Från Rilpedia

För andra betydelser, se Freja (olika betydelser).

Freja eller Fröja^[1] (isländska. Freyja, fornöstnordiska Frøyia) är en fruktbarhetsgudinna i nordisk mytologi, vanernas viktigaste gudinna och har därför även namnet Vanadis. Hon är dotter till Njord och tvillingsyster och maka till Frej (även kallad Frö).

Det finns få myter kring Freja och Frej, men mellan raderna kan man förstå att de, liksom de flesta av vanernas gudar, ingår ett syskonäktenskap. Precis som Frej äger hon ett magiskt svin, hennes heter Hildisvin och Freja själv kallas ibland Syr, "sugga".

I myten kallas hennes make för "Od", en gestalt med uppenbar koppling till Oden och det beskrivs hur Freja överges av sin make och till slut fäller gyllene tårar över honom. Dessa tårar återkommer i många mytologier och brukar uppfattas som en fruktbarhetssymbol associerad med regnet och dess betydelse för skörden. Freja delar även andra attribut med sina systrar i andra religioner: Hennes vagn dras av katter och hon bär det stora magisk halsbandet Brisingamén. Detta ska hon ha kommit över genom att tillbringa en natt med var och en av dvärgarna som tillverkade halsbandet. Hennes andra namn anspelar även de på hennes roll som fruktbarhetsgudinna: Gefn ("givaren"), Härn och Hörn ("beskyddaren").

Som fruktbarhetsgudinna har Freja naturligtvis också rollen som kärleksgudinna. I berättelserna om henne försöker andra gudar ofta göra sig lustiga eller förolämpa Freja genom att anspela på denna roll: Loke kallar henne alla gudars och alfers älskarinna, jättinnan Hyndla kallar henne gethona som tillbringar nätterna hos bockar. I myterna berättas det också om hennes status som sexsymbol: många jättar är villiga till både nid och stordåd för att vinna henne och hon betalar det magiska smycke dvärgarna ger henne in natura.

Freja har dock mörka sidor och med sin makt över jordens krafter anses hon stå underjordens gudinna Hel nära: Precis som Oden kräver hon offer av sina tillbedjare. Oden, som av Loke informeras om hur hon kommit över Brisingasmycket, ser här en chans att utnyttja detta och lyckas genom Lokes konster ta ifrån henne smycket. För att få tillbaka sitt smycke kräver Oden att hon i gengäld ordnar så att två storkungar med vardera tjugo småkungar under sig blir osams och ständigt råkar i krig. Trolldom och förbannelser skulle ha den effekten att kämparna ideligen strax står upp och slåss igen efter att ha "bitit i gräset". Freja ordnar detta och tar sedan dess i sin boning Folkvang emot hälften av einhärjararna som anländer till Valhall. De ständiga krigen människor emellan brukar skyllas på denna myt.

Hennes kult har många inslag av shamanism och, liksom Oden, utövar hon sejd: De extatiska akter där den som leder kulten kan se både bakåt och framåt i tiden och in i andra världar. Freja sägs vara den som inför sejden bland gudarna och lär ut den till människorna. Freja har dessutom en hamn, en falkens skepnad som hon kan låna ut till de andra gudarna när de behöver se sig om i världen.

I folktron under senare tid har Frejas gestalt övergått i eller ersatts av trollkvinnan som rider på en kvast.

Andra namn på Freja

1. Menglöd ("den halssmyckesglada") när hon åtrådde bärsärken Svipdag. (Fjölsvinnsmal)
2. Mardöll ett namn som kommer av hennes anknytning till havet (mar).
3. Syr ("sugga")

Referenser

1. ↑ Nationalencyklopedin på internet: sökord Freja, hämtad 12 augusti 2008

Se även

• Snorre Sturlason: Prosaiska Eddan
• Poetiska Eddan: Grimnesmal, Lokasenna, Trymskvida, Hyndluljod
• Gefjon
• Flatöboken
• Freja - Sagan om Valhalla