Samuel Troilius
Från Rilpedia
|
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
| Kyrka | Svenska kyrkan | ||||
|---|---|---|---|---|---|
|
|
|||||
| Stift | Västerås stift, biskop | ||||
| Period | 1751–1760 | ||||
| Företrädare | Andreas Kalsenius | ||||
| Efterträdare | Lars Benzelstierna | ||||
|
|
|||||
| Stift | Uppsala stift, ärkebiskop | ||||
| Period | 1760–1764 | ||||
| Företrädare | Henrik Benzelius | ||||
| Efterträdare | Magnus Beronius | ||||
|
|
|||||
| Prästvigd | 1736 | ||||
| Född | 22 maj 1706 i Stora Skedvi | ||||
| Död | 18 januari 1764 i Uppsala | ||||
Samuel Troilius, född 22 maj 1706 i Stora Skedvi, död 18 januari 1764 i Uppsala. Ärkebiskop, politiker.
Samuel Troilius var son till kyrkoherden Olof Troilius och Helena Gangia, och härstammade från Bureätten genom Stormor i Dalom. Släkten Troilius är känd sedan 1500-talet. Gift 1. med Anna Elisabeth Angerstein, 2. Brita Elisabeth Silfverstolpe. Barnen adlades 1756 under namnet von Troil; dottern Wilhelmina von Troil var mor till generalbefälhavare, friherre Gustaf Adolf Hierta.
Han studerade vid Uppsala universitet och fick där personlig undervisning. Efter en tid som mentor och informator, erhöll Samuel Troilius stipendium som han använde för att disputera. Avhandlingen hette De magnetismo morum naturali och lades fram 1732. Under tjänstgöring som huspredikant åt Ture Bielke prästvigdes han 1736 och redan 1740 blev han hovpredikant och senare kungafamljens biktfader och överhovpredikant[1]. 1751 blev han utnämnd till biskop i Västerås stift. 1758 utnämndes han till ärkebiskop och tillträdde 1760.
I egenskap av ärkebiskop utövade Samuel Troilius ett stort inflytande på politiken. Han förde en hattpolitik och en av de främst ledarna för hattpartiet på 1750-talet. Såsom företrädare för frihetstidens ideal verkade han med styrka mot att kungahuset fick ökat politiskt inflytande, och fördömde revolutionsförsöken 1756. Samuel Troilius har sagts vara den som påbörjade sekulariseringen av kyrkan. Trots det var han i vissa avseenden traditionalist och försökte, dock förgäves, få 13 kvinnor dömda för häxeri under sex år.
1760 övertog hans Vira bruk efter sin svåger Reinhold Angerstein som då avlidit. 1760 invaldes han även som ledamot nummer 164 av Kungliga Vetenskapsakademien.
 Sveriges ärkebiskopar |
|---|
|
Företrädare | Efterträdare |
