USA:s herrlandslag i ishockey

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Flag of the United States.svg
USA:s herrlandslag i ishockey
IIHF:s rankning 6 (2008) 
Coach Peter Laviolette 
Matchställ Blå eller vit tröja med texten "USA" 
VM-meriter
 • Guld 2 (1933, 1960
 • Silver 9 (1920, 1924, 1931, 1932, 1934, 1939, 1950, 1952, 1956) 
 • Brons 5 (1936, 1949, 1962, 1996, 2004) 
OS-meriter
 • Guld 2 (1960, 1980
 • Silver 7 (1920, 1924, 1932, 1952, 1956, 1972, 2002) 
 • Brons 1 (1936) 
Canada/World Cup-meriter
 • Vinst 1 (1996) 
 • Tvåa 1 (1991) 


USA:s herrlandslag i ishockey representerar USA i ishockey på herrsidan. USA spelade sin första match vid OS 1920 i Antwerpen i Belgien, och slutade på andra plats efter de samtida suveränerna Kanada. I första matchen föll man med 0-2 mot Kanada den 25 april 1920 [1].

Vid VM 1933 i Prag lyckades USA vinna turneringen, och det var första gången inte Kanada vann en ishockeyturnering som gällde VM- eller OS. Vid OS 1936 i Garmisch-Partenkirchen i Bayern i Tyskland fick USA stryk med 1-2 mot Italien, och det var första gången som ett landslag från Gamla världen slog ett landslag från nya världen vid större ishockeysammanhang. Vid VM 1938 i Prag i dåvarande Tjeckoslovakien slutade USA på sjunde plats, vilket betydde att man för första gången missade medaljen då man ställde upp i större sammanhang.

Vid Vinter-OS 1960 i Squaw Valley i delstaten Kalifornien i USA vann USA den kombinerade VM- och OS-turneringen före Kanada och Sovjetunionen.

VM 1962 spelades i delstaten Colorado i USA, och USA lyckades där vinna bronsmedaljerna.

Vid VM 1969 i Sverige slutade USA på sjätte och sista plats, och flyttades därmed för första gången ner till B-gruppen. USA vann B-VM 1970, och var åter i A-gruppen vid VM 1971 i Schweiz, där man hamnade på sjätte plats igen och återigen flyttades ner. Efter tvåa andraplatser i B-VM VM 1972 och VM 1973 vann man B-VM VM 1975 och flyttades återigen upp till A-VM.

Vid Vinter-OS 1980 i Lake Placid i delstaten New York i USA vann USA OS-guldet före Sovjetunionen och Sverige. Sovjetunionen var favoriter, och USA:s bedrift kallades "Miracle on Ice" (en: "Mirkalet på is"). Även om ishockey inte är den populäraste sporten i USA anses bedriften som en av de största i USA:s sporthistoria.

Vid VM 1982 i Finland slutade USA på åttonde plats, och flyttades ner till B-VM, som man vann 1983 och återigen tog sig upp i A-gruppen.

Vid VM 1996 i Wien i Österrike vann USA bronsmedaljerna. USA vann även proffsturneringen World Cup 1996, efter seger över Kanada i finalserien.

Vid VM 1998 i Schweiz slutade USA sist av de 16 lagen, och tvingades till kvalspel för att hålla sig kvar, vilket man dock lyckades med.

Vid Vinter-OS 2002 i Salt Lake City i delstaten Utah i USA tog USA silver, efter förlust mot Kanada med 2-5 i finalmatchen. Vid VM 2004 i Tjeckien vann USA brons.

I VM 2003 i Finland förlorade USA öppningsmatchen mot Vid Danmark med 2-5, och efter förluster mot Schweiz och Ryssland tvingades man spela nedflyttningskval, där man dock lyckades hålla sig kvar.

I World Cup 2004 lyckades USA inte försvara sin mästartitel från 1996 utan förlorade semifinalen mot Finland.

USA har totalt 485 017 registrerade ishockeyspelare (0,16 % av befolkningen). För närvarande är Peter Laviolette landslagets huvudtränare.

Under 1990-talet hade USA:s ishockey sin största uppgång med NHL-spelare som Brett Hull, Jeremy Roenick, Brian Leetch och Mike Modano. De vann World Cup 1996 och silver vid 2002 års olympiska vinterspel. Många av spelarna hade vid 2006 dragit sig tillbaka och USA:s unga lag i vinter-OS 2006 i Turin i Italien slutade som åtta i turneringen.

USA spelar match mot Finland vid VM 2005 i Österrike.

Innehåll

Profiler

OS-resultat genom tiderna

Canada Cup/World Cup genom tiderna

VM genom tiderna

  • 1962 - Brons
  • 1963 - Slutade åtta
  • 1965 - Slutade sexa
  • 1966 - Slutade sexa
  • 1967 - Slutade femma
  • 1969 - Slutade sexa
  • 1970 - Slutade sjua (Vann "B-VM")
  • 1971 - Slutade sexa
  • 1972 - Slutade åtta (Två i "B-VM")
  • 1973 - Slutade åtta (Två i "B-VM")
  • 1974 - Slutade sjua (Vann "B-VM")
  • 1975 - Slutade sexa
  • 1976 - Slutade fyra
  • 1977 - Slutade sexa
  • 1978 - Slutade sexa
  • 1979 - Slutade sjua
  • 1981 - Slutade femma
  • 1982 - Slutade åtta
  • 1983 - Slutade nia (Vann "B-VM")
  • 1985 - Slutade fyra
  • 2007 - Slutade femma
  • 2008 - Slutade sexa
  • 2009 - Slutade fyra


USA:s ishockeylandslag i World Cup 2004

Målvakter
29 Rick DiPietro, New York Islanders - 30 Ty Conklin, Edmonton Oilers - 42 Robert Esche, Philadelphia Flyers
Backar
2 Brian Leetch, Toronto Maple Leafs - 3 Aaron Miller, Los Angeles Kings - 6 Eric Weinrich, St. Louis Blues - 10 Paul Martin, New Jersey Devils - 20 Ken Klee, Toronto Maple Leafs - 24 Chris Chelios, Detroit Red Wings - 26 John-Michael Liles, Colorado Avalanche - 28 Brian Rafalski, New Jersey Devils
Anfallare
7 Keith Tkachuk, St. Louis Blues - 9 Mike Modano, Dallas Stars - 11 Tony Amonte, Philadelphia Flyers - 12 Brian Rolston, Boston Bruins - 13 Bill Guerin, Dallas Stars - 15 Jamie Langenbrunner, New Jersey Devils - 16 Brett Hull, Detroit Red Wings - 19 Scott Gomez, New Jersey Devils - 21 Bryan Smolinski, Ottawa Senators - 22 Steve Konowalchuk, Colorado Avalanche - 27 Jeff Halpern, Washington Capitals - 33 Craig Conroy, Calgary Flames - 37 Chris Drury, Buffalo Sabres - 39 Doug Weight, St. Louis Blues - 55 Jason Blake, New York Islanders

Källor

  1. Hockey Archives - Jeux Olympiques d'Anvers 1920


Personliga verktyg