Uno Vallman
Från Rilpedia
Uno Vallman, född 1913 i Norrala, död 2004 i Stockholm, svensk konstnär.
Innehåll |
Biografi
Uno Vallman prövade under 1930-talet på olika yrken. Från 1936 kunde han ägna vinterhalvåren åt konststudier vid Otte Skölds målarskola. 1939 antogs han vid Konsthögskolan. Under akademitiden visade Vallman en utomordentlig receptivitet och utnyttjade alla de tillgängliga lärarna; Isaac Grünewald, Hilding Linnqvist och Sven Erixson.
Uno Vallman gjorde flera såväl längre som kortare studieresor till bl.a. Italien, Spanien, Nordafrika, Kina, Lofoten, Mexiko, Rumänien, Sovjet, Amerika. 1983 bildades Uno Vallmansällskapet på initiativ av apotekaren och Vallmanbeundraren K.V Gorton. Vallman bodde under flera år i Paris från och till mellan 40-talet till 60-talet. Där träffade han flera innovativa konstnärer såsom Marc Chagall som Vallman lärde sig mycket av. Chagall hade i sin tur kontakt med Miro och Vallman inspirerades av deras teckningar, målningar och personliga samtal. Vallman använde vad han lärde sig av dessa mästare för att skapa ett ännu uttrycksfullare budskap i sina målningar för sin livs filosofi vallmanism som Vallman ville förmedla till så många som möjligt.
Uno Vallman har ett eget ansikte och ett eget språk i sitt måleri. Ibland kallades Vallman på 60-talet "Nordens Picasso" av franska konstrecensenter, då han hade utställningar i Paris. Vallman hade en egen nyskapande stil som är väldigt svår att kopiera, även kallad vallmanism av recensenter i Frankrike. Hans största konstgärning är utan tvekan de många monumentala målningarna i kyrkor, skolor och förvaltningsbyggnader.
Vallman var också god vän med bland annat konstnären Lage Lindell och danska konstnärskollegorna Robert Jacobsen och Asger Jorn som var ledare för Cobragruppen. Asger Jorn presenterade Vallman för Cobragruppen och Vallman blev sedan medlem.
Utmärkelser
Uno Vallman har tilldelats flera stipendier. Bland dessa kan nämnas de Bobergska och de Ribbingska, akademiens särskilda stipendium, Ester Lindahls resestipendium, Harry Lunds pris, första pris i Monacos Grand Prix, 1967 och Prins Eugens pris.
Verk
Vallman har ställt ut internationellt bland annat i Oslo (1948), Pittsburgh International, USA tillsammans med Marc Chagall (1952), Rostock (1960), Hannover (1966), Paris (1955, 1964, 1965, 1967, 1970), Grenoble (1967), Moskva, Tallinn (1967) och Mexico City, Modern Art (1972). Tillsammans med August Strindberg valdes Vallman att representera Sverige vid Kulturolympiaden i Mexico City (1968).
Vallman är representerad i bland annat Moderna Museet, Nationalmuseum, museerna i Halmstad, Östersunds samlingar, hos förre presidenterna Lyndon Johnson och Jimmy Carter, Tessin Institutet i Paris.
Nationellt har Vallman haft ett flertal utställningar på bland annat Färg o Form, Stockholm (1945, 1947, 1950, 1959), i Malmö (1945), Borås, Göteborg, Södertälje (1949), Skövde, Östersund (1950), Köping (1958), Enköping, Tylöhus (1959), Storviksverken (1961), Waikiki Café, Stockholm (1982), Galleri Viktor, Djursholm (1983), Örebro (1986), Västerås Konstmuseum (1987) och Liljevalchs konsthall vid två tillfällen.
Monumentalmålningar av Uno Vallman finns på många platser; i taket på Korsängsskolan i Enköping (1948), väggmålning på Forumbiografen,Årsta centrum (1952), Skolköksseminariet i Umeå (1953), Stockholms Sparbank (1954), Folkets Hus i Kramfors respektive Degerfors (1957-1958), institutionsbyggnaden vid Fysicum - Kemicum i Uppsala,(1964) koret i Mo kyrka, Söderala (1964), Svenska Ambassaden i Moskva (1967-1968). Mest storslagen är den väldiga dekorationen i Storviks Nya Kyrka, 240 kvm (1958-1960), vilket gör den till en av de största monumentala takmålningarna i modern tid i Norden.
Vallmanismen
"Jag vill visa:
Färgens makt i tingen och det lillas betydelse i alltet. Vi skapar själv vår verklighet genom unik sublimation beroende på person och person från våra sinnens intryck. Det gör att Vi har friheten att själv kunna skapa och känna förgyllt glädjefullt det vill säga färg och därmed värde av våran omgivning eller något väldigt skrämmande. Detta är vallmanismen." Sagt av färgens mästare Vallman 1986.
Vallman hade varit halvblind en längre tid under sin barndom, men fick synen tillbaka och kunde då verkligen förstå sanningen med att sätta färg på omgivningen och därmed något glädjefullt och värde eller något väldigt skrämmande, och den inneboende kraften i tingen och deras betydelse i alltet. (Efter nedtecknande berättelser av Vallmans livshistoria sagt av Vallman.)
Vallmanismen myntades av konstkritiker under 60-talet i Frankrike när de upptäckte den svenske konstnärens konst. De kunde inte placera in Vallmans konst och dess budskap bland redan befintliga ismer, exempelvis som kubism eller surrealism. Vallmans konstart och dess budskap var något alldeles nyskapande inom konstvärlden och fick därmed bli kallad med ett eget namn.
Vallmanismen tillhör non-figurativ konst, där grundelementen utgörs av magi, symbolism och det barnsligt naiva. Exempelvis kan nämnas konstnären Miro och den romantiska inställningen till naturen där Henri Rousseau spelar en betydande roll inom konsthistorien. Medan dessa nämnda inriktningar stannar vid värdering av omgivningen och icke aktivt bestämmande av värdet, så är Vallmanismen en vidareutveckling av människans roll inte bara som passiv betraktare av dess omvärld utan även en aktiv varelse med möjlighet att påverka sig själv och sinnets inre vid betraktande av sak, plats eller händelse, men kan också influera personer i sin omgivning. Även små ting och händelser kan ha stort inflytande på händelseförloppet och därmed ens lycka och färg. Till skillnad från Andy Warhol så förmedlade Vallman inte bara en ny syn på vardagsföremål utan också deras inneboende föränderliga värde som man själv kan bestämma. Vallman ville föremedla detta levnadssätt till så många som möjligt genom sin egen konst.
