Spansk skogssnigel
Från Rilpedia
| ?Spansk skogssnigel | |
|---|---|
| Spansk skogssnigel i trädgårdsmiljö Spansk skogssnigel i trädgårdsmiljö
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Blötdjur Mollusca |
| Klass: | Snäckor Gastropoda |
| Underklass: | Orthogastropoda |
| Överordning: | Heterobranchia |
| Ordning: | Lungsnäckor Pulmonata |
| Underordning: | Eupulmonata |
| Infraordning: | Sniglar Stylommatophora |
| Familj: | Skogssniglar Arionidae |
| Släkte: | Arion |
| Art: | Spansk skogssnigel A. lusitanicus |
|
|
|
| §Arion lusitanicus Auktor: Mabille, 1868 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Spansk skogssnigel (Arion lusitanicus), populärt kallad mördarsnigel är en art i familjen skogssniglar.
Spansk skogssnigel är ungefär lika stor som svart skogssnigel (Arion ater) och har en oftast smutsigt rödbrun färg. Den spanska skogssnigeln lever på kadaver samt döda och levande växter. Den kan uppträda i stora mängder, vilket har gjort den till ett gissel i trädgårdar. Öknamnet mördarsnigel kommer dock av det faktum att den utövar kannibalism.
Innehåll |
Utbredning
Artens ursprung är oklar. Tidigare har man antagit att de härstammar från Iberiska halvön, det vill säga Spanien och Portugal men senare inofficiella uppgifter tyder snarare på att sniglarna har sitt ursprung i Frankrike.[1]
Utbredning på grund av passiv spridning
På grund av passiv spridning (se nedan) har den spanska skogssnigelns utbredningsområde och populationstäthet ökat på många platser runt om i Europa. Mellan 1950 och 1980 etablerade den sig på många platser i västeuropa. Under 1990-talet spred den sig till nya områden i Mellan- och Östeuropa på grund av den ökade handeln efter järnridåns fall.[2]
Utbredning och spridning i Sverige
Det första dokumenterade fyndet i Sverige gjordes 1975 i Påarp nära Helsingborg.[3] Året efter iakttogs spansk skogssnigel i Askim i Göteborg.[3] Fram till mitten av 1980-talet var ökningen av fynd långsam, men från och med 1987 har ökningen och expansionen varit snabb.[2] I början av 1980-talet observerades den i Bohuslän och Dalarna och det första kända fyndet från de östra delarna av Sverige gjordes 1983 i Sköldinge i Södermanland.[3] Somrarna 1984 och 1985 var regniga i Göteborgstrakten och det var därifrån som de allra första rapporterna om stora antal och svår skadegörelse av växlighet rapporterades.[3] Trots detta gjordes inga fynd i Halland och Småland förrän 1986[3] 1988 kom de första rapporterna om arten ifrån Stockholmstrakten och från början av 1990-talet började den att etablera sig längs Östersjökusten.[3] Idag finns den på de flesta orter i Götaland och Svealand och även längs Norrlandskusten, där fynd har konstaterats ända upp till Umeå.[4]
Spridningvägar
Arten sprids framför allt passivt genom att ägg och sniglar följer med transporter av plantor, jord och trädgårdsavfall. I mindre områden sker även spridningen aktivt genom egna förflyttningar. Täta populationer uppträder alltid i tätbefolkade områden och man har kunnat påvisa att arten först etablerar sig i en ring runt tätorter, det vill säga i villaförorter för att sedan sprida sig in i tätorten.[3][2]
Utseende och anatomi
Arten är till det yttre mycket variabel.[3] Vanligast är den gråbrun till rödbrun och längden uppgår i många fall till mer än 12 cm, av upp till en tummes tjocklek.
Förväxlingsrisken med andra sniglar är stor, främst med röd skogssnigel (Arion rufus) och bruna former av svart skogssnigel (Arion ater). En annan snigel som ibland tros vara spansk skogssnigel är pantersnigel (Limax maximus) som drar uppmärksamheten till sig på grund av sitt exotiska utseende.[5]
Snigelns brunröda färg beror på ett pigment som benämns rufin. Detta pigment bildas i körtelceller i huden och kan avsöndras med snigelns slem.[6]
Då spansk skogssnigel är mycket variabel till det yttre och också i det närmaste identisk med röd skogssnigel krävs det anatomiska undersökningar för att verkligen fastställa vilken snigelart det handlar om. Som exempel kan nämnas att av i storleksordningen 1200 exemplar som allmänheten sände in under 1980-talet till Göteborgs Naturhistoriska Museum, i tron att det var spansk skogssnigel, var bara ca 40% av den arten.[2]
Biologi
Den spanska skogssnigeln har en stor fortplantningspotential genom att den bland annat är hermafrodit, alltså tvåkönad. Normalt parar sig sniglarna med varandra och utbyter då spermier, men den kan också befrukta sig själv. En annan orsak är att den producerar stora mängder ägg. Det kan räcka med att en enda individ, eller till och med ett enda ägg, kommer till en ny plats för att en ny talrik population ska uppstå.
I Sverige är livscykeln ett år och de adulta individerna som fortplantar sig under sommaren och hösten dör vanligtvis i oktober.[3] Dock övervintrar juvenila individer, det vill säga de som inte blivit könsmogna. Dessa juveniler gräver ner sig, på upp till 10 cm djup, och övervintrar i marken. De kan också övervintra i komposter och liknade. De kommer sedan fram i april-maj och därmed kommer fortplantning och äggläggningen snabbt igång. Äggen liknar små vita kulor, 3–4 mm i diameter och läggs ofta i klumpar, vanligtvis i grupper om 20-30 stycken men även mer än 100 ägg har observerats. Äggen kläcks efter 1-2 veckor.[3]. Äggsamlingar kan hittas på olika gömda ställen i trädgården. Sniglarna väljer ställen där äggen är skyddade mot uttorkning. De blir könsmogna efter 5-6 veckor, men detta kan ske tidigare om förhållandena är gynnsamma med fuktigt väder och god tillgång på föda.[3] En utbredd myt gällande sniglarnas fortplantning är att en snigel lägger ägg kort efter sin död. Detta är felaktigt eftersom snigeln lägger sina ägg så fort de är mogna och alltså inte bär runt på mogna ägg för att lägga dessa i dödsögonblicket.
De är beroende av hög luftfuktighet och därför mest aktiva om natten eller dagtid vid regnväder. Vid torka håller de sig i hålor i marken. Under längre torrperioder decimeras populationen kraftigt.
Det finns indikationer på att den spanska skogssnigeln kan hybridisera med svart skogssnigel, men det saknas än så länge slutgiltiga bevis för denna hybrid. Populärt kallas hybriden för supersnigel eftersom den skulle vara lika glupsk som sin spanska anfader och ha förmåga att tåla de svenska vintrarna.[7]
Bekämpningsmetoder
Det finns flera sätt att bli av med spansk skogssnigel. Det effektivaste är att klippa huvudet av snigeln. Andra metoder är att samla sniglarna i kärl och hälla över kokande vatten, att frysa ned sniglarna i en frys eller att begjuta dem med salt vilket gör att de torkar ut och dör. Eftersom arten kannibaliserar på döda sniglar dras andra sniglar till saltet. Utöver detta finns även olika former av hinder för att inte sniglarna ska nå vissa områden. Dessa hinder kan vara mekaniska, elektriska eller dylikt. På marknaden finns också många preparat baserade på järnfosfat blandade med smakämnen som gör att snigeln äter produkten. Järnfosfat förstör sniglarnas mag- och tarmsystem, och får dem därför att svälta i hjäl inom några dagar.
Det finns även djur som i vissa fall äter arten, som igelkottar, grävlingar, vildsvin och vissa fåglar, speciellt myskanka som har snigeln som favoritföda. Det förekommer även ett biologiskt bekämpningsmedel, nämligen rundmaskarten Phasmarhabditis hermaphrodita som tillhör nematoderna. Maskarna parasiterar på sniglar som dör inom en till tre veckor efter att den infekterats. Användandet av detta biologiska bekämpningsmedel tilläts först 2008.
Spansk skogssnigel går även att äta, men detta kräver att den sköljs, rensas och kokas så grundligt att det i de allra flesta sammanhang inte är mödan värt. Dagens Nyheter publicerade i juli 2007 ett recept på mördarsnigel-toast, där kocken poängterade att han efter bästa förmåga försökt kamouflera snigelns egen smak med hjälp av olika kryddor.[8]
Referenser
Noter
- ↑ Veronica Lilja (2007) Gotlands Tidningar Omöjligt att bli av med mördarsniglar, interv. med Torsten Nordander, 2007-08-01
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 Ted von Proschwittz (1996) Utbredning och spridning av spanska skogssnigel Arion Lusitanicus Mabille och röd skogssnigel Arion Rufus (L) - En översikt av utvecklingen i Sverige, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Årstryck 1996
- ↑ 3,00 3,01 3,02 3,03 3,04 3,05 3,06 3,07 3,08 3,09 3,10 Ted von Proschwittz (1992) Spansk skogssnigeln - Arion Lustanicus Mabille - En art i snabb spridning med människan i Sverige, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Årstryck 1992
- ↑ ”Mördarsnigeln i Umeå”. Västerbottens-Kuriren. 19 september 2008. http://www.vk.se/Article.jsp?article=217011.
- ↑ Pantersnigel - Limax maximus, Göteborgs naturhistoriska museum, www.gnm.se.
- ↑ Ted von Proschwitz (1994) Ett nytt svenskt fynd av en sällsynt tvåfärgad form av svarta skogssnigeln Arion ater (L) F. Media Jensen samt något om artens färgvariation, Göteborgs Naturhistoriska Museum, Årstryck 1994
- ↑ Lisa Wiktorsson (2007) Supersnigeln efter mördarsnigeln, Göteborgs-Posten, 2007-06-22
- ↑ TT (19 juli 2007). ”Krögare hämnas på mördarsniglarna”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=672285.
