Hippokrates

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Hippokrates
(grekiska: Ἱπποκράτης)
Gravyr av Peter Paul Rubens, 1638, från National Library of Medicine.[1]

Gravyr av Peter Paul Rubens, 1638, från National Library of Medicine.[1]
Född cirka 460 f.Kr.
Kos, Grekland
Död cirka 370 f.Kr.
Kos, Grekland
Yrke/uppdrag Läkare

Hippokrates (grekiska Ιπποκράτης Hippokrátēs) var en antik grekisk läkare. Han föddes på ön Kos och levde ungefär från 460 f.Kr. till 370 f.Kr. Han ansågs som en av de mest framträdande personerna i medicinens historia och har kallats "läkekonstens fader" på grund av sina bestående bidrag som grundare av den hippokratiska medicinska skolan. Denna intellektuella skola revolutionerade läkekonsten i Antikens Grekland och etablerade den som en disciplin distinkt från andra lärdomsgrenar (i synnerhet teurgi och filosofi) och gjorde därmed läkekonsten till ett yrke.[2][3]

Det som har åstadkommits av författarna till Corpus Hippocraticum, en samling av omkring sjuttio medicinska verk, och av utövarna av hippokratisk medicin sammanblandas ofta med det som Hippokrates själv utförde. Därför är mycket lite känt om vad Hippokrates faktiskt tänkte, skrev och gjorde. Inte desto mindre framställs Hippokrates vanligen som sinnebilden för den antike läkaren. I synnerhet ges han äran av att kraftigt ha avancerat det systematiska studiet av medicin, att ha sammanställt tidigare skolors medicinska kunskap och att ha föreskrivit praktiker för läkare genom den hippokratiska eden och andra verk.[2][4]

Innehåll

Biografi

Asklepieion på Kos.

Historikerna godtar att Hippokrates har existerat, föddes omkring år 460 f.Kr. på den grekiska ön Kos och blev en berömd läkare och lärare i medicin. All annan biografisk information är dock apokryfisk och sannolikt falsk (se Legender).[5] Soranos från Efesos, en grekisk gynekolog från 100-talet,[6] var Hippokrates första levnadstecknare och är källan till den mesta informationen om Hippokrates. Information om Hippokrates kan även återfinnas i Aristoteles skrifter, som skrevs på 300-talet f.Kr., i Suda från 900-talet e.Kr., och i Johannes Tzetzes verk från 1100-talet e.Kr.[2][7] Soranos hävdade att Hippokrates far var läkaren Herakleides och hans mor var Praxitela, dotter till Fenaretis. Hippokrates två söner, Thessalos och Drakon, och hans svärson, Polybos, var hans elever. Enligt Galenos, en senare läkare, var Polybos Hippokrates sanna efterträdare, medan Thessalos och Drakon vardera hade en son vid namn Hippokrates.[8][9]

Soranos sade att Hippokrates lärde sig medicin av sin far och farfar, och studerade andra ämnen för Demokritos och Gorgias. Hippokrates studerade troligen vid asklepieion på Kos, och fick lektioner av den thrakiske läkaren Herodikos av Selymbria. Det enda samtida omnämnandet av Hippokrates finns i Platons dialog Protagoras, där Platon beskriver Hippokrates som "Hippokrates från Kos, asklepiaden".[10][11] Hippokrates undervisade och utövade medicin under hela sitt liv, och färdades så långt som till Thessalien, Thrakien och Marmarasjön.[9] Han dog troligen i Larissa vid 83 eller 90 års ålder, men vissa versioner säger att han blev en bra bit över 100. Det finns flera olika versioner av hur han dog.[9]

Hippokratisk teori

Hippokrates ges äran av att vara den första läkaren som avfärdar vidskepelser och uppfattningar om att övernaturliga eller gudomliga krafter orsakar sjukdomar. Hippokrates gavs av Pythagoras lärjungar äran av att förbinda filosofi med medicin.[12] Han skilde disciplinen medicin från religion och trodde och hävdade att sjukdom inte var ett straff som utfärdades av gudarna utan snarare en följd av miljömässiga faktorer, mathållning och levnadsvanor. Det finns inte ett enda omnämnande av en mystisk sjukdom i hela Corpus Hippocraticum. Hippokrates verkade dock utifrån många övertygelser som grundades på vad som nu är känt som inkorrekt anatomi och fysiologi, såsom humoralpatologi.[13][14][15]

De antika grekiska medicinskolorna var delade i frågan om hur man skulle behandla sjukdomar. Den knidiska skolan fokuserade på diagnos, men lutade sig mot många felaktiga antaganden om människokroppen. Den grekiska medicinen vid Hippokrates tid visste nästan ingenting om mänsklig anatomi och fysiologi på grund av det grekiska tabut mot att dissekera människor. Den knidiska skolan misslyckades därmed med att urskilja när en sjukdom orsakade många möjliga uppsättningar symptom.[16] Den hippokratiska skolan eller Kos-skolan uppnådde större framgång genom att tillämpa allmänna diagnoser och passiva behandlingar. Dess huvudsakliga inriktning var på vård och prognos, inte diagnos. Den kunde behandla sjukdomar effektivt och möjliggjorde en stor utveckling i klinisk praktik.[17][18]

Hippokratisk medicin och dess filosofi skiljer sig mycket från sina moderna motsvarigheter. Nuförtiden fokuserar läkaren på en specifik diagnos och specialiserad behandling, vilka båda förespråkades av den knidiska skolan. Denna förändring i medicinskt tänkande sedan Hippokrates tid har orsakat allvarlig kritik genom de senaste två årtusendena, där passiviteten i hippokratisk behandling har mottagit särskilt starka fördömanden. Exempelvis beskrev den franske läkaren Houdart den hippokratiska behandlingen som en "meditation över döden".[19]

Humoralpatologi och kris

Huvudartikel: Humoralpatologi

Den hippokratiska skolan hävdade att all sjukdom var en följd av en obalans i kroppen mellan de fyra kroppsvätskorna, vätskor som var naturligt jämlikt fördelade när människan är frisk.[20] När de fyra kroppsvätskorna, blod, svart galla, gul galla och slem, inte var i balans (dyskrasi, "dålig blandning") blev en person sjuk och förblev sjuk tills balansen på något sätt återställdes. Hippokratisk terapi var inriktad på att återställa denna balans. Exempelvis ansågs det välgörande att använda citrus när slem fanns i för stor mängd.[21]

Ett annat viktigt begrepp i hippokratisk medicin var kris, en punkt i sjukdomsförloppet då antingen sjukdomen skulle börja segra och patienten avlida, eller motsatsen skulle ske och naturliga processer skulle få patienten att återhämta sig. Efter en kris kunde en återfall inträffa och sedan en ny avgörande kris. Enligt denna lära tenderar kriser att inträffa på kritiska dagar, som antogs vara en bestämd tidpunkt efter att patienten ådragit sig sjukdomen. Om en kris skedde på en dag som låg långt ifrån en kritisk dag kunde ett återfall väntas. Galenos trodde att denna idé härrörde från Hippokrates, men det är möjligt att den var äldre än så.[22]

Hippokratisk behandling

En målning av en hippokratisk bänk från en bysantinsk utgåva av Galenos verk på 100-talet e.Kr.

Hippokratisk medicin var ödmjuk och passiv. Den terapeutiska inriktningen grundades på "naturens läkande kraft" ("vis medicatrix naturae" på latin). Enligt denna lära har kroppen inom sig kraften att återställa balansen mellan de fyra kroppsvätskorna och läka sig själv (physis).[20] Den hippokratiska behandlingen inriktades på att enbart underlätta denna naturliga process. För att åstadkomma detta ansåg Hippokrates att vila och orörlighet var av största betydelse.[23] I allmänhet var hippokratisk medicin mycket vänlig mot patienten. Behandlingen var mild och lade tonvikten på att hålla patienten ren och steril. Exempelvis användes bara rent vatten eller vin på sår, även om "torr" behandling föredrogs. Ibland användes lindrande salvor.[24]

Hippokrates var tveksam till att sätta in läkemedel och specialiserad behandling som kunde visa sig vara felvald. En generaliserad behandling följde på en generaliserad diagnos.[24][25] Kraftfulla läkemedel användes dock vid vissa tillfällen.[26] Denna passiva inriktning var mycket framgångsrik i att behandla enkla åkommor såsom brutna ben som krävde traktion för att sträcka skelettet och lätta trycket mot det skadade området. Den hippokratiska bänken och andra hjälpmedel användes för detta ändamål.

En av den hippokratiska läkekonstens styrkor var dess betoning på prognos. Vid Hippokrates tid var medicinsk behandling ganska outvecklad och ofta var det bästa som läkarna kunde göra att utvärdera en sjukdom och uträkna dess troliga förlopp grundat på uppgifter som samlats in i detaljerade fallhistorier.[15][27]

Professionalism

Ett antal antika grekiska kirurgiska verktyg. Till vänster är en trepan, till höger en uppsättning skalpeller. Dessa verktyg användes i stor utsträckning i hippokratisk medicin.[28]

Hippokratisk medicin utmärktes av sin strikta professionalism, disciplin och rigorösa praxis.[29] Det hippokratiska verket Om läkaren rekommenderar att läkaren alltid ska vara välordnad, ärlig, lugn, förstående och seriös. Den hippokratiska läkaren fäste noggrann uppmärksamhet på alla aspekter av sin utövning: han följde detaljerade föreskrifter för "ljus, personal, instrument, patientens läge och bandage- och förbandtekniker" i den antika operationssalen.[30] Han höll till och med sina fingernaglar vid en viss längd.[31]

Den hippokratiska skolan fäste vikt vid de kliniska doktrinerna observation och dokumentation. Dessa doktriner bestämmer att läkare dokumenterar sina upptäckter och sina medicinska metoder på ett mycket tydligt och objektivt sätt, så att dessa anteckningar kan föras vidare och användas av andra läkare.[32] Hippokrates gjorde noggranna, regelbundna noteringar om många symptom, däribland hudfärg, puls, feber, smärtor, rörelser och utsöndringar.[27] Han sägs ha mätt patientens puls när han tog en fallhistoria för att se efter om patienten ljög.[33] Hippokrates utökade kliniska observationer till familjehistoria och omgivning.[34] Det har sagts att medicinen har honom att tacka för konsten att kliniskt inspektera och observera.[15] Av denna anledning har det sagts vara mer lämpligt att benämna honom "Den kliniska läkekonstens fader".[35]

Direkta bidrag till läkekonsten

Trumpinnefingrar med anledning av pulmonell hypertension hos en patient med Eisenmengers syndrom. Hippokrates var den förste som beskrev trumpinnefingrar.

Hippokrates och hans efterföljare var först med att beskriva många sjukdomar och medicinska tillstånd. Han ges äran av att först beskriva trumpinnefingrar, ett viktigt diagnostiskt tecken i kronisk varbildande lungsjukdom, lungcancer och cyanotiskt hjärtfel. Av denna anledning har trumpinnefingrar också kallats digiti hippocratici (latin "hippokratiska fingrar").[36] Hippokrates var också den förste läkaren som beskrev "hippokratiskt ansikte" (latin facies hippocratica), den förändring i ansiktet som orsakas av död, långvarig sjukdom, svält eller liknande, i Prognosis. Shakespeare alluderar på denna beskrivning när han skriver om Falstaffs död i akt II, scen iii. av Henrik V.[37][38]

Hippokrates började kategorisera sjukdomar som akuta, kroniska, endemiska och epidemiska, och använda begrepp som "exacerbation, recidiv, resolution, kris, paroxysm, topp och konvalescens."[27][39] Ett annat av Hippokrates främsta bidrag kan hittas i hans beskrivningar av symptomatologin, fysiska upptäckter, kirurgisk behandling och prognos av thoraxempyem, det vill säga varbildning i brösthålan. Hans beskrivningar är fortfarande relevanta för nutida studenter i pneumologi och kirurgi.[40] Hippokrates var den förste dokumenterade thoraxkirurgen och hans resultat har fortfarande giltighet.[40]

Corpus Hippocraticum

Huvudartikel: Corpus Hippocraticum
Bysantinsk handskrift från 1100-talet med den hippokratiska eden i form av ett kors.

De hippokratiska texterna, latin: Corpus Hippocraticum, är en samling av omkring sjuttio tidiga medicinska verk från Antikens Grekland, skrivna på jonisk grekiska. Frågan om Hippokrates själv är författare till texterna har inte besvarats slutgiltigt,[41] men skrifterna framställdes troligen av hans lärjungar och efterföljare.[42] På grund av variationen i ämnen, skriftlig stil och synbart tillkomstdatum tror forskare att Corpus Hippocraticum inte kan ha skrivits av en enda person (Ermerins beräknar antalet författare till nitton)[26]. Under antiken tillskrevs texterna Hippokrates, och dess läror följde i allmänhet hans principer. Därför kom textsamlingen att bli känd under hans namn. Det kan vara lämningarna av ett bibliotek på Kos, eller en samling som upprättades på 200-talet f.Kr. i Alexandria.[30][10]

Corpus Hippocraticum innehåller läroböcker, föreläsningar, forskning, noter och filosofiska essäer om olika ämnen inom medicin, utan särskild ordning.[41][43] Dessa verk skrevs för olika målgrupper, både specialister och lekmän, och skrevs ibland från motsatta synvinklar. Betydande motsägelser kan hittas mellan olika verk inom Corpus Hippocraticum.[44] Några särskilt nämnvärda verk i samlingen är Hippokratiska eden, Aforismer, Om den heliga sjukdomen med flera.[26]

Hippokratiska eden

Huvudartikel: Hippokratiska eden

Hippokratiska eden, ett banbrytande dokument om medicinsk etik, tillskrevs i antiken Hippokrates. Detta är troligen det mest kända verket inom Corpus Hippocraticum. Nyligen har dokumentets autenticitet utsatts för granskning. Eden används sällan i sin ursprungliga form idag, men tjänar som grundval för andra liknande eder och lagar som definierar god medicinsk praktik och moral. Sådana avledda eder tas regelbundet idag av utexaminerade medicinstudenter som står i begrepp att börja arbeta som läkare.[45][10]

Eftermäle

Muralmålning som avbildar Galenos och Hippokrates. 1100-talet, Anagni, Italien.

Hippokrates betraktas i stor utsträckning som "läkekonstens fader".[42] Hans bidrag revolutionerade utövandet av läkekonsten, men efter hans död avstannade framskridandet.[46] Så ärad var Hippokrates att hans läror i stor utsträckning ansågs som för storartade för att kunna förbättras och inga betydande förfiningar av hans metoder gjordes under en lång tid.[10][23] Århundradena efter Hippokrates död utmärktes lika mycket av tillbakagående som av vidare framsteg. Ett exempel är att "efter den hippokratiska perioden dog praxis att ta kliniska fallhistorier ut..." enligt Fielding Garrison.[47]

Den nästa betydande läkaren efter Hippokrates var Galenos, en grek som levde från 129 till 200 e.Kr. Galenos fortsatte den hippokratiska medicinen och rörde sig både framåt och bakåt.[48] Under medeltiden anammade perserna och araberna hippokratiska metoder.[49] Efter renässansen återupplivades hippokratiska metoder i Europa och utbredde sig ytterligare under 1800-talet. Några nämnvärda personer som använde sig av Hippokrates rigorösa kliniska tekniker var Sydenham, Heberden, Charcot och Osler. Den franske läkaren Henri Huchard sade att dessa återupplivningar utgör "invärtesmedicinens hela historia".[50]

Bild

En konventionaliserad bild i en romersk "porträttbyst" (gravyr från 1800-talet).

Enligt Aristoteles vittnesmål var Hippokrates känd som "den store Hippokrates".[51] Hippokrates avbildades först som en "snäll, värdig, gammal lantläkare" och senare som "sträng och förbjudande".[10] Han anses säkerligen som vis, av mycket framstående intellekt och utpräglat praktisk. Francis Adams beskriver honom som "strictly the physician of experience and common sense".[16]

Bilden av honom som vis gammal doktor stärks av byster av honom, med stort skägg på ett rynkigt ansikte. Många läkare på hans tid hade frisyrer i Jupiters och Asklepios stil. De byster av Hippokrates som har bevarats kan vara endast ändrade versioner av porträtt av dessa gudomligheter.[46] Hippokrates och de uppfattningar som han förkroppsligade anses som ideal inom läkekonsten.[50][52] En krater på månen har fått sitt namn efter Hippokrates.

Legender

” Livet är kort, konst[en] lång, tillfället flyktigt, experiment bedrägligt, omdömet svårt. ”

— Aforismer i.1.

Vissa historier om Hippokrates liv är troligen osanna eftersom de inte överensstämmer med historiska belägg, och eftersom liknande eller identiska historier berättas om andra personer såsom Avicenna och Sokrates, vilket tyder på att de ursprungligen är legender. Redan under hans livstid var Hippokrates vitt omtalad och historier om mirakulösa botanden uppkom. Exempelvis antogs Hippokrates ha medverkat till att bota atenare under pesten i Aten genom att tända stora eldar som "desinfektionsmedel" och utföra andra behandlingar. Det finns en berättelse om att Hippokrates botade Perdikkas II av Makedonien från "kärlekssjuka". Ingen av dessa händelser styrks av några historiker och det är därmed osannolikt att de någonsin inträffade.[53][54][55] Till och med honungen från bin som bodde på hans grav troddes ha läkande kraft.[10][23]

Staden Kos: Hippokrates platan, under vilken Hippokrates sägs ha arbetat.[56]

En annan legend handlar om hur Hippokrates avböjde en formell förfrågan om att besöka den persiske kungen Artaxerxes hov.[57] Giltigheten i denna historia godtas av antika källor men förnekas av vissa moderna, och är alltså omstridd.[58] En annan berättelse säger att Demokritos antogs vara galen eftersom han skrattade åt allting, och därför skickades till Hippokrates för att bli botad. Hippokrates gjorde diagnosen att Demokritos bara hade en lycklig personlighet. Demokritos har sedan dess kallats "den skrattande filosofen".[59]

Inte alla historier om Hippokrates skildrade honom på ett positivt sätt. I en legend sägs Hippokrates ha flytt efter att tänt eld på ett läkedomstempel i Grekland. Soranos av Efesos, som är källan till berättelsen, säger att templet var det på Knidos. Århundraden senare skrev den bysantinske grekiske grammatikern Johannes Tzetzes att Hippokrates brände ned sitt eget tempel, Templet på Kos, och spekulerade om att han gjorde det för att behålla ett monopol på medicinsk kunskap. Denna berättelse motsäger starkt de traditionella uppskattningarna av Hippokrates personlighet. Andra legender berättar om att han återuppväckte en släkting till Augustus från de döda. Detta skulle ha skett på grund av att det hade rests en staty över Hippokrates och inrättats en professur till hans ära i Rom.[55][53][32][60]

Härstamning

Enligt legenden kan Hippokrates härstamning på fädernet spåras direkt till Asklepios och på mödernet till Herakles.[26] Enligt Tzetzes Chiliades är Hippokrates II:s stamtavla:[61]

En bild av Hippokrates på golvet i Asklepieion på Kos, med Asklepios i mitten.

1. Hippokrates II. "Läkekonstens fader"
2. Herakleides
4. Hippokrates I.
8. Gnosidikos
16. Nebros
32. Sostratos III.
64. Theodoros II.
128. Sostratos II.
256. Thedoros
512. Kleomyttades
1024. Krisamis
2048. Dardanos
4096. Sostatos
8192. Hippolochos
16384. Podalirios
32768. Asklepios

Referenser

Noter

  1. ↑ National Library of Medicine 2006
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 Garrison 1966, s. 92–93, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  3. ↑ Nuland 1988, s. 5, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  4. ↑ Garrison 1966, s. 96, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  5. ↑ Nuland 1988, s. 4, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  6. ↑ Britannica 2006, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  7. ↑ Nuland 1988, s. 7, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  8. ↑ Adams 1891, s. 19, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  9. ↑ 9,0 9,1 9,2 Margotta 1968, s. 66, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  10. ↑ 10,0 10,1 10,2 10,3 10,4 10,5 Martí-Ibáñez 1961, s. 86–87, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  11. ↑ Platon 380 f.Kr., refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  12. ↑ Adams 1891, s. 4, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  13. ↑ Jones 1868, s. 11, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  14. ↑ Nuland 1988, s. 8–9, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  15. ↑ 15,0 15,1 15,2 Garrison 1966, s. 93–94, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  16. ↑ 16,0 16,1 Adams 1891, s. 15, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  17. ↑ Margotta 1968, s. 67, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  18. ↑ Leff & Leff 1956, s.51, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  19. ↑ Jones 1868, s. 12–13, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  20. ↑ 20,0 20,1 Garrison 1966, s. 99, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  21. ↑ Boylan 2006, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  22. ↑ Jones 1868, s. 46,48,59, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  23. ↑ 23,0 23,1 23,2 Margotta 1968, s.73, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  24. ↑ 24,0 24,1 Garrison 1966, s. 98, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  25. ↑ Singer Underwood 1962, s. 35, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  26. ↑ 26,0 26,1 26,2 26,3 Encyclopedia Britannica 1911, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  27. ↑ 27,0 27,1 27,2 Garrison 1966, s. 97, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  28. ↑ Adams 1891, s. 17, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  29. ↑ Garrison 1966, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  30. ↑ 30,0 30,1 Margotta 1968, s. 64, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  31. ↑ Rutkow 1993, s. 24–25, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  32. ↑ 32,0 32,1 Margotta 1968, s. 66, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  33. ↑ Martí-Ibáñez 1961, s. 88, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  34. ↑ Margotta 1968, s. 68, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  35. ↑ Leff & Leff 1956, s. 45, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  36. ↑ Schwartz, Richards & Goyal 2006, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  37. ↑ Singer & Underwood 1962, s. 40, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  38. ↑ Margotta 1968, s. 70, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  39. ↑ Martí-Ibáñez 1961, s. 90, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  40. ↑ 40,0 40,1 Major 1965, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  41. ↑ 41,0 41,1 Singer & Underwood 1962, s. 27, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  42. ↑ 42,0 42,1 Hanson 2006, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  43. ↑ Rutkow, s. 23, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  44. ↑ Singer & Underwood 1962, s. 28, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  45. ↑ Jones 1868, s. 217, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  46. ↑ 46,0 46,1 Garrison 1966, s. 100, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  47. ↑ Garrison 1966, s. 95, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  48. ↑ Jones 1868, s. 35, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  49. ↑ Leff & Leff 1956, s. 102, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  50. ↑ 50,0 50,1 Garrison 1966, s.94, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  51. ↑ Jones 1868, s. 38, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  52. ↑ Singer & Underwood 1962, s. 29, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  53. ↑ 53,0 53,1 Adams 1891, s. 10–11, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  54. ↑ Jones 1868, s. 37, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  55. ↑ 55,0 55,1 Smith 1870, s. 483, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  56. ↑ National Library of Medicine 2000, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  57. ↑ Pinault 1992, s. 1, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  58. ↑ Adams 1891, s. 12–13, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  59. ↑ Internet Encyclopedia of Philosophy 2006, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  60. ↑ Jones 1868, s. 24, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26
  61. ↑ Adams 1891, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel Hippocrates, läst 2007-10-26

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hippocrates, 2007-10-26.

Där anges följande källor:

Ett träsnitt som föreställer behandling av en urvriden axel med ett hippokratiskt verktyg.
  • Adams, Francis: The Genuine Works of Hippocrates, William Wood and Company, New York 1891. .
  • Boylan, Michael: Hippocrates, Internet Encyclopedia of Philosophy, 2006. Hämtat 28 september 2006. .
  • Britannica Concise Encyclopedia: Soranus of Ephesus, Encyclopædia Britannica, Inc., 2006. Hämtat 17 december 2006. .
  • Encyclopedia Britannica: HIPPOCRATES, Encyclopedia Britannica, Inc., 1911, sid. 519. Hämtat 14 oktober 2006. .
  • Schwartz, Robert A.; Richards, Gregory M. & Goyal, Supriya: Clubbing of the Nails, WebMD, 2006. Hämtat 28 september 2006. .
  • Garrison, Fielding H.: History of Medicine, W.B. Saunders Company, Philadelphia 1966. .
  • Fishchenko, AIa, Modification of the Hippocratic cap-shaped bandage (1986) Klin Khir. 1. (72). . PMID 3959439
  • Hanson, Ann Ellis: Hippocrates: The "Greek Miracle" in Medicine, Lee T. Pearcy, The Episcopal Academy, Merion, PA 19066, USA, 2006. Hämtat 17 december 2006. 
  • Hippokrates (2006). ”On the Sacred Disease”. Internet Classics Archive: The University of Adelaide Library. http://etext.library.adelaide.edu.au/mirror/classics.mit.edu/Hippocrates/sacred.html. Läst 17 december 2006. .
  • Internet Encyclopedia of Philosophy: Democritus, The University of Tennessee at Martin, 2006. .
  • Jones, W. H. S.: Hippocrates Collected Works I, Cambridge Harvard University Press, 1868. Hämtat 17 december 2006. .
  • Leff, Samuel; Leff, Vera.: From Witchcraft to World Health, Camelot Press Ltd., London och Southampton 1956. .
  • Major, Ralph H.: Classic Descriptions of Disease, Springfield, Illinois 1965. .
  • Margotta, Roberto: The Story of Medicine, Golden Press, New York 1968. .
  • Martí-Ibáñez, Félix: A Prelude to Medical History, MD Publications, Inc., New York 1961. Library of Congress ID: 61-11617. .
  • National Library of Medicine: Images from the History of Medicine, National Institutes of Health, 2006. .
  • National Library of Medicine: Objects of Art: Tree of Hippocrates, National Institutes of Health, 2000. .
  • Nuland, Sherwin B.: Doctors, Knopf, 1988. .
  • Pinault, Jody Robin: Hippocratic Lives and Legends, Brill Academic Publishers, Köln 1992. .
  • Plato: Protagoras, Internet Classics Archive: The University of Adelaide Library, 2006. Hämtat 17 december 2006. .
  • Project Hippocrates: Project Hippocrates, Center for Medical Robotics and Computer Assisted Surgery, Carnegie Mellon School of Computer Science, 1995. Hämtat 30 december 2006. .
  • Rutkow, Ira M.: Surgery: An Illustrated History, Elsevier Science Health Science div, London och Southampton 1993. .
  • Singer, Charles; Underwood, E. Ashworth: A Short History of Medicine, Oxford University Press, New York och Oxford 1962. .
  • Smith, William: Dictionary of Greek and Roman Biography and Mythology, Little, Brown, and Company, Boston 1870. Hämtat 23 december 2006. 

Litteratur

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Hippokrates"
Personliga verktyg