Kortisol
Från Rilpedia
Kortisol är ett steroidhormon som även går under benämningen hydrokortison. Kortisol tillverkas och utsöndras i binjurarna som svar på att hormonet ACTH (adrenokortikotropt hormon) via blodet når binjurarna. ACTH utsöndras i sin tur från hypofysen och utsöndras till blodet vid stress. Kortisol ingår i gruppen glukokortikoider som även innehåller medlemmar som kortikosteron och dexamethasone.
Även om kortisol i hög halt utsöndras vid stress innehåller blodet alltid en viss halt av hormonet. Kortisol är därmed ett livsnödvändigt hormon och brist på kortisol som benäms Addisons sjukdom är ett livshotande tillstånd, medan överskott av hormon ger sjukdomen Cushings syndrom. Flera psykiatriska sjukdomar som depression och ångestsyndrom är associerade till störningar i utsöndringen av stresshormoner som kortisol, där nivåerna är onormalt höga i avsaknad av yttre stimuli.
En långvarig förhöjd halt av kortisol har en rad effekter på kroppen. De mest uttalade är att kortisol trycker ned immunförsvaret samt höjer halterna av glukos i blodet. Den senare effekten åtstadkommer kortisol genom att stimulera glukosbildning i lever (glukoneogenes) samt stimulera till nedbrytning av fett i kroppens vävnader.
Vid en kortvarig förhöjd halt stärker kortisol däremot immunförsvaret.
Glukokortikoider som kortisol utnyttjas med hög frekvens som behandling av många sjukdomstillstånd. Framförallt många hudsjukdomar som svåra eksem och psoriasis behandlas med kortisol, men framförallt med dexametason. Dexametason förekommer inte naturligt i kroppen utan är ett derivat av kortisol som är betydligt mer potent, och utövar därför en starkare immunosuprimerande verkan.
Kortisol är ett skyddande stresshormon som har en inflammationshämmande effekt på immunsystemets celler. Stressaxeln (hypotalamus, hypofysen och binjurarna) reglerar utsöndringen av kortisolhalten i blodet. Vid rädsla, psykisk eller fysisk stress, eller inflammationsrisk påverkas stressaxeln och kortisol frigörs för att motverka detta. Kortisolfristättningen styrs via ACTH från hypofysen och följer med hjälp av hypotalamusklockan den dygnsrytm med låg frisättning på kvällen och första delen av natten för att sedan öka och vara som högst vid uppvaknandet (då tas energi från reserverna, fettceller och levern).
