Strängnäs domkyrka

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Strängnäs domkyrka
Långhuset mot koret
Koret. Till vänster återfinns Karl IX:s gravvård (ryttare på häst) och till höger ligger Sten Sture d.ä. (med gyllene hjälm).

Strängnäs domkyrka är en domkyrka i Strängnäs i Södermanland, helgad åt apostlarna Petrus & Paulus. Den är en treskeppig gotisk tegelbyggnad som ersatt den ursprungliga träkyrkan, byggd på en tidigare för vikingarna mycket viktig offerplats. Byggnadsarbetet påbörjades c:a 1250 och ett parti invigdes 1291; nya delar kom till under 1300- och 1400-talen, men den karakteristiska tornhuven uppfördes först på 1740-talet. Tornet är 96 meter högt.

Innehåll

Kyrkobyggnaden

Strängnäs domkyrka, med anor från medeltiden, är en kyrkobyggnad i tegel bestående av långhus med säteritak, polygont utformat kor i öster och ett inbyggt mäktigt torn i väster. I tornets bottenvåning en pelarförsedd ingångsportal. Mellan tornet och långhuset finns rester av den ursprungliga kärnkyrkans portal. Långhuset är treskeppigt med enkla kryssvalv medan högkoret har stjärnvalv. Runt koret en koromgång, längs väggarna en rad sidokapell och i norr även en sakristia.

Historik

Kärnkyrkan

Redan i början av 1100-talet uppfördes, på den blivande domkyrkans plats, en stavkyrka i trä, troligen med vikingatida bladslingor som ornament. På 1250-talet kom dominikanerna till Strängnäs och började bygga ett konvent på norra stadsberget, där Sankt Eskil lidit martyrdöden. Dominikanernas kyrka och kärnpartiet i domkyrkan har varit tvillingkyrkor, alltså på samma sätt som i Sankta Maria kyrka i Sigtuna. Det var munkarna som lärde oss använda tegel och när man på 1250-talet började uppföra en ny större kyrka så använde man just tegelsten. Nya kyrkan byggdes omkring den befintliga träkyrkan, så att man kunde fortsätta fira gudstjänster där under byggnadstiden. Enligt en otillförlitlig uppgift skulle delar av kyrkan ha invigts av biskop Anund Jonsson sommaren 1291 men brunnit ned samma dag. I alla händelser blev tegelkyrkan inte helt klar förrän under 1330-talet. Troligen förrättade biskop Styrbjörn invigningen år 1334.

Sidokoren

Denna första del, som byggts i form av en rektangulär hallkyrka, har sedermera kallats ”kärnkyrkan”. Redan 1342 kom den första tillbyggnaden, ett helgonkor, prytt med kalkmålningar, längst fram vid södra väggmuren. Sedan följde kapellen på södra sidan: Det Stenbockska koret längst i öster ca. 1340-1345, därefter Carl Carlsson Gyllenhielms gravkor och Djäknekoret. Längst i väster på långmurens sydsida uppfördes 1404 Vårfrukoret med målningar från 1430-talet och tre stycken hagioskop och omkring 1425 byggdes von Hessensteinska koret. Under 1300-talet utfördes också valvmålningar i långhuset. Mellan åren 1424 och 1444 murades kyrkans västtorn. Åren 1448-1462 byggdes i öster ett gotiskt treskeppigt, polygonalt högkor med omgång, liksom en sakristia i norr. Efter att ha dekorerats med kalkmålningar, förmodligen utförda av någon från Strängnässkolan, invigdes högkoret på midsommaraftonen 1462.

Biskop Kort Rogge

År 1479 tillträdde Kort Rogge (†1501) som biskop. Han var en politiskt aktiv kyrkoman, som också engagerade sig i domkyrkobygget. Efter en brand 1473 reparerades skadade delar, men biskopen lät också höja tornet, som efter högkorets tillkomst måste ha verkat en aning futtigt, och täckte hela kyrkan med ett gemensamt tak. Fram till ca 1500 tillkom ytterligare sidokapell samt ännu en sakristia i norr. Han skänkte också tvenne altarskåp, varav det större, avsett för högaltaret, gjordes i Flandern och färdigställdes i Bryssel 1490.

Västportal och tornhuv

År 1648 skapades den stora västportalen med pelare; 1740-1742 fick tornet sin nuvarande huv, troligen efter ritningar av Carl Hårleman (1700-1753).

Curmans restaurering

Under åren 1907-1910 vidtogs en omfattande restaurering under ledning av Fredrik Lilljekvist (1863-1932) med Sigurd Curman (1879-1966) som kontrollant. Bänkinredning, lampor på pelarna, korinredning med orgelfasad, allt utfört i jugendstil, tillkom nu. I detta projekt tillämpade Curman för första gången de nya antikvariska restaureringsprinciper han lärt sig under sina studieresor nere i Europa, bl.a. att varje tids tillägg skulle respekteras. Domkyrkan i Strängnäs är därigenom den av Sveriges domkyrkor som bäst bevarat sin medeltida karaktär.

Martyrernas kapell

Annandag jul år 1999 invigdes "Martyrernas kapell" i en av de tidigare sakristiorna, avsett att erinra om vår tids martyrer i Kristi världsvida kyrka. Bl.a finns där en skulptur från slutet av 1400-talet utförd av lübecksmästaren Bernt Notke föreställande Erik den helige.

Inventarier

Kanske biskopens bänk?

Orglar

Huvudorgeln 1971

Kronologi:

  • Den 12 juni 1473 berättas att en eldsvåda härjar i staden och förorsakar svåra skador på bland annat domkyrkan så att kyrktorn, tak, kyrkklockor och piporgel fördärvas.
  • 1575 finns en organist och en orgeltrampare.
  • 1578 blir Henrik orgelbyggare klar med sitt arbete och "orgorna provspelas".
  • 1580-talet: Orgelverket repareras.
  • 1631, den 28 juni, är elden åter lös.
  • 1636: Philip Eisenmenger (†1655) påbörjar ett orgelbygge och domkyrkans snickare Michael Rechner tillverkar orgelhuset.
  • 1638: Ryggpositivet med 8 stämmor är färdigt.
  • 1648: Hela orgeln är klar.
  • 1703: Orgelbyggare Johann Niclas Cahman (o.1679-1737) renoverar orgeln.
  • 1715/1717-1720: Johann Niclas Cahman gör en mer omfattande ombyggnad; bl.a. inrättas ett nytt pedalverk och insätts nya bälgar.
  • 1723 inträffar åter en stor eldsvåda.
  • 1734: Orgelbyggare Olof Hedlund (†1749) sätter orgeln i någorlunda brukbart skick.
  • 1745: Orgelbyggare Daniel Stråhle (1700-1746) renoverar orgeln och förnyar i stort sett alla stämmor till mera tidstrogna.
  • 1754 uppvisar orgeln diverse bristfälligheter, vilka avhjälps 1758.
  • 1773: Fornforskare Abraham Abrahamsson Hülphers redovisar dispositionen i sitt stora verk: "Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter särdeles om Orgelwerks Inrättningen i Allmänhet jemte Kort beskrifning öfwer Orgwerken i Swerige".
  • 1776 är orgeln åter i behov av reparation och när tillstånd getts av landshövding Carl Lagerbring i Nyköping går uppdraget till orgelbyggare Olof Schwan (1744-1812).
  • 1778: Olof Schwan blir klar med reparationen.
  • 1799 är verket åter förfallet. Orgelbyggare Pehr Schiörlin har inte tid att utföra någon reparation men orgelbyggeridirektör Johan Ewerhardt d.y. (1760-1847) åtar sig att bygga ett nytt orgelverk.
  • 1804: Johan Ewerhardts nya 40-stämmiga verk avsynas av Olof Schwan.
  • 1849 tillkallas professor Carl Georg Brunius, som avger ett betänkande om ny orgel och dess placering.
  • Under 1840-talet förekommer diskussioner om att låta orgelbyggare Gustaf Andersson (1797-1872) uppföra ett nytt verk.
  • 1850 lämnar orgelbyggarna Johan Blomqvist (1775-1851) och Anders Vilhelm Lindgren (1807-1860) ett förslag, vilket förfaller på grund av Blomqvists död 1851.
  • 1859-1860: Orgelbyggarna Erik Adolph Setterquist & Per Larsson Åkerman bygger en ny orgel i väster med 37 stämmor fördelade på 2 manualer och pedal. Orgelfasad och läktare ritas av Carl Gustav Blom Carlsson, professor och intendent vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Orgeln erhåller kägellådor och mekanisk traktur samt förses med barkermaskin. Spelbordet placeras fristående. Efter avsyning av professorerna Gustaf Mankell och Palmstedt samt "mekanikus" Moberg, som betygar att "hittills ingenting i denna väg blivit här i Sverige så fullkomligt utfört", invigs orgeln av stiftets biskop Thure Annerstedt den 4 november 1860. Det gamla 12-stämmiga "Öfra Werket", som använts under ombyggnaden, överlåtes till Dunkers kyrka.
  • 1907-1910 flyttas orgeln från västläktaren till en nyuppförd läktare framför norra korväggen och byggs upp med en ny fasad.
  • 1944: Orgelbyggare Nils Hammarberg, Göteborg gör en omdisponering i orgelrörelsens anda.
  • 1971: Orgelbyggarna Troels och Finn Krohn vid Fredriksborgs orgelbyggeri i Hillerød, Danmark bygger en ny 4-manualig orgel med bevarande av stämmorna från 1860 års orgel. Som arkitekt anlitas Ove Hidemark. Nya orgeln har mekanisk traktur, elektrisk registratur och elektriska koppel.
  • 1986 byggs det elektriska systemet om och 1994 utökas kombinationssystemet med en dator.

Disposition:

Huvudverk (II) C-g³ Positiv (II) C-g³ Svällverk (III) C-g³ Ekoverk (IV) C-g³ Pedal (V) C-f¹ Koppel
Gedaktpommer 16’ Gedackt 8’ Principal 16’ (1860) Principal 8’ (1860) Principal 16’ (1860) I/P
Principal 8’ Quintadena 8’ Borduna 16’ (1860) Borduna 8’ (1860) Subbas 16' (1860) II/P
Spetsflöjt 8’ Principal 4’ Principal 8’ (1860) Salicional 8’ Violon 16’ (1860) III/P
Oktava 4’ Blockflöjt 4’ Flûte harmonique 8’ (1860) Voix Celeste 8’ Quinta 12’ (eg. 10 2/3') (1860) IV/P
Nachthorn 4’ Hålflöjt 2’ Rörflöjt 8’ (1860) Oktava 4’ Oktava 8’ (1860) I/II
Kvinta 2 2/3’ Nasat 1 1/3’ Gamba 8’ Ekoflöjt 4’ (1860) Borduna 8' (1860) III/II
Oktava 2’ Sesquialtera III Oktava 4’ (1860) Flageolette 2’ (1860) Oktava 4’ (1860) IV/II
Mixtur VI-VIII Scharf IV Flûte octaviante 4’ Piccolo 1’ Nachthorn 2’
Cymbel III Rankett 16’ Quinta 3’ (eg. 2 2/3’) (1860) Tersmixtur IV Mixtur VI
Trumpet 8’ Krumhorn 8’ Oktava 2' (1860) Fagott-Oboe 8’ (1860) Kontrabasun 32’ (1860)
Skalmeja 8’ Cornett IV (1860) Voix Humaine 8’ (1860) Basun 16’ (1860)
Tremulant Mixtur III (1860) Tremulant Trumpet 8’ (1860)
Cymbel IV Clairon 4’ (1860)
Trumpet 16’ (1860)
Trumpet 8’ (1860)
Crescendosvällare

Gravvård

I domkyrkan finns prinsessan Isabellas gravvård, utförd av Willem Boy. Isabella var dotter till Johan III och Katarina Jagellonica, och dog vid två års ålder.

Här ligger även Carl Carlsson Gyllenhielm, Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken, Johannes Matthiae Gothus, Karl IX, Katarina av Pfalz, Kristina av Holstein-Gottorp, Laurentius Paulinus Gothus, Johan Peringskiöld, Gustaf Adolf Reuterholm, Kort Rogge, Sten Sture d.ä., Gustaf Otto Stenbock, Hedvig Taube, biskop Thomas.

Runstenar

Runsten Sö 281 i södra väggen.

Runstenar inmurade i kyrkan:

Externa länkar och källor

Litteratur och källor

  • Våra kyrkor, sid. 223 av 734 sidor, Klarkullens förlag, Västervik, 1990, ISBN 91-971561-0-8
  • Nationalencyklopedin, multimedia 2000 plus
  • Mats Selén (red.): Strängnäs stift genom sekler – en stifthistorisk översikt, Strängnäs stiftshistoriska sällskap, ISBN 91-631-0768-6
  • Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, Håkan Ohlssons förlag, Lund 1973. ISBN 91-7114-046-8. 
  • Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm 1985. ISBN 91-7118-499-6. 
  • Dag Edholm (red.): Inventarium över svenska orglar 1989:III, Strängnäs stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1990, ISSN 1100-2700
  • Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. Ordalaget: Stockholm 1999
Personliga verktyg
På andra språk