Vintergatan
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Vintergatan (olika betydelser).
Vintergatan är en spiralgalax som innehåller ett par hundra miljarder stjärnor och har en diameter på 90-100 000 ljusår och är 12 000 ljusår tjock[1]. Man räknar med att det finns ungefär 100 miljarder stjärnor i Vintergatan.[2] En av stjärnorna är solen, som befinner sig i periferin ungefär 28 000 ljusår från centrum.[2] Många tror att det i Vintergatans centrum finns ett supermassivt svart hål kring vilket galaxen roterar. Ett galaktiskt år är ca 226 miljoner år och är den tid det tar för solen att göra ett varv runt Vintergatan.
Innehåll |
Vintergatans utveckling
Man tror att Vintergatan föddes ur ett nästan sfäriskt och roterande gasmoln beståendes av väte och helium. De första objekten som skapades i detta gasmon var massiva klotformade stjärnhopar. Under tidens lopp har gasen sedan samlats i en roterande skiva vari yngre stjärnor bildats och bildas än idag.[2]
Man är inte helt säker på hur galaxer bildats. En teori är att tunga stjärnor har bildats först. När dessa åldrats och exploderat i supernovor har de sedan gett upphov till nya stjärnor.[2]
Vintergatans delar
Spiralarmarna
Liksom många andra galaxer är Vintergatan en galax med spiralstruktur.[2] Detta innebär att galaxen har flera sprialarmar som utgår från centrum av galaxen. Dessa armar är Orionarmen, Cygnusarmen (yttre armen), Perseusarmen, Sagittariusarmen, Centaurusarmen (Scutum/Crux-armen) och Normaarmen.
Nya rön presenterade 2008 tyder dock på en reviderad syn på Vintergatan. Med hjälp av NASA:s Spitzerteleskopet har det infraröda ljuset, som galaxens stjärnor sänder ut, uppmätts och analyserats. Mätningarna visar att Vintergatan kan ha två huvudarmar, inte fyra som hittills varit uppfattningen. De två armar som tycks ha den högsta koncentrationen stjärnor är Scutum-Centaurus- och Perseusarmarna.[3]
Kärnpartiet
Kärnpartiet sträcker sig ut med en radie av 12000 ljusår från galaxens centrum. Detta område är vätefattigt men huserar istället många äldre röda stjärnor. Ju närmare centrum man kommer desto större är stjärntäthet.[2]
Centrum
I Vintergatans centrum finns en röntgenkälla och en kraftig radiokälla. Radiokällan går under namnet Sagittarius A*. Man antar att Vintergatans centrum består av ett svart hål. Ett argument för detta är att gasmolnen runt centrum rör sig i höga hastigheter. Dessa hastigheter kan endast förklaras med att centrum har en massa på 5 miljoner solmassor innanför ett ljusårs radie. Denna koncentration tyder just på ett svart hål.[2]
Gruppering
Likt en rysk docka kan Vintergatan delas upp och själv bli sammanslaget i större och mindre "grupperingar". Dessa är
Lokala superhopen
Den lokala superhopen har en radie på 50 miljoner ljusår. I denna hop ingår den lokala galaxhopen men även hopar som Sculptor, Ursa Major, Virgo och Canes Venatici. Dessutom tillkommer några hopar med beteckningen NGC samt ett fyrsiffrigt nummer.[2]
Lokala galaxhopen
Vintergatan ingår i galaxhopen Lokala galaxhopen tillsammans med Magellanska molnen, Andromedagalaxen och några galaxer till. Magellanska molnen ligger på avståndet 160 000 ljusår. Avståndet till Andromedagalaxen är 2,2 miljoner ljusår. Den lokala galaxhopen har en radie på 2,5 miljoner ljusår.[2]
Vintergatan och de övriga galaxerna i Lokala galaxhopen är på väg mot varandra och kommer att bilda en enda galax om sju miljarder år. För oss betyder inte en sådan sammansmältning av galaxerna så mycket, utan endast att himlen från jordens synpunkt får ett antal nya stjärnor.
Klotformiga stjärnhopar
Vintergatan i sin tur består av klotformiga stjärnhopar. Astronomer har beräknat att Vintergatan hyser ca 200 klotformiga stjärnhopar av vilka 147 är kända. De klotformiga stjärnhoparna, där de äldsta är omkring 12 miljarder år gamla, ingår i galaxens halo. Dessa stjärnhopar innehåller från några tusen upp till en miljon stjärnor. De klotformiga stjärnhoparna har i centrum en stjärntäthet på upp till tusen stjärnor per kubikljusår.[4]
De metallfattiga klotformiga stjärnhoparna i finns i halots ytterområden medan de metallrika tenderar att finnas närmare utbuktningen vid galaxens centrum. De metallrika klotformiga stjärnhoparna är 1 till 2 miljarder år yngre än de andra.[4]
Historia
Ursprungligen trodde man att Vintergatan utgjorde hela Universum och man kände inte heller till storleken på Vintergatan. Den förste som lyckades göra en mätning av Vintergatans storlek var Friedrich Wilhelm Bessel år 1838. Genom att med hjälp av förfinade astronomiska instrument mäta stjärnparallaxen till stjärnan 61 Cygni kunde han få fram avståndet till stjärnan. Med hjälp av jämförelse i ljusstyrkan med andra stjärnor kunde han därmed uppskatta Vintergatans storlek.[5]
Gas, stoftmoln och stjärnor
Stjärnor dör i olika åldrar, och slutar som supernovor, bruna dvärgar, vita dvärgar, neutronstjärnor, nebulosor eller svarta hål. Galaxen hyser dessutom enorma gas- och stoftmoln innehållande tyngre grundämnen från redan döda solar. I dessa moln föds kontinuerligt nya stjärnor och solsystem. Solen, som är en medelålders stjärna kring vilken jorden och de andra planeterna snurrar, befinner sig i den lokala spiralarmen, Orionarmen. De övriga signifikanta armarna är Cygnusarmen (yttre armen), Perseusarmen, Sagittariusarmen, Centaurusarmen (Scutum/Crux-armen) och Normaarmen.
Solens närmaste grannar är Alfa Centauri, Sirius, Procyon, Altair och Vega. Avståndet till den närmaste stjärnan, Alfa Centauri (som egentligen är ett system med tre stjärnor), är 4,2 ljusår och därefter kommer Sirius som ligger 9 ljusår bort.
Vintergatan i den grekiska gudasagan
Enligt den grekiska gudasagan uppkom Vintergatan med sitt namn "mjölkgatan" (eng:Milky way, ty:Milchstrasse, lat:Via Lactea, gr:Γαλαξίας (efter γάλα=mjölk) etc) tack vare Zeus gemål gudinnan Hera. I sagan beskrivs hur guden Zeus lägger sin son med en jordisk kvinna, den späde Herakles, till Heras överfulla bröst. Hon vrider sig för att komma undan och mjölkdropparna sprutar så som stjärnor ut över himlavalvet.[6] Det svenska namnet "Vintergatan" kommer dock antagligen från att man förr i tiden trodde sig kunna spå den kommande vinterns väder genom att studera det ljusa band av stjärnorna i galaxens centrum som ibland kan ses på himmeln under mörka och klara nätter.
Observation
Vintergatan går att se med blotta ögat på natthimlen. Den visar sig som ett diffust ljust band som sträcker sig över hela himlen, genom stjärnbilderna Kusken, Svanen, Cassiopeja, Perseus med flera.
Källor
- ↑ :"The Milky Way is twice the size we thought it was"
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 2,6 2,7 2,8 Vetenskapens Värld, Universum, Iain Nicolson och Patrick Moore, ISBN 91-87012-24-3, sida 6-8, 68, 71-72.
- ↑ Bryner, Jeanna (3 juni 2008). ”New Images: Milky Way Loses Two Arms”. space.com. http://www.space.com/scienceastronomy/080603-aas-spiral-arms.html. Läst 4 juni 2008.
- ↑ 4,0 4,1 Astronomy, november 2003 samt Astronomy, oktober 2003
- ↑ Big Bang, Simon Sing, ISBN 91-7343-132-X, sida 168-171.
- ↑ Illustrerad världshistoria, tredje bandet, sidan 183, Baltiska förlaget, Malmö 1926
Externa länkar
- Molecular Expressions: "Science, Optics and You"
- Bruce Bryson: "Quarks to Quasars"
- Bruce Bryson: "The Milky Way"
- Google: Milky Way
