Slaget vid Halmstad
Från Rilpedia
| Slaget vid Halmstad | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av skånska kriget | |||||||
 Slaget vid Halmstad. |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Sverige | Danmark | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Karl XI Simon Grundel-Helmfelt |
Jakob Duncan | ||||||
| Styrka | |||||||
| 5 300 | 4 000 | ||||||
| Förluster | |||||||
| 49 döda 130 sårade |
1 500 döda 1 000 sårade |
||||||
Rathenow – Fehrbellin – Wismar – Vänersborg – Skåne och Rügen – Öland – Kristianstad I – Halmstad – Lund – Lolland – Malmö – Køge bukt – Landskrona – Marstrand – Warskow – Jämtland – Uddevalla – Kristianstad II – Bohus fästning
Slaget vid Halmstad var i skånska kriget mellan Sverige och Danmark 1675-1679 ett avgörande slag utanför staden Halmstad den 17 augusti 1676 där danskarna besegrades i grunden. Genom segern kunde svenskarna samla förstärkningar och senare besegra den danska invasionsarmén i slaget vid Lund. Detta kom att bli det sista slaget mellan danskar och svenskar i Halland.
Rutger von Ascheberg förde befälet över den svenska förtrupp som först stötte på danskarna denna dag.
Vid slaget deltog även friherre Gustaf Kruus af Gudhem, som befäl över sina trupper.
En annan person i slaget värt att nämnas var den tyske officeren i dansk tjänst, Lützow, som ensam tog livet av 17 av de 100 dödade svenskarna innan han själv föll i slaget då han likt Sven Dufva försvarade en smal bro.
