Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (mars 2009)

Mjölk kallas den vätska som produceras av däggdjurshonors mjölkkörtlar innehållande den näring som ungarna initialt behöver. När man talar om mjölk avser man oftast mjölk från kon, medan människans mjölk brukar kallas bröstmjölk.

För att kon ska producera mjölk måste den föda en kalv. Dräktighet hos mjölkproducerande kor åstadkoms numera oftast genom insemination, medan man för köttdjur fortfarande mest använder tjur. Kalven ges mjölkersättning, antingen direkt eller efter en viss tid, och mjölken från kon tas om hand. det gäller ej råmjölken, den ges till kalven för att ge kalven ett immunförsvar innan den har ett eget försvar. Råmjölken stelnar mycket snabbare än vanlig mjölk så den får ej gå med i den vanliga mjölken när den skickas till mejeriet och pastöriseras. Hos köttdjur tas mjölken inte om hand, utan kalven går vanligast kvar hos kon i ett halvår, innan kalven avvänjs för att livnära sig på gräs.

Innehåll 1 Beståndsdelar 2 Historisk utveckling 3 Mjölk som livsmedel 4 Mjölkbehandling 5 Se även 6 Externa länkar 7 Noter 8 Externa länkar

Beståndsdelar

Förutom vatten består mjölk främst av kolhydrater, protein och fett, men innehåller också andra viktiga näringsämnen som vitaminerna A, D och B samt kalcium, fosfor och selen.

Historisk utveckling

Före den industriella revolutionen skedde en begränsad och väldigt lokal mjölkproduktion. Endast vissa hållbara mjölkprodukter som ost och bakteriekulturer för filmjölk kunde exporteras längre sträckor. Färsk mjölk producerades på landsbygden för hushållsbehov och för egen vidareförädling, i städerna var det vanligt att det fanns kor innanför eller strax utanför stadsgränsen. Eftersom mjölken inte kunde kylas ned och pastörisering var okänt, skedde ibland salmonellautbrott orsakad av mjölk. Även tuberkulos kunde orsakas av att man drack mjölk. Därför kallades mjölken även för "det vita giftet". Ytterst få människor hade möjligheten att dricka mjölk utan var då hänvisade till raffinerade, hållbara mjölkprodukter. I princip all mjölk användes till att kärna smör och göra ost.

Pastörisering och kylteknik gjorde att man kunde skapa nya förutsättningar för mjölkproduktionen och att även ren oförädlad mjölk kunde säljas. Fortfarande var produktionen begränsad av transporttider och avstånd men lantbruk i närheten av större städer kunde gå över till mjölkproduktion och sälja det in till städerna. Detta gjorde att det fanns mejerier i så gott som varenda stad vid sekelskiftet 1900, ofta drevs dessa i form av jordbrukskooperativ med mjölkbönderna själva som delägare.

I Sverige blev mjölkindustrin väldigt framgångsrik under 1900-talet på grund av de nya industriella metoderna för pastörisering och förpackning. En aggressiv marknadsföring av mjölken som ett modernt alternativ till andra måltidsdrycker utfördes av framförallt mejeriernas lobbyorganisation, den svenska mjölkpropagandan. Detta lade grunden för en fortsatt stor mjölkkonsumtion i Sverige.

Under 1900-talet har nya tekniska framsteg kombinerat med nya transportmöjligheter m.m. betytt en drastisk minskning av antalet mejerier och mjölkproduktionen har därmed centraliserats. Även mjölkbönderna har minskat betydligt i antal och är numera (2006) omkring 8000 i hela Sverige.

Mjölk som livsmedel

Historiskt utvecklar människan laktosintolerans i vuxen ålder, antagligen för att vänja henne av med att dia (hos naturfolk kan barnen ammas upp till fem års ålder).^[1] När människan i Europa blev bofast under stenåldern och började idka boskapsskötsel gjorde bristen på näringsämnen djurmjölk till en viktig berikning av kosten.

Vid samma tid muterade människan i Europa så att hon kunde spjälka laktosen, mjölksockret. I andra områden i världen är laktosintolerans mycket vanligt, och yttrar sig genom dålig mage vid ett intag av individuellt varierande mängder mjölkprodukter. Generellt har mjölk en avsevärt mindre prominent plats i kosten för vuxna i Afrika och Asien, även om det även här finns kulturer som under lång tid använt sig av mjölkprodukter, t.ex. den indiska.

I västvärlden raffineras livsmedlet mjölk oftast på mejerier, en processen som kan innebära separering, pastörisering, standardisering och homogenisering. Mjölk kan förädlas till filmjölk, yoghurt, smör, grädde, ost, messmör och kvarg.

Mjölkbehandling

Innan mjölken saluförs i butik, behandlas den i olika steg för att få en produkt som är välkontrollerad och likadan året om.

• separering, då grädden frånskiljs genom kraftig centrifugering. Kvar blir skummjölk.
• standardisering, då en del av grädden åter tillsätts skummjölken för att få den önskade fetthalten i den färdiga mjölkprodukten, exempelvis standardmjölk, mellanmjölk och lättmjölk.
• homogenisering då mjölken under högt tryck pressas genom små munstycken så fettpartiklarna finfördelas i mindre beståndsdelar. Detta förhindrar att mjölken skiktar sig.
• vitaminisering, mjölktyper med lägre fetthalt berikas med främst A-vitamin och D-vitamin för att kompensera för den bortseparerade gräddens näringsinnehåll.
• pastörisering dödar sjukdomsframkallande och produktförstörande bakterier, virus och mikroorganismer. Mjölken hettas upp till 72-74 grader under 15 sekunder för att därefter snabbt kylas av. Om man vill framställa en mjölkprodukt med högre hållbarhet hettas mjölken upp till 140 grader under 2-4 sekunder, så kallad ultrapastörisering.

Se även

• Bröstmjölk
• Konsumtionsmjölk
• Gammaldags mjölk

• Filmjölk
• Kärnmjölk
• Råmjölk
• Automatiskt mjölkningssystem
• Mjölkallergi
• Mjölkkörtel
• Mjölkgrop
• Värmebehandlad mjölk

Externa länkar

Noter

1. ↑ . . . or just go with the flow?. The Times, 5 maj 2005.

Externa länkar

• Grundfakta om mjölk, Mjölkfrämjandet
• Grundfakta om kulturmjölk, Mjölkfrämjandet
• Den svenska mjölkpropagandan - Forskning och Framsteg nr 3, 2006 (mp3-ljudfil, ca 9 MB)