Väne härad

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Väne härad i Västergötland med Dalsland

Väne härad var beläget runt Göta älvs översta del vid sjön Vänerns utlopp däri, med huvudbygden på den bördiga Tunhemsslätten.

Namnet är genitivform av det fornnordiska ordet vin med innebörden "ängsmark, betesmark". Viniæhæræd (1200-tal) betydde sålunda ungefär "ängens härad", och syftade på att häradet hade sin samlingsplats på eller vid någon äng.[1] Dess ursprungliga form framträder tydligare dels i inbyggarbeteckningen vinbo, dels i de ekvivalenta ortnamnen Vinje, Vinja, Vinjo m.fl. som är yppigt förekommande i Norge.

Tingsställe har varierat under historiens lopp, men de sista seklerna fram till 1896 var det beläget vid Gästgivaregården i Gärdhem. Därefter fick Väne, Flundre och Bjärke härader gemensamt tingshus i Trollhättan.

Under medeltiden hade Väne härad tio kyrksocknar. Väster om älven låg Vassända prästgäll med socknarna Vassända, Naglum och Ryr. Öster om älven fanns Tunhems prästgäll med Tunhem, Rånnum, Malöga, Hullsjö, Gärdhem, Åsaka och Björke. Vid medeltidens slut drogs Rånnum och Malöga in och lades till Tunhems socken, medan Hullsjö införlivades med Gärdhem.

Under 1600-talet utbröts Brätte, sedermera Vänersborg, från Vassända och bildade en stad, som därmed avskildes från häradet i judiciell mening. Under 1800-talet slogs Vassända och Naglum ihop till Vassända-Naglum, medan Trollhättan bröts ut ur Gärdhem. 1916 utvidgades Trollhättan betydligt och blev samtidigt stad, fristående från häradet, även om staden låg kvar under landsrätt. 1945 upphörde Vassända-Naglum och delades upp mellan Trollhättan och Vänersborg.

Väne härads forna område motsvaras idag av de centrala delarna av kommunerna Trollhättan (Trollhättans stad, Gärdhem och Åsaka-Björke) och Vänersborg (Vänersborgs stad, Väne-Ryr och Västra Tunhem).

Referens

  1. Samma uppgift finns i Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala 2003, s. 365.


Personliga verktyg
På andra språk