Tycho Brahe
Från Rilpedia
 |
Denna artikel eller avsnitt har källhänvisningar eller externa länkar men källan är fortfarande oklar eftersom dessa inte markeras med fotnoter i texten. Förklara på diskussionssidan vilka påståenden som behöver fotnotas eller märk ut dem med mallen {{källa behövs}}. |
Tycho Brahe, född 14 december 1546 i Knutstorp i Skåne, då en del av Danmark, död 24 oktober 1601 i Prag i Böhmen (nuvarande Tjeckien), var en dansk astronom, astrolog och alkemist. Brahe har eftermäle som skicklig instrumentbyggare, noggrann, systematisk observatör och en av ytterst få som upptäckt en supernova i Vintergatan.
Innehåll |
Ungdomsåren
Tycho Brahe föddes som Tyge Brahe, men antog den latiniserade formen Tycho i 15-årsåldern. Han hade en dödfödd tvillingbror och två systrar, en äldre (Kristine Brahe) och en yngre (Sophie Brahe). Otto Brahe, Tychos far, var adelsman och en viktig person vid den danska kungens hov. Beate Bille, Tychos mor, kom också från en betydelsefull familj med ledande personer inom kyrka och politik.
Tycho skrev senare att när han var runt två år gammal tog hans farbror den danske adelsmannan Jörgen Brahe hand om honom: utan mina föräldrars vetskap tog han mig när jag var mycket liten. Uppenbarligen ledde inte detta till något gräl och hans föräldrar gjorde inga försök att få honom tillbaka. Tycho bodde med sin barnlöse farbror och faster, Jörgen Brahe och Inger Oxe på Tosterups slott i Tomelilla tills han var sex år. Omkring 1552 fick hans farbror ansvar för Vordingborg slott på södra Själland, varför de flyttade dit och Tycho studerade latin till dess att han blev tolv år.
Vetenskapsmannen
När Tycho Brahe var 13 år gammal och studerade vid Universitetet i Köpenhamn såg han solförmörkelsen den 21 augusti 1560 och blev fascinerad över att denna händelse hade kunnat förutses. Händelsen ledde till att han på sin fritid studerade himlen samtidigt som dagarna ägnades åt studier. Adelsfamiljen förväntade sig att Tycho Brahe skulle bli en högre ämbetsman och inte någon stjärnskådare.
I augusti 1563 låg planeterna Jupiter och Saturnus mycket nära varandra på himlen. När Tycho jämförde det han såg med uppgifter i publicerade tabeller, fann han stora skillnader. Uppenbarligen borde astronomin reformeras och noggrannare instrument behövdes. Den tidens efterfrågan på navigationsinstrument skapade ett stort intresse för pålitliga mätdata. Det ledde till slut åt att Tycho Brahes fritidsintresse vann släktens gillande, varför han fick ägna sig åt sin hobby på heltid.
Brahe lät på ön Ven bygga Uranienborg, som blev ett astronomiskt forskningscentrum i sin tid. Brahe revolutionerade den astronomiska vetenskapen genom att införa noggranna mätningar av stjärnors, planeters och kometers banor. Han kunde i sin bok De Nova Stella bland annat bevisa att en ny stjärna, som han observerade i Cassiopeias stjärnbild 1572, befann sig på större avstånd från jorden än månen, vilket på sin tid var en sensation, eftersom de högre sfärerna var perfekta och inte kunde ändra sig. Härmed hade han inte bara myntat beteckningen nova, utan även, skulle det visa sig, sällat sig till den exklusiva skaran, som skådat en supernova. Efter Keplers stjärna 1604 har ingen supernova observerats i vår galax.
Hans mätdata visade att den tidigare geocentriska världsbilden, det vill säga jorden i centrum, inte kunde stämma. Tycho Brahe gjorde en egen utveckling av denna där han behöll jorden i mitten med solen och månen roterande runt denna och övriga planeter roterande runt solen. Hans argument var att med en heliocentrisk världsbild skulle stjärnorna skenbart röra sig i en ellips under året, vilket inte observerades. Han visste inte att avståndet till stjärnorna är så stort att det inte kunde observeras med hans mätmetod. Inte heller hans modell stämde särskilt väl med mätdata, utan det var först då Kepler efter Brahes död placerade solen i mitten och lämnade de cirkulära planetbanorna som han kunde få en modell att stämma med mätdata. Detta födde vår heliocentriska världsbild, det vill säga med solen i centrum och med elliptiska planetbanor.
Då Tycho dog övertogs hans mätdata av Johannes Kepler som sedan byggde sina teorier på dessa.
Tycho Brahes död
Den 13 oktober 1601 deltog Tycho Brahe i ett gästabud. Av artighet ville han inte resa sig och gå på toaletten, trots stort behov därav. Efter festen insjuknade Tycho och dog 11 dagar senare. Tycho lär ha lidit av prostataförstoring och man har länge trott att han dog av komplikationer av denna. Dock är det så att akut kvicksilverförgiftning leder till symptom som liknar de vid prostataförstoring.
Nyliga undersökningar av Tycho Brahes hår bland annat av PIXE-laboratoriet vid Lunds universitet visar att han hade förhöjda halter av bly och kvicksilver i håret närmast hårbotten. Blyet kan förklaras av att dåtidens serviser ofta bestod av bly och därtill att vattenledningar ofta var av bly och att bly ofta användes för att söta vin. Däremot tyder kvicksilvret i håret på att Tycho fick i sig mycket kvicksilver dels på kvällen innan gästabudet, dels 20 timmar före sin död. Antingen blev han förgiftad eller så har han självmant tagit en stor dos medicin. Medicinerna vid denna tid innehöll nämligen ofta kvicksilver, men eftersom Tycho Brahe själv var väl medveten om riskerna med kvicksilver så faller sig detta mindre troligt. Vissa skribenter har pekat ut Kepler som den skyldige. [källa behövs]
Familjeförhållanden
Tycho Brahe var äldste sonen till Otto Brahe och Beate Bille. Tycho var sonson till Tyge Brahe, riksråd och godsägare, död i Malmö 1523. Tycho var gift med Kirstin Jörgensdatter från Kågeröd i Skåne, men de var aldrig vigda av präst.
Barn
- Kirstine Brahe f 1573
- Magdalene Brahe f 1574
- Claus Brahe f 1577, även kallad Claudius
- Sophie Brahe f 1578
- Elisabeth Brahe f 1579, även kallad Lisbeth
- Sidsel Brahe f 1580, även kallad Cecilie
- Tyge Brahe f 1581
- Jörgen Brahe f 1583
Festen på Ven 1846
På initiativ av diktaren och Tycho-entusiasten Johan Ludvig Heiberg firades 300-året för Tycho Brahes födelse med en fest på Ven sommaren 1846. Festen beskrevs av hans hustru, skådespelarskan Johanne Luise Heiberg i hennes självbiografi Et Liv gjenoplevet i Erindringen. Läs kapitlet "Toget til Hveen 1846" (band II, sid. 118–126). Bland deltagarna omnämner fru Heiberg biskop Johan Henrik Thomander (sid. 119).
Verk i urval
- De nova et nullius ævi memoria prius visa Stella. Köpenhamn 1573, första boken över en supernova från 1572 i stjärnbild Cassiopeja.
- Utgivare Tycho Brahe: Diarium Astrologicum et Metheorologicum. (astrologisk och meteorologisk dagbok), Uranienborg 1596, sammanställt av Brahes elev Elias Olsen Morsing.
- De mundi aetheri recentioribus phaenomenis. Uranienborg 1588.
- Utgivare Tycho Brahe: En Elementisch oc Jordisch Astrologia. Uranienborg 1591, samlad bondevisdom angående vädret.
- Epistolarum Astronomicarum Liber Primus. Uranienborg 1596, samlade brevkontakter del 1.
- Astronomiae Instauratae Mechanica. Wandsbek 1598, om astronomiska instrument (Reprint: KLP Koniasch Latin Press, Prag, 1996, ISBN 80-8591723-8), original hittas i Digital Library vid Lehigh University [1]), dessutom beskrivning av byggnader på Ven samt en liten självbiografi.
- Stellarum octavi orbis inerrantium accurata restitutio, Wandsbek 1598.
- Utgivare Johannes Kepler: Astronomiae Instauratae Progymnasmata. Prag 1602-1603, andra boken om supernovan från 1572, till stor del skriven i Uranienborg, original hittas i Fondos Digitalizados vid Universidad de la Sevilla [2] .
- De mundi aetherei recentioribus phaenomenis, liber secundus, Frankfurt 1610,
- Opera omnia sive astronomiae instauratae. Frankfurt 1648, i 15 band (Reprint: Olms, Hildesheim 2001, ISBN 3-487-11388-0), omfattande samling av Tycho Brahes data om planeter.
Brahe i litteraturen
- Alexandra Coelho Ahndoril; Stjärneborg, Bonnier (2003). ISBN 91-0-058008-2
- Håkan Håkansson (red); Att låta själen flyga mellan himlens tinnar, Antologi om Tycho Brahe, Atlantis (2006). ISBN 91-7353-104-9
