Svea livgarde
Från Rilpedia
| colspan="2" style="background:#
6b8e23; color:white; text-align: center;" | Svea livgarde |
|
|---|---|
 |
|
| Aktiv: | 1521–2000 |
| Land: |  Sverige |
| Lojalitet: | Försvarsmakten |
| Försvarsgren: | Armén |
| Typ: | Infanteri |
| Storlek: | Regemente |
| Ingående brigader: | Gula brigaden (1949–1991) Upplandsbrigaden (1958–1984) Livgardesbrigaden (1991–2000) |
| Del av: | Milo Ö (1942–1991) Milo M (1991–2000) |
| Förläggningsort: | Stockholm (1843–1946) Solna (1947–1970) Kungsängen (1970–2000) |
| Motto: | Possunt nec posse videntur (De gör det som syns vara omöjligt) |
| Färger: | Gult |
| Kända slag och krig: | Befrielsekriget 1521 Rhen 1631 Lützen 1632 Warszawa 1656 Tåget över Bält 1658 Halmstad 1676 Lund 1676 Landskrona 1677 Narva 1700 Düna 1701 Kliszów 1702 Holowczyn 1708 Svensksund 1790 |
Svea livgarde, I 1, är svenska arméns första regemente. Det har deltagit i samtliga svenska krig sedan Gustav Vasa och har ofta haft en avgörande roll vid fältslag vilket syns på dess fana. Många svenska kungar och andra historiska personer har tjänstgjort vid regementet som officerare.
Innehåll |
Historia
Svea livgarde har anor från dels den första fotgängarfänika som Gustav Vasa organiserade år 1521, dels den livvakt som dalkarlarna avdelade till Gustav Vasa. Från och med 1523 utökades livvaktan och kallades för Kungliga Drabantkåren. Hela eller delar av drabantkåren ingick i Konungens liv- och hovregemente, uppsatt 1613 bestående mest av tyskar, tillsammans med Gula regementet och Gula brigaden, som deltog i Gustav II Adolfs fälttåg i Tyskland.
Regementets två första kompanier utgjorde konungens livvakt och räknade i sina led till största delen svenskar. Efter slaget vid Lützen följde de 60 överlevande av gardet konungens lik till Sverige, varefter gardets personal utökades till 148 man. 1644 förenades det med ett dels i östersjöprovinserna, dels i Svealand uppsatt regemente till ett stort hovregemente, över vilket Magnus Gabriel De la Gardie blef chef. Större delen av regementet upplöstes efter 1660 förutom den i Sverige lämnade delen som utvecklades till Gardes 1. Hovregemente. Regementet utökades till 24 kompanier och deltog med utmärkelse i Karl XII:s krig där det gick förlorat efter slaget vid Poltava men nyuppsattes senare.
Livgardet, som regementet vanligen kallades, fick 1792 namnet Svea livgarde. I början av mars 1808 överfördes en bataljon med bl a 200 man från Svea livgarde, Finska och Svenska gardesregementet till Åland. Bataljonen gjorde i juni 1808 ett misslyckat landstigningsförsök vid Lemo nära Åbo. Efter att truppen förstärkts så att respektive gardesregemente hade en bataljon på Åland gjordes ett nytt misslyckat landstigningsförsök i september 1808 vid Lakolaks och Helsinge. Gustav IV Adolf visade sitt missnöje över gardesregementenas insatser under Finska kriget genom att degradera dem till "vanliga" värvade regementen och Svea livgarde döptes i oktober 1808 efter regementschefen Fleetwood till Fleetwoodska regementet och fick motta fem kompanier ur Svenska gardesregementet. Omedelbart efter Gustav IV Adolfs avsättning i mars 1809 återfick regementet namnet Svea livgarde.
Från att ha delats på 10 kompanier om 80 man sattes regementet 1831 på 8 kompanier med tills. 820 nummer. Genom 1901 års härordning ökades det till 12 kompanier (3 bataljoner) och ett kulsprutekompani men antalet volontärer nedsattes till 555 man (musikpersonal inräknad) och genom 1914 års härordning ytterligare till 540 man. Kungl. Svea Livgardes musikkår var länge rikets främsta regementsmusik och många av dess medlemmar var även verksamma i Kungl. Hovkapellet.
1949 återuppsattes den Gula brigaden, då man genom försvarsbeslutet 1948 övergick från fältregementen till brigader. Gula brigaden organiserades som en infanteribrigad med IB 1 som beteckning och var aktiv fram till 1984, då den avvecklades. Genom att Upplands regemente (I 8) avvecklades 1957 övergick Västmanlandsbrigaden till Svea livgarde, dock så namnändrades den till Upplandsbrigaden men behöll sin beteckning IB 38. När Gula brigaden avvecklades 1984 övertog Upplandsbrigaden dess namn och beteckning fram till 1994, då brigaden avskildes från regementet och fick det nya namnet Livgardesbrigaden (MekB 1), samtidigt som brigaden blev från den 1 juli ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). I samband med försvarsbeslutet 2000 avvecklades samtliga brigader inom försvarsmakten den 30 juni 2000. Och under en övergångs period kom delar av Livgardesbrigaden att ingå i 1. Mekaniserade divisionen.
Fram till 1901 var det ett värvat regemente, ursprungligen inkvarterat hos Stockholms borgerskap. Det var 1803-1946 kasernerat i Stockholm (först i Fredrikshov, från 1888 vid Linnégatan) samt flyttades 1947 till Sörentorp i Solna och 1970 till Kungsängen. Under tiden 1985–1994 var Livgardets dragoner, K 1 en del av regementet. Genom försvarsbeslutet 2000 beslutades att Svea livgarde, tillsammans med kavalleriregementet Livgardets dragoner, K1, skulle bilda det nya förbandet Livgardet, LG.
Livgardet vid Granhammar ligger i Kungsängen-Västra Ryds församling
Se även
Källor
- Biografiska anteckningar om regementet äro samlade af K. V. S. Ridderstad i "Gula gardet 1526-1903" (1903). C. O. N.
- Wennerström Thorsten, Stockholms garnison genom tiderna, Almqvist&Wiksell Uppsala 1947
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Svea livgarde
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
|
|||||
