Edvard Wavrinsky
Från Rilpedia
Edvard Otto Vilhelm Wavrinsky, född 12 april 1848 i Sankt Lars i Linköping, död 4 januari 1924 i Stockholm, var en svensk pacifist, nykterist och politiker (liberal, senare socialdemokrat). Han kallades "Wavven".[1] Han var bror till Richard Wawrinsky.
Innehåll |
Karriär
Wavrinsky var 1868-1873 underlöjtnant vid Göta artilleriregemente, 1874-1884 löjtnant i armén. 1873-1875 var han nivellör vid banbyggnader. Efter studieresor till England och Amerika, från 1879 sysselsatt med byggnads-och affärsverksamhet i Göteborg, där han, socialt intresserad, bl. a. grundlade Göteborgs arbetarinstitut, vars föreståndare han var 1883-1886. Även Göteborgs likbränningsförening tillkom på hans initiativ.
Wavrinsky var mycket aktiv inom djurskyddsarbete och tillhörde Svenska Djurskyddsföreningens styrelse. Under en lång tid var deltog han även i försäkringsverksamhet och bildade i början av 1890-talet dels en olycksfallförsäkringsförening (Röda korset), dels ett garantiförsäkringsbolag (Tre kronor) och var dessa numera upphörda företags direktör, samtidigt som han en tid var chef för den på hans initiativ inrättade avdelningen "Mimer" i Allmänna livförsäkringsbolaget, som tillkom för att ge absolutister livförsäkring för lägre premier.
Nykterhetsrörelsen
Edvard Wavrinsky blev 1886 chef för den svenska storlogen av IOGT och var efter de båda med varandra rivaliserande ordensgrenarnas förening 1887-1890 ordens chef i Sverige, varmed han flyttade till Stockholm samt genomförde ett framgångsrikt organisationsarbete inom orden. 1891 valdes han till rådgivare i den internationella storlogen, var 1905-1920 dess chef och besökte i denna egenskap alla världsdelar utom Oceanien.
Fredsrörelsen
År 1884 bildade Wavrinsky Göteborgs fredsförening, anordnade där 1887 det första nordiska fredsmötet samt var 1896-1897 ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Sedan han invalts i riksdagen, tog han initiativet till bildandet av en svensk parlamentarisk fredsgrupp, vars styrelse han tillhörde från 1894 (1894-1904 som sekreterare). Sedan 1894 var han ledamot av interparlamentariska unionens råd och var 1897-1908 medlem av kommissionen för fredsbyrån i Bern, som tack vare motioner av Wavrinsky erhöll anslag av svenska riksdagen.
Politik
Wavrinsky var 1891-1911 riksdagsledamot i andra kammaren för Stockholms stads valkrets och därefter i första kammaren 1912-1921 för Västmanlands läns valkrets. Från 1895 tillhörde han folkpartiet, som 1900 uppgick i liberala samlingspartiet, men han lämnade den liberala gruppen 1907 och betecknade sig som vänstervilde 1908-1911 och blev därefter socialdemokrat. I riksdagen var han bland annat 1912-1914 ledamot av konstitutionsutskottet och 1920 av hemliga utskottet. Han tillhörde också från 1919 talmanskonferensen.
I riksdagen lade Wavrinsky fram många motioner, de flesta rörande fredssaken samt djurskydds- och folkhygieniska frågor. En motion av Wavrinsky bidrog till att straffbestämmelserna för djurplågeri skärptes. Hans motioner om offentliga, yrkesutbildade revisorer, utredning om arbetslösheten i Sverige och arbetslöshetsförsäkring, moderskapsförsäkring, undervisning i hälsovårdslära, humanare djurtransporter, avskaffande av edgång resulterade i riksdagsskrivelser. Delvis på grund av Wavrinskys motioner kom riksdagen att 1914 införa kommunala arbetsförmedlingar.
I första kammaren tillhörde Wavrinsky och Nils Wohlin de drivande bakom kravet på inrättandet av ett Statens institut för rasbiologi, som också kom till stånd genom riksdagsbeslut den 1 maj 1921. [2]
Bland övriga motioner kan nämnas sådana om avskaffande av dödsstraff, vaccinationstvång och kungens rätt att starta krig utan riksdagens samtycke.
Se även
Referenser
Källor
- ↑ Palmstierna, Erik, Orostid, II, 1917-1919. Politiska dagboksanteckningar. Stockholm 1953, s. 195
- ↑ http://people.su.se/~benny/rasbiologin.htm
Litteratur
- Tvåkammarriksdagen 1867-1970, (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 188
- Edvard Wavrinsky på Projekt Runeberg
- http://runeberg.org/nykbaner/0053.html
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
