Från Rilpedia

Salsta slott ligger vid Vattholma i Uppsala kommun, ca 2,5 mil norr om Uppsala.

Den förste säkert kände ägaren till Salsta var riksrådet Magnus Gregersson (Läma), som 1301 bytte det mot södra Ljusterö till Abjörn Sixtensson Sparre. Redan 1304 bytte han bort det till riddaren Filip Ulfsson. Efter hans död kom Salsta, sannolikt genom nytt byte, till Abjörns son riddaren Nils Abjörnsson. Han bytte 1343 till sig Vattholma kvarn, som sedan den tiden verkar ha hört samman med Salsta gods. Vid mitten av 1300-talet kom godset genom gifte till släkten Oxenstierna, där det stannade nästan 200 år. I mitten av 1500-talet ärvdes Salsta av släkten Bielke, i vars ägo det förblev till 1751, då det köptes av översten greve Erik Brahe. Hans ättlingar bildade 1873 Vattholma bruks aktiebolag av Salsta och Vattholma, många underlydande gårdar samt Länna masugn. 1904 upplöstes bolaget, varvid Vattholma bruk och Länna masugn lades ned. Andelar i Dannemora gruva och andra delar av godset såldes och Salsta och Vattholma övergick till excellensen friherre Fredrik von Essen. Släkten von Essen sålde 1976 egendomen till Domänverket, senare AssiDomän. 1993 blev Salsta slott statligt byggnadsminne. Statens fastighetsverk förvaltar Salsta sedan 1996.

Den ryktbare greve Nils Bielke lade 1675 grunden till det nuvarande slottet. Under ledning av Nicodemus Tessin d.ä. uppfördes det av en av hans lärjungar, Mathias Spieler. Det är byggt av sten i två våningar förutom källarvåningen, i öppen fyrkant. Slottet har två framskjutande hörnpaviljonger och två fristående flyglar. I övre våningens nordvästra del ligger det enkelt utstyrda slottskapellet från tiden omkring 1711, en av slottets bäst bibehållna interiörer. När greve Erik Brahe vid 1700-talets mitt blev slottets ägare, fördes dess värdefulla bibliotek och dyrbara rustkammare till större delen till Skokloster; det övriga möblemanget, porträtt m. m. fanns kvar på slottet till 1875, då större delen av dess 1600-talsutstyrsel skingrades på auktion.

I södra delen av slottsparken finns en större sten, som ser ut som en runsten men som är av senare datum än vikingatiden. Det mesta tyder på att den lät huggas 1745 av dåvarande ägaren Carl Gustaf Bielke.

Externa länkar

• Salsta, Statens Fastighetsverk

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Salsta, 1904–1926 ^(Not).

Koordinater: 60°02′43″N 17°44′23″O / 60.04528, 17.73972