Calgary Flames

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Calgary Flames
Conference	Western Conference
Division	Northwest Division
Grundad	1972
Tidigare namn	Atlanta Flames 1972 - 1980 Calgary Flames 1980 -
Arena	Pengrowth Saddledome
Stad	Calgary
Lagfärger	Röd, guld, svart och vit
Ägare	Murray Edwards, Harley Hotchkiss, Alvin G. Libin, Allan P. Markin, Jeff McCaig, Clayton H. Riddell, Tony Sabelli, Byron J. Seaman, Daryl Seaman
General Manager	Mall:Landsdata Kanada Darryl Sutter
Coach	Mall:Landsdata Kanada Mike Keenan
Kapten	Mall:Landsdata Kanada Jarome Iginla
Farmarlag	Quad City Flames Las Vegas Wranglers
Stanley Cup-segrar	1989
Conference-mästare	1986, 1989, 2004
Divisionsmästare	1988, 1989, 1990, 1994, 1995, 2006

Calgary Flames är ett kanadensiskt ishockeylag som tillsammans med Colorado Avalanche, Edmonton Oilers, Minnesota Wild och Vancouver Canucks spelar Northwest Division i NHL. Laget hör hemma i Calgary i provinsen Alberta.

Stanley Cup-spel

• 2000 – Missade slutspel.
• 2001 – Missade slutspel.
• 2002 – Missade slutspel.
• 2003 – Missade slutspel.
• 2004 – Förlorade finalen mot Tampa Bay Lightning med 4–3 i matcher.
• 2006 – Förlorade i första ronden mot Anaheim Ducks med 4–3 i matcher.
• 2007 – Förlorade i första ronden mot Detroit Red Wings med 4–2 i matcher.
• 2008 – Förlorade i första ronden mot San Jose Sharks med 4–3 i matcher.
• 2009 – Förlorade i första ronden mot Chicago Blackhawks med 4–2 i matcher.

Åren i Atlanta

Huvudartikel: Atlanta Flames

Då World Hockey Association startade 1972 skapades Atlanta Flames av ägargruppen av NBA-laget Atlanta Hawks för att jämna ut spelschémat, då ett andra NHL-lag i New York startats 1971 för att på ett lagligt sätt hålla WHA:s New York Raiders utanför den nybyggda arenan Nassau Coliseum.

Tiden i Atlanta var framgångsrik jämfört med andra nya NHL-lag, med sex slutspel under åtta år laget fanns i Atlanta. Laget led dock av sviktande ekonomi delvis för att arenan The Omni var en av de sista som byggdes utan lounger.

1980 såldes laget till en grupp affärsmän från Calgary för 16 miljoner USD, vilket var den högsta summan ett NHL lag köpts för.

Första åren i Calgary

Lagets första säsong i Calgary blev en succé. I grundserien blev laget, ledda av Kent Nilssons 49 mål och 131 poäng totalt, 3:e bästa laget. Stanley Cup slutspelet samma år inleddes med en seger mot Chicago Blackhawks med 3-0 i matcher vilket följdes upp med seger mot Philadelphia Flyers, 4-3, innan man förlorade semifinalen mot Minnesota North Stars, 2-4.

Efter den tidiga framgången följde några magra år där man förvisso tog sig till slutspel men åkte ur i första eller andra omgången. Detta berodde mycket på att lagets general manager Cliff Fletcher valde att göra sig av med spelare som varit med sedan tiden i Atlanta, bl.a. Kent Nilsson. Istället tog man in spelare som man kunde bygga på i framtiden.

De goda åren (1984-92)

Cliff Fletchers ändringar i laget 1982 ledde till att laget blev ett av de bästa i ligan under mitten av 1980-talet och början av 1990-talet till exempel misslyckades man endast en gång att ta 90 poäng i grundserien mellan 1984 och 1991. Trots de stora framgångarna under seriespelet lyckades man inte omsätta detta i framgångar under slutspel detta beroende på att man fick möta ärkerivalen Edmonton Oilers tidigt i slutspelet. Betraktare av ligan ansåg att Calgary Flames och Edmonton Oilers var ligans bästa lag under den här perioden.

1986 hade man tagit in spelare som Lanny McDonald, Joe Mullen, Gary Suter, Al MacInnis och målvakten Mike Vernon. Under grundserien detta år hade man lyckats placera sig 6:a. I slutspelet lyckades man i första omgången slå ut Winnipeg Jets i tre raka matcher för att följa upp detta med segrar mot Edmonton Oilers och St. Louis Blues med 4-3. I finalen hade laget ingen chans mot Montreal Canadiens som vann en serie över fem matcher.

1988 tradade laget den framtida superstjärna Brett Hull och Steve Bozek mot Rob Ramage och Rick Wamsley från St. Louis Blues. På avstånd kan man tycka att detta var en katastrofal trade för Calgary Flames i och med att Brett Hull utvecklades till en av NHL:s bästa målskyttar men de spelare man fick in i laget är en stora anledning till att Flames tog sin första och hitintills enda Stanley Cup-seger. Efter den avgörande finalmatchen meddelade lagkaptenen Lanny McDonald att han drog sig tillbaka från hockeyn.

Nedgången (1992-2002)

Cliff Fletcher efterträddes som generalmanager av Doug Risebrough som snart tradade Doug Gilmour och fyra andra spelare till Toronto Maple Leafs. Detta ledde till att Flames hamnade i en utförsbacke, trots att Theoren Fleury utvecklades till en superstjärna. 1992 missade Flames slutspelet för första gången sedan 1975 då de fortfarande var i Atlanta.

Laget tog sig tillfälligt ur svackan och nådde slutspel de tre följande åren men tog sig inte vidare från första omgången något av åren. Ett större problem var att laget fick allt svårare att behålla sina spelare allteftersom lönenivån i ligan ökade snabbt under 1990-talet. 1997 missade Flames slutspelet, efter att föregående år ha vunnit sin andra raka divisionstitel, för att inte ta sig tillbaka förrän sju år senare. En av få höjdpunkter för laget under denna period var Jarome Iginla.

Återkomsten (2003)

Efter flera tunga år lyckades Flames 2004 åter ta sig tillbaka till slutspelet. Detta lyckades man med framförallt på grund av värvningen av målvakten Miikka Kiprusoff som storspelade från det att han kom till laget från San Jose Sharks. Bara att man klarade av att ta sig till slutspel var en stor framgång för laget men det var ingenting jämfört med slutspelet. Som första kanadensiska lag på tio år lyckades man ta sig till finalen där man pressade Tampa Bay Lightning till sju matcher. Vissa hävdar dessutom att Flames blev bestulna på segern när domarna inte dömde mål på Martin Gelinas skott sent i sjätte matchen.

Nuvarande laguppställning

Målvakter

• Miikka Kiprusoff
• Curtis McElhinney

Backar

• Robyn Regehr
• Dion Phaneuf
• Adrian Aucoin
• Rhett Warrener
• Cory Sarich
• James Vandermeer
• Anders Eriksson
• Mark Giordano
• Jordan Leopold

Forwards

• Jarome Iginla
• Mike Cammalleri
• Daymond Langkow
• Craig Conroy
• Todd Bertuzzi
• Rene Bourque
• Andre Roy
• Wayne Primeau
• David Moss
• Eric Nystrom
• Jamie Lundmark
• Mikael Backlund
• Dustin Boyd
• Curtis Glencross
• Olli Jokinen
• Kyle Greentree
• Brett Sutter

Retired Numbers

Följande tröjnummer får inte användas för att hedra lagets stjärnor

• 9 Lanny McDonald, F, 1981-1989
• 30 Mike Vernon, M, 1982-94 & 2000-02.
• 99 Wayne Gretzky, C, (gäller hela NHL)

Nämnvärda spelare

• Håkan Loob (f.d.)
• Kent Nilsson (f.d.)
• Jarome Iginla (lagkapten sedan 2003)
• Joe Nieuwendyk
• Kristian Huselius
• Marcus Nilson
• Lanny McDonald
• Joe Mullen
• Miikka Kiprusoff
• Theoren Fleury
• Mike Vernon
• Alex Tanguay
• Dion Phaneuf
• Matthew Lombardi

Svenskar i Flames

¹ = Grundserie

² = Slutspel

Externa länkar

• Calgary Flames
• Pengrowth Saddledome på Hockeyarenas.net