Från Rilpedia

Erik Brahe född i Stockholm den 25 juni 1722 död den 23 juli 1756.

Föräldrar: kaptenen och greve Nils Brahe (en sonson till Nils Brahe d.y.) och Fredrika Vilhelmina Stenbock.

Greve, lantmarskalk, överste samt en av de delaktiga i 1756 års försök till statskupp.

Redan i sin barndom blev han berövad sina föräldrar, uppfostrades av nära anhöriga och ingick, efter slutade studier i Uppsala, som ryttare vid det Skånska kavalleriregementet 1741. Efter hand befordrad till överste för Livgardet till häst 1752, fungerade han i egenskap av äldste greve såsom lantmarskalk större delen av 1751 - 52 års riksdag, under den ordinarie ordförandens, Henning Gyllenborgs frånvaro för sjuklighet. Vid den därpå följande riksdagen 1756 ertappades han såsom delaktig i den sammansvärjning som åsyftade att utvidga konungamakten. Då detta upptäcktes innan kuppen kunde iscensättas fördes de inblandade, förutom kungaparet, till schavotten för avrättning.

Själva kuppen upptäcktes den 22 juni 1756, och redan den 16 juli samma år föll domarna. Erik Brahe dömdes till att vara förlustigad (förlora) liv, ära och gods. Erik Brahes blott 22-åriga och gravida maka Christina Charlotta (Stina) Piper försökte åtskilliga gånger beveka sin mans domare att om möjligt mildra det hårda straff han belagts med. Dessa böner gick dock ohörda förbi, och nådeansökan som ställdes till kungen (även om denna makt låg hos Rådet) avvisades likväl.

Erik Brahe avrättades så i Stockholm den 23 juli 1756. Ca tre månader efter detta nedkom Stina Piper med deras gemensamma son Magnus Fredrik Brahe som tillsammans med Eriks son Per från ett tidigare äktenskap uppfostrades av Stina. Deras gemensamma dotter och tre barn från Erik Brahes tidigare äktenskap hade avlidit av sjukdomar tidigare samma år.

Källor

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.