Sameland

Från Rilpedia

Version från den 1 maj 2009 kl. 13.03 av E.G. (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Sameland
1) Sydsamer
2) Umesamer
3) Pitesamer
4) Lulesamer
5) Nordsamer
6) Skoltsamer
7) Enaresamer
8) Kildinsamer
9) Tersamer

Sameland (samiska Sápmi, Sámeednam; finska Lappi), även kallat Lappland, är namnet på det område där samerna traditionellt är bosatta. Sameland sträcker sig över hela Nordkalotten, och omfattar delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Efter Sovjetunionens fall har samarbetet över den ryska gränsen ökat och nationsgränser har blivit mindre och mindre viktiga. Området är totalt ungefär 388 350 km² stort och har en befolkning på totalt 2 317 159 invånare, varav 70 000 är samer.

Innehåll

Geografi

Sameland ligger främst norr om norra polcirkeln. Den västra delen består mycket av fjordar, djupa dalar, glaciärer och berg, och den högsta punkten är Kebnekaise i svenska Lappland. Längre österut blir marken plattare, med många sjöar och myrar, den största och viktigaste är Enare träsk i finska Lappland. Det östligaste området ligger inom tundraregionen.

Klimat

Klimatet är subarktiskt och det finns relativt lite vegetation, förutom bland de djupa skogarna i södra Sameland. Den bergiga västkusten mildrar vintrarna betydligt och får mer nederbörd än de östra delarna. I Sameland finns stora mängder mineraler, speciellt järnmalm i Sverige, koppar i Norge och nickel och apatit i Ryssland. Vanliga djur är ren, varg och björn. Det finns havs- och flodfiskeindustrier i regionen. Hamnarna längs med norska kusten i väst till Barents hav i nordöst är normalt isfria hela året, medan Bottniska viken normalt sett fryser under vintern.

Flagga

Samernas flagga invigdes vid samekonferensen i Åre den 15 augusti 1986.

Folket

Samerna, som talar det finsk-ugriska språket samiska befolkar Sameland, men är i kraftig minoritet. Enligt det svenska sametinget finns det totalt 70 000 samer i området. Majoriteten av dessa bor i Norge, och arbetar främst med jakt, fiske och renskötsel, vilket de får både mat och kläder ifrån. Ungefär 10% av alla samer idkar fortfarande renskötsel, vilket ses som en fundamental del av samernas kultur.

Norge

Enligt svenska sametinget bor ungefär 40 000 samer i Norge. De flesta bor i Finnmark och norra Troms, men det finns också samer i södra Troms, Nordland och Trøndelag. På grund av sentida emigration har det hävdats att Oslo är den stad som hyser den största samiska befolkningen i landet (detta har inte verifierats). Samerna är endast i majoritet i kommunerna Kautokeino, Karasjok, Porsanger, Tana och Nesseby i Finnmark, och i Kåfjord i Troms. Detta område kallas även samernas huvudområde. Samiska och norska är likvärdiga som administrativa språk i dessa områden.

Sverige

Enligt det svenska sametinget bor omkring 20 000 samer i Sverige.

Finland

Enligt det svenska sametinget bor omkring 6 000 samer i Finland.

Ryssland

Enligt det svenska sametinget bor omkring 2 000 samer i Ryssland.

Historia

Huvudartikel: Samernas historia

Kolonialiseringen av Sameland

Nordisk och baltisk
kolonialhistoria

Norden
Baltikum

Sannolikt från 1200-talets slut innehade birkarlarna från Bottenhavets kuster privilegiet att ta upp skatt från samerna, den s.k. birkarlaskatten. Beskattningen skedde i konkurrens med norska och ryska indrivare. Redan i berättelser som handlar om 800-talet och 900-talet finns skildringar av skatteindrivning bland samerna: Dels i berättelsen om Ottar från Hålogaland i Alfred den stores (849-899) engelska översättning och bearbetning av Orosius (död efter 418) världshistoria; dels i Egill Skalla-Grímssons saga från ca 1230.

Successivt med början 1528 drogs birkarlarnas beskattningsrätt in till kronan, för att helt upphöra under Karl IX:s (1550-1611) regeringstid. Beskattningen kom då att skötas av lappfogdar. Samernas land delades in i lappmarker: Pite lappmark, Lule lappmark och Torne lappmark. Kemi lappmark sträckte sig ursprungligen ända till Norra Ishavet.

Vid freden i Teusina 1595 erkändes finska Lappland som svenskt, hela gränsen mellan Sverige och Ryssland slogs fast 1629-1635. Sverige hade även skatteanspråk i Varanger lappmark, ungefär motsvarande Finnmarks fylke. Först 1751 fastställdes gränsen mellan Sverige och Norge, från Idre och Särna socknar i Dalarna, respektive Røros i Sør-Trøndelag fylke i söder till Sør-Varanger Finnmark i nordost (Stömstadstraktaten). Ända till dess togs skatt upp från samma samer av båda länderna. I förhandlingar mellan Sverige och Ryssland 1826 fastställdes de sista nordliga gränsavsnitten från Sør-Varanger till Petsamo (norska Peisen, ryska Petjenga, även Ishavsfinland), till dess de s.k. fællesdistrikten, mellan Norge, Ryssland och Finland.

I Olav Tryggvasons saga, i Snorre Sturlassons Heimskringla från 1230-talet, finns en skildring av kristen mission bland samerna under slutet av 900-talet. 1389 beslöt drottning Margareta (1353-1412) att skicka missionärer till samerna i norr. Tvångskristnandet började först i samband med reformationen. Ungefär samtidigt skickades rysk-ortodoxa missionärer ut av Ivan IV (1530-1584).

Externa länkar och källor

Personliga verktyg