Sagittarius A*
Från Rilpedia
 Sagittarius A* (mitten) med två inringade ljusreflektioner från en nylig explosion. |
|
| Observationsdata Epok J2000 |
|
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 17t45m40.045s |
| Deklination | −29°0'27.9" |
| Stjärntyp | |
| Spektralklass | Radiokälla |
| Astrometri | |
| Avstånd | 25 900 ± 1 400 lå (7 940 ± 420[1] pk) |
Sagittarius A* (Sgr A*; i stjärnbilden Skytten) är en ljusstark och extremt kompakt radiokälla i Vintergatans centrum, och är en del av objektgruppen Sagittarius A. Centrum för vår galax befinner sig ca 26 000 ljusår från Jorden.
Svart hål
Den 16 oktober 2002 upptäckte ett internationellt forskarlag lett av Rainer Schödel vid Max Planck-institutet för extraterrestriell fysik efter tio års studier att stjärnan S2 roterade i en elliptisk bana kring galaxens centrum med en omloppstid av 15 år, vilket verkade tyda på ett oerhört massivt objekt i centrum som vägde motsvarande 2,6 ± 0,2 miljoner solmassor i en volym med en radie på högst 17 ljustimmar (120 AU). Senare observationer av UCLA Galactic Center Group fastställde objektets massa till 3,7 miljoner solmassor i en volym på 6,25 ljustimmar (45 AU). Som storleksjämförelse roterar Jorden runt Solen på ett avstånd av 1 AU (per definition) och vårt solsystems yttersta planet Neptunus på ett avstånd av ca 30 AU. Trots att objektet skulle omfatta vårt solsystem i storlek är detta ändå en oerhört liten storlek med tanke på dess massa.
Observationer av röntgenteleskopet Chandra bekräftade att objektet mest troligt är ett så kallat supermassivt svart hål, dvs ett svart hål med ovanligt stor massa. Tidigare teorier har bl.a. handlat om att massan i själva verket kunnat vara en kompakt stjärnhop, men med så hög massa som man slutligen observerat, i en så liten radie, bedömer man att stjärnorna i detta fall skulle kollapsa in i varandra av den höga gravitation de skulle utöva på varandra. Chandras observationer har också visat tecken på att det svarta hålet slukat minst en närliggande himlakropp, med de sedvanliga efterföljande fluktuationerna i röntgenljusstyrka som sedan återgått till den normala igen.
Referenser
- ↑ Eisenhauer, F., Schödel, R. et al. "A geometric determination of the distance to the galactic center." The Astrophysical Journal, 597, L121–L124, (2003).
