Andy Warhol
Från Rilpedia
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (mars 2009) |
Andy Warhol | |
Född | 6 augusti 1928, Mall:Landsdata USA Pittsburgh, Pennsylvania |
---|---|
Död | 22 februari 1987 (58 år) Mall:Landsdata USA New York City, New York |
Yrke/uppdrag | Konstnär |
Andy Warhol, egentligen Andrew Warhola, född 6 augusti 1928 i Pittsburgh, Pennsylvania, död 22 februari 1987 i New York City, New York, var en amerikansk konstnär, grafiker och filmskapare. Han räknas som en av de främsta företrädarna för popkonsten. Andy Warhol var en av de första stora amerikanska konstnärerna som var helt öppen om sin homosexualitet. Många ansåg att Warhol var asexuell.
Innehåll |
Uppväxt
Warhols föräldrar hette Andrej och Ulja Varchola. De var immigranter tillhörande den rusinska folkgruppen i Mikova i nordöstra Tjeckoslovakien som hade utvandrat till Pittsburgh. Andy var ett av tre barn till parterna Varchola, som var en fattig familj.
Warhol angav inte alltid sitt rätta födelsedatum. Han gjorde sig ofta yngre och skrev 1930, några gånger till och med 1933 på blanketterna. Därför finns i vissa biografier olika uppgifter om hans födelse.
När han gick i tredje klass drabbades han av danssjuka, som en följd av Scharlakansfeber. Han blev intagen på sjukhus och låg där under en längre period. Andrew fördrev tiden med att lyssna på radio, samla på bilder på dåtidens filmstjärnor och måla. Han stack ut från sina klasskamrater och blev mer och mer bunden till sin mor Ulja. Senare beskrev Warhol denna period som en milstolpe i sin konstnärliga karriär.
Warhol utbildade sig senare vid Carnegie Institute of Technology (1945-49), där tog han också sin examen – Bachelor of Fine Arts. Samma år flyttade han tillsammans med studievännen Philip Pearlstein till New York och fick jobb som "Art Director" för magasinen Vogue och Harper's Bazaar. Warhols framgång i reklambranschen resulterade bland annat i den prestigefyllda "Art Directors Club Medal" år 1957.
Warhol övergav 1962 sina kommersiella uppdrag för att bli konstnär. Hans genombrott kom 1962 inom ramen för det som konsthistorien kallar popkonst. Från 1963 ägnade sig Warhol huvudsakligen åt experimentell film. 1968 blev han skjuten, vilket fick påtagliga följder för hela hans verksamhet. Efter en lång konvalescens började Warhol åter ställa ut sin konst, från 1972 och fram till sin död 1987. Warhol finns representerad i de flesta av världens mest betydande konstsamlingar.
Karriär
Warhol inledde sin bana som reklamtecknare och kom senare att använda reklamens teknik och bildvärld i sina verk. Hans tidiga målningar utgjordes av stiliserade serierutor eller annonser; senare gjorde han verk bestående av upprepade bilder framställda med gummi- och trästämplar och schabloner vilka så småningom ledde fram till reproduktioner utförda i silkscreen på duk.
Warhols konstproduktion består till stor del av porträtt, olika former av reproducerade dokumentära bilder och installationer av konsumtionsvaror, exempelvis förpackningar. Han menade att skönhet och vitalitet fanns till salu i närbutiken, som till exempel genom tvättmedelspaket och soppburkar. Exempelvis gjorde han Campbell's-burkar och Brillo-kartonger till konstverk. Från 1963 och framåt skapade eller medverkade han i filmer producerade i hans studio The Factory. Studion blev även ett slags nöjesplats för New Yorks bohem. Dansare, transvestiter, självdeklarerade skådespelare, målare och musiker mötes här. Warhol dokumenterade allt med sin filmkamera eller senare på polaroid. Många kända personer blev filmade under dessa så kallade Screen Tests, bland annat Mick Jagger, Bob Dylan, Marcel Duchamp och Salvador Dalí.
Warhol skapade hundratals liknande filmer som alla realiserades enligt samma procedur. Personen fick sätta sig på en stol, sedan tändes starkt ljus, filmtagningen påbörjades och Warhol lämnade platsen. Det tog flera minuter innan Warhol kom tillbaka och personen var ensam framför objektivet. Resultaten var däremot helt olika, vissa personer försökte hela tiden att vara coola, andra blev nervösa och tände en cigarett eller så kände de sig ledsna och började gråta. Andra filmer av Warhol dokumenterade under flera minuter eller timmar hur andra män sover eller äter.
Warhol utsattes 3 juni 1968 för ett mordförsök utfört av den militanta feministen Valerie Solanas. Han skadades svårt och återhämtade sig aldrig helt från skadorna. Historien om våldsdådet återspeglades 1996 i filmen I Shot Andy Warhol. Efter attentatet lämnade Warhol regin till sin medarbetare Paul Morrissey, men stod själv som regissör, för att filmerna skulle få mer publicitet. I stort sett är det dessa filmer som Warhol är känd för i Amerika och Europa.
Enligt uppskattningar av Whitney Museum of American Art skapade Warhol under hela sitt liv cirka 400 Screen Tests, nästan 280 andra filmer och över 4 000 video.
Warhol var under 1980-talet aktiv i flera TV-shower, reklamfilmer och musikvideor. Bland annat hade han uppträdanden i TV- såpoperan The Love Boat och i filmen Tootsie. Han medverkade i musikvideor av The Cars och Curiosity Killed the Cat. I New Yorks lokal-TV hade han i över fem år en egen show, Andy Warhol’s Fifteen Minutes.
Andra konstprojekt
Bredvid måleriet och filmtagning började Warhol stödda rockgruppen The Velvet Underground genom att producera deras första skiva. För bandets konserter skapade han en ny ljusshow med element som idag är helt vanlig för liknande ändamål som stroboskop och discoboll.
Warhol skrev även en bok (A: A Novel) och 1971 uppfördes hans teaterpjäs Pork för första gången i New York och London. Pjäsen beror på telefonsamtal mellan Warhol och skådespelerskan Brigid Berlin. I pjäsen framställdes flera av hans följeslagare på ett ofördelaktig vis.
Död
Andy Warhol dog vid 58 års ålder i New York efter en rutinmässig gallblåseoperation. Warhol led av läkar- och sjukhusskräck, så han drog sig för att få sina återkommande gallblåseproblem åtgärdade. Enligt obduktionen ska han ha fått en hjärtinfarkt eller en kollaps av lungorna när han sov. Vid hans begravning i födelseorten Pittsburgh var bara nära familjemedlemmar tillåtna. En mässa för konstnären i St. Patrick's Cathedral i New York besöktes av över 2 000 sörjande.
Warhol ägde vid döden så många föremål att det tog Sotheby's nio dagar att auktionera ut dödsboet, som slutligen värderades till över 20 miljoner dollar. Med delar av auktionens inkomster inrättades en stiftelse, Andy Warhol Foundation for Visual Arts.
Warhol på Liljevalchs i Stockholm
Den 2 oktober 2004 till den 9 januari 2005 ställde Liljevalchs konsthall i samarbete med Kunstpalast i Dusseldorf, Kunstmuseum Liechtenstein i Vaduz, samt Musée d'Art Contemporain i Lyon, ut flera av Warhols verk under utställningsnamnet "Andy Warhol. The Late Work"
Citat av Andy Warhol
” | I framtiden kommer var och en att bli känd i 15 minuter. | ” |
” | Varuhusen är vår tids konstmuseer. | ” |
Verk (i urval)
- Elvis Presley (1962) (silkscreen)
- Marilyn Diptych (1962) (silkscreen)
- Electric Chair (1963) (silkscreen)
- Elizabeth Taylor (1962-1965) (silkscreen)
- Campbells soppburkar (1962-1965) (silkscreen)
- Cow Wallpaper (1966) (silkscreen), för den första stora Warhol retrospektiven 1968 i Stockholms Moderna museet tapetserades byggnadens utsida med motivet.
- Silver Clouds (1966) (konst i rörelse)
- Shadows, Oxidation Paintings (1978)
Filmografi (urval)
- Sleep (1963)
- Blow Job (1963)
- Empire (1964)
- Chelsea Girls (1966)
- Flesh (1968)
- Lonesome Cowboys (1969)
- Trash (1970)
Skivomslag
- Various Artists, „Cool Gabriels“ (1956), Groove LG-1003
- J. J. Johnson, Kai Winding, Benny Green, „Trombone by Three“ (1956), Prestige 4
- Kenny Burrell, „Volume 2“ (1957), Blue Note BLP-1543
- Moondog, „The Story of Moondog“ (1957), Prestige 7099
- Maurice Ravel/Boston Symphony Orchestra, „Daphnis und Chloe“ (1958), RCA LM-1893
- Kenny Burrell, „Blue Lights“ (1958), Blue Note 1596
- Tennessee Williams, „Reading from The Glass Menagerie“ (1960), Caedmon TC 1005
- Johnny Griffin, „The Congregation“ (1959), Blue Note 1580
- The Velvet Underground, The Velvet Underground & Nico (1967), Verve V6-5008
- Rolling Stones, „Sticky Fingers“ (1971), Rolling Stones 39105
- John Cale, „The Academy in Peril“ (1972), Reprise REP 44212
- Paul Anka, „The Painter“ (1976), UA LA653-G
- Rolling Stones, „Love You Live“ (1977), Rolling Stones COC 2-9001
- Diana Ross, „Silk Electric“ (1982), RCA AFL1-4384
- Billy Squier, „Emotions In Motion“ (1982), Capitol ST 512217
- Aretha Franklin, „Aretha“ (1986), Arista AL8442
- John Lennon, „Menlove Ave.“ (1986), Capitol R-144136