Brahe
Från Rilpedia
Brahe, två sinsemellan befryndade adliga ätter, den ena dansk, den andra svensk.
Innehåll |
Danska Brahe-ätten
Den danska ätten, som även skrev sig Bragde och i sitt vapen förde en stolpe, skall enligt danska släktböcker härstamma från en Verner Brahe, vilken bodde i Skåne, där släkten ända till 1500-talet främst var bosatt. En sonsons sonson till honom var Torkil Brahe, riksråd under drottning Margareta och fader till Johanna Torkilsdatter (Brahe), som genom sitt giftermål med Magnus Laurensson i Sverige blev stammoder för den svenska Brahe-ätten (se nedan). En broder till Torkil Brahe var Axel Brahe till Vittskövle, likaledes riksråd. Denne blev stamfader för den danska ätten, som utdog på svärdssidan 1786. Ättens siste manlige medlem var Preben Brahe (d. 1786). Efter honom övergick familjegodset Hvedholm (se Brahesminde) till hans kusins son, Axel Bille, som 1788 fick tillstånd att kalla sig Bille-Brahe.
Medlemmar av den danska Brahe-ätten
- Axel Brahe (d. 1551), riksråd.
- Jørgen Brahe (1515-1565), sjöhjälte
- Tyge eller Tycho Brahe (1546-1601), astronom
- Sofie Brahe (1556-1643), alkemist
- Sten Brahe (1547-1620), riksråd, diplomat
- Jørgen Brahe (1585-1661), riksråd, lendsman
- Karen Brahe (1657-1736), boksamlare, donator
Svenska Brahe-ätten
Den svenska ätten Brahe, Sveriges första grevliga ätt, och med två vingar i sitt vapen, kan ej med säkerhet ledas längre tillbaka än till 1400-talet. Man har med anledning av vapnens likhet velat härleda ätten till Upplandslagmannen Birger Persson (Finstaätten), den heliga Birgittas far, men denna härledning är bevisligen oriktig, då Birger Peterssons ätt utdog redan på 1300-talet.
Släktens förste kände stamfader var väpnaren Magnus Laurentsson, som på 1440-talet skrev sig till Tärnö i Södermanland, som han erhållit med sin hustru Johanna Torkilsdotter (Brahe) av den danska Brahe-ätten (se ovan) och som hon fått genom sitt föregående gifte med riksrådet Knut Karlsson (Örnfot).
Sonen Peder Magnusson upptog mödernenamnet Bragde eller Brahe. Även han bodde på Tärna samt var väpnare och under 1480-talet häradshövding i Oppunda härad.
Sonsonen Joakim Brahe var gift med Margareta Eriksdotter (Vasa), syster till Gustav Vasa. Då den senare återkom från fångenskapen i Danmark, besökte han Joakim Brahe på Tärna. Han varnade Joakim Brahe för att infinna sig vid konung Kristians kröning, men denna varning ignorerades, och Joakim Brahe avrättades i Stockholms blodbad 1520. Hans änka blev 1525 omgift med greve Johan av Hoya.
Med Joakims son Per Brahe d.ä., en systerson till Gustav Vasa, erhöll ätten den 29 juni 1561 av Erik XIV grevlig värdighet, och fick Visingsö som grevskapet Visingsborg. Den introducerades 1625 på Riddarhuset som grevliga ätten nr 1. Genom giftermål har den blivit befryndad med flera tyska furstliga släkter, såsom husen Braunschweig, Pfalz-Zweibrücken och Hessen-Homburg.
Såsom fideikommiss har ätten innehaft Skokloster i Uppland, och även det gamla Vasagodset Rydboholm. Ätten dog ut 1930 med greve Magnus Per Brahe på Rydboholm.
Medlemmar av den svenska Brahe-ätten
- Per Brahe d.ä. (1520-1590), riksdrots, greve
- Erik Brahe (1552-1614), riksråd
- Gustav Brahe (1558-1615), riksråd, polsk fältmarskalk
- Magnus Brahe (1564-1633), riksmarsk, riksdrots, president i Svea hovrätt samt övertog grevskapet Visingsborg
- Abraham Brahe (1569-1630), riksråd
- Ebba Brahe (1596-1674), grevinna, hovdam, syster till Per Brahe d.y. och Gustav II Adolfs ungdomsförälskelse, senare gift med Jakob De la Gardie
- Per Brahe d.y. (1602-1680), riksdrots, generalguvernör över Finland
- Margareta Brahe (1603-1669), hovmästarinna hos drottning Kristina, gift 1. med riksrådet Bengt Oxenstierna ("Resare-Bengt"), gift 2. med riksmarskalken Johan Oxenstierna och 3. med lantgreve Fredrik II av Hessen-Homburg.
- Nils Brahe d.ä. (1604-1632), general
- Nils Brahe d.y. (1633-1699), riksråd
- Abraham Nilsson Brahe (1669-1728)
- Erik Brahe (1722-1756), greve, hovman, politiker, överste, halshuggen 23 juli 1756 för påstådd delaktighet i kungaparets och hovpartiets kuppförsök
- Magnus Fredrik Brahe (1756-1826), lantmarskalk
- Magnus Brahe (1790-1844), riksmarskalk, Karl XIV Johans gunstling
- Magnus Per Brahe (1849-1930), ägare till Rydboholms slott, kammarherre till H.K.H Kronprinsen, ryttmästare vid Lifgardet
Ätten Örnevinge
Erik Brahe (1552-1614) hade i en förbindelse med Anna Filipsdotter Kern, en dotter till fältskären och befallningsmannen Filip Kern den utomäktenskapliga sonen Gustav Eriksson (1598-1666). Erik Brahes bror, Gustav Brahe (1558-1615) hade med sin älskarinna, Anna Reibnitz från Schlesien, en son Johan Gustavsson (d. 1685), som blev underlagman och hovrättsassessor. De båda kusinerna Gustav Eriksson och Johan Gustavsson adlades 1646 under namnet Örnevinge (introduktion på Riddarhuset under nr 352). Namn och vapen anspelar på Brahe-ättens vapen.
Johan Gustavsson Örnevinge var gift med Virginia Persdotter Gyllensvärd, en dotterdotter till Erik XIV:s utomäktenskapliga dotter Virginia Eriksdotter.
Källor
- Dansk biografisk Leksikon, 1 uppl. (tillgänglig i faksimil hos Projekt Runeberg), flera artiklar om medlemmar av danska ätten i bd 2, s. 586ff.
- Nordisk Familjebok, 2 uppl. (tillgänglig i faksimil hos Projekt Runeberg). Flera artiklar om de danska och svenska ätterna och deras medlemmar.[1]
- Hofberg m.fl., Svenskt biografiskt handlexikon 1906, Alb. Bonnier
- Gottfrid Carlsson, "Brahe (släkt)", Svenskt biografiskt lexikon, bd 5, s. 637-641.
- Dansk Adels Aarbog, årgångarna 1888 s.97 och 1950 s.3.
- A. Cavallin, "Tre stenar och en kalk. Bidrag till den danska Braheättens medeltida historia", Ale 1978, s. 1-15.
- A. Cavallin, "Kalk med konsekvenser. Bokslut efter tre stenar och en kalk. Bidrag till den danska Braheättens medeltida historia", Ale 1984, s. 22-28.
- Lauritz Weibull, "Sophia Brahe. Bidrag till den genealogiska forskningen i Danmark", Historisk tidskrift för Skåneland 2 (1904), s. 38-71.
- Lauritz Weibull, "Sophia Brahe. Ett bidrag till den genealogiska forskningens historia i Danmark", förf:s Nordisk historia., 3, Sthlm 1949, s. 303-337.
- "Svensk Adelskalender - 1900", Karl Karlsson Leijonhufvud år 1900, s.61-62.
- Danmarks Adels Aarbog - Register 1884-2002
- Sveriges Historia, Stig Hadenius m.fl 1996
Se även
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
-
Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.
