Philadelphia Flyers

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Philadelphia Flyers
Rangers vs Flyers 2007 1.jpg
Flyers till vänster spelar mot New York Rangers
Conference Eastern Conference
Division Atlantic Division
Grundad 1967
Tidigare namn Philadelphia Flyers 1967 -
Arena Wachovia Center
Stad Philadelphia
Lagfärger orange, vit, svart
Ägare Comcast-Spectacor
General Manager Mall:Landsdata USA Paul Holmgren
Coach Mall:Landsdata Kanada John Stevens
Kapten Mall:Landsdata Kanada Mike Richards
Farmarlag Philadelphia Phantoms
Stanley Cup-segrar 1974, 1975
Conference-mästare 1975, 1976, 1977, 1980, 1985, 1987, 1997
Divisionsmästare 1968, 1974, 1975, 1976, 1977, 1980, 1983, 1985, 1986, 1987, 1995, 1996, 2000, 2002, 2004

Philadelphia Flyers är en professionell ishockeyklubb i Philadelphia, som bildades 1967 och spelar i NHL. Laget spelar i Atlantic Division tillsammans med New Jersey Devils, New York Islanders, New York Rangers och Pittsburgh Penguins. Flyers har vunnit Stanley Cup två gånger och varit i final ytterligare fem.

Innehåll

Stanley Cup-spel

Historia

Philadelphia Flyers gick med i NHL 1967. Det var första gången på 40 år som nya lag gick med. Ett annat av de sex nya lagen var St. Louis Blues. De gamla lagen, kallade Original Six favoriserades av NHL. Philadelphia Flyers spelade i Western Division tillsammans med de andra ny lagen. Flyers bäste målskytt var Leon Rochefort som gjorde 21 mål. I slutspelet förlorade de mot St. Louis Blues i kvartsfinalen.

I början av 1970-talet höll Philadelphia jämna steg med Original Six och de nya lagens första superstjärna blev Bobby Clarke. Flyers spelade väldigt fult och kallades för The Broad Street Bullies. Under den första Stanley Cup-vinnarsäsongen, 1973(1974, nådde över sju spelare 100 utvisningsminuter på en säsong. Värst var Dave 'The Hammer' Schultz som var utvisad 348 minuter, lika mycket som sex hela matcher. Flyers vann finalen mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.

Säsongen 1974/1975 försvarade Flyers Stanley Cup mot Buffalo Sabres med 4-2 i matcheer. Under säsongen slog Schultz rekordet för utvisningar med 472 minuter. Året efter förlorades Stanley Cup till Montreal Canadiens med 4-0 i matcher.

1980 spelade Flyers återigen final, den här gången mot New York Islanders. Bobby Nystrom slog in det avgörande målet i match sex. Flyers poängliga vanns av Ken Linseman.

1985 gick Flyers till final igen. I mål stod svenske målvakten Pelle Lindberg och de mest framstående anfallarna var Tim Kerr och Brian Propp, som båda gjorde över 40 mål i grundserien. Edmonton Oilers vann med 4-1 i matcher. I november 1985 omkom Pelle Lindberg i en bilolycka.

1987 spelade Flyers sin sjätte final på 13 år, den här gången mot Edmonton Oilers. Ny målvakt var Ron Hextall. Flyers förlorade med 4-3 mot Wayne Gretzkys Edmonton Oilers.

1991 draftade dåvarande Quebec Nordiques (idag Colorado Avalanche) Eric Lindros, "The Next One". Men Lindros vägrade spela för Quebec och det ledde till den största spelaraffären någonsin i NHL:s historia, Lindros-affären. Quebec bytte bort Lindros till Philadelphia Flyers. Åt andra hållet gick flera spelare, som till exempel Peter Forsberg, Mike Ricci, Steve Duchesne samt 15 miljoner dollar.

10 år senare, 1997, spelade Philadelphia sin sjunde final ledda av Legion of Doom-kedjan med John LeClair, Eric Lindros och Mikael Renberg. Detroit Red Wings vann med 4-0 i matcher.

Under 2000-talet har Philadelphia Flyers haft ett av de bättre lagen i förhandstipsen men aldrig nått ända fram.

Den 5 mars 2004 blev Flyers det första laget exklusive Original Six som nådde 10 000 mål. I samma match, mot Ottawa Senators satte klubbarna nytt NHL-rekord i antalet utvisningsminuter, 419 minuter.

Den 3 augusti 2005 gjorde Philadelphia Flyers ett mycket uppmärksammat nyförvärv, när de kontrakterade Peter Forsberg för två år. Forsberg får därmed till slut spela för den klubb som draftade honom 1991. I Lindros-affären byttes han bort till Quebec Nordiques/Colorado Avalanche. På grund av att det nya lönetaket (som kom till i det nya kollektivavtalet efter NHL-lockouten 2004-2005) överskreds, bytte man bort stjärnan Jeremy Roenick till Los Angeles Kings för att man skulle komma under lönetaket. I och med värvandet av Forsberg, Derian Hatcher och Mike Rathje.

säsongen 2005-06 var Flyers framgångsrika, man hade en av ligans främsta kedjor med Simon Gagne, Peter Forsberg och Mike Knuble. Dessa backades upp av unga forwards som Jeff Carter, Mike Richards och R.J. Umberger hade nya regler införts, som skulle främja snabbt och offensivt spel. Flyers, med sitt traditionellt tunga och fysiska spel, hade stundtals problem med att hänga med och drog på sig utvisningar.

Detta problem skulle nå sin kulmen säsongen därpå, 2006-07, då laget gjorde en störtdykning jämfört med föregående år. Philadelphia Flyers hade fortfarande inte tagit till sig det "nya NHL", och resultatet var förödande. De tidigare så hyllade nyförvärven Ratje och Hatcher hade uppenbart svårt att hänga med motståndarnas snabba forwards - och var inte ensamma. Tidigare hade laget kunnat använda sitt fyssiak spel och haka i större utsträckning, men när domarnivån sänktes ledde det ofta till utvisningar. Dessutom var offensiven inte lika bra som tidigare: Peter Forsberg var ofta skadad, och utan honom fick Gagne och Knuble svårare att producera. I mål kämpade Robert Esche och Antero Niittymäki och platsen som förstemålvakt - och båda var mycket ojämna. Säsongen var helt misslyckad, Flyers hamnade sist i Eastern Conference och frågan var: skulle man bygga nytt från grunden eller försöka värva ihop ett bättre lag till nästa säsong?

Svaret blev ett mellanting. Till att börja med bytte man bort Forsberg till Stanley Cup-kandidaten Nashville Predators, och fick i utbyte unge forwarden Scottie Upshall, backtalangen Ryan Parent och ett förstaval i draften (En affär som skulle visa sig gå kraftigt i Flyers favör, då Predators åkte ut i första slutspelsomgången, varpå Forsberg blev free agent). Sedan skickade man tillbaka förstavalet till Predators i utbyte mot den rutinerade offensive backen Kimmo Timonen och den tuffe forwarden Scott Hartnell. För att få in en stabil förstemålvakt så bytte Holmgren till sig Martin Biron från Buffalo Sabres.

Man lyckades också skriva kontrakt med centern Daniel Briere, som var en utmärkt ersättare till Forsberg i förstakedjan. Genom att byta bort den begåvade men ojämne backen Joni Pitkänen och 36-åringen Geoff Sanderson till Edmonton Oilers så kunde Holmgren addera unge forwarden Joffrey Lupul och den rutinerade defensive backen Jason Smith till truppen.

Sammantaget hade Flyers uppgraderat varje position, och man hade värvat både talang och rutin. Spelare som Lupul, 24, Hartnell, 25, och Upshall, 23, var tillräckligt gamla för att bidra direkt, men kunde ändå stanna i laget i flera år framöver. Sammantaget såg det bra ut för det nya Flyers, och laget ansågs ha god chans på en slutspelsplats nästa säsong.

Namnhistorik

Namnet Flyers valdes av en kommitte efter en namntävling där 25 000 bidrag lämnades in. Vinnaren var en lite pojke som hade skrivit "Fliers" på sitt bidrag eftersom det fonetiskt lät bra tillsammans med Philadelphia.

Arena

Philadelphia Flyers spelar i Wachovia Center, byggd 1996. Tidigare kallades arenan för CoreStates Center och First Union Center efter bankerna som sponsrade. I arenan spelar också NBA-laget Philadelphia 76ers. Innan Philadelphia Flyers flyttade till Wachovia Center spelade de i Wachovia Spectrum, bara ett stenkast därifrån.

I närheten av Wachovia Center och Wachovia Spectrum ligger Citizens Bank Park, en baseboll-arena (hemma-arena för Philadelphia Phillies) och Lincoln Financial Field, där Philadelphia Eagles spelar sina hemma-matcher i amerikansk fotboll.

Kända spelare

Laguppställning

Målvakter

Backar

Forwards

Svenskar i Flyers

Se även

Externa länkar


v • d • r
National Hockey League 2008/2009
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Philadelphia_Flyers"
Personliga verktyg