Arabiska lånord
Från Rilpedia
 |
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
 |
Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll. Motivering: Artikeln är en originaluppsats och bör omarbetas till ett referat av uppsatsen. |
Innehåll |
Språkkontakt mellan svenskan och arabiskan
Arabiskan är islams heliga språk och har sedan länge betraktats som ett av världens stora språk. Språket, som nu talas av cirka 300 miljoner människor i Nordafrika och Mellanöstern, är känt som ett stort långivande språk till världens olika språk såsom persiska, swahili, spanska, turkiska, portugisiska, italienska, franska, engelska och indiska språk bl.a. hindi och urdu. Araberna erövrade under de första arabiska kaliferna Persien och Transkaukasien (år 633-651), Syrien och Palestina (år 636), Egypten (år 639), samt Libyen och Tripolis (på 640-talet). De besegrade folken övertog erövrarnas religion, islam, och "arabiserades", med undantag för Persien som behöll sitt språk, persiska, men påverkades starkt av arabiskan. År 711 vandrade araberna in i Spanien, och först i Frankrike bröts arabernas expansion, vid Poitiers (år 732). Arabvärlden fick sin norra gräns vid Pyrenéerna, Messinasundet och Taurusbergen i Mindre Asien.
Araberna gick också till sjöss: de behärskade både Medelhavet och Indiska oceanen I Östafrika uppstod en säregen arabisk-afrikansk blandkultur, baserad på monsunhandeln och med språket swahili som bestående minnesmärke. Det fanns samtidigt också en betydande karavantrafik genom både Asien och Afrika. När den abbasidiska dynastin tog över kalifatet år 750 blev Bagdad huvudstad. I de yttre områdena upprättades i praktiken helt självständiga arabriken bl a Córdoba år 755 och Egypten år 696. Mongulernas väldiga anfallsvåg ledde år 1258 till kalifatets undergång. Redan vid tiden för korstågen (år 1096) hade islamiserade turkfolk, främst seldjukerna, börjat ta över makten i Mindre Asien och Syrien.
Efter mongulerna var det de osmanska turkarna som befann sig i uppgång. De behärskade i slutet av 1300-talet både Anatolien och östra Balkan. Samtidigt hade araberna i Spanien, morerna, sedan 1100-talet trängts tillbaka av de kristna, och med Granadas fall 1492 var deras välde slut där. De osmanska turkarna tog över resten av arabväldet, och den turkiske sultanen tog sig år 1517 titeln kalif. Det turkiska väldet skulle bestå till första världskriget, från 1800-talet dock delvis urholkat av den europeiska kolonialismen.
Araberna ärvde antikens vetenskap, inklusive rent spekulativa inslag som alkemin. För utvecklingen av naturvetenskaperna på arabisk mark spelade studiet av Aristoteles stor roll, liksom det senare kom att göra i Västerlandet, dit hans verk först förmedlades av araberna. Flera framstående filosofer vidareutvecklade teman från antiken, bland dem Ibn Sînâ, i Europa kallad Avicenna (död 1037), som utgav sitt klassiska medicinska verk Cannon som användes fram till 1600-talet, och Ibn Rushd, kallad Averroës (död 1198). Araberna gjorde själva viktiga insatser på flera områden. Astronomin var ett av dem; mer än ett hundra stjärnor och astronomiska termer bär ännu arabiska namn bl.a. Aldebaran, Altair, Algol, Deneb, nadir och Vega.
Inom två vetenskaper blev dock arabernas verksamhet särskilt viktig: matematiken och medicinen. Arabiska matematiker förfinade det indiska siffersystemet och gav det vidare till européerna, men framför allt utvecklade de algebran, geometrin och trigonometrin. Framstående matematiker var al-Khawârizmî, i Europa kallad Algoritmi (död ca 830), och al-Battânî, kallad Albatenius (död 929). Läkarna förde vidare arvet från Hippokrates och Galenos och studerade anatomi, diagnostik och kirurgi i en för tiden saklig anda.
Det var främst över två centra som den arabiska lärdomen förmedlades till de kristna, nämligen Toledo i Spanien (med en blomstrande arabisk kultur ännu efter den kristna erövringen) och Sicilien, där både normander och tysk-romerska kejsare fördomsfritt knöt arabiska lärda till sina hov.
Koranen har utövat ett avgörande konstnärligt och språkligt inflytande på nästan all litteratur i den arabiska och muslimska världen. Sagosamlingen Tusen och en natt, har sedan medeltiden översatts till många europeiska språk. Den islamiska mystiken, sufismen, påverkade både arabisk och persisk poesi och inspirerade senare europeiska författare, bl a Goethe.
I Europa gjordes en latinsk översättning av Koranen år 1143, och i Frankrike kom den inhemska översättningen år 1657, i Tyskland år 1616 och i Ryssland år 1776. Svenska översättningar gjordes år 1843 av J.F.S. Crusenstolpe och år 1874 av Carl Johan Tornberg, samt år 1917 av K. V. Zetterstéen. Med översättningarna introducerades ett antal nya arabiska lånord.
Den traditionella arabiska musiken, som hade sin guldålder på 700-900-talen, har påverkat västerlandet framför allt genom sina instrument. De medeltida korsriddarna lärde sig av araberna att sjunga en berättande text till lutackompanjemang, vilket blev ett viktigt inslag i den europeiska medeltida kulturen. Många europeiska instrument har utvecklats ur de arabiska, och deras namn är arabiska lånord till exempel luta, gitarr, tambur och tamburin.
Med den franska kolonialismen i Egypten, Marocko, Algeriet, Tunisien och andra delar av Nordafrika samt Syrien och Libanon och den brittiska kolonialismen i Irak, Palestina, Transjordanien, Gulfstaterna och Indien strömmade arabiska lånord in i de franska och engelska ordförråden. Arabiskan skriven med latinska bokstäver (som blev officiellt språk i det katolska Malta) påverkade också mer eller mindre andra europeiska språk.
Det finns flera vittnesmål om tidiga kontakter mellan araber och nordbor. I Sverige har åtskilliga arabiska bruksföremål, textilier och silvermynt, som hemförts av vikingarna, påträffats. Direkt språkkontakt mellan svenskan och arabiskan har knappt förekommit före 1900-talets andra hälft, d v s inte före invandringen av araberna och muslimerna till Sverige efter andra världskriget. Arabiskans direkta bidrag till det svenska språkförrådet och dess påverkan på det svenska språket har därför knappt als uppmärksammats i språkvårdssammanhang. Språkkontakten mellan arabiska och andra språk under 1900-talets andra hälft är internationellt sett asymmetrisk och nationellt symmetrisk.
Med den internationellt asymmetriska kontaktsituationen menas att arabiskan har bidragit med stora mängder av lånord, främmande ord och citatord till svenskan genom "tryckta ord" d v s genom olika böcker, bl a inom islamologi och mellanösternskunskap. Intressen för Mellanösterns politik och ekonomi har ökat inlåningen av arabiska ord. Däremot har inte noterats att arabiskan har lånat svenska ord till sitt ordförråd.
Men i Sverige är kontaktsituationen annorlunda. Arabiskan i Sverige har faktiskt påverkats något av svenskan, och kontaktsituationen mellan de båda språken anses som symmetrisk med tanke på att araberna i Sverige också har bidragit med lånord till det svenska ordförrådet. Ord såsom A-kassa, Systembolaget, social(förvaltningen), tunnelbana och moms har blivit lånord i "Sveriges arabiska".
Arabiska lånords etymologi
Etymologiskt sett kan de arabiska lånen delas in i två läger, indirekta och direkta lån.
1. Indirekta lån är arabiska ord som kommit till det svenska ordförrådet genom förmedling av bl.a. latinet, tyskan, franskan, engelskan, persiskan och turkiskan. Nästan alla indirekta lånord har förlorat minst ett arabiskt morfem, och utan etymologiska ordböcker kan lånorden inte identifieras. Exempel på detta är ord som arsenal (dâr sinâ'a), azimut (as-sumût), gasell (ghazâl), tambur (tanbur) och de flesta orden i ordlistan.
2. Direkta lån är arabiska ord som kommit till det svenska ordförrådet direkt från arabiskan utan något förmedlande språk. De nya direkta lånorden kännetecknas av ren eller närmare till arabiskt uttal och arabisk-translittererad stavning. De flesta lånorden kommer genom direkt språkkontakt med araber och muslimer under 1900-talets andra hälft. För direkt ordlån från arabiskan som har ett helt annat alfabet än svenskan måste tecknen transkiberas. I spridningsfasen och även senare kan uttalsvarianter/stavningsvarianter av ett och samma ord förekomma sida vid sida till exempel felafel - falafel, kebab - kabab, djellaba - jellaba, djinn - jinn, vadi - wadi.
Typer av arabiska lånord
De arabiska lånorden kan grupperas i tre grupper.
Ordlån, vari alltså inkluderas lexikaliserade fraser, som är resultat av direkt eller indirekt import av ordmodellens morfem, till exempel muslim, moské, sultan och amber.
Ordmodellen i det arabiska språket kan ha flera olika betydelser trots att vissa av dessa betydelser eller någon enskild aspekt av betydelsen som överförs vid introduktionen, t.ex amiral och divan
Oavsett om man utgår från ordens etymologi eller från förekomster av en ordmodell i arabiskan, är ord som kaffe, djinn, divan och ottoman, ordlån i svenskan. Huruvida de också skall betraktas som främmande ord avgör däremot den enskilda språkbrukaren.
Några arabiska främmande ord uppfattas nu som hemtama för allmänheten även för de lågutbildade och den som inte har språkkunskaper, t.ex cigarett, jasmin, kaffe, saffran och socker, medan några andra uppfattas som hemtama för de yngre generationerna i samhället, till exempel cafeteria, bensin och schack.
Men de flesta arabiska lånord uppfattar allmänheten som främmande ord och de förblir främmande trots att orden har hamnat på pränt och många av dem har länge befunnit sig i det svenska ordförrådet. till exempel ord som harmattan, hammada, kibla, ulama och vezir. Orden betraktas som främmande och har inte nämnts i Nationalencyklopedins ordbok.
Blandlån, är resultat av både import och substitution av ordmodellens morfem till exempel Sesam öppna dig,4 Därmed introduceras ett nytt arabiskt ord och minst ett nytt arabiskt morfem i svenskan och kan användas för att bilda nya inhemska ord, till exempel sesam-dörr, sesamformel, sesamord, sesamrop och sesamskrift.
Pseudolån (skenlån) är ord som visserligen är bildade av arabiska morfem men som inte förekommer i arabiskan eller ord som överförs från arabiska men används i en betydelse som man inte har i det långivande språket t.ex alkohol, albatross, marsipan, amiralinna, salam-kramp, siffra, och mecka.
Arabiska lånord i olika tidsperioder
I detta underkapitel skall jag presentera lånord som kommit in i det svenska ordförrådet under sex olika perioder, nämligen under tidsperioden fram till fornsvenskan, under senmedeltiden, reformationen och stormaktstiden, 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet.
De äldsta arabiska lånen
Under tidsperioden fram till fornsvensk tid lånades ett antal arabiska ord in i de germanska språken6 genom latinet. Det är ord som hör samman med örter till exempel myrra, kummin, balsam. Övriga ord är Särkland7 och saracen. Lånorden, enligt SAOB och Nationalencyklopedins ordbok, kom in i svenskan före år 1520. I jämförelse med dateringen av ordens första belägg i engelskan kan det vara möjligt att lånorden var de äldsta arabiska lånorden som kom in i det svenska ordförrådet under samma tidsperiod.
De senmedeltida arabiska lånen
Trots att de flesta lånord som kommer i svenskan under medeltiden hör samman med kristnandet har också ett antal arabiska ord smugit sig in genom latinet och lågtyskan till exempel amalgamera, baldakin, cinnober, ingefära, jacka, kabel, kamel, kamfer, luta, nafta, papegoja, racket, saffran, schackmatt, socker, siffra, sirap och smaragd.
De arabiska lånen under reformationen och stormaktstiden
Under slutet av 1500-talet medförde ekonomiska och politiska förändringar till att det lågtyska inflytandet minskade vika och andra influenser tog överhand, bl.a. från det högtyska området.
Med reformationen och Luthers bibelöversättning inleddes en lånordsström från högtyskan som nådde sin kulmen under början av 1600-talet. Ordet arabiska dyker upp i det svenska Nya Testamentet (1526).
Substantiv inom militärlivet inlånades under denna tid med högtyskan som sista förmedlande språk, t.ex amiral och arsenal
Andra ord som inlånades under denna tid hörde vetenskapliga termer och kemiska ämne till, till exempel algebra, alkemi, ambra, azimut, borax, kali, mysk, nadir, talk och zenit.
Andra lånord rör växter och kryddor såsom apelsin, aranee, alkanna, banan, jasmin, orange, pomerans, sesam, spenat, sumak och tamarind.
Ord som har med islam eller muslimsk kultur att göra har också kommit in till exempel Alkoran, alkoranisk, harem, kadi, muselman, moské, ottomansk. och sultan.
Till ekonomiskt område hör inlånen av tarera och tariff.
Övriga arabiska lånord är buckram, damast, gips, gitarr, hasard, hasardera, kaffe, karat, karmosin, kofta, konditor, koptisk, lack, mysk, ottoman, saracensk, schack och sorbet,
1700-talets arabiska lån
Under 1600-talet, men framför allt under 1700-talet, genomsyrade den franska kulturen mycket märkbart Europa och då inte minst Sverige. Några av dess ordlån av arabisk-franska ord hör hemma inom nöjeslivet till exempel mask och maskerad, eller hör till betydelseområde djur till exempel gasell och giraff.
De ord som hör till betydelseområde växter är också vanliga. De flesta kom från tyskan till exempel durra, hasch, henna, krokus, saffran och saffer.
Exempel på byggnad och heminredningstermer är alkov, divan, karaff, karaffin, lacka, madrassera, minaret, ottoman och soffa.
Till ekonomiskt område hör inlånen av tara.
Åter andra ord som inlånades från tyska under denna tid hör vetenskapliga termer och kemiska ämnen till, till exempel algebraist, alidad eller alhidad, alkali, amalgam, arabiskt gummi, azur, benzoin, besiffra, kaliber, kalibrera, natron och natrum.
Till islams område, hör inlånen av mufti, muslim, ottomansk, sunnit och sura.
Övriga arabiska lånord är albatross, arabiska (kvinna), azur, beduin, damast, damasch eller damask, damaskera, denar, dragoman, imam, kaftan, karmin, kattun, kopt, magasinera, mumie, muslin, nabob, orangeri, arrangör, salep, schebeck, scherif, sultanat, swahili, talisman och tambur.
1800-talets arabiska lån
De lånmönster som setts under 1700-talet fortsätter under 1800-talet. Vissa tendenser förstärks därvid, medan andra får minskad betydelse. Exempel på arabiska lånord som kommer från tyskan under den här perioden är; aldehyd, algebraiker, algebraisk, alkalinet, alkaliskhet, anilin, arabin, arabisera, arabiska siffror, arabist, arabism, bensin, dinar, dirham, gambit, gips, gipsa, gitarrist, kafir, kaffer, kalium, koffein, mumifiera, mumifikation, sino, och tariffera.
De arabisk-franska lånen gör sig under 1800-talet påminda inom flera områden: vissa av orden betecknar kläder, tyger m.m. som blus och burnus, andra är cigarett, jackett, lila, lime, marabu, massage, massera, razzia och tamburin. Även en del ord hörande till det franska köket kommer in i svenskan under 1800-talet till exempel: café au lait.
Engelskan förmedlar också en del av sina arabiska lånord till de europeiska språken, bl.a. svenskan. På 1600-talet hade engelsmännen direkt språkkontakt med de muslimska mogulerna i Indien och lånade in nya arabisk-indiska ordgods. I den här perioden kom de arabisk-indiska lånorden nawab, nabob, och sahib in i det svenska ordförrådet. Engelskans inflytande på svenskan blir mer och mer märkbart. I flesta fall bidrar engelskan med egna ord, men jag räknar också engelskan som en viktig förmedlare av ord med arabiskt ursprung. Andra arabisk-engelska lånord är naftalen och check (betalningsmedel).
Det finns en del ord där det är oklart om orden direkt kommer från arabiskan eller indirekt genom de lånförmedlande språken till exempel islam, salam, sunna och fella.
1900-talets arabiska lån
Under 1900-talet fortsatte ordinlåningen via engelskan till svenskan. Särskilt i massmedia möter vi en mängd arabisk-engelska eller direkta arabiska lånord till exempel ayatolla, djinn, Mecka, mulla och fatwa.
Engelskan har också starkt påverkat den svenska ortografin när det gäller sättet att stava de arabiska lånorden. Det kan vara svårt att se ord såsom ayatolla, hejira, jihad och jinn som direkta lån från arabiskan eftersom ordens stavning är engelsk.
Andra arabiska lånord som kom via engelskan är bl.a. algoritm, cafeteria, check (kontroll), checka, hasch, mohair, naftalen, safari, sufisk och imamat.
Via franskan kom ordet aubergine och couscous, från tyskan kom alkermes och alkanna, via spanskan kom alfalfa och via turkiska kom ordet kebab.
De nya arabisktalande invandrarna har också, om än i liten utsträckning, lämnat några bidrag till svenskan men de flesta har inte ännu kommit in i mina undersökningskällor. Ord för maträtter som felafel och halalkött är mycket kända ord men de finns inte med i källorna. Däremot nämns kebab i Nationalencyklopedins ordbok och i Ord för alla. Medan ordet couscous i finns enbart i Ord för alla.
Det finns ett märkbart mönster för inlåningen som bör nämnas här. Fr. o. m. 1979 kom en kategori av ord som har med Den Islamiska Republiken Iran att göra; shia (1979), shiiter (1985), fatwa (efter dödsdomen på Salman Rushdi), mulla (i början av 1980).
Många nya arabiska lånord som används av invandrarmuslimerna sinsemellan har ännu inte kommit till den svenska allmänheten, trots att orden sedan länge nämns i skolböcker och universitetslitteratur som citatord.
Vägen från arabiskan till det svenska ordförrådet
De arabiska lånorden har ofta gått via andra språk innan de kommit in i det svenska ordförrådet. Långa kedjor av språk kan ligga mellan den långivande arabiskan och den låntagande svenskan. Viktiga förmedlare är latinet, spanskan, tyskan, franskan och engelskan. Under den fornsvenska tiden och senmedeltiden var det latinet som förmedlade lånorden. Under reformationen och stormaktstiden fram till 1700-talet övertogs förmedlarrollen av tyskan. Under 1800-talet kom några få arabiska lånord från franska men antalet lånord från tyskan var fortfarande stort. För en del ord är det oklart om orden kommit in i svenskan via tyskan eller franskan, eftersom båda språkens inflytande var starkt vid denna tid.
På grund av kontinuerlig kontakt mellan araber och sydeuropéer från och med 700-talet var det länge latinet, spanskan och italienskan som var de huvudsakliga lånordsförmelarna. Under reformationen och stormaktstiden fram till 1800-talet kom tyskan och franskan att spela förmedlarrollen till svenskan av ord som först kommit in i latinet, spanskan eller italienskan. Engelskan övertog förmedlarrollen under 1800-talet och 1900-talet. De flesta arabiska lånord som engelskan förmelat var direkta lån från arabiskan.
Sammanfattning
När araberna erövrade Europa var arabiskan långivande för europeiska språk, främst latinet, spanskan och italienskan. Under senare tid lånade franskan och tyskan arabiska lånord från de nämnda språken, och blev också i sin tur lånförmedlare till andra språk, bl.a. svenskan. Från fornsvensk tid till 1900-talet kom hundratals arabiska lånord in i det svenska ordförrådet från latinet, spanskan, italienskan, tyskan, franskan, engelskan och turkiskan. Araber och muslimer bosatta i Sverige har sedan 1900-talets andra hälft också lämnat några bidrag till svenskan.
De flesta arabiska lånord som finns i det svenska ordförrådet är substantiv som hör till områdena islam, kemiska ämnen, personbeteckningar, tyg och kläder, växter, byggnad och heminredningar, mat och dryck, ekonomi och vetenskapliga termer. Det är intressant att mer än två tredjedelar av lånorden i den långivande arabiskan har andra eller delvis andra betydelser.
Tyskan har spelat stor roll för att förmedla arabiska lånord till svenskan. Mer än hälften av de arabiska lånorden kom från tyskan.
Det är märkbart att de arabiska lånorden som hör till islam eller muslimsk kultur började komma in i det svenska ordförrådet under reformationen och stormaktstiden, vilket speglar den indirekta kontakten mellan islam och det svenska samhället. Mängder av arabiska lånord inom området islam fortsatt att strömma in det svenska ordförrådet. Vissa av de gamla lånorden inom området såsom muhammedan, muselman och islamit anses som ålderdomliga eller har tendens att gå ur bruk p.g.a. olika värderingar av orden. Andra ord som accepteras växer vidare med sina sammansättningar och avledningar.
Lista över arabiska lånord
Följande lista över arabiska lånord i svenskan bygger till stor del på Nationalencyklopedins ordbok. En del av orden kan ha förmedlats på ett långt mer komplicerat sätt än vad här kan visas. I vissa fall kan orden ha inlånats tidigare än vad som här angivits. Orden kan möjligen ha funnits i talspråk långt innan de hamnat på pränt.
A albatross (1783) 'fågel av släktet Diomedea, särskilt arten Diomedea Exulans Lin.', jfr. danska albatros, holländska, tyska och engelska albatross, franska albatros, nylatin albatrus, troligen en förvridning av spanska och portugisiska alcatraz, namn på åtskilliga sjöfåglar, egentligen på pelikanen, som tycks ha fått detta namn med anledning av näbbens likhet med en skopa; jfr. portugisiska alcatruz 'öskärl, skopa'; av arabiska al bestämartikel och qâdûs 'örskärl'; av det likbetydande grekiska.
albigens (1635), till Albi, namn på stad i södra Frankrike; av arabiskt ursprung.
alcantara (1982), i ursprungligen varumärke; ev. till det spanska stadsnamnet Alcántara; av arabiska al-qantarah.
alcázar 'borg, slott'; av spanska alcazar; av arabiska al-qasr; av latin castrum.
aldehyd (1835) 'väteberövad alkohol'; av tyska aldehyd, bildats 1835 av Justus Liebig av al(cohol) och dehyd(rogenatus), se också alkohol.
alembik (1784), jfr. tyska Alambik, Alembik, franska alambik; av arabiska al bestämartikel och ambiq, embiq efter grekiska ambix 'skål, hatt på en retort'.
alfalfa (1904), av spanska alfalfa med samma betydelse; av arabiska al-fasfasah 'den bästa sortens djurfoder'.
algebra (1643), jfr. danska, holländska och tyska algebra, franska algébre; av italienska algebra; av arabiska al-jabr 'återförening, hopslutning, komplettering'.
algoritm (1904); av engelska algorithm, av medellatin algorismus, till namnet på den persisk-arabiska matimatikern al-Khawârizmî.
alidad, alhidad (1763) 'rörlig linjal eller skiva på en vinkelmätningsinstrument', jfr. danska och tyska alhidade, franska alhidade, medellatin alhidada, spanska al(h)idada; av arabiska al-idhâdah '(den ring en fast punkt vridbara ) linjalen'.
alisarin (1820) 'krapprött'; av franska alizarine; av spanska alizari krapp till arabiska 'isârah 'extrakt'.
alkald (1828) 'fredsdomare', jfr. franska alkalde och alkade; av spanska alcalde 'borgmästare' och franska alcade; av arabiska al-qädhï 'domaren'.
alkali (1706), jfr. tyska och engelska alkali, franska alcali; av arabiska al-qâlî al-qilî 'aska av natronhaltiga växter, soda'.
alkanna (1975) 'färgämnen av växterna Lawsonia inermis Lin. och Lawsonia alba Lam.; av. spanska alcana, italienska alcana, alchenna; av arabiska al-hinâ´, jfr. henna.
alkemi (1621), jfr. danska alkemi, alkymi, tyska Alchemy, äldre tyska även alchimy, alchymy, engelska alchemy, äldre engelska alchimy, alchymy, franska alchimie; av medellatin alchimia, alchimy, alchemia, spanska alquimia; av arabiska al-kîmiyâ´ av grekisk ursprung.
alkermes (1968); av tyska Alkermes, franska alkermés; av arabiska al-qirmiz.
alkohol (1808), jfr. danska och tyska alkohol, engelska alcohol, franska alcool; av medellatin alcohol; av arabiska al- kuhl 'fint pulver av byglans och sot används till förhöjandet av ögonens skönhet'. Ordet har i Europa antagit först betydelse fint pulver i allmänhet. Sedan betydde det den finaste beståndsdelen i ett ämne, särskilt i vin och har slutligen genom ellips kommit att ensamt betyda det samma som alkohol vini.
Alkoran (1616); av arabiska al-qur´ân, uppläsningen. alkoranisk (1675), se Koranen.
alkov (1745), jfr. danska alkov, tyska alkoven äv. alkov, alkove, av franska alcove, spanska alcoba, portugisiska alcova, alcoba; av arabiska al-qubbah, 'valvet, det välvda gemaket'.
Almagest ; av arabiska al-majast utav arabisk bestämd artikel al och grekiska magisté 'störst'.
amalgam (1754), jfr. tyska och engelska amalgam, holländska amalgaam eller amalgama, franska amalgame; av medellatin amalgama av arabiska al-malgham, 'mjukgörande salva' sannolikt utgående från grekiska malagma 'uppmjukande medel'. amalgamera (före 1520).
ambra (före 1520), jfr. tyska Amber, Ambra, franska ambre, engelska amber; av medellatin ambra; av arabiska 'ambar 'gråbrunt, växtlikt ämne som påträffas flytande på havsytan'.
amiral (före 1520), fornsvenska ameral, jfr. danska, tyska, och engelska admiral, äldre engelska amiral, amerall osv., holländska admiraal; av fornfranska admiral, amiral 'befälhavare, amiral'; av arabiska amîr 'befälthavare'. -al utgår från den arabiska bestämd artikel i uttryck amîr al-mâ´, amîr al-bahr 'befälhavare över vattnet, över havet'.
anil (1625), jfr. tyska, franska, engelska och portugisiska anil, spanska añil; av arabiska al-nil uttalat an-nil av al bestämd artikel och persiska nil 'indigo' vilket i sin ordning är lånat från något indiskt ursprung, jfr. sanskrit niola 'mörkblå', nili 'indigo, indigoväxt'.
anilin (1841); av tyska anilin; av Fritsche år 1841 bildat utav anil, se anil.
aprikos (1660), jfr. danska aprikos, tyska Aprikose, äldre tyska abricose; av holländska abrikoos; av franska abricots, varav engelska apricot; av italienska albercocca; från spanska albaricoque; av arabiska al-barqûq; av latin præcox 'tidig mogen (persika).
apelsin (1689); av lågtyska apelsina med samma betydelse, till appel 'äpple' och sina 'kina', se sino.
arabiska (nya testamentet 1526). araber (1640), arabesk (1782), arabin 'arabiskt gummi',1832), arabisera (1866), arabisk (1667), arabiska siffror (1831), arabiskt gummi (1745), arabiska (1667), arabiska 'kvinna',1745). arabism (1871), arabist (1890),
arrak (1667); av engelska arak, arack, arrack, jfr. tyska Arrack, franska arrack, holländska arak, portugisiska araca, araque, spanska arac; av arabiska 'araq 'svett, saft', varav benämningen 'araq at tamr, 'dadelsaft'.
arsenal (1658) jfr. holländska arsenal, tyska, engelska, archynale, äldre engelska archynal, archivnale, äldre italienska arzanale, spanska och portugisiska arsenal. I de germanska språken, har ordet införts från franska, som lånat ordet från italienska. Italienska arsenale är med den i romanska rumsbeteckningar stundom förekommer ändelsen -ale, som bildat av äldre italienska arsena. Detta arsena anses som en stympning av den äv. i äldre italienska förekommer formen darsena vars d uppfattas såsom genitivpreposition; Darsena går tillbaka till arabiska dâr sinâ'ah, som egentligen helt allmänt betyder verkstad (av dâr, hus och sinâ'ah, slöjd). Möjligt även att italienska arsena utgår från det enkla as-sinâ'ah och erhållit formen med -rs genom påverkan av synonymet darsena.
atlas (1532) 'ett slags sidentyg'; av arabiska atlas 'utan hår, slät'.
aubergine (ca 1900); av franska aubergine, ur arabiska al bâdhinjân med samma betydelse; av persiskt ursprung.
ayatolla, ayatullah (1979); av arabiska âyat ul lâh 'Allahs tecken' .
azimut (1690), jfr. engelska azimut, äldre engelska azimut; av franska azimut, äldre franska azimuth; ur arabiska as-sumût med samma betydelse, eg.'vägarna, kompassriktningarna', besläkt med zenit.
azur (1780), jfr. engelska azure; av franska azur; av spanska azur, azul; av arabiska lâzaward av persiska lazhuward, lasursten, blå (färg), jfr. lasur.
B baldakin (före 1520), jfr. isländska baldakin, engelska och tyska baldachin, franska baldaquin; av medellatin baldacinum 'tyg från Baldac 'Bagdad'.
balsam (före 1520) fornsvenska balsam(a), isländska balsamr, tyska och engelska balsam, av latin balsamun; av grekiska balsamon, från arabiska basham (nuvarande arbiska balasan är återlån från grekiska). Inskottet av i grekiska balsamun är att jämföra med det i alcaldi och Baldac (se baldakin).
balsamin (1794), av tyska Balsamin, franska balsamine, grekiska balsamine 'balsamört', se balsam.
banan (1667); allmänt europeiska språk, av spanska eller portugisiska bananna (frukten) och banano (trädet); av arabiska banân al-mawz banan 'fingrar' och al-mawz 'bananer'.
beduin (1750); via franska av arabiska badawî, 'ökeninnevånare'.
bensin (1883); modern bildning till medellatin benzoe, se benzoin.
benzoin (1748); av nylatin benzoë med samma betydelse; av italienska bengiui; av arabiska lubân jâwî 'rökelse från Jawa', lu- missuppfattad som artikel.
berber (1975); av arabiska barbar 'främmande', möjligen till grekiska barbaros 'främling'.
berberis (1685); av medellatin berberis med samma betydelse; av arabiska barbarîs.
besiffrad, besiffring (1794); se siffra.
blus (1822), jfr. tyska Bluse, engelska blouse; av franska blouse; av arabiskt ursprung.
borax (1637) via medellatin; av arabiska büruq eller bawraq 'salpeteri, soda'
buckram (1648) 'styvt grovt tyg för bokbindning'; av engelska buckram efter arabiska och persiska Bukhârâ en stad i Uzbekistan.
burnus (1842), jfr. engelska burnoose, burnous; franska b(o)urnous; av arabiska burnus 'kapuchong'.
C cafe au lait (1875); av franska café au lait till café; från arabiska qahwa,se kaffe.
cafeteria (1945); av engelska cafeteria; av spanska cafeteria 'kaffeaffär' till café; av arabiska qahwa, se kaffé.
check 'betalningsmedel' (1821), 'kontroll' (1977) av engelska check; av checkmate, se schackmatt.
checka (1949) av engelska check, se schackmatt.
chiffer (1733) 'hemlig skrift, monogram'; jfr. engelska cipher; av franska chiffre, fornfranska cifre; av arabiska sifr 'noll; tom', jfr. siffra.
chiffon (1890); av franska chiffon; av arabiska shaffâf 'genomskinlig'.
cigarett (1859); av franska cigarette med samma betydelse, dimiutbildning till cigarr, se cicarr.
cigarr (1786); av spanska cigarro med samma betydelse från arabiska sijârah, 'tändning, brinnande'.
cinnober (före 1520), jfr. engelska cinnabar, fornsvenska cinober; av latin cinnabaris; av grekiska kinnabari; av arabiska zanjafar av persiskt ursprung.
D damasch, damask (1729) 'värmande plaggför smallbeneller vrist av tyg, trikå eller läder, jfr. de likbetydande danska gamasch, tyska Gamasche, Kamasch; av äldre franska gamache, från spanska garamaci, ett slags läder, avledning av Gadamés, en stad i Libyen.
damaskera (1788); av tyska damaszieren, till Damaskus. damaskernerstål.
damast (1526) 'ett slags en färgat mönstrat linne eller bomulstyg'; av tyska damast; av italienska damasco, damasto; eg. sidentyg från Dimashq 'Damaskus'
denar (1754), dinar (1846), jfr. tyska denar, engelska denar(e), franska dénaire, denier; av arabiska dînâr; av latin denarius, avledning av deni 'tio på eller var', till decem 'tio'. Anledningen till benämningen är, att ifrågavarande mynt ursprung och i allmänhet hade en vikt av 10 ass.
dirham (1813), jfr. tyska Derhem, Derham, Dirham, engelska dirham, dirhim, dirham; av arabiska dirham, dirhim, lånats genom förmedling av persiska av latin drachma och grekiska.
divan (1795), jfr. tyska Divan; av franska divan 'liggsoffa, divan'; av turkiska divan 'statsrådet'; av arabiska dîwân 'tullbyrå, skattbyrå'; varav franska doaune 'tull'; av persiska divan, ett ord med flera rätt skifftade betydelser, bl.a. skriv och ämbetsrum.
djellaba 'yllerock med kapuchong'; av arabiska jallâbah.
djinn (1908) 'ande, demon'; av arabiska jinn.
dragoman (1710), jfr. tyska och engelska dragoman, franska drogman, italienska dragomanno; av arabiska arjumân 'tolk' av babeliskt ursprung.
durra (1794) 'negerkorn, kafferkorn'; av arabiska dhura.
F fakir (1752)'indiska asketer, trollkarlar'; av engelska fakir av hindustani fakir; av arabiska faqîr 'fattig'.
falafel, felafel (1980-talet), av arabiska falâfil.
fata morgana (1845) 'ovanlig, spekulär form av hägring över vattenytor'; av italienska fata 'fe'; av latin fata 'ödesgudinna' och morgana; av arabiska marjan 'korall'.
fella, fellah (1847) 'egyptisk bonde' , av arabiska fallâh 'bonde; plöjare'.
G gala (1751), jfr. danska, äldre tyska galla, tyska, franska, italienska gala; av spanska gala; av arabiskt ursprung.
galant (1675); av franska galant; av italienska galante, till gala, se gala.
gambit (1839)'spelöpning' i schack, varvid en bonde offras'; av spanska gambiro eller italienska gambitto; av arabiska janbî 'till sidan'.
gasell (1749), jfr. engelska gazelle; av franska gazelle; via spanska; av arabiska ghazâl.
gasett (1732) ; av franska gazette; av italienska gazetta 'litet mynt som betalas för tillgång till venetianska rådets tidning, också möjligen av arabiska jarîdah 'tidning'.
genett (1795) 'typ av sibetdjur'; av franska genett; av arabiska jarnait
ghasel (1836) 'ett orientaliskt versmått med konstfullt rimflätning; av arabiska ghazal
gips (1667); av tyska Gips med samma betydelse; av arabiska jibs; av grekiska gypsos 'krita, gips'. gipsa (1896).
giraff (1784), jfr. engelska giraffe; av franska girafe, via italienska giraffa; av arabiska zarâfah med samma betydelse.
gitarr (1662), jfr. engelska guitar; av franska guitre, spanska guitarra med samma betydelse av arabiska qîthârah ur grekiska kithara. gitarrist (1857).
H hadji 'tillnamn för den som företagit pilgrimresa till mecka'; av arabiska hâjj eller hajjî
halal 'tillåten'; av arabiska halâl. halalkött.
hamada, hammada 'starkt förtvittrade ökenplatåer i Sahara'; av arabiska hammâda.
haram 'förbjuden'; av arabiska harâm.
harem (1658); av turkiska harim; av arabiska harîm 'kvinnogemak, till harâm, se haram.
hasard (1624) av franska hasard 'hasardspel, slump'; av spanska azar 'olyckligt tärningskast'; av arabiska zahar 'ros (som står på tärningen)'. hasardera (1625).
hasch (1967) haschisch (1792); ur arabiska hashîsh med samma betydelse, eg, 'hö, torkade örter'.
hegira, hejira, hijrah 'islmisk kalender'; av arabiska hijra 'profetens flykt till Madina'.
henna (1795); av arabiska hinnâ´, jfr. alkanna.
houri, huri (före 1969) 'kvinnan i paradiset'; av arabiska hûrîyah med samma betydelse.
I imam (1765), jfr. tyska och engelska imam; av arabiska imâm 'ledare, föreståndare, böneledare för den gemensamma bönen inom islam'.
imamat 'en imams värdighet'(1904) se imam.
ingefära (före 1520); fornsvenska ingegfæra, jfr. danska ingefær, engelska ginger; av tyska ingwer; av fornfranska gingibre, gingivere, varav franska gingembre; av sengrekiska zingiberis; av arabiska zanjabîl; av indiskt ursprung, pali singivera, crngavera 'ingefära' till crnga 'horn' och vera 'kropp'.
intarsia (1881); av italienska intarsio till intarsiare 'inlägga', till arabiska tarsiah 'skorpbildning, biläggning'
islam (1845), islamisk, islamistisk (1809), islamit (1826); av arabiska islâm 'underkastelse, överlämnande'.
J jacka (1547); av medeltyska jacke; av franska jaque; av arabiska sakk 'rock'.
jackett (1884); av franska jaquett med samma betydelse eg. liten jacka, till jaque, se jacka
jasmin (1651), jfr. engelska jasmine; av franska jasmin; ur arabiska yasmîn; av persiska yasmin, yasman med samma betydelse.
jehad, jihad 'islams heliga krig'; av arabiska jihâd
jinn se djinn.
K kabab, kebab (1970-talet), jfr. engelska kabob, kebab; av turkiska kebab; av arabiska kabâb.
kabel (1520) fornsvenska kabel, jfr. äldre danska kabbel, danska kabel, fornnorska kabill, mnt, holländska kabel, engelska cable; av franska câble; av latin capulum,'rep'; av arabiska habl, 'rep'.
kabyl (1841) 'individ av berberbefolkning i Nordafrika', jfr. engelska kabyle; av franska kabyle av arabiska qabîlah 'klan'.
kadi (1658); av arabiska qâdhî 'domare'.
kaffe (1658), jfr. danska kaffe, holländska koffie, tyska kaffee (äldre tyska koffee), engelska coffee, franska café; av armenisk-turkiska kafe (motsvarar turkiska kahve); av arabiska qahwah.
kaffer (1834) 'individ av bantufolk i Afrika'; av engelska kaffer; av arabiska kafîr 'icke muslim', jfr. kafir.
kafir (1850), jfr. franska och tyska kafir, engelska kaffir, kafir; av arabiska kâfir 'otacksam mot Gud, icke muslim'.
kaftan (1749), jfr. danska och tyska kaftan, engelska caftan, franska cafetan, caftan; av turkiska qaftan; av arabiska och persiska khaftan.
kalfatra (1623) 'täta fartyg med beck och drev; nagelfara, skarpt kritisera'; av holländska kal(e)fat(er)en, över grekiska; av arabiska kafr 'asfalt'.
kalebass äv. kabass (1786); av franska calebasse, spanska calabaza med samma betydelse; till arabiska qar'ah yâbisah.
kali (1694) yngre fornsvenska kali, jfr. tyska och engelska kali; av vulgär arabiska qalî. se alkali.
kaliber (1703), jfr. spanska galibo (i betydelse skeppmodel), calibre (äldre spanska calibo), medellatin calibrum 'halsjärn'; av arabiska qâlib 'skoläst, gjutform'; av grekisk ursprung. Kalibrera (1784).
kalif (1682); via tyska av arabiska khalîfah 'profetens företrädare'. kalifat
kalium (1811); av tyska och nylatin kalium till kali, se kali.
kamel (före 1520), fornsvenska kamel; jfr. isländska kamell, mnt. och tyska kamel, holländska kameel, engelska camel; av latin camelus; av grekiska kamelos; av arabiska jamal eller hebreiska, feniciska gimel, kamelhår (före 1520).
kamfer (före 1520), fornsvenska kamfer, jfr. danska kamfer, kamfert, kampfer, engelska camphor, franska camphre, fornitalienska cafura, italienska och katalanska confora, spanska alcanfor, canfora, senlatin caphura, medellatin camphora; av arabiska kâfûr troligen av persiskt ursprung eller malajiska kapur.
kandi (1587) tyska Kandis, franska candi; av äldre italienska candi; av arabiska qand kristaller av rörsocker, jfr. konditor. kandera
karaff (1791)'långhalsad glasflaska', jfr. engelska carafe; av franska carafe via italienska från spanska garrafa; av arabiska gharräfah. karaffin (1709).
karat (1613), fornsvenska karat(h), jfr. engelska carat; av franska carat, italienska carato, potugesiska quirate; av arabiska qîrât i sin tur från grekiska karation 'den hornformigt böjdafrukten på johannisbrödet.
karmin (1707), jfr. danska och tyska karmin, engelska carmine; av franska, spanska carmin; av latin carminium; av arabiska qirmizi med samma betydelse.
karmosin (1550), jfr. danska karmosin; av tyska Karmesin, franska cramoisin, jfr. engelska crimson, italienska carmesino; av spanska cremesin; från arabiska qirmizî.
kattun (1749); av tyska kattun, från franska coton (var av engeska cotton) ; av italienska coton; av arabiska qutun 'bomull'.
kibla 'riktningen mot kaba i Mecka som muslimen intar vid bönen; av arabiska qiblah.
koffein (1824); av nylatin coffeinum till kaffe, se kaffe.
kofta (1672); se kaftan.
konditor (1634), jfr. tyska Konditor; av latin conditor; av arabiska qandi 'person som tillverka eller säljer qand, 'socker. konditori.
kopt (1795), jfr. tyska Kopte, engelska Copt, franska Copte; av arabiska qubt av egyptiska gyptios, kyptios, 'invånare i Egypten' av grekiska aignptioV, 'Egypten'. koptisk (1682).
Koranen (1791); till arabiska al-qur´an 'läsningen'.
krokus (1722), jfr. engelska crocus; av latin crocus; av grekiska krokos; av semitiskt ursprung, jfr. arabiska karkûm.
kummin (före 1520), fornsvenska komi(i)n medelhögtyska kumin, jfr. engelska cummin, franska cumin; av latin cumonum; av grekiska kuminon; av arabiska kammûn.
L lack (1554), jfr. engelska lacquer; av tyska Lack, franska laque med samma betydelse; av arabiska lakk; av persiska lâk rödfärg'. lacka 'försegla med lack' (1712), lackera (1955).
lapis lazuli (1880); av latin lapiz sten och lazuli (från persiska samma ord som asur), se asur.
lasur se asur.
lemonad (1690) 'läskande dryck'; av franska limonade med samma betydelse, till limon 'citron' via italienska, spanska, arabiska till persiska limu, limun 'citronträd', jfr. lime.
lila (1819), jfr. engelska lila; av franska lilas, 'syren; syrenfärg', via spanska av arabiska lak, 'syren'.
lime (1869); av engelska lime med samma betydelse; av arabiska lîma, 'limetträd, limefrukt'.jfr. limonad.
luta (före 1520), fornsvenska luta, jfr danska lut i äldre danska även lute, norska lutt; av lågtyska lute, motsvarar tyska laute, engelska lute; av franska luth; jfr medellatin lutana, lutina; ytterst av arabiska al-'ud 'trä, instrument'
M madrass (1560); av tyska Matratze, franska matelas med samma betydelse; ur arabiska matrah 'kudde att sitta på, bädd' jfr. matelassé. madrassera (1793).
magasin (1633); av franska magasin med samma betydelse av italienska magazzino 'förrådshus'; av arabiska makhazin 'varulager'. magasinera (1794).
makramé (1880); engelska macramé; av franska macramé; av turkiska maqramah handduk, näsduk; av arabiska miqrama 'slöja'.
marabu (1843), jfr. engelska marabout; av franska marabout med samma betydelse; av arabiska murâbit, 'eremit, asket'.
marsipan (1538), jfr. engelska marzipan; av tyska marzipan; av italienska marzapane 'mynt med bild av den sittande Jesus, viktenhet, burk av sötsaker'; av arabiska mawthabân en kung som enbart sitter på tronen och inte går ut och krigar'.
mask 'ansikts-'(1716), jfr. engelska mask; av franska masque; av medellatin masca; av arabiska maskharah 'hån, gyclare', varav närmast italienska maschera, spanska mascara 'mask, maskbärande'. maskansikte, maskara, mascara, maskaron, maskerad.
massage (1871); av franska massage med samma betydelse, till massera (1871) av franska masser med samma betydelse ur arabiska mass, 'beröra'.
matador (1828) av spanska matador med samma betydelse, till matar, 'dödar'; av arabiska mâta, 'dö', eller mawwata, 'döda.
mastaba (1912) 'massiv, fornegyptisk gravbygggnad för stormän'; av arabiska mastabah 'bänk'.
matelassé (1883); av franska matelassé med samma betydelse, till matelas; jfr. madrass.
mecka (1965) 'centrum'; av engelska mecka; av arabiska makkah 'Mecka'.
mihrab (före 1949) 'bönenisch i en moské orienterad mot Mecka, av arabiska mihrâb.
minaret (1750) ur arabiska manârah 'fyrtorn, torn vid moské'.
mocka (1792) 'kaffe sort', efter Mocka en stad i Jemen.mogul (under 1700-talet); av engelska mogul, av arabiska maghûl 'Mongol'.
mohair (1917); av engelska mohair; av italienska moccaiaro, av arabiska mukhayyar 'den valda'
monsun (1752); av engelska monsoon; av äldre holländska mossoen; av portugisiska monção; av arabiska mawsim 'årstid'.
moské (1658), via franska mosquée, av arabiska masjid med samma betydelse, eg. plats för tillbedjan.
muezzin (1854)'bönutropare'; av arabiska muadhdhin.
mufti (1658), jfr. tyska och engelska mufti, franska moufti, mufti; av arabiska muftî 'som avger utlåtande, skiljedomare'.
muhammedan (1680); till namnet Muhammad.
mulla, mullah (början av 1980-talet); av persiska mullah; av arabiska mawlâ.
mumie (1712); ur arabiska mumiyâ´ 'balsamerad kropp', till mum 'vax använt via balsameringen'. mumifiera (1804), mumifikation (1835).
muselman (1658); av tyska muselman; ur persiska musliman, 'muslim'; av arabiska
muslim (1712); av arabiska muslim 'underkastande'. muslimsk (1882).
muslin (1712); av franska mousselne, italienska mussolina; av arabiska mawsilî 'som kommer från Mosul'.
myrra (före 1520) även mirrham, fornsvenska mirra, mirram; jfr isländska mirra, tyska myrrhe, engelska myrrh, franska myrrhe; av lat, myrrha; av grekiska mnrra; av arabiska murr.
mysk (1654), (med latinsk böjning 1578); av franska musc, senlatin muscus, medellatin muscus, sengrekiska moskos, moscos ; av arabiska misk.
N nabob (1788), nabab (1758-1904), nawab (1898), navob (1860), jfr. danska och tyska nabob; av engelska nabob, franska och spanska nabab, portugisiska nababo; av hindustani nawwab eg. pl. av arabiskanâ´ib 'ställföreträdare'.
nadir (1685), jfr. tyska engelska och franska nadir; ytterst av arabiska nazîr 'motsatt, motstående vinkel'
nafta (före 1520); av yngre fornsvenska nafta, jfr danska nafta, tyska och engelska naphtha, franska naphte, latin naphtha grekiska nafda; av arabiska naft; av persiskt ursrung.
naftalin (1823), jfr. engelska naphtaline, bildat av engelskmannen Kidd 1821 till naphta, se nafta.
naftalen (1968) se naftalin
natron (1745), jfr. danska, tyska, engelska och franska natron; av arabiska nitrûn; av grekiska nitron.
natrum (1747), jfr. äldre engelska och äldre tyska natrum; av franska natrum; av nylatin natrum bildat av natrun, se natrun.
O orange (1645) aranee (1540), jfr. danska, tyska och engelska orange; av franska orange; omtydning efter or 'guld'; av äldre arange; av italienska arancia, samt genom omtydning efter auro 'guld', autantia, (jfr. nylatin pomun aurantium 'guldäpple, pomenrans') i italienska dialekt naraza; av persisk-arabiska naranj, jfr sanskrit naranga 'orangeträd'. orangeri (1705), arangör (1771) orangit, oranie-äpple (1919).
osmansk se ottoman
ottoman (1635), ottoman (soffa) (1788), jfr. tyska ottomane, engelska och franska ottoman, medellatin ottomanus; av arabiska 'uthmânî adjektivet till 'uthmân, namn på grundläggare av den turkiska dynastin. ottomansk (osmansk) (1715).
P papegoja (före 1520); fornsvenska papegoya, papekoia; jfr danska papegøje, äldre danska papagoye, papægoye; av mellantyska papeoie, papagoie, jfr. tyska papagei, engelska papinjay, medelengelska papegai; av fornfranska papegai papegai, jfr. spanska papagayo och italienska papagallo; möjligen av arabiskaÝ babaghâ´.
pomerans (1556); av tyska Pomeranze; av medellatin pomerancia; av pomum 'äpple' och arancia 'apelsin', se orange och apelsin.
R racket (1572); av engelska racket; av franska raquette, spanska raquetta; av arabiska rahat (al yad) 'handflata'
razzia (1880); av franska razzia; av arabiska ghazwah 'plundringståg'.
ris (1707)'20 böckers papper', jfr. danska ris; av tyska reis; av italienska risma, motsvarar spanska resma; av arabiska rizmah 'bund'.
riyal ; av engelska riyal; av arabiska riyâl.
S safan (1789) 'syrisk klippgrävling'; av arabiska tafân eller hebreiska shaphân.
safari (1910), jfr. engelska safari; av suahili safari, resa, expedition o.d.; av arabiska safar 'resa'.
saffer (1785), fornsvenska saffer, jfr. danska zaffer, holländska saffer, tyska Saffer, Zaffer, Zaffra, forn engelska zaffre, zaffer, franska safre, italienska zafera, zaffra; av arabiska sufr 'guld, koppar, mässing'.
safflor, färgtistel; av tyska Safflor, ytterst av arabiska 'usfur med samma betydelse. safflorkobolt, koboltsafflor.
saffran (1525), fornsvenska saffran, safran, även saffram; liksom forndanska, danska saffran; av medellatin. saffaran, saff(e)ran, jfr.tyska Safran medelhögtyska safran, saffran, engelska saffron franska safran, italienska zafferano, zaffrone, spanska azafran, portugisiska açafrao, medellatin safranum, ytterst av arabiska za'farân 'saffran, järnoxid'; av persiska zafaran.
safir, av franska saphir, av latin saphirus, över semistiskan (arabiska safîr); från sanskrit.
sahib (1872), jfr. tyska och franska sahib; av engelska sahib, av urdu sahib 'herre'; av arabiska sâhib 'vän'.
salam (1871), av arabiska salâm välbefinnande hälsa.
salep (1764), jfr. danska salep, norska salop, engelska salo(o)p, sal(o)up; av franska salap; av turkiska sâlep; av arabiska sahlab.
saluki (1926), jfr. engelska saluki franska salukis; av arabiska salûqî 'som härstammar från Saluq, forntida stad i södra Arabien'
samum (1744) ; av arabiska samum med samma betydelse till samm 'gift'.
saracen (före 1520), fornsvenska sarazin, jfr. tyska Sarazene, engelska saracen; av fornfranska sarrasin; av senlatin saracenus; av arabiska sharqi 'österlänning' till sharq 'öster'. saracensk (1635).
schack (1612); av tyska schak; av romanska språk: italienska scacco, franska echec; av arabiska shâh; av persiska shah 'konung'.
schackmatt (före 1520), fornsvenska mat; av franska mat; av italienska matto; av arabiska shâh mât 'kungen är död'
schebeck (1771), jfr. tyska Schebecke, engelska chebec(k), xebec; av franska chébec, äldre franska chabec, sannoligen av italienska sciabecco; av spanska jabeque, äldre spanska xabeque; av arabiska shabbâk till shabakah 'nät'
schejk (1750); av tyska Scheich, engelska sheik(h), franska sheik, spanska jeque; av arabiska shaykh 'gammal man'.
sesam (1682); jfr. tyska sesam, engelska sesame, franska sésame; av latin sesamun, sesama; av grekiska shsamn, shsamh av oreintaliskt ursprung (jfr. aram shümshemâ, arabiska simsim; assyriska shamashshamu). Sesam öppna dig! (1855) sesam-dörr (1897), sesamformel (1897), sesamord (1897) sesamrop (1927) sesamskrift (1926).
scherif (1790); 'profet Mohammads ättling', liksom tyska Scherif engelska shereef franska chèrif, av arabiska sharîf 'adel'.
shia, shiah (1979); av arabiska shi'ah, eg.'(Alis) parti'.
siffra (före 1520); av arabiska sifr 'noll, tom' jfr italienska, spanska, portugisiska cifra jfr. fornfranska cifre, varav engelska cipher och fornnordiskt sifra. Det arabiska ordet blev därefter disponibelt för en ny betydelse, i svenska och de flesta europeiska språk har det numera betydelsen taltecken.
sino-, jfr. tyska engelska och franska Sino-; till Sina (senlatin Sina, äldre namn på Kina), grekiska Sinai; av arabiska 'ÍÊ ßõn 'Kina'. Sino-japansk (1924), sinolog (1844), sinologi (1880), sinologisk (1906), sinotibetansk (1927).
sirap (1637); fornsvenska siroper; av mlaty sirop jfr tyska, franska sirop, italienska s(c)iroppo, medellatin siropuss; av arabiska sharâb 'dryck'.
smaragd (före 1520); fornsvenska smaragd, jfr. danska och norska smaragd; av latin smaragdus, av grekiska smaragdos; av arabiska zamrud jfr. prakrit maragada.
socker (1553); fornsvenska suker, soker, liksom forndanska sukkær, danska socker, norska sukker; av medellatin sucker, fornhögtyska zuccer, zucura, medelhögtyska. och tyska zucker, engelska sugar, franska sucre; av italienska zucchero; av arabiska sukkar; av persiska sakar, lån från indiska språk: sansskrit sakara, grus, socker ; prakrit sakara hindi sakkar, pali sakhara; av ovist ursprung.
soffa (1711); jfr. tyska sofa (äldre tyska soffa ) engelska sofa, franska sofa, sopha, turkiska sofa; av arabiska suffah 'vilobänk särskilt bredvid moskén'.
sorbet (1660); 'ett slags vattenglas', jfr. engelska sorbet, sherbet; av tyska Sorbet via franska sorbet från italienska sorbetto, lånat från turkiska shorbet, en lätt förändring av arabiska sharâb 'dryck'.
spenat (1578); jfr. danska spinat, tyska spinat, äldre tyska spenat, spinet, spenet, fornfranska espinace, italienska spinacio, spinace, spanska espinaca medellatin och nylatin spinacia, spinachia; av arabiska isbânâkh persiska esbanãg.
sufisk (1900); av arabiska sufî den som använder yllekappan', till sûf 'ull'. sufism
sultan (1685); av tyska Súltan och franska sultan; jfr. engelska sultan; av arabiska sultân 'herravälde'.
sultanat (1887); 'sultan ämbete eller område' av arabiska sultanah, se också sultan.
sumak (1578); av tyska Sumach jfr. engelska sumac(h), fornfranska sumac, italienska sommaco; av arabiska summâq 'växten spreds i södra Europa av araberna'.
sunna (1857); av arabiska sunnah '(profetens tradition)'.
sunnit (1769); av arabiska sunni till sunna, se sunna.
sura (1871); av arabiska sûrah 'kapitel'
swahili (1891); av arabiska sawâhil plural av sâhil 'kust'.
T taburett (1714); av franska tabourett med samma betydelse; diminutiv till äldre franska tabour 'trumma'(efter stolens form), se tambour.
taifon; av franska typhon jfr. engelska typhon; av grekiska eller av arabiska tûfân 'översvämning'.
talisman (1796); jfr. tyska och engelska talisman; av persiska plural tilisman, till arabiska tilsam 'trollbild, magiskt tecken; av medelgrekiska telesma 'magiskt ceremoni'.
talk (1687); jfr. engelska, yngre fornsvenska talch, tyska Talk, franska talc; av arabiska talq.
tamarind (1578); av tyska Tamarine; av italienska och spanska tamarindo; av arabiska tamr hindi 'indisk dadel'.
tambur (1782); av franska tambour, fornfranska tabour, italienska tambu(r)o, taburro; av arabiska tanbür, 'trumma' av tunbûr 'gitarr'; av persiska tabir 'gitarr'.
tamburin (1820), jfr. tyska och engelska tambourine; av franska tambourin dimin. till tambour, eller av italienska tamburino, till tamburro, se tambur.
tara (1730), jfr. engelska tare; av tyska tara; av italienska tara 'avdrag'; av arabiska tarh 'bortkastande'. tarera (1624).
tariff (1670); tyska och franska tarif; av italienska tariffa av arabiska ta'rifah 'kungörande'. tariffera (1875).
U ulama '(i islam) lärd teolog, lag kunnig'; av arabiska ulamâ´ pluralform av 'alim 'vetare'.
ulema ; av turkiska ulema; av arabiska ulamâ´, se ulama.
V,W vesir (1635); jfr. engelska vizier; av tyska wesir, franska vizir; av arabiska wazîr 'minister'.
wadi (före 1969); av arabiska wâdî 'periodiskt vattenförande eller helt torrt floddal i Arabien och Nordafrikas ökenområde'.
Z zenit (1584); jfr. engelska zenith; av franska cenit; av spanska zenit; fel läsning av arabiska as-samt, jfr. asimut. zenital.
Källor
Examensuppsats för fil.kand.-examen, 1997 av (Basil) Abdulrosa Jehngoh.
