Nigeria
Från Rilpedia
| Federal Republic of Nigeria | |||||
|
|||||
| Valspråk: Peace and Unity, Strength and Progress ("Fred och enighet, styrka och framsteg") |
|||||
| Nationalsång: Arise Oh Compatriots, Nigeria's Call Obey | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Abuja 9°12' N, 7°11' Ö
|
||||
| Största stad | Lagos | ||||
| Officiellt språk | engelska1 | ||||
| Statsskick President Regeringschef |
republik Umaru Yar'Adua Umaru Yar'Adua |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Storbritannien 1 oktober 1960 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
923 768 km² (31:a) 1,4 % |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
131 859 731 (9:e) 141,4 inv/km² (53:e) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt • Per capita |
(2003) $50 202 milj (54:e) |
||||
| Valuta | naira (NGN) |
||||
| Tidszon | UTC+1 | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Chappal Wadi 2 419 m ö.h. km² Niger 4100 km |
||||
| Nationaldag | 1 oktober | ||||
| Landskod | NG, NGA | ||||
| Landsnummer | 234 | ||||
| 1. Hausa, igbo och yoruba erkänns som regionala språk. | |||||
Nigeria är en stat i Västafrika, vid Guineabukten, gränsande till Benin (före detta Dahomey), Kamerun, Niger och Tchad. Nigeria är Afrikas folkrikaste land.
Landets största flod Niger faller ut i Biafrabukten via ett omfattande delta. Huvudgrenen rinner genom sex länder, med biflöden från ytterligare några. I Afrika är bara Nilen och Kongofloden större.
Innehåll |
Historia
Nigeria var en brittisk koloni fram till 1960 då landet blev självständigt. År 1966 gjordes en militärkupp och general Gowon blev statschef. År 1967 utropade sig östregionen (Igbo) till en självständig stat, Biafra, med huvudort i Enugu. Detta ledde till inbördeskrig, som varade 1967–70. Den påföljande svältkatastrofen blev mycket uppmärksammad internationellt. År 1975 avsattes Gowon, men landet styrdes av militärregimer, utom mellan 1979 och 1983, tills en ny konstitution antogs 1999. Övergången till civilt styre gick helt odramatiskt. Den nya regeringen har stora uppgifter framför sig, bland annat att återuppbygga ekonomin som raserats av korruption och vanskötsel och att se till att de långvariga etniska och religiösa motsättningarna i landet kan överbryggas.
Nigerias folk
Nigeria är ett mångetniskt samhälle. Dess befolkning består av mer än 200 olika etniciteter, som var och en talar sitt språk eller dialekt. De tre huvudgrupperna är hausa-fulani i norr, yoruba i väster och igbo i öster. Många igboer och yorubaer är kristna, medan flertalet hausa-fulanier är muslimer. Även under det brittiska kolonialstyret bevarade de tre folken sina gamla traditioner, men även deras inbördes rivalitet levde kvar. När landet blev självständigt hade vart och ett av dessa folk kunnat bilda sin egen stat.[1] Igboernas senare försök att göra detta ledde till inbördeskrig, tills igbo-staten Biafra kapitulerade och Nigeria kunde leva vidare som en förbundsstat.
Muslimerna i norr
Mellan 700- och 800-talen var nordöstra Nigeria en del av Kanem-Bornu-riket. Det var här som islam på 1000-talet introducerades i Nigeria. Mellan Kanem-Bornu och de stora rikena Songhai och Mali låg sju hausa-stadsstater, däribland Kano, Zaria, Gobir och Katsina. På 1400-talet hade dessa utvecklats till blomstrande handelscentra, och på 1700-talet var de högre klasserna i dessa stater huvudsakligen muslimer. I början av 1800-talet erövrades hela hausa-landet av fulanierna, ett nomadfolk som hade trängt in från väster på 1500-talet. Funlanierna upprättade sultanatet Sokoto, och härifrån spreds sig islam söderut in i det skogrika Yorubaland.
Skogsstaterna och igbofolket
Yorubafolket, som slog sig ner i regnskogarna väster om Niger, skapade från 1300-talet de mäktiga kungarikena Benin och Oyo; det senare upplöstes under 1800-talet. Hela denna tid levde igbofolket öster om Niger i små bysamhällen.
Européerna och slavhandeln
I slutet av 1400-talet bosatte sig först portugiser och sedan holländare, fransmän och engelsmän i kusttrakterna som slavhandlare. Mäktiga hövdingar sålde en mängd yorubaer och iboer som slavar till främlingar. År 1807 förbjöd Storbritannien slavhandeln och tvingade därigenom såväl infödda som européerna att i stället handla med varor, i synnerhet palmolja. Handeln med slavar upphörde emellertid helt först vid århundradets mitt.
Brittisk expansion
Det brittiska inflytandet i landet ökade efter hand. År 1861 annekterade Storbritannien Lagos, och hela Nigerias kust gjordes 1885 till brittiskt protektorat. I Yorubaland fick de kristna missionärerna allt större inflytande, men det dröjde trots allt 20 år innan yorubaer och iboer helt hade kommit under brittisk kontroll. Royal Niger Company grundades 1886 av sir George Goldie i syftet att utforska och bedriva handel med de inre delarna av landet.
År 1899 övertog den brittiska regeringen styret av Nordnigeria och gjorde området till protektorat. Nigeria började nu ta form, och 1906 sammanslogs Lagos och protektorat Sydnigeria; 1914 förenades norr och söder till kolonin och protektorat Nigeria.
Regionala skillnader
Nigerias tre huvudregioner uppvisade fortfarande stora olikheter. Den islamska norra delen var ett gammalmodigt och konservativt samhälle, dit kristna missionärer inte hade tillträde och där skolväsen enligt västerländsk modell i stor utsträckning saknades. Många företagsamma iboer lämnade sin överbefolkade hemtrakt i de östra delarna och sökte arbete vid statliga institutioner och inom affärsvärlden i norr och väster, men där väckte deras närvaro ofta missnöje. Engelsmännen byggde järnvägar och landsvägar, införde nya jordbruksmetoder, förbättrad sjukvård och byggde ut administrationen.
Självständigheten
Efter första världskriget tilltog den nigerianska nationalismen, inspirerad främst av ibofolket. Efter många års förhandlingar blev landet självständigt 1960. Den nya staten var förbundsstat med vidsträckt självstyrelse i tre, senare fyra, regionerna. Detta innebar emellertid inte att de gamla motsättningarna mellan landdelarna upphörde. Folket i landets norra delar, dit den politiska makten var koncentrerad, hyste misstro mot folket i söder, och dessa å sin sida ansåg att de islamiska hausa-fulani-folken var reaktionära och hindrade Nigerias utveckling. Iboer och yorubaer litade inte heller på varandra. Den tändande gnistan kom i januari 1966, då några unga ibo-officerare störtade förbundsregeringen och mördade en mängd politiska ledare, bl.a. premiärministern Tafawa Balewa. General Ironsi, som var ibo, övertog makten, men några månader senare blev han själv mördad vid en militärkupp. Landets nya ledare, den kristne generalen Gowon från nordregionen, kunde inte förhindra en massaker på iboerna i norr. Mellan 10000 och 30000 iboer dödades, och omkring 1 miljon flydde från regionen.
Inbördeskrig
General Gowons plan på att ersätta regionerna med 12 mindre områden, som vart för sig inte skulle vara tillräckligt starkt att dominera federationen, möttes av motstånd från överste Ojukwu, som var igbo och militärguvernör i den oljerika östregionen. I juni 1967 förklarade Ojukwu den östra regionen för en självständig stat, Biafra. Ett våldsamt inbördeskrig bröt ut. Igboernas motstånd, som inspirerades av deras fruktan för att utplånas som folk, bröts först i januari 1970, då Ojukwu tvingades fly till Elfenbenskusten. Efter Biafras sammanbrott organiserade en rad länder ett stort hjälpprogram i kampen mot svälten och nöden i området. Man vet inte med säkerhet hur många som dog under kriget, men siffran översteg troligen en miljon. Kriget var en av de mest tragiska händelserna i Afrikas senare historia. När kriget upphört förverkligades planerna på de 12 staterna, och Biafra blev en av dessa. Den ekonomiska och politiska återuppbyggnaden fortsatte under ledning av Gowon och med stöd av en stark ökande oljeproduktion, som placerat Nigeria bland en av världens största ledande oljeproducerande länder. President Gowon störtades 1975 i en militärkupp. Efter fyra års militärstyre genomfördes 1979 allmänna val och en civil styrelse återupprättades. President blev Alhaji Shagari, ledare för det huvudsakliga högerorienterade och pro-västliga nationella partiet.
Källa: Två miljoner år, berättelsen om människan, utgiven av Det bästa, andra upplagan 1975, 1981; Reader's digest AB, Stockholm; tryckt i Italien.
Geografi
Naturtillgångar
Olja, naturgas, petroleum, tenn, järnmalm, kol, kalksten, bly, zink ,odlingsbar mark ,rågummi och kakao.
Klimat och miljö
Klimatet varierar över landet. I söder är det ekvatorialklimat, i mitten tropiskt och i norr torrt. Det förekommer såväl längre torrperioder som översvämningar.
Några av Nigerias större miljöproblem är att skogen avverkas i för stor omfattning och att vatten, luft och jord är allvarligt förorenade av petroleum. En stor inflyttning till städerna medför luft- och vattenföroreningar där.
Administrativ indelning
Nigeria är indelat i ett huvudstadsområde, Federal Capital Territory (Abuja), och 36 delstater: Abia, Adamawa, Akwa Ibom, Anambra, Bauchi, Bayelsa, Benue, Borno, Cross River, Delta, Ebonyi, Edo, Ekiti, Enugu, Gombe, Imo, Jigawa, Kaduna, Kano, Katsina, Kebbi, Kogi, Kwara, Lagos, Nassarawa, Niger, Ogun, Ondo, Osun, Oyo, Plateau, Rivers, Sokoto, Taraba, Yobe och Zamfara.
Delstaterna och huvudstadsområdet är vidare indelade i totalt 774 lokalt styrda områden, local government areas.
Ekonomi och politik
Nigerias ekonomi baseras på olja och håller nu på att genomgå stora reformer efter år av politisk instabilitet och korruption. Oljan står för 20 procent av BNP och 95 procent av exportinkomsterna. Nigeria har mycket odlingsbar mark, men kan inte längre försörja den stora befolkningen med mat. Tidigare exporterade landet livsmedel, men nu måste man importera. Nigeria har fått hjälp med nedskrivning av sin utlandsskuld av IMF.
År 2000 var 60 procent av befolkningen mycket fattiga, och inkomstskillnaderna är stora. Korruptionen i landet är stor och landet har en omfattande ekonomisk brottslighet, såsom penningtvätt och bedrägerier, till exempel så kallade Nigeriabrev. År 2003 inrättades Economic and Financial Crimes Commission (EFCC) för att motverka ekonomiskt brottslighet. År 2006 rapporterade BBC att 31 av landets 36 statsguvernörer (vilka åtnjuter immunitet under sin ämbetstid) var under utredning av EFCC, misstänkta för korruption [2]. År 2000 låg landet sist av 90 undersökta länder på Transparency Internationals korruptionsindex med ett betyg på 1,2 av 10. [3] I motsvarande undersökning 2006 låg landet på plats 142 av 163 med en poäng på 2,2.[4]
Drygt 60 procent av elektriciteten produceras av fossila bränslen och resterande med vattenkraft. En mindre mängd el exporteras.
Demografi
Aids är ett stort hälsoproblem. År 2001 var nästan 6 procent av den vuxna befolkningen smittad och fram till samma år hade omkring 170 000 människor dött i aids.
- Befolkning: Några av de största av över 250 olika grupper är: hausa, fulani, yoruba, igbo (ibo), ljaw, kanuri, ibibio och tiv.
- Befolkningens medelålder: 18 år (2002)
- Spädbarnsdödlighet: drygt 7 % (2003)
- Befolkningens medellivslängd: 51 år (2003)
- Religiös tillhörighet: muslimer 50 %, kristna 40 %, inhemska religioner 10 %
- Språk: engelska, hausa, yoruba, igbo, fulani
- Analfabetism: 2003 var drygt 30 % av den vuxna befolkningen analfabeter
Språk
Inom landet förekommer många språk. De tre största är hausa som förekommer huvudsakligen i norr, yoruba i söder och igbo i sydost. Dessutom mer än 200 andra språk. Räknar man in mer utpräglade dialekter kommer man upp emot 300 olika. Det officiella språket inom statsförvaltningen är engelska.
- Ljudillustrationer på http://www.motherlandnigeria.com/languages.html.
Externa länkar
Referenser
- ↑ Källa: Två miljoner år, berättelsen om människan, utgiven av Det bästa, andra upplagan 1975, 1981; Reader's digest AB, Stockholm; tryckt i Italien.
- ↑ [1]
- ↑ Korruptionsindextabell återgiven i Blomkvist, Hans, "Stat och förvaltning i u-länder", i Rothstein, Bo (red), Politik som organisation Stockholm:SNS Förlag, 2001 (sid. 218-220)
- ↑ Corruption Perceptions Index på Engelska Wikipedia
