Svensk rymdfart
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. |
Svensk rymdfart är, som rymdfart vanligtvis är, varierad och internationell. Sverige gör få rymdrelaterade projekt helt ensamma. Oftast är projekt utförda inom ramen för ESA-samarbetet. När det gäller ESA så är det vanligtvis en hel del politik som avgör var och hur de ekonomiska resurserna ska placeras inom ett projekt. Eftersom Sverige är ett av de länder som ger minst, ekonomiskt sett, till ESA-samarbetet så får landet också relativt lite ekonomiskt från ESA-projekt. Däremot så har Svenska rymdingenjörer och -forskare bevisat sin kompetens genom åren så de projektdelar landet får är ofta tekniskt avancerade och forskningsmässigt intressanta.
I och med sin geografiska placering och glest befolkade nordliga områden har Sverige stora fördelar vad gäller vissa rymdverksamheter. Detta har utnyttjats vid rymdbasen Esrange, cirka fem mil öster om Kiruna. Dess nordliga läge, men ändå med förhållandevis ljumma klimat, gör det utmärkt för viss forskning och verksamhet. Vad gäller forskning så är det framförallt norrsken och pärlemormoln som lockar. När det gäller rymdverksamheter så finns det flera anledningar. Polarvindarna som passerar över området och konstant cirkulerar kring nordpolen (motsvarande finns på sydpolen) gör att det passar att släppa upp stratosfäriska ballonger för diverse rymd och atmosfärsforskning. Det nordliga läget gör det ytterst lämpligt att ha satellit-mottagnings-stationer här. Detta för att polära satelliter, som till exempel vädersatelliter, ofta passerar ovanför området. Sen gör de sparsamt befolkade områdena norr om stationen det möjligt att skjuta upp sondraketer.
Sverige och svenskar har varit rymdverksamma länge, till exempel så var Anders Celsius verksam inom området redan på 1700-talet. Man kan däremot säga att svensk rymdfart startades 1961 i och med raketen "Plutnik". Numera finns ett flertal organisationer, forskningsinstitut och företag verksamma inom rymdbranschen i Sverige. Rymdstyrelsen är dock det organ som har mest att säga till om inom svensk rymdfart, eftersom det är de som fördelar statens rymdforskningspengar.
Historik
1900-talet
1900-talet var seklet då rymdfarten föddes i Sverige och i världen. Tidigare hade man rent visuellt kunnat observera stjärnor, planeter och andra terestriella objekt men i början och mitten av 1900-talet hade raketerna blivit tillräckligt bra för att komma ut i rymden och nu kunde man börja besöka dem, astronomin blev raketburen.
Svensk rymdfart kan sägas ha startat med forskningsraketen kallad "Plutnik" som den 14 augusti 1961 sköts upp från Vidsel[1]. Plutnik vägde 35 kg, var cirka 2 m lång, beräknades komma upp i en topphastighet av 4 000 km/h och beräknades nå en höjd av 80 km. Detta gör att den definitionsmässigt inte nådde rymden (100 km höjd) men den har ändå setts som startskottet för svensk rymdfart.
2000 - 2007
För den kommersiella delen av svensk rymdindustri började 2000-talet på topp men kraschade ekonomiskt under 2002. Detta samföll med den så kallade it-bubblans uppgång och fall kring millenieskiftet. Dåvarande SAAB Ericsson Space sa upp cirka 30% av sin pesonal och Volvo Aeros avdelning för raketmotorer var hårt ansatta med risk för total nerläggning ända tills den svenska regeringen gick in med ekonomiska medel till Ariane 5-projektet. Detta var något som drabbade de kommersiella delarna av rymdbranschen i hela världen, till exempel sa även Boeing upp cirka 30% av sina anställda under denna tid. Anledningen till att it-bubblan påverkade rymdbranschen så kraftigt var att antalet nya telekomsatelliter minskade kraftigt. Åren innan kraschen sköts cirka 25 telekomsatelliter upp per år globalt sett men efter så sjönk detta till endast ett par enstaka. Rymdbranshen som helhet hade mer eller mindre återhämtat sig ekonomiskt från kraschen runt 2006/2007 men dock fortfarande med förminskat antal anställda inom branschen.
För den icke-kommersiella delen av svenska rymdbranschen började 2000-talet bra. Rymdbolaget hade kontrakt med ESA för att bygga satelliten SMART-1. Detta var framförallt en teknisk mission för att testa ny teknik och då speciellt en ny jonmotor. Men målet var även att krascha in i månens yta med hög hastighet för att kunna studera det efterföljande stoftmolnet för att utröna detaljer i månens uppbyggnad. SMART-1 gick mycket bra och i slutet av 2006 kraschade den planenligt på månen. SMART-1 blev därmed Sveriges första månfarkost. Under samma period så ljusnade även den svenske euronauten Christer Fuglesangs chanser för att äntligen komma upp i rymden. Dock så försenades hans rymdfärd i och med den tragiska olyckan som drabbade rymdfärjan Columbia under 2003. Rymdfärjan brann upp under sin återfärd till jorden och hela besättningen på 6 personer omkom. Den 10 december (svensk tid) 2006 blev dock Christer Fuglesang äntligen Sveriges första person i rymden. Detta skedde då med rymdfärjan Discovery (STS-116) för NASAs Celsiusuppdrag till den internationella rymdstationen, ISS.
Milstolpar
De viktigaste milstolparna inom svensk rymdfart:
- 1957, Kiruna Geofysiska Observatorium, nuvarande Institutet för rymdfysik (IRF), grundas av Kungliga Vetenskapsakademien.
- 1961, "Plutnik", Sveriges första rymdraket, skjuts upp från Vidsel skjutfältet.
- 1964, Esrange byggs av dåvarande European Space Research Organisation (ESRO), numera ESA.
- 1972, Svenska Rymdaktiebolaget (SSC) bildas av riksdagen.
- 1986, Viking, Sveriges första satellit, skjuts upp.
- 2006, SMART-1, Sveriges första månsond, kraschlandar planenligt på månen.
- 2006, Christer Fuglesang blir den förste svensken i rymden.
Rymdverksamheter i Sverige
Rymdstyrelsen
Rymdstyrelsen är en svensk förvaltningsmyndighet som ligger under Näringsdepartementet. De ansvarar för all statligt finansierad rymdverksamhet i Sverige, nationell som internationell.
Institutet för rymdfysik (IRF)
Institutet för rymdfysik utför forskning inom rymdfysik, atmosfärfysik och relaterade områden. Framför allt studeras rymdplasmat runt Jorden, runt andra planeter och ute i solvinden. Forskningen utförs med markbaserade instrument (exv EISCAT), satelliter (exv Viking, Freja och Cluster) och rymdsonder (exv Mars Express och Cassini). IRF är förlagt till Kiruna (huvudkontor), Umeå, Uppsala och Lund.
Chalmers, Radio- och Rymdvetenskap
Chalmers bedriver ett antal rymdrelaterade arbetsgrupper vilka alla är placerade under avdelningen för Radio- och Rymdvetenskap.
Här ingår:
- Onsala Rymdobservatorium.
- (Se separat avsnitt).
- Forskar och tillverkar specialutrustning för radioobservatorier mm..
- Radioastronomi och astrofysik.
- Utför grundforskning på universum.
- Med flera.
Länk till Chalmers Radio- och Rymdvetenskap.
Onsala Rymdobservatorium
Onsala Rymdobservatorium, eller Onsala Space Observatory (OSO), är Sveriges center för radioastronomi och är beläget strax utanför Onsala, ca. fyra mil söder om Göteborg. OSO är verksamhetsmässigt inordnat under Chalmers och avdelningen för Radio- och Rymdvetenskap.
Länk till Onsala Space Observatory, Chalmers.
Rymdbolaget (SSC)
Rymdbolaget, Svenska Rymdaktiebolaget eller Swedish Space Corporation, SSC, som bolaget även kallas, är ett bolag bildat av riksdagen 1972. SSCs huvudkontor och utvecklingskontor är placerat i Solna, Stockholm, men de har verksamheter runt om i landet, bland annat Esrange.
Esrange
Esrange, European Space and Sounding Rocket Range, är Sveriges enda rymdraketbas. Sedan 1972 är det Rymdbolaget som driver anläggningen, som är belägen 40 kilometer öster om Kiruna. Här utförs flertalet olika verksamheter. Bland annat skjuts sondraketer upp, stratosfäriska ballonger släpps, satellitinformation tas emot, mm. Det finns flera anledningarna till varför Esranges placering är bra. Dels är stora markområden norr om Esrange är mer eller mindre obebodda och därmed är det möjligt rent säkerhetsmässigt att bedriva raketverksamhet. Dessutom är en fördel att raketlasten faller ner på fast mark, vilket inte är fallet i den konkurrerande rymdbasen Andøya Rocket Range i Norge. Esrange läge är även bra för att studera Norrsken och pärlemormoln och för satellitmottagningsverksamheten är läget bra då satelliter i polära banor ofta passerar här.
ESA Satellite Station, Salmijärvi
ESA Satellite Station är en satellitmottagningsstation placerad i Salmijärvi, cirka 38km öst om Kiruna. Stationen drivs huvudsakligen av och för ESA men Rymdbolaget är till viss del aktiva på stationen.
Stockholm Teleport
Stockholm Teleport ligger i Ågesta 1km söder om Farsta, Stockholm, och tillhandahåller satellitkommunikationstjänster.
Vidsel Test Range, RFN
Vidsel Test Range, eller Robotförsöksplats Norrland (RFN) som det även kallas, ligger ca. 22km från Vidsel i norrland. Området och anläggningen tillhandahåller möjligheter för testflygningar av framförallt missiler och obemannade flygplan. I specialfall kan Esrange användas som uppskjutningsplats med Vidsel som landningsområde.
EISCAT
EISCAT är ett internationellt samarbete för radioforskning på norrsken. Samarbetet består av fyra mottagningsstationer placerade i anslutning till Kiruna, Tromsö (Norge), Svalbard (Norge) och Sodankylä (Finland). Om man kommer med bil söderifrån till Kiruna så syns anläggningen tydligt strax innan staden börjar, detta då mottagarstationen i Kiruna består av en parabolantenn med en diameter på 32m.
RUAG Aerospace Sweden
RUAG Aerospace Sweden AB (före detta Saab Space AB och Saab Ericsson Space AB) är ett teknikföretag inriktat på rymdapplikationer. Huvudkontoret ligger i Göteborg och verksamhet finns även i Linköping. RUAG ägs av Schweiziska staten och inom koncernen finns utveckling och tillverkning av produkter för rymdtillämpning även i Schweiz och Österrike. Det finns också ett mindre kontor i USA. RUAG Aerospace Sweden gör framförallt elektronik av olika slag till satelliter samt styrdatorer separationssystem för raketer.
Volvo Aero
Volvo Aero ligger i Trollhättan och tillverkar förutom flygmotorer och flygmotordelar även delar till raketer, till bland annat Ariane 5.
Framstående personer inom Svensk Rymdfart
- Christer Fuglesang, blev den 9 december 2006 den förste svensken i rymden.
- Sven Grahn, teknisk direktör för SSC mellan 1993 och 2001.
- Bengt Hultqvist, föreståndare för Institutet för Rymdfysik 1957-1994.
- Anders Jonas Ångström (1814-1874). Fysikprofessor i Uppsala, var pionjär för spektrometriska studier av norrskenet i det optiska området.
- Anders Celsius (1701-1744). Astronomiprofessor i Uppsala, han upptäckte att norrskenet påverkar en magnetnål.
Svenska rymdprojekt och missioner
Dessa projekt är eller har varit mer eller mindre helsvenska. Att göra ett avancerat rymdprojekt utan någon yttre, internationell, inblandning är dock inte möjligt för Sverige.
Framtida och pågående
Historiska
- SMART-1, 27 september 2003
- Odin, 20 februari 2001
- Munin, 21 november 2000
- Astrid 2, 10 december 1998
- Astrid 1, 24 januari 1995
- Freja, 6 oktober 1992
- Tele-X, 2 april, 1989
- Viking, 22 februari, 1986
Utbildning
- Rymdingenjörsprogrammet, magister/högskoleingenjör, Umeå Universitet, Kiruna. (Nerlaggd utbildning)
- Rymdteknik, civilingenjör, Luleå Tekniska Universitet, Luleå/Kiruna.
- RymdTeknikprogrammet och Tekniska Rymdprogrammet på Rymdgymnasiet, Kiruna.
- Fristående kurser, Chalmers, Göteborg.
- Fristående kurser, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm.
Rymdrelaterade föreningar i Sverige
Raketföreningar
För raketföreningar i Sverige se Raket, Svenska föreningar.
Astronomiska föreningar
Det finns flertalet astronomiföreningar i Sverige och de flesta är medlemmar i någon av de två riksorganisationerna.
Se även
Referenser
Fotnoter
Källor
- I rymden för Sverige : berättelsen om Rymdbolaget. ISBN91-7055-304-1.
- Rymdstyrelsen, webbplats, läst 2007-08
Externa länkar
- Länk till Rymdstyrelsen (allt om aktuell svensk rymdverksamhet).
- Länk till ESAs svenska del (dagsaktuell om svensk ESA-relaterad rymdverksamhet).
