Västerås domkyrka

Från Rilpedia

Version från den 27 maj 2009 kl. 13.00 av MagnusA.Bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Koordinater: 59°36′45″N 16°32′30″O / 59.6125, 16.54167 Västerås domkyrka är församlingskyrka för Västerås domkyrkoförsamling samt domkyrka för Västerås stift.

Västerås domkyrka var helgad åt jungfru Maria och Johannes Döparen under medeltiden[1] och Västerås domkyrka har ibland kallats Domkyrkan Vårfru[2] och har förmodligen under medeltiden kallats ungefär Sankta Maria och Sankt Johannes domkyrka. Västerås stifts stiftsvapen avbildar också ett Gudslamm, som brukar symbolisera Johannes Döparen.[1] I Västerås stadsvapen återfinns däremot två symboler för jungfru Maria: en ros och Mariamonogrammet.

Innehåll

Historik

Domkyrkan från botaniska trädgården i öster.
Foto: Christer Johansson
Domkyrkan ses här till vänster i Suecia Antiqua et Hodierna. Domkyrkan hade sedan renässansen, som det verkar på denna bild, en kupol med en lanternin med tornspira och fyra omgivande hörnspiror. Sedan nödvändiggjorde en brand resandet av den nuvarande tornspiran av Nicodemus Tessin den yngre

Kyrkan tillkom vid mitten av 1100-talet eller något tidigare. Den äldsta domkyrkan var en mindre kyrka i gråsten. Under 1200-talet lärde man sig att bygga med tegel i Sverige och detta mycket tack vare de invandrade tiggarmunkarna. Med hjälp av teglet byggde man upp en ny kyrka där gråstenskyrkan funnits. Kyrkan invigdes den 16 augusti 1271 och helgades åt jungfru Maria och Johannes döparen. Den tornlösa västgaveln under samma tid dekorerades då med rundbågig fris. På pelarna syns det att valven i sidoskeppen då var låga. På platsen för korskranket hänger fortfarande triumfkrucifixet. Under det följande århundradet förlängdes kyrkans kor och fick en treskeppig avslutning.

1300- och 1400-talet kringbyggdes den gamla kyrkan med en krans av kapell. Dessa inlemmades senare i kyrkan och utgör nu den femskeppiga kyrkans ytterskepp. Kyrkan utökades också österut under 1400-talet till sin nuvarande storlek och i väster byggdes då det mäktiga tornet tillsammans med två mindre nya kapell intill dess norr- och sydsida. När ett kapell i kyrkans sydvästra hörn lagts till 1517 så fick kyrkan sin nuvarande storlek.

Tornet har haft både en medeltidsspira och en renässanskupol med spira, som förstördes vid eldsvådor. Den nuvarande barockspiran från 1693 är ritad av Nicodemus Tessin den yngre. Tornet är med tuppen hela 102,5m högt.

Under 1500-, 1600- och 1700-talet tillkom många intressanta inventarier som förändrade interiören bland annat inredning såsom predikstolen, liksom gravvårdar, vapentavlor med mera.

Vid mitten av 1850-talet restaurerades domkyrkan enligt den nygotiska smakriktningen och mycket som hade med renässans och barock att göra avlägsnades. Hela kyrkan dekorerades 1896-1898 med nygotiska schablonmålningar, som nu finns kvar bara över stora orgelläktaren. Vid den senaste restaureringen 1958-1961 har man eftersträvat att framhäva de olika epokerna i domkyrkans sjuhundraåriga byggnadshistoria.

Gustav Vasas äldste son, Erik XIV ligger begravd i domkyrkan. År 1623 grundade Johannes Rudbeckius Sveriges första Gymnasium, det som idag är Rudbeckianska Gymnasiet. Skolan ligger bara ett tiotal meter från domkyrkan och den gamla stadsdelen Kyrkbacken i Västerås.

Västerås domkyrka är en av endast två domkyrkor i Sverige vilken har tilldelats tre stjärnor i turistguiden Guide Michelin/Green Guide.[3] Det är Västerås domkyrka tillsammans med Lunds domkyrka och Vadstena kloster som har rankats av guiden som värda ett besök. Västerås Domkyrka har fått tre stjärnor mestadels på grund av sina tre kända altarskåp: Altarskåpet i högaltaret, altarskåpet i Mariakapellet och altarskåpet i Apostlakapellet. Domkyrkan är Västerås högsta byggnad med sina 91,8m.

Gravvård

I domkyrkan ligger Erik XIV, Peder Swart, Johannes Rudbeckius, Svante Nilsson Sture, Samuel Troilius.[4]

Sevärdheter

Bildgalleri

Fotnoter

  1. 1,0 1,1 Ny svensk vapenbok, av Clara Nevéus (text) och Bror Jacques de Wærn (illustrationer), Streiffert & Co Bokförlag HB i samarbete med Riksarkivet, Stockholm 1992, s. 178.
  2. Till exempel i Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden AB, Malmö 1974, band 10, spalt 789 (på kartan över Västerås).
  3. Pressmeddelande från Västerås domkyrkoförsamling, kommunikatör Pia Strand Runsten, 2007-06-21. Webbåtkomst 2007-09-18.
  4. Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. Ordalaget: Stockholm 1999, s. 157
Personliga verktyg
På andra språk