Viktor Rydberg

Från Rilpedia

Version från den 20 maj 2009 kl. 12.36 av 124.168.130.107 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Viktor Rydberg med signatur.

Abraham Viktor Rydberg, född 18 december 1828 i Jönköping i Jönköpings län (Småland), död 21 september 1895 i Djursholm i nuvarande Danderyds kommun i Stockholms län, var en svensk författare, skald, journalist, språkvårdare, religonsfilosof, översättare och kulturhistoriker. Rydbergs gravvård finns på Östra begravningsplatsen i Göteborg.

Innehåll

Sammanfattning

Rydberg var Sveriges kanske viktigaste författare under slutet av 1800-talet, mellan Almqvist och Strindberg. Några av hans mest berömda verk är Singoalla och dikten Tomten.

Rydberg är även känd för Betlehems stjärna, som tonsattes av Alice Tegnér, och som inleds med orden "Gläns över sjö och strand". Rydberg var mycket intresserad av magi och förkristna trosföreställningar, och skrev bland annat boken Medeltidens magi, Studier i germanisk mytologi med sammanfattningen Fädernas gudasaga. Han skrev också förordet till Asiens ljus, Victor Pfeiffs svenska översättning av Edwin Arnolds Light of Asia. Svenska avdelningen av Teosofiska Samfundet grundades i Rydbergs hem på Djursholm. Han själv var aldrig medlem.

Rydberg blev både berömd och avskydd för Bibelns lära om Kristus, en bok som förnekade Treenighetsläran och avvisade Kristi gudom, där han hävdade att Jesus främst var en idealmänniska och inte gudomlig. Han baserade sig bland annat på Henoks bok. Bibelns lära om Kristus utkom 1862, då Sverige ännu inte hade någon religionsfrihet. Rydberg förespråkade religionsfrihet och kyrkans skiljande från staten.

Som översättare har han bland annat översatt Goethes Faust och Edgar Allan Poes dikt Korpen.

Biografi

Viktor Rydberg 1876

Rydberg föddes i Jönköping 1828 som son till slotts- och fångvaktmästaren Johan Rydberg och Hedvig Kristina Duker. Redan 1834 dog hans mor, varpå hans far söp ned sig och Viktor blev fosterbarn. Sin skolutbildning fick Rydberg i Jönköpings lärdomsskola och på gymnasiet i Växjö.

Åren 1847-1851 var Rydberg journalist på Jönköpingsbladet (JB) och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) 1855-1876, i båda fallen under chefredaktör Johan Sandwall. I JB publicerades Rydbergs första romaner som följetonger: Vampyren (1848), Ett äventyr i Finska Skärgården (1850) och Positivspelarne (1850-1851). Under läsåret 1851-1852 tog Rydberg studenten som privatist i Lund och inledde studier i juridik, men utan att ta någon examen; tiden ägnades till stor del åt studentikost umgängesliv. De närmaste åren 1852-1855 försörjde han sig som informator, bland annat hos konsul S. A. Svalander i Göteborg och kapten G. F. Ström på Kållandsö; han blev vän med den sistnämndes son Rudolf.

Under åren 1855-1876 var han medlem av redaktionen för GHT; på 1870-talet var han utrikesredaktör, men skrev för övrigt allmänjournalistik. Han bodde hos sin gode vän och tidningens chefredaktör S. A. Hedlund. Vid första allmänna kyrkomötet 1868 i Stockholm var Rydberg ombud. 1870-1872 var han riksdagsledamot i andra kammaren, närmast med anslutning till Lantmannapartiet.

År 1874 gjorde Rydberg sin första stora utlandsresa, till Frankrike, Italien och Tyskland; reserapporter publicerades i GHT. Rydbergs norske vän Bjørnstjerne Bjørnson uppmanade S. A. Hedlund att låta Rydberg sluta på GHT för att kunna koncentrera sig på värdefullare författarskap. Så skedde, till Rydbergs egen stora förtrytelse; han behövde växelbruket. Under åren 1876-1880 var författaren föreläsare i filosofi och kulturhistoria vid Göteborgs undervisningsfond. (numera Göteborgs universitet).

Viktor Rydberg förärades hedersdoktor i Uppsala, vid 400-årsjubileet, och invaldes i Svenska Akademien efter C. V. A. Strandberg år 1877. År 1879 gifte Rydberg sig med Susen Emilia Hasselblad. Paret fick inga barn.

Viktor Rydbergs grav i Göteborg

År 1884 utnämndes han till professor i kultur- och konsthistoria vid Stockholms Högskola. År 1890 flyttade paret Rydberg till Djursholm och det nybyggda huset Villa Ekeliden, som änkan, efter Viktor Rydbergs död 1895, upplät till Elsa Beskow med familj som bodde där tills 1947. Villa Ekeliden revs några år senare.

Rydberg var, förutom ledamot i Svenska Akademien, även ledamot i Vetenskapsakademien sedan 1889, samt sedan 1887 hedersledamot i Akademien för de fria konsterna.

Efter en kort tids sjukdom avled han den 21 september 1895 i sin bostad Villa Ekeliden på Djursholm. Han jordfästes i Klara kyrka i Stockholm och gravsattes på Östra begravningsplatsen i Göteborg. "Viktor Rydberg-Mausoléet" på dåvarande Nya begrafningsplatsen (Östra begravningsplatsen) invigdes 21 september 1900.[1] Av korrespondens mellan begravningsprästen och änkan framgår att man inte hade respekterat den avlidnes sista vilja i fråga om hur begravningen skulle gå till. Vad han velat är okänt.

Rydbergs produktion

Rydberg var en författare som aldrig blev nöjd; varje gång en av hans böcker kom ut i ny upplaga, brukade han göra ändringar – i exempelvis Singoalla har första upplagan ett helt annat slut än den sista. Nedanför anges därför årtalen för de upplagor som kom ut under hans livstid.

Fädernas gudasaga - John Bauer.jpg
  • De vandrande djäknarne, 1856, roman
  • Fribytaren på Östersjön, 1857-1866-1877, roman
  • Singoalla, 1857-1865-1876-1894, roman
  • Den siste Athenaren, 1859-1866-1876-1880-1892, roman
  • Bibelns lära om Kristus, 1862-1862-1868-1880, teologi - varje ny upplaga kompletterades med nytt material
  • Medeltidens magi, 1865-1893, kulturhistoria
  • Romerska sägner om apostlarne Petrus och Paulus, 1874, berättelser
  • Lille Viggs äventyr på julafton, 1871-1875, saga
  • Faust, översättning av Goethes versdrama, 1876-1878
  • Romerska dagar (innehåller Romerska sägner, konsthistoriska uppsatser och Romerska kejsare i marmor), kulturhistoria, 1877
  • Prometeus och Ahasverus, 1877, dikt
  • Dikter: första samlingen, 1882
  • Undersökningar i germanisk mythologi, 2 delar, 1886 och 1889, mytologi
  • Fädernas gudasaga, 1887, mytologi
  • Vapensmeden : hägringar från reformationstiden, 1891, roman
  • Dikter: andra samlingen, 1891
  • Varia, 1894, blandat

Postuma utgåvor

  • En vandring i Norge, 1853
  • Vampyren, 1857
  • Positivspelarne, 1857
  • Ett äventyr i finska skärgården, 1857
  • Sagan om svärdet, 1895 (en tidigare version av Fädernas gudasaga)
  • Singoalla, 5:e tryckningen 1956 (utgiven av Svenska modersmålslärarnas förening, skrift nr 67, med 4:e upplagan från 1894 som förlaga)

Se även

Externa länkar

Källor

Noter

  1. Hvar 8 Dag, II:a årgången 1900 s.8


Företrädare:
Carl Vilhelm August Strandberg
Svenska Akademien,
Stol nr 16

1877-1895
Efterträdare:
Waldemar Rudin
Personliga verktyg