Snäckor
Från Rilpedia
- För andra betydelser av ordet, se snäcka
?Snäckor | |
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Blötdjur Mollusca |
Klass: | Snäckor Gastropoda |
|
|
§Gastropoda Auktor: Linné, 1758 |
|
|
|
Se text |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Snäckor (Gastropoda) är den klass i djurstammen blötdjur med de flesta arter. Ungefär 78 procent i stammen blötdjur är snäckor. Storleken ligger mellan 1 millimeter och ca 1 meter. Snäckor förekommer på land, i havet och i sötvatten. Snäckor utan skal eller med ett mycket rudimentärt skal kallas ofta sniglar.
Innehåll |
Utseende
Snäckor består av ett säckformigt parti, som hos de flesta arter bekläds med ett skal som omsluter större delen av organen (tarm, lever, könsorgan) och som i allmänhet är spiralvridet. Oftast kan hela djuret dölja sig i skalet. Huvudet är vanligen väl utvecklat. Det har ett par tentakler och ett par ögon, vilka ibland sitter på tentakelliknande stjälkar. Foten är vanligen en platt skiva, som upptar kroppens hela undersida.
Skalets spiralvindningar berör nästan alltid varandra, och oftast är spiralen så utdragen att vindningarna bildar en mer eller mindre utdragen spets. När djuret drar sig in i skalet, kan mynningen ofta tillslutas med ett horn eller lock fäst baktill på fotens översida. Endast få former är bilateralt symmetriska. Genom vridning blev nästan alla inre organen mer eller mindre osymmetriska. Tarmkanalen bildar ofta komplicerade slingor, som är omgivna av den stora levern. Analöppningen är belägen osymmetriskt och vanligen på högra sidan i eller invid ett hål i manteln. Hos ett stort antal snäckor finns en eller sällan två gälar. Ingången till mantelhålet är en bred springa vid säckens bas. Hos lungsnäckorna saknas gälar, och mantelhålet är ombildat till lunga genom att ett fint blodkärlsnät utbildats på dess vägg. Hos en del skallösa havssnäckor, vilka saknar mantelhålet, fungerar hudutskott på ryggsidan som andningsorgan.
Hjärtat utgörs av en kammare och ett förmak. Det centrala nervsystemet utgörs av flera ganglier som är förenade med varandra genom nervsträngar. Syn-, hörsel- och luktorganen är välutvecklade. De flesta snäckor är skildkönade och andra hermafroditer. Könsöppningen utmynnar nästan alltid på högra sidan, vanligen i analöppningens närhet.
Levnadssätt
Hos landsnäckorna läggs de stora, hårda, skaliga äggen i fuktig jord. Hos flera vattensnäckor undergår det unga djuret en metamorfos. Det är försett med ett segelliknande organ, "velum", genom vilket det simmar i vatten, medan foten på det tidigaste stadiet är svagt utvecklad.
Systematik
En international godkänd systematik är tills vidare inte bestämd. Det finns flera olika system bredvid varandra. De följande ordningarna följer en klassisk indelning.
- Bakgälade snäckor (Opisthobranchia)
- Framgälade snäckor (Prosobranchia)
- Lungsnäckor (Pulmonata)
- Gymnomorpha
Urval av familjer och arter
(Urvalet omfattar huvudsakligen sötvattenslevande arter i Sverige)
- Båtsnäckor (Neritidae)
- Båtsnäcka (Theodoxus fluviatilis fluviatilis)
- Östersjöbåtsnäcka (Theodoxus fluviatilis littoralis)
- Sumpsnäckor (Viviparidae)
- Spetsig sumpsnäcka (Viviparus contectus)
- Trubbig sumpsnäcka (Viviparus viviparus)
- Kronsnäckor (Thiaridae)
- Knottrig kronsnäcka (Melanoides tuberculatus)
- Snytesnäckor (Bithyniidae)
- Stor snytesnäcka (Bithynia tentaculata)
- Mindre snytesnäcka (Bithynia leachii)
- Östlig snytesnäcka (Bithynia transsilvanica)
- Tusensnäckor (Hydrobiidae)
- Nyzeeländsk tusensnäcka (Potamopyrgus antipodarum)
- Bukig tusensnäcka (Hydrobia ventrosa)
- Stor tusensnäcka (Peringia ulvae)
- Förbisedd tusensnäcka (Obrovia neglecta)
- Sjötusensnäcka (Marstoniopsis scholtzi)
- Kamgälsnäckor (Valvatidae)
- Flat kamgälsnäcka (Valvata cristata)
- Sumpkamgälsnäcka (Valvata macrostoma)
- Sibirisk kamgälsnäcka (Valvata sibirica)
- Stor kamgälsnäcka (Valvata piscinalis)
- Dammhättesnäckor (Acroloxidae)
- Dammhättesnäcka (Acroloxus lacustris)
- Dammsnäckor (Lymnaeidae)
- Amfibisk dammsnäcka (Galba truncatula)
- Bred sumpdammsnäcka (Stagnicola palustris)
- Smal sumpdammsnäcka (Stagnicola fuscus)
- Stor sumpdammsnäcka (Stagnicola corvus)
- Smal dammsnäcka (Omphiscola glabra)
- Örondammsnäcka (Radix auricularia)
- Slamdammsnäcka (Radix labiata)
- Oval dammsnäcka (Radix balthica)
- Sjödammsnäcka (Radix ampla)
- Manteldammsnäcka (Myxas glutinosa)
- Stor dammsnäcka (Lymnaea stagnalis)
- Amerikansk växthusdammsnäcka (Pseudosuccinea columella)
- Blåssnäckor (Physidae)
- Allmän blåssnäcka (Physa fontinalis)
- Sydeuropeisk blåssnäcka (Physella acuta)
- Amerikansk blåssnäcka (Physella heterostropha)
- Stor blåssnäcka (Aplexa hypnorum)
- Posthornssnäckor (Planorbidae)
- Posthornssnäcka (Planorbarius corneus)
- Amerikansk posthornssnäcka (Planorbella duryi)
- Orientalisk hättesnäcka (Ferrissia clessiniana)
- Allmän skivsnäcka (Planorbis planorbis)
- Kölad skivsnäcka (Planorbis carinatus)
- Rundläppad skivsnäcka (Anisus spirorbis)
- Vitläppad skivsnäcka (Anisus septemgyratus)
- Skarpkölad skivsnäcka (Anisus vortex)
- Sirlig skivsnäcka (Anisus vorticulus)
- Remskivsnäcka (Bathyomphalus contortus)
- Ljus skivsnäcka (Gyraulus albus)
- Nordlig skivsnäcka (Gyraulus acronicus)
- Kinesisk skivsnäcka (Gyraulus chinensis)
- Glatt skivsnäcka (Gyraulus laevis)
- Amerikansk skivsnäcka (Gyraulus parvus)
- Sjöskivsnäcka (Gyraulus riparius)
- Ribbskivsnäcka (Gyraulus crista)
- Linsskivsnäcka (Hippeutis complanatus)
- Glansskivsnäcka (Segmentina nitida)
- Flodhättesnäcka (Ancylus fluviatilis)
Se även
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).