandningar med spannmål, soja, betfor, ärtor, rapskaka och mineraler mm i. Alla får och lamm ska alltid ha tillgång till rent friskt vatten och saltsten.

Ovanstående gäller produktion af slaktfår af köttras eller kryssningstyp. Andra fårraser behöver mycket mindre kraftfoder, alternativt endast grovfoder av bra kvalité, men har då inte heller samma tillväxt.

Fåren bör klippas två gånger om året; efter avvänjning av lammen och ca en månad innan lamningen. Ullavkastningen är synnerligen växlande för olika raser. Det viktiga är att ullen som man har tänkt att ta hand om hålls ren från hö, kardborrar och gödsel. Levande vikten hos de olika fårraserna varierar mycket från 40-90 kg på tackorna och 60-150 kg för baggarna.

Fårskötsel i Sverige

Får har funnits i Sverige sedan yngre stenålder. Ullen har spunnits och vävts till kläder åtminstone sedan bronsåldern. I förhistorisk tid och medeltid var det nordiska kortsvansfår enarådande som typ. I 16- och 1700 talet importerades på statens initiativ utländska fårraser, och genom olika förordningar sökte man att få bort böndernas inhemska får, då deras ull ansågs att vara grov och olämplig för finare kläder. I modern tid har spillror af de gamla fårtyperna dock fått en renässans. Sveriges vanligaste får pälsfåret är ett förädlad får av nordisk ursprung.

Sveriges fårstam har varit i ständigt avtagande. 1904 bestod den av 1 105 903 djur (ungefär 3/4 av antalet 1865). 2005 fanns det ca 7000 fårbesättningar med ca 450 000 djur i Sverige[1].

Ull- och pälsproduktion

Wiki letter w.svg  Detta korta avsnitt behöver utökas.

Köttproduktion

Ett halvt slaktat får
Huvudartikel: Köttproduktion

Flest lamm föds under våren men det kommer att planas ut då andra raser ökar i mängd och fler vill slakta dem på vintern och våren. Att man väljer denna tid på året för slakt kan dels bero på hur mycket betesmarker och vilka byggnader man har, men framför allt så beror det på att nya producenter inte får kontrakt vid Swedish Meats att slakta sina lamm under hösten.

Tabellen[2] nedan redovisar produktionen av får- och lammkött i kg/person.

Land/region 1979-1981 1990 2003
Hela världen 1,2 1,3 1,25
Afrika 1,8 2,5 1,3
Australien 38,0 37,0 30,3
Brasilien - 0,4 -
Bulgarien 7,5 6,5 4,9
Chile 5,0 3,0 0,6
Danmark 0,2 0,2 0,3
Finland 0,2 0,2 0,1
Frankrike 3,0 3,0 2,2
Grekland 8,0 9,5 0,5
Holland 1,5 1,0 0,9
Indien - 0,2 -
Iran 6,0 5,0 5,0
Irland 13,0 24,0 16,0
Island 66,0 40,0 30,3
Italien 1,2 1,3 1,0
Kina - - 1,4
Marocko 4,0 3,5 3,4
Nigeria - 0,8 -
Norge 4,2 6,0 5,4
Nya Zeeland 183,0 162,0 141,0
Sovjetunionen 3,3 3,0 -
Spanien 4,5 6,0 5,1
Storbritannien 4,5 6,0 5,1
Sudan - - 4,3
Sverige 0,6 0,7 0,4
Tyskland - 2,1 0,5
Uruguay 13,0 20,0 7,9
USA 0,7 0,6 0,3

Mjölkproduktion

Huvudartikel: Mjölkproduktion

I Sverige är fårmjölksproduktionen begränsad, men desto vanligare i andra delar av världen. Ingen större produktion uppges emellertid förekomma i USA, Australien och Nya Zeeland. Tabellen [3] visar produktionen i tusentals ton.

Område Fårmjölk Getmjölk
Världen 2 922 3 748
Europa 1 028 765
Sydamerika 12 54
Asien 1 308 2 028
Afrika 573 901

Biprodukter från tamfår

Större delen av fåret, förutom själva slaktkroppen för köttets skull, kan utnyttjas:

Tamfår i äldre tider

Tamfår i kultur och folktro

Fårens betydelse märks bland annat i de religiösa uttrycken Herren är min herde, man pratar om Lejonen och lammen. Symboliskt sett representerar fåren i kristen mytologi ofta de goda och rättfärdiga människorna, medan getterna representerar de onda och förtappade. Se även räkna får.

Raser

Sverige

I Sverige finns ett tjugotal fårraser, såväl inhemska som importerade. Gutefår är fortfarande vanligt på Gotland, där det förefaller vara en mycket ursprunglig och gammal ras. Dalafår, ryafår och finullsfår är andra exempel på svenska lantraser, som är varianter av det nordiska kortsvansfår I Sverige är idag kanske gotlandsfåret vanligast. Både gotlandsfåret (kallades främst tidigare pälsfår) och gutefåret härstammar från det ursprungliga gotländska lantrasfåret. Andra raser som finns i Sverige är importerade raser som till exempel holländsk texel, oxford down, suffolk och ostfrisiskt mjölkfår.

Fårkontrollen har valt att indela det svenska fårbeståndet i fyra rasgrupper:

  • Pälsfår
  • Vita lantraser
  • Tyngre korsningsraser
  • Korsningsgruppen

Pälsfår

Till pälsfår räknas gutefåret och gotlandsfåret.

Vita lantraser

I familjen vita lantraser ingår svensk finull, ryafår och allmogefår.

Tyngre köttraser

Tyngre köttraser är den största rasgruppen inom svensk fårskötsel. Här finns texel, Leicester, Dorset, Suffolk, ostfrisiskt mjölkfår, Shropshire, Dalasau och Oxford down.

Korsningsgruppen

Gruppen kallas ibland för sveafår och kan, som namnet antyder, innehålla korsningar mellan lantraserna och de tyngre köttfåren.

Fårbestånd

Tabellerna[4] visar antalet får i tusental.

Europa

Land 1975 1985 1995 2005
Europa 124 535 137 511 180 786 137 351
Danmark 61 52 145 141
Finland 124 68 80 115
Frankrike 10 568 12 676 10 320 9 113
Grekland 8 274 8 258 8 802 9 000
Holland 760 814 1 674 1 236
Irland 2 711 3 081 5 775 4 556
Island 864 709 458 454
Italien 7 995 11 098 10 681 8 200
Norge 1 639 2 414 2 524 1 417
Ryssland - - 31 818 15 494
Sovjetunionen 145 305 142 876 - -
Spanien 16 257 17 520 23 058 22 500
Storbritannien 29 967 23 946 43 304 35 500
Sverige 385 426 462 450

Asien

Land 1975 1985 1995 2005
Asien (hela) 283 834 341 255 440 649 457 926
Indien 40 540 46 930 54 131 62 500
Iran 28 085 40 000 50 889 54 000
Israel 197 267 327 390
Japan 12 24 20 11
Kazakhstan - - 24 273 11 287
Kina 94 700 95 194 117 445 170 882
Mongoliet 14 503 13 391 13 787 11 686
Pakistan 17 454 25 037 29 065 24 900
Syrien 5 809 10 993 12 075 15 310
Turkiet 40 539 40 391 35 646 25 201
Turkmenistan - - 6 100 14 267

Afrika

Land 1975 1985 1995 2005
Afrika (hela) 161 219 187 472 208 623 253 619
Algeriet 9 773 15 660 17 302 18 700
Etiopien 23 078 23 000 10 900 17 000
Kenya 2 945 7 000 8 204 10 000
Marocko 14 800 12 862 13 389 17 026
Nigeria 5 379 10 359 14 000 23 000
Sudan 13 774 19 709 37 180 48 000
Sydafrika 30 989 30 256 28 784 25 316

Sydamerika

Land 1975 1985 1995 2005
Sydamerika 101 543 100 032 84 822 68 884
Argentina 34 691 28 750 15 245 12 450
Bolivia 7 694 7 804 7 884 8 550
Brasilien 17 828 18 659 18 336 14 182
Chile 5 644 5 800 4 625 3 400
Colombia 1 920 2 500 2 540 2 180
Peru 15 280 12 787 12 570 14 000
Uruguay 15 069 21 196 20 250 9 712

Övriga

Land 1975 1985 1995 2005
Australien 151 653 149 747 120 862 106 000
Nya Zeeland 55 320 67 851 48 816 40 000
Kuba 330 378 1 309 2 600
USA 14 515 10 716 8 989 6 135

Se även

Källor

  1. ↑ Svenska Fåravelsförbundet
  2. ↑ FAOSTAT data 2006
  3. ↑ FAOSTAT 2005
  4. ↑ FAOSTAT data, 2006

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Tamf%C3%A5r"
Personliga verktyg