Singoalla (roman)
Från Rilpedia
 |
Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
Singoalla är en roman av Viktor Rydberg och handlar om kärleken mellan riddaren Erland Månesköld och den mystiska Singoalla.
Romanen publicerades för första gången i göteborgskalendern Aurora 1857, då med undertiteln "Romantisk sagodikt". 1865 kom den första bokupplagan och då med ett omarbetat lyckligt slut istället för det ursprungliga olyckliga.[1] Den filmatiserades som Singoalla 1949.
Handling
| Ur kapitlet "Dagningen" |
| Hon hade smyckat sig till en avskedsfest. Hon var skönare i natt än den dag för tio år sedan, då Erland första gången såg henne vid skogsbäcken. Sällheten hade återgivit henne ungdomsfägringen, men förandligad och änglalik. Kärleken och offervilligheten, som genomträngde hennes väsen, hade gjort denna skönhet himmelsk i stället för jordisk. Den skulle överväldigat ögat som en uppenbarelse från en annan värld, om den ej tillika genomskimrats av ett något ur denna världen, men ur det outgrundligaste djupet i den - något av furuskogens sus och stjärnenattens mystik, något trolskt och natursymboliskt... |
Det är en sorgsen kärlekshistoria från 1300 talet, fylld av romantisk gråt och mystik som på många sätt åtala mot viktiga sidor i hans egen själ. Erland Månesköld är på väg hem från en jakt med sina båda hundar, när han stannar vid en bäck för att dricka. Där upptäcker han en ung okänd flicka. Hon är mörk och vacker och hennes kläder är annorlunda. En av Erlands hundar går till anfall mot henne. Innan Erland hinner stoppa anfallet dödar flickan hunden med sin kniv. Så möter Erland för första gången Singoalla, den hemlighetsfulla, trolska flickan, som tillhör ett främmande folk.
Personbeskrivning Erland Månesköld var uppfostrad på ett slott i Småland på 1300 talet. Erland var en lång och stillig ung man. Han såg mycket bra ut med sina stora, mörka ögonen och sitt långa ljusa, lockiga hår. Han mötte en ung flicka i skogen, Singoalla som tillhör ett främmande vandringsfolk (Zigenare). De både gifte sig i hemligt utan att någon präst hade läst böner över dem och inget bröllop hade hållits. Fastän hade de både bestämd för någon annan av föräldrars vill d.v.s. Att de skulle gifta sig med någon annan. Erland för Helena Ulvsax, en granne till herr Månesköld och Singoalla för Assim, en hövding son före herr Månesköld.
Erland hade rymt hemifrån och följde med Singoalla. Men det främmandes folket hade stulit klosterskatter och det blev påföljd. Vid mitten av färden var Erland förgiftad med en dryck av Assims mor. Under tiden förde Assim Singoalla på sin häst i skogen. Erland var sjuk i tio år och blev kurerade av sin lärare som gjorde att han minde Singoalla som en ond dröm. Efter tio år gifte han sig med Helena och fick en son med hans namn. Men djupt i hans själ finns kvar en skugga som han förgäves besvärjer.
En dag dök det upp en främmande kille som kallade sig Sorgbarn och lovade att återfinna klosterklenoderna om, han får stannar hundra dagar. Sorgbarn var Singoalla och Erlands son. För varje natt sömngivandes Sorgbarn Erland, som i själva verket var hans far och förde honom till grottan där hans mor befann sig. Under natten kände Erland igen sin älskade men på dagen skymtade han en pil mot henne. När Erland fick veta att Sorgbarn brukade söva honom under nätterna då, dödade Erland Sorgbarn i skogen på väg till hans mor. Och sedan tog Erland farväl av Singoalla för att leva som eremit. Pesten bryter ut. Helena dog men Singoalla räddar hennes son och flydde Österut. Tjugofem år senare satt Erland vid sin eremitgrotta, då en skara saktmodig närmare sig. Det vill förena Östlig och Västlig tro och Visdom till en gloria kring korset. Bland dem var Helena son (Erland). Far och son samtalade och skilde åt sedan med tårarna strömmade nedför kinderna.
Budskap Jag gillar denna historia för att författaren har förmedlat ett budskap i det han har skrivit för att det handlade mest om kärlek och den hemliga kraften. Jag märkte att huvudpersonen i den historien är full av medkänsla för att alla vi ville leva ett fritt liv. Dessutom tror jag att mottsättningen i den historien ligger att hålla löften man ha givit och att lära sig förlåta. Ty ingen är perfekt
Jag tycker att den historien talar om konsekvensen bakom hemligheten. Det jag säger är att om allting ligger i rätt ordning så undgår man ångest. T.ex. När Erland och Singoalla skulle gifta sig i hemlighet utan någons kännedom, de var båda berusade av kärleken. De ha aldrig tänkte att något skulle hindra dem trots att de var bestämt. Och om (Priorn) hans lärare hade vårdat honom med vanligt botemedel. Antagligen kunde han komma ihåg om sin älskare (Singoalla). Hursomhelst tycker jag det inte var deras fel men deras föräldrar.
Unga få gärna själva söka sitt hjärta deltagare. Föräldrar kan hjälpa till genom att ge råd. Fastän det var inte Singoalla och Erlands önskan att skiljas åt utan deras föräldrars ville att de skulle gifte sig med dem de ville. Och i fall det skulle händer något i framtiden, då bildar det en ångra på föräldrar tror jag, d.v.s. Att de ska känner ångra över det (Ångest).
Språket Det var mycket lånord från engelska och grammatiken var lite lurigt med massor av idiom. t.ex. Jag kanske inte är så sugen på ett äpple som någon annan bitit i, hästen skummar av svett och ett glas för mycket som betyder att någon är full. Jag tycker att författaren hade skrivit så, för att under 1300 talet hade Sverige inte så mycket orden att använda. Då fick de låna av Stor Britannen och andra länder. T.ex. Sippra… Suger. Suggererade………….Kurerade Därmed tror jag att det var inte så svårt att läsa och förstå Singoalla.
Författare: Viktor Rydberg Han föddes år 1828. Han växte upp i Jönköping där hans far var föreståndare för fängelset. Hans mor och yngsta syster avled när han var sex....
