Bärsärk

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Bronsplåt från vendeltiden med upphöjda bilder för pressning av tunt bronsbleck, funnen på Öland. Figuren till vänster föreställer eventuellt Oden och figuren till höger en bärsärk eller ulvhedin

Bärsärk ("björnsärk", med särk menas här en skjorta eller klädnad^[1]) var under fornnordisk tid en stridskämpe som enligt legenden svurit trohet till Oden, och i närkamp fick dennes, eller något vildjurs, vanligen varg eller björns, stridstemperament. Ett annat namn för bärsärkar är ulvhedin eller ulfhednar ("vargskinnspälsar"). Somliga anser att ulfhednar och bärsärkar är två olika saker, men eftersom bärsärk i sig är ett svårtolkat uttryck så är det svårt att bevisa att ulfhed inte är synonymt med bärsärk. Ulfhednar beskrivs ibland som Odens särskilda krigare, i vargskinn och med spjutet som kännetecken.

Bärsärken i sagor

Bärsärkarna förekommer flitigt i isländska sagor, där de (vanligen tolv bröder) framställs som hedniska, allmänt efterblivna svear som går från gård till gård där de plundrar, våldtar och stjäl mat från bonden. Vanligen så vill den största av busarna gifta sig med bondens dotter, och utmanar bonden på holmgång. Då varken han eller dotterns fästman kan bruka vapen så ser det ut som om bärsärkarna ska få sin vilja igenom. Berättelserna slutar dock alltid med att en mystisk främling, alternativt präst, tar bondens plats i holmgången och dräper bärsärken, och sedan rider ifrån platsen utan tanke på belöning. Dessa sagor ska inte tas på för stort allvar då de skrevs ner under kristen tid och är starkt präglade av den tidens uppfattningar om hedningar, i synnerhet svear.

Brödraskap

Många berättelser om bärsärkarna inkluderar som sagt brödraskap, inte sällan med tolv medlemmar. Troligen var bärsärkarna organiserade i små grupper, men inget tyder på att de verkligen var tolv i varje grupp, eller brödraskap. Antagligen så krävdes det av den som ville bli bärsärk att han, för det rörde sig bara om män, genomgick någon form av initiationsrit eller test, vilket inkluderade en trohetsed till Oden, som var bärsärkarnas främsta gud. Vanligen bytte en bärsärk namn, från sitt gamla namn till något som innehöll ordet Björn eller Varg, som t ex Beowulf och Boddvar Bjarki(Bjarki betyder "liten björn"). Det är dock inte särskilt troligt att bärsärkarna betraktade sig själva som medlemmar i ett brödraskap, snarare ansåg de sig vara någon form av elitkrigare, jämförbara med Japans samurajer.

Bärsärken i strid

Bärsärkarna anses ha stått högt i klassamhället, inte sällan arbetade de åt en kung. Före en strid anses det att bärsärkarna eggade upp varandra och uppträdde i björnskinn eller vargskinn, därav ordet bärsärk. I stridens början uppträdde de som ovanligt duktiga, kallsinniga kämpar, men i närkamp så föll de in i den välkända bärsärkagången. Då tjöt de som vilddjur, troligen för att skrämma upp fienden och egga upp sina stridskamrater och sig själva, för att sedan komma in i raseriutbrott. En bärsärk i strid brydde sig inte om eventuella skador, och därför slogs bärsärkarna tills att antingen fienden, eller de själva, dog.

Myter om bärsärkar

Det finns många myter om bärsärkarna, de flesta troligen orsakade av 1800-talets nationalromantik. Bl.a. ansåg man att bärsärk (berrserkr) betydde "Bar skjorta", alltså naken, och att bärsärkarna således slogs med bar överkropp, vilken senare har visat sig vara en felaktighet, då uppgiften om nakna bärsärkar kom från en otillförlitlig romersk källa som troligen inte ens hade kontakt med bärsärkarna. En liknande fast annorlunda betydelse som kan ligga närmare sanningen är översättningen av "berr" till "bara"(endast), som kan härledas till att dessa grupper slogs "bara sjortan", alltså utan brynja; Berrserkr(Bärsärk) = Bara skjortan. En uppfattning finns också om att bärsärkarna fick sitt namn, pga. att de oftast bar björnskinn i strid, eftersom de trodde att de på så sätt fick ta del av björnhonans raseri när hon beskyddar sina ungar. Ordet "ber" betydde björn (tyskans "bär") och "serkr" som kunde översättas till skjorta eller dräkt; Berserkr(Bärsärk) = Björndräkt. Många tror även idag på myten om att bärsärkarna bet i sina sköldar vid strid, en myt utan någon som helst grund. Den mest utspridda myten om bärsärkarna är dock att de skulle ha ätit små mängder röd flugsvamp innan strid, och att det var den som orsakade bärsärkagången. Modern forskning visar att förtäring av flugsvamp enbart leder till dåsighet, sluddrande, illamående, kräkningar, huvudvärk, och i värsta fall död.

Bärsärk kallades även en kringströvande våldsverkare som utmanade folk till tvekamp.

Källor

1. ↑ Hellquist, Elof Svensk etymologisk ordbok (Lund 1922) s. 78

Se även

• Viking