Depression

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

För andra betydelser, se Depression (olika betydelser).

Vincent van Gogh, som möjligen själv led av depression och som begick självmord, målade 1890 denna bild av en man som kan uppfattas symbolisera den hopplöshet som upplevs vid depression.

Depression (ett av de unipolära/polära syndromen) är en psykisk sjukdom som, med psykiatrisk terminologi, ingår i de affektiva syndromen eller förstämningssyndrom med ett annat ord. Depressionerna kan klassificeras i någon av flera undergrupper, där egentlig depression är en.

Vid en depression lider den drabbade av en sänkning av det allmänna stämningsläget. Ofta känns livet meningslöst och man ser ingen väg ut ur mörkret. Fenomenet har berörts i litteraturen sedan flera tusen år, ofta under beteckningen melankoli, som idag betecknar en svår form av depression.

Typer av depression

Det finns olika grader av depression:

Dystymi (Huvudartikel: dystymi, även kallat svårmod) är en mildare form av depression som dock sträcker sig över lång tid, ofta år. Personen känner nedstämdhet men uppfyller inte kriterierna för egentlig depression.

Egentlig depression är den vanligaste formen av depression. Minst fem av nedanstående symtom skall ha känts av under de senaste två veckorna för att kunna uppfylla kriterierna för egentlig depression:^[1]

• Nedstämdhet
• Nedsatt intresse och glädje
• Viktändring (minst 5 % ökad eller minskad vikt per månad)
• Sömnstörning
• Motorisk oro eller hämning
• Svaghetskänsla eller brist på energi
• En känsla av att vara värdelös eller skuldkänslor
• Minskad koncentrations-, tankeförmåga eller obeslutsamhet
• Återkommande tankar på döden eller självmord

Något av de två första måste alltid finnas med. Dessutom krävs att symtomen inte är p.g.a. sorg och de skall påverka förmågan till arbete och/eller socialt liv. ^[2]

Vid melankoli (riktigt svår egentlig depression huvudartikel: melankoli), uppträder inte bara symptomen på egentlig depression, utan även kroppsliga symptom^[3] såsom hämmad motorik tex. långsamma och robotliknande kroppsrörelser, stela ansiktsdrag, extrem svaghet och apati (patienten kan ligga orörlig). Många processer i kroppen kan sakta av, exempelvis matsmältningen. Melankoli är den djupaste formen av depression och i dessa fall är samtalsterapi verkningslös då patienten är för svag för att kunna tillgodogöra sig den. Patienten är i stort sett okontaktbar och självmordsrisken är mycket hög. Antidepressiv behandling krävs.

Orsak

Varför depressioner uppkommer är inte helt klarlagt. Det finns många olika faktorer som ibland utlöser en depression. Några av dessa kan vara hög konsumtion av alkohol eller andra droger, stress, förlossning, pubertet, ensamhet eller som biverkning av en sjukdom eller medicinering. Sociala eller livsomständigheter som det är svårt att psykiskt hantera, brukar ofta rapporteras av patienten.

Psykologiska hypoteser

Deprimerade patienter berättar ofta att de inte finner några rimliga alternativ att handla efter - alla förefaller enbart negativa. Detta kan leda till en känsla av att intet kan göras - det leder till en inlärd hjälplöshet. Ofta är några av patientens tolkningar inte helt rimliga, vilket är en utgångspunkt för kognitiv terapi.

En psykoanalytisk hypotes är att det föreligger någon form av psykisk konflikt, kanske delvis omedveten. Kring depressionen ser man i den psykoanalytiska kliniken ofta en situaton där depressionen har sin början i en sorg som inte kunnat läkas ut, ofta på grund av att patienten hyser också negativa tankar mot den sörjda. Längtan och kärlek står sida vid sida med ilska på ett psykiskt otålbart vis. När processen fortskrider söker patienten undfly konflikten via identifikation med den sörjde, så blir följden att den saknade inte sörjs och den ilskan fortsatt riktas mot den sörjde fast nu i den sörjandes gestalt.^[4]

Enligt inlärningspsykologi finns förklaringen i samspelet mellan individ och miljö. En modell föreslår att livshändelser, t.ex. trauma eller förlust, biologisk predisposition eller små dagliga problem och stressmoment, leder till att individen upplever att färre aktiviteter ger postitiva konsekvenser (t.ex. känslor av glädje eller kompetens), eller att det man gör inte ger lika stora positiva konsekvenser. Strategier som initialt används för att stävja negativa känslor ger en omedelbar lättnad och används därför i allt större utsträckning. Det är naturligt att en individ som upplever en minskad glädje i aktiviteter att dra sig undan. Enligt inlärningsteori fungerar dessa strategier dock inte på lång sikt, utan försätter individen i en djupare depression. Denna modell ligger till grund för behandling med beteendeaktivering, en form av kognitiv beteendeterapi, KBT.

Rent konkret är de psykologiska faktorerna information som hjärnan tar emot från yttervärlden. Inne i hjärnan sker informationsförmedlingen från nervcell till nervcell med hjälp av signalsubstanser. Dessa aktiverar receptorer som påverkar nervcellens elektriska laddning genom jonkanaler för Na⁺, K⁺, Ca⁺⁺ eller Cl^-. Ju högre spännigsskillnad desto lättare skickas en nervimpuls. Receptorerna kan också aktivera G-proteiner som påverkar vilka gener cellen använder. Generna kan exempelvis koda för jonkanaler, receptorer, eller styra syntesen av signalsubstanser.

Biologiska hypoteser

En populär hypotes är att hjärnans signalsubstanser är ur system. Man kan hos deprimerade patienter mäta upp förändringar i förhållandet mellan olika signalsubstanser. Man kan också notera påtagliga psykiska förändringar när man utifrån tillför signalsubstanser eller påverkar dem indirekt. Signalsubstanserna (som också är hormoner) överför impulser mellan nervcellerna. De viktigaste signalsubstanserna i det här sammanhanget är serotonin, dopamin och noradrenalin. De förmedlar impulser som är inblandade i den hjärnaktivitet som tar sig uttryck i känslolivet, tankeverksamheten, sömnen, aptiten och sexualiteten. Problemet är att det inte finns någon enda beskrivning av hur ett sådant system skulle tänkas fungera. Det hindrar inte att mediciner riktade mot nervernas signalsubstanser har effekt. Medicinens effekt påvisar inte närvaron av ett system, än mindre beskriver det ett sådant.

En näraliggande teori ligger i att majoriteten av depressiva patienter har störningar i det hormonella system som styr kroppens svar på stress. Forskning har visat att individer med depression ofta har höga halter av kortisol och andra stresshormoner i blodet. Man har rest hypotesen att kroppens mekanismer att starta och avsluta stressreaktionen är satt ur funktion. Denna forskning tog sitt avstamp i tanken att en mängd väldokumenterade psykologiska observationer av skillnaden mellan depression och sorg borde återspeglas i somliga hormoner, vilket visade sig stämma.

Diagnosticering

Trots att man vet att nivån av signalsubstanser har betydelse finns det ännu inte några medicinska prover för diagnosticering av depression. Dels är det svårt att ta ut prover på mikroskopisk nivå ur hjärnan och dels visar erfarenheten inte bara att nivåer varierar utan också varierar lite hur som helst.

Diagnos ställs av läkare eller psykiater efter samtal med och observation av patienten. Ibland används skattningsskalor som HAD, Prime-MD eller CPRS-S-A, till stöd för oerfarna bedömare.

Klassificering och förekomst

Depressioner räknas i Sverige som en folksjukdom. 35% av befolkningen drabbas någon gång av depression. Detta är fördelat på cirka 50% av alla kvinnor och 25% av männen i Sverige.

Behandling

Farmaceutisk behandling

Huvudartikel: Antidepressiva läkemedel

Depression kan behandlas med mediciner. Huvudsakligen i kombination med kognitiv behandling. Huvudtyperna av antidepressiva läkemedel är:

• SSRI (fluoxetin, sertralin, paroxetin, citalopram, escitalopram, fluvoxamin)
• SNRI (venlafaxin, duloxetin)
• NaSSA (mirtazapin)
• TCA (klomipramin, amitryptylin)

Nya klasser av antidepressiva läkemedel som påverkar kroppens reglering av stresshormoner är under utveckling. Exempel är selektiva CRH-receptor antagonister, där tidiga studier visat sig framgångsrika. Inget sådant medel finns dock på marknaden.

Olika salter av litium är vanligt vid depression av bipolär typ, men måste ställas in och övervakas noga eftersom det vid felaktig användning kan orsaka svåra biverkningar (bla. njurskador).

Vid kraftig, behandlingsresistent depression kan det centralstimulerande läkemedlet metylfenidat användas, användningen är dock licensbelagd och idag ganska ovanlig.

Psykoterapi

Man kan även behandla med psykoterapi, där KBT är en allt mer använd terapiform med god evidens, dock långt ifrån vanligast. En psykologisk metod med god evidens som liknar KBT men som fokuserar mindre på tankar och mer på beteende är så kallad beteendeaktivering. KBT (Kognitiv Beteendeterapi) är en blandning av kognitiv terapi och beteendeterapi.

Övrig behandling

ECT (Electroconvulsive therapy) används oftast vid svårare fall av depression (melankoli). Effekten av ECT är mycket kraftfull och omedelbar, men är endast ämnad som akutbehandling då den inte är långsiktig.

Årstidsbunden depression (SAD) - på svenska breddgrader oftast vinterdepression behandlas ibland med ljusterapi - där patienten bestrålas med starkt ljus under terapisessioner om cirka en timme. Dock har SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering - inte funnit att ljusterapi har bättre effekt än placebo: även under vinterhalvåret ger solen mer ljus än en ljusterapilåda kan prestera. Denna slutsats har SBU kommit fram till trots att det saknas studier om ljusterapins effekter i nordliga länder, och det därmed inte går att fastslå om ljusterapin fungerar.^[5]

Noter

1. ↑ Olle Lyngstam (2007). ”Depression”. Läkarbok: Psykiska sjukdomar och symtom. FASS.se för allmänheten. http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=5636. Läst 21 oktober 2007. 
2. ↑ MINI-D IV: Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV. American Psychiatric Association. Pilgrim Press. ISBN 91-970671-9-9
3. ↑ http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=933&a=15375&cid=935&l=sv
4. ↑ Freud, Sigmund: Sorg och melankoli (1917). i Samlade skrifter, band 9. 2003: Natur och Kultur
5. ↑ http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2800/ SBU.se

Se även

• Dystymi
• Psykos
• Monoaminteorin

Externa länkar

• ”Depression”. Sjukvårdsrådgivningen. http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=25889. 
• ”Depression hos äldre”. Sjukvårdsrådgivningen. http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=25913. 

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.