Eric Lindros
Från Rilpedia
Eric Bryan Lindros född 28 februari 1973 i London, Ontario, Kanada, är en före detta professionell ishockeyspelare. Han har spelat i NHL-klubbarna Philadelphia Flyers, New York Rangers, Toronto Maple Leafs och Dallas Stars. Eric har rötter i Sverige. Hans farfarsfar, Axel Lindros, utvandrade från Bredaryd i Småland till Kanada.
Lindros utmärkte sig tidigt som en stor talang. När han spelade i juniorligorna blev han känd som en stor målskytt, men hans storlek (1,93 m) gjorde att han också kunde dominera fysiskt. Även när han mötte spelare flera år äldre än han själv kunde han på egen hand avgöra matcher med sin teknik och sitt fysiska spel. Under tre säsonger i juniorligan OHL gjorde han 97 mål och 119 assist på 95 matcher. Han fick snart rykte om sig att vara "the next one", den nya kanadensiska superstjärnan efter Wayne Gretzky och Mario Lemieux.
1998 samlade tidningen The Hockey News ihop en kommitté av 50 hockeyexperter bestående av före detta NHL-spelare, journalister, TV-bolag, coacher och styrelsemedlemmar för att göra en lista över de 100 bästa spelarna i NHL:s historia. Lindros hamnade redan då på plats nummer 54 - med exempelvis bara två européer före sig (Jaromir Jagr och Jari Kurri) - något som visar mer på Lindros mediastatus och spelmässiga potential än på faktiska bedrifter.
NHL-karriär
Eric Lindros valdes av Quebec Nordiques med det första valet totalt i 1991 NHL Entry Draft. Detta trots att han sagt sig vara ovillig att spela i Nordiques; han tyckte klubben saknade potential, och ville heller inte behöva tala franska. När Lindros ändå valdes av Nordiques, vägrade han att spela för dem; säsongen 1991-92, som kunde ha blivit hans rookiesäsong i ligan, tillbringade han istället i sitt juniorlag Oshawa Generals. Han spelade också i Kanadas OS-lag 1992.
Till slut blev Nordiques tvungna att byta bort Lindros. Philadelphia Flyers letade efter en ny stjärna, och Lindros passade bra in i Flyers traditionellt tuffa och fysiska spel. Den 30 juni 1992 genomfördes därför en av NHL-historiens största bytesaffärer: Flyers fick Lindros, medan Nordiques fick Peter Forsberg, Mike Ricci, Ron Hextall, Chris Simon, Kerry Huffman, Steve Dushesne, förstaval i drafterna 1992 och 1993, samt 15 miljoner dollar. I efterhand har denna affär betecknats som en av NHL-historiens mest ensidiga. Många anser att Flyers betalade ett monstruöst pris för en spelare som (till skillnad från t ex Peter Forsberg) aldrig vann Stanley Cup.
Säsongen 1992-93 debuterade Lindros så i NHL. Han gjorde över 40 mål redan under sin debutsäsong, trots att han bara spelade 61 matcher. totalt blev det 75 poäng, vilket var strålade för en rookie i ligan. Lindros andra säsong blev ännu bättre; 44 mål och 53 assist på endast 65 matcher.
De följande åren etablerade sig Lindros som en av NHL:s bästa spelare. Han utsågs till lagkapten i ett Flyers som var ett av ligans bästa lag. I mitten av decenniet bildade han tillsammans med John LeClair och Mikael Renberg den fruktade kedjan "Legion of Doom", som kombinerade effektivt målskytte med tungt fysiskt spel.
Lindros många skador, ofta hjärnskakningar, gjorde att han missade stora delar av säsongerna. Trots detta höll han en mycket hög poängproduktion; under sina fem första säsonger var han bland NHL:s fem bästa någonsin i poäng/match-statistiken.
1997 tog sig Philadelphia Flyers till Stanley Cup-final. Där förlorade man mot Detroit Red Wings, medan Lindros gjorde 26 poäng på 19 matcher.
Lindros tid i Flyers var dock kantad av konflikter med ledningen. General managern Bobby Clarke ifrågasatte honom som spelare och klagade på hans skadeproblem. Inför säsongen 1999-00 togs kaptensskapet ifrån honom efter att han kritiserat lagets läkare. Samma säsong blev han restricted free agent. Han vägrade skriva kontrakt med Flyers, som hade ensamrätt till honom, och spelade därför inte under hela säsongen 2000-01. Till slut blev han bortbytt till New York Rangers, för Kim Johnsson, Pavel Brendl, Jan Hlavac och ett tredjerundsval i draften 2003.
Lindros spelade tre säsonger i Rangers. Även om han var relativt skadefri under stora delar av tiden, så nådde han inte upp till sin tidigare nivå.
2005 skrev han på för det lag han hade velat spela under hela sitt liv, Toronto Maple Leafs. Där blev det dock bara 33 matcher, med 22 poäng.
Säsongen därpå spelade han i Dallas Stars, där det blev 26 poäng på 49 matcher.
Lindros poängmässigt bästa säsong i NHL är 1995-96, då han gjorde 115 poäng. De 47 målen samma säsong är också det personligt rekord.
Landslagskarriär
Eric Lindros deltog i det kanadensiska lag som vann guld i OS i Salt Lake City 2002. Han var också med och vann Canada Cup 1991. Lindros deltog också i OS i Albertville 1992 (silvermedalj) och i Nagano 1998, World Cup-turneringen 1996 och VM-turneringen 1993.
Troféer och priser
Denna biografiska artikel om en ishockeyperson är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
