Från Rilpedia

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Vitamin D är en grupp fettlösliga prohormoner som påverkar balansen mellan kalcium och fosfat i blodet. De två huvudsakliga formerna är vitamin D₂ (ergokalciferol) och vitamin D₃ (kolekalciferol). Även substanser som bildas genom metabolism av Vitamin D ingår i termen.

Innehåll 1 D-vitaminkällor 2 Funktion 3 Bristsjukdomar 4 Externa länkar

D-vitaminkällor

Vitamin D₃ bildas från kolesterol i huden när den utsätts för solljus, särskilt UV-strålning, men kan även fås med maten. Naturliga källor är bland annat fiskleverolja, fet fisk, lever, äggula och mejeriprodukter.

Eftersom D-vitamin är fettlösligt försvinner det i lättmjölk och mellanmjölk, där det mesta av grädden tagits bort. Dessa mjölkslag berikas därför med D-vitamin vid mejerihanteringen. Samma motiv gäller för D-vitaminberikning av margarin, som ju i matlagningen ersätter det smör, som annars skulle ge tillskott av det D-vitamin som smör naturligen innehåller.

Vitamin D₂ kan endast fås via maten, och då främst från grönsaker.

Rekommenderat dagligt intag (RDI): 5-10 μg. Se vidare RDI-tabell.

Ibland anges RDI i Internationella enheter (IE). Omräkningstal mellan IE och vikt är olika för varje slag av vitamin. För D-vitamin gäller: ^[1]

• 1 µg = 40 IE
• 1 IE  = 0,025 µg

Funktion

Vitaminet upprätthåller tillsammans med parathormonet en balans mellan kalcium och fosfat i blodet och främjar bildandet av ben. Dess effekter utövas främst på tre organsystem:

• njurar
• ben
• tunntarm

I tunntarmen ökar kalciumupptaget genom en uppreglering av de gener som kodar för proteiner som ökar kalciumupptaget i tolvfingertarmen. Dessa är både kalciumkanaler, pumpar och kalciumbindande proteiner som verkar som buffertar för att öka gradienten över cellmembranet.

I njurarna agerar D-vitamin synergistiskt med parathormon för att öka återupptaget av filtrerat kalcium. D-vitamin motverkar också parathormonets fosfatutsöndrande effekt genom att öka återupptaget av fosfat.

I ben är D-vitaminets verkan komplex. Direkteffekten är att kalcium mobiliseras från ben genom en stimulering av de bennedbrytande osteoclastcellerna, så att koncentrationen i blodet ökar. Den indirekta effekten, med hänsyn till att tillgången på kalcium ökar genom detta och påverkan på njurar och tarm, blir att omineraliserat ben mineraliseras. Man kan alltså säga att kalciumet i kroppens ben förflyttas från mineraliserat till omineraliserat ben.

Bristsjukdomar

D-vitaminbrist är orsaken till engelska sjukan (rakitis), som karaktäriseras av en otillräcklig upplagring av kalcium och fosfor i benstommen. Hos barn blir benstommen mjuk och böjlig, fontanellen sluter sig mycket långsamt och barnets huvud blir större än normalt. Barnet blir hjulbent eller kobent, revbenen degenereras och bröstkorgen sjunker in. Tänderna kommer sent och utvecklas dåligt. Bäckenet deformeras. Engelska sjukan har varit känd sedan 1600-talet. Ytterligare följder av D-vitaminbrist är kramper, energiförlust, tandlossning, närsynthet, nervositet, lättretlighet, trötthet, snabb puls.

Vuxna kan drabbas av benuppmjukning p g a för lite kalcium och fosfat i benvävnaden. Orsaker kan vara mycket innesittande utan sol samt dålig kost. Äldre personer har nedsatt förmåga att uppta D-vitamin genom solbestrålning av huden. Personer över 60 år bör därför sikta på den övre gränsen för RDI (10 µg/dag), främst genom förståndig kost. ^[1]

Alltför stora mängder D-vitamin kan ge förkalkningar, speciellt i njurar och lungor. Symptom kan vara illamående, dålig matlust. RDI bör därför inte överskridas under längre tid. ^[1]

Externa länkar

• bra text om dvitamin och barn

---

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} Apotekets råd om vitaminer och mineraler (Broschyr 4621-13)