Hormon
Från Rilpedia
Hormoner (från grekiskans hormon, driva på) är molekyler som fungerar som budbärare från en cell eller organ i kroppen till en annan cell eller grupp av celler. Alla flercelliga organismer producerar hormoner, även växter.
Hormonerna kan verka över kortare eller längre avstånd. I de flesta fall frisätts hormonerna i blodbanan, och verkar på ett målorgan som kan finnas i en helt annan del av kroppen än där hormonet tillverkas. Dessa hormoner benämns endokrina hormoner, och de organ som utsöndrar dem är endokrina organ. En del hormoner verkar dock på celler som finns nära den där de tillverkas, och når sitt mål genom diffusion. Sådana hormoner agerar parakrint.
Hormoner frisätts från endokrina celler, antingen i blodomloppet, i andra kroppsvätskor eller direkt till näraliggande vävnader. De ingår i det endokrina systemet, som tillsammans med centrala nervsystemet samordnar fundamentala livsprocesser såsom ämnesomsättning och fortplantning.
Flera hormoner är kemiskt identiska med signalsubstanser i hjärnan, men de flesta signalsubstanser är inte hormoner.
Innehåll |
Struktur
Ryggradsdjurens hormon delas in i fyra grupper:
- Aminoderiverade hormon är kemiska föreningar som utgår från någon av aminosyrorna tyrosin eller tryptofan.
- Peptidhormon består av kedjor av aminosyror länkande med peptidbindingar. Långa kedjor med hundratals aminosyror kallas för protein. En del protein kan även fungera som hormon, till exempel insulin och en del tillväxthormoner, och kallas då ofta polypeptidhormon.
- Steroidhormon baseras på kolesterol. Steroidhormon produceras ofta av bland annat könskörtlarna eller i binjurebarken.
- Lipid- och fosfolipidhormon är byggda på olika slags fetter.
Funktion
Alla kroppens celler producerar en mängd molekyler som reglerar produktionen av andra molekyler, i den egna eller intilliggande celler. De klassiska hormonerna fungerar för att reglera kroppens funktion på en övergripande nivå, hela organismens funktion. De kan dock också förekomma i mer lokal användning.
Hormonerna verkar på ett flertal olika sätt, till exempel genom att binda till särskilda receptorer på cellens yta, genom att tränga in i cellkroppen och starta eller stoppa en reaktion inuti cellen, eller genom att utlösa programmerad celldöd. Under fosterstadiet och puberteten sätter hormoner igång invecklade utvecklingskedjor som påverkar hela kroppens utveckling.
Homeostas
De flesta reglerande hormoner ingår i ett så kallat homeostatiskt system. Det betyder att systemet strävar efter att vara självreglerande kring en viss jämviktsnivå. När något inträffar som rubbar jämvikten, utsöndras hormoner som påverkar kroppen till dess att en ny jämvikt kan uppnås.
Så ger till exempel insulin signaler som leder till att cellerna upptar socker från blodet. Andra hormoner, bland annat adrenalin, leder till att blodsockerhalten ökar. Genom att halterna av dessa hormoner balanserar varandra, hålls också blodsockerhalten på en relativt konstant nivå. Det finns också ett annat hormon, glukagon, med motsatt verkan till insulin: det ökar nedbrytningen av glukos, vilket leder till en höjd blodsockernivå. Vid brist på insulin uppstår sjukdomen diabetes, men sjukdomen kan även uppstå för att receptorerna för insulin på kroppens celler är avtrubbade, t ex som följd av en ohälsosam livsstil.
En rad faktorer påverkar produktionsnivåerna av hormon i kroppen:
- Andra hormoner, som ökar eller minskar produktionen
- Koncentrationen av joner, näringsämnen eller andra kemiska ämnen i kroppens plasma
- Nervceller som ger signaler till hormonproducerande celler
- Förändringar i miljön, till exempel ljus eller temperatur
- Sjukdomar som till exempel tumörer
