Sveriges riksvapen

Från Rilpedia

Version från den 31 maj 2009 kl. 16.08 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Sveriges riksvapen
Coat of Arms of Sweden Greater.svg
Litet vapen
Coat of Arms of Sweden Lesser.svg
Lilla riksvapnet används bland annat av Sveriges regering.
Information
Sköldhållare Två lejon av guld
Ordnar Serafimerorden

Sveriges riksvapen regleras i lagen (1982:268) om Sveriges riksvapen, som stadgar att "Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet."

Riksvapnen är skyddade av lag och får bara användas med särskild tillstånd. Man kan alltså inte använda dem till exempel i reklam eller sätta dem på bilen.

Innehåll

Stora riksvapnet

Stora riksvapnet har utvecklats sedan medeltiden. Skölden innehåller element som representerar Sverige (tre gyllene kronor i blått fält; huvudsköldens första och fjärde fält), Folkungaätten (gyllene lejon ovanpå strömmar; huvudsköldens andra och tredje fält), Vasaätten (vase; hjärtsköldens första fält) och den nuvarande kungaätten Bernadotte (bro; hjärtsköldens andra fält).

Kungakronan ovanpå skölden visar att Sverige är ett kungarike. Även vapenmanteln syftar ursprungligen på den kungliga värdigheten, medan sköldhållarna, de två lejonen som står på var sida om skölden, är mer allmänna höghetstecken. Skölden omges normalt också av Serafimerordens kedja, eftersom Serafimerorden är Sveriges förnämsta statsorden.

Blasonering

Ett heraldiskt vapen brukar alltid beskrivas i text. Det är denna så kallade blasonering som anger hur vapnet skall se ut. Sedan kan det framställas något olika av olika konstnärer, så länge innehållet förblir detsamma.

Stora riksvapnet blasoneras så här i lagen om Sveriges riksvapen:

Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen. Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimerordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.[1]

Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

Lilla riksvapnet

Lilla riksvapnet med Serafimerorden.

Lilla riksvapnet återger huvudelementen från stora riksvapnet. Det är alltså en enklare variant. Det består av en blå sköld med de tre kronorna i guld. Skölden kröns av en kungakrona.

Tidigare ansågs att de tre kronorna troligen kommit till Sverige med Albrekt av Mecklenburg och använts som rikssymbol första gången i hans sigill 1364. Symboliken med de tre kronorna skulle ha anknutit till Heliga tre konungar (tre vise män) på samma sätt som när de förekommer i bilder som illustrerar medeltida diktverk, till exempel Artursagan. 1982 gjordes dock en upptäckt i Frankrike som ledde till en omdatering av lilla riksvapnet. I kardinalspalatset i Bayonne upptäcktes då nämligen bland en serie kungliga vapen från hela Europa målade år 1336 även de svenska tre kronorna. Då detta vapen härrör redan från Magnus Erikssons regeringstid har man tolkat de tre kronorna som symboler för de tre riken Magnus periodvis var kung över: Sverige, Norge och Skåne.

Historia

Valdemar Birgerssons vapen (1252).
Magnus Ladulås sköld, omgiven av tre kronor (1270).
Erik XIV:s vapensköld, där Norges och Danmarks vapen har tagits upp

Vapensköld tillkom i början endast levande personer; man kunde då inte tala om ett rikets vapen, utan endast om kungens. Det första svenska kungsvapen vi känner är Knut Långes (1229-1234), av Erikska ätten: tre bjälkar. Ättens siste krönte medlem, Erik Eriksson (d. 1250), förde däremot i sin sköld tre gående krönta leoparder, och detta vapen behölls av hans systerson och efterträdare Valdemar Birgersson, ehuru denne hade ett annat fädernevapen. De följande kungarna av Folkungarnas ätt upptog fädernevapnet: i blå sköld ett upprätt krönt gyllene lejon över tre ginbalkar, silver. Det är dessa ginbalkar, som sedermera (från 1500-talet) tecknats som strömmar. Vapnet har också kommit att utan fog betraktas som Göta rikes vapen; något sådant har i själva verket aldrig funnits. Som prydnad använde Magnus Ladulås (d. 1290) tre kronor i sitt kontrasigill, och Magnus Eriksson använde tre kronor på sina mynt. Vissa kännare inom området menar att Magnus Eriksson med de tre kronorna kan ha syftat på de tre riken han under en tid var konung över: Sverige, Norge och Skåne. När Albrekt av Mecklenburg blev kung (1364), bortlade han fädernevapnet och satte i stället i sin sköld tre kronor. Det är detta vapen, som sedermera kommit att betraktas som Svea rikes vapen.

Drottning Margareta och Erik av Pommern förde i sina sigill en sköld med tre kronor: de torde därvid ha tänkt på de tre under dem förenade rikena. Under befrielsekriget mot Erik av Pommern satte det svenska partiet 1436 i rikets sigill Erik den helige, hållande en sköld med tre kronor. Redan 1439 talas om Sveriges tre kronor. Kung Karl Knutsson (Bonde)s vapen var en fyrdelad sköld med en hjärtsköld, i hjärtskölden Bondeättens vapen (en båt), i den stora skölden i fälten 1 och 4 tre kronor, i fälten 2 och 3 Folkungavapnet. Under den korta tid som han var kung i Norge ersattes Folkungavapnet med det norska yxbärande lejonet. Under unionskungarna har Sverige endast ett fält i deras fyrdelta sköld, och i detta fält finns de tre kronorna. Under hela den nya tiden har kungens och rikets sköld alltid varit fyrdelat på samma sätt som Karl Knutsson (Bonde)s. Hjärtskölden har varit olika för var regentätt. Vasavapnet var ursprungligen en svart dystlans i guldfält. Gustav Vasa satte en gyllene vase, ombildad till utseendet av en liljespira, över sitt mödernevapen (Ekaättens): en sköld styckad i blå, silver och rött (färgernas plats växlande i början). Vasen fick småningom utseende av en gyllene halmkärve.

Under pfalziska huset (1654-1720) hade kungens och rikets sköld som hjärtvapen den pfalziska skölden, fyrdelad, med hjärtsköld: hjärtskölden (Pfalz) svart, med upprätt krönt gyllene lejon (kronan ofta röd), fält 1 Bayerns snedrutor, blått och silver, fält 2 Jülichs svarta lejon å guld, fält 3 Kleves lilla silversköld med de åtta därifrån utspringande gyllene liljestänglarna i rött, fält 4 Bergs röda lejon med blå krona i silverfält.

Under Fredrik I av Hessen (1720-1751) var kungens och rikets hjärtvapen det hessiska, en sexdelad sköld med hjärtsköld: hjärtskölden blå med ett upprätt krönt lejon, randat på tvären (fem band silver, fem röda), fält 1 Hersfelds röda patriarkkors i silver, fält 2 Ziegenhains delade sköld, svart och guld, med en silverstjärna i det övre svarta fältet, fält 3 Katzenellenbogens upprätta krönta röda lejon å guld, fält 4 Dietz' två gående gyllene lejon å rött, fält 5 Niddas delade sköld, svart och guld, med två silverstjärnor i det övre svarta fältet, fält 6 Schaumburgs lilla, delade sköld, silver och rött, inom ett trekluvet nässelblad, silver, med tre silvernaglar riktade mot sköldens tre hörn, allt detta å rött.

Under Adolf Fredrik, Gustav III, Gustav IV Adolf och Karl XIII (1751-1818) var kungens och rikets hjärtvapen det holstein-gottorpska, en femdelad sköld med fyrdelad hjärtsköld, i hjärtskölden fält 1 och 4 Oldenburgs två röda bjälkar på guld, fält 2 och 3 Delmenhorsts guldkors på blått, i den stora skölden fält 1 Norges krönta yxbärande lejon, guld på rött, fält 2 Slesvigs två gående lejon, blått på guld, fält 3 Holsteins silvernässelblad med delad sköld (silver och rött) och tre silverspikar, allt på rött, fält 4 Stormarns silversvan med gyllene krona om halsen, å rött, fält 5 Ditmarskens gyllene ryttare med bart svärd å vit springare, å rött.

Karl Knutssons (Bonde) vapen (i rikssigillet 1448)
Sveriges stora riksvapen som det såg ut 1844-1908. Skillnaden mot nuvarande utformning är att man numera bara har Serafimerordens kedja runt skölden, medan man före 1908 alltså kunde ta med samtliga kungliga ordnar

Som furste av Pontecorvo förde Karl XIV Johan en delad sköld, i det övre fältet franska kejserliga gyllene örnen på blått, i det nedre Ponte Corvos en bro med två torn, silver på blått. Som kung tog han en kluven hjärtsköld, med vasaskölden till höger, sin pontecorvoska sköld till vänster. Oscar I ändrade det pontecorvoska vapnet; delningen i två fält upphörde, örnen förvandlades till en flygande svart korp, däröver sattes Karlavagnens stjärnor, femuddiga. Oscar II återinförde sköldens delning. Korpen ersattes av den ursprungliga örnen, men denna bibehölls svart.

Genom lagen om rikets vapen 15 maj 1908 blev riksvapnet för första gången lagligen fastställt och skyddat mot godtyckliga förändringar. Härigenom infördes även officiell skillnad mellan stora och lilla riksvapnet; det senare, en blå sköld med tre kronor under kunglig krona, har alltsedan 1600-talet ofta förekommit. Beträffande stora riksvapnet gjordes ingen annan ändring, än att hjärtsköldens örn åter blev av guld. Från 1814 till 1905 fann man i kungens och den kungliga familjens vapen även den norska skölden intagen. Den upptog först en tredjedel av vapnet, sedan sinister (heraldiskt vänster) hälft. Kronan över kungens och rikets sköld är sedan Erik XIV:s tid sluten. Sedan Johan III:s tid förekommer som sköldhållare två krönta gyllene lejon. Sedan Gustav II Adolfs tid är deras svansar kluvna. När kungens och rikets vapen skall framställas med synnerlig prakt, omges det av ett vapentält, i form av en vid, hermelinsfodrad mantel, vars övre mittflik är uppdragen i en kunglig krona och vars övre sidoflikar är uppdragna och omslagna med ett tältsnöre (se art. Kungens vapen)

Erik XIV begagnade en tid ett s.k. pretentionsvapen: vasaskölden på en fyrdelad sköld, fält 1 tre kronor, fält 2 Folkungarnas vapen, fält 3 Norges och fält 4 Danmarks vapen. Detta infördes efter att man i Danmark i riksskölden intagit skölden med tre kronor, för att visa att man efter Sveriges frigörelse från kalmarunionen fortfarande gjorde anspråk på att Sverige skulle lyda under Danmark. Om Danmarks rätt att föra svenska vapnet och om betydelsen av de tre kronorna tvistades ivrigt under 1500-talets senare del, men fortfarande ingår tre kronor i Danmarks riksvapen. Idag hävdar dock Danmark att de tre kronorna skall symbolisera kalmarunionen och tre riken som ingick i den.

Se även

Källor

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).

Externa länkar

Noter

  1. Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen


Personliga verktyg