Loke
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Loke (olika betydelser).
Loke, fornnordiska Loki, var enligt Snorre Sturlasson en av asagudarna i Nordisk mytologi, trots att han var son till en jätte. Namnet Loke har ännu, trots många försök, inte tolkats etymologiskt övertygande.[1]
Lokes far var jätten Farbaute och hans mor jättinnan Laufey. Hans bröder var Byleist och Helblinde. Han umgicks länge fritt med gudarna, och ingick till och med fostbrödralag med Oden. Hans jättenatur tog dock till slut överhanden, och i myten om Balders död blir han slutgiltigt gudars och människors fiende; han ligger fången till Ragnarök, då han slipper fri och skall anföra ondskans härskaror. Loke skall då möta Heimdall, som hugger huvudet av honom, varpå huvudet studsar mot marken och blir Heimdalls bane.
Loke är vacker till utseendet, men uppträder ibland som ondskan personifierad och slugast av alla jättar; han är nästan lika psykologiskt komplicerad som Oden bland gudarna. Då han dessutom kan förvandla sig till vad han vill och ändra både gestalt och kön, är han dramatiskt tacksam, så det är inte så konstigt att han, Tor och Oden är de tre vanligaste huvudpersonerna i den nordiska mytologin.[2] Fastän han har räddat gudarna ur många knipor är hans svek mycket större. Det var han som lurade Höder att skjuta Balder till döds med en mistelpil. Som straff blev han fastbunden med sin son Nares tarmar, som förvandlades till järn, i underjorden på tre vassa stenar. Över sig har han en giftorm. Hans hustru Sigyn står hela tiden med en skål för att hindra ormens gift att droppa ned på Loke. Det sades att när Sigyn tog undan skålen, för att tömma den när den blev full, droppade ormens etter på Loke, och då vred han sig så kraftigt av smärta i sina snaror att han framkallade jordskalv.
Loke hade sönerna Vale och Narfe med sin hustru Sigyn. Med jättinnan Angerboda hade han barnen Fenrisulven, som i Ragnarök skall sluka Oden, Midgårdsormen (även kallad Jormundgand), vars etter i Ragnarök skall ta död på Tor samt dödsgudinnan Hel. Å andra sidan blev Loke, i gestalt av en märr, mor (!) till Odens åttafotade häst Sleipner.
Loke kallades också för:
- Lopt ("luftfararen" [källa behövs]) eftersom han ägde skor med vilka han kunde vandra i luften. Jämför Hermes i grekisk mytologi.
- Laufeys son, kenning i bland annat Kvädet om Trym och Loketrätan (Lokasenna).
- Vargens fader, i betydelsen att det var han tillsammans med jättinnan Angerboda som framavlade Fenrisulven.
Se även
Källor
- H. R. Ellis Davidson: Nordens gudar och myter, Pan, Stockholm 1964, Bengt G Söderberg (övers.). ISBN 91-7263-170-8.
- Anne Holtsmark: Fornnordisk mytologi, Studentlitteratur, Lund 1992, Henrik Williams (övers.). ISBN 91-44-34621-2.
Noter
