Igelkottar

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
?Igelkottar
Igelkott (Erinaceus europaeus)
Igelkott (Erinaceus europaeus)
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Äkta insektsätare
Eulipotyphla
Familj: Igelkottar
Erinaceidae
Vetenskapligt namn
§Erinaceidae
Auktor: Waldheim, 1817
Släkten

se text
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Igelkottar (Erinaceidae) är en familj i ordningen äkta insektsätare som tillhör klassen däggdjur. Familjen omfattar ungefär 25 arter som förekommer i Eurasien och Afrika. Den i Sverige vilt levande arten Erinaceus europaeus betecknas vanligen som igelkott.

Innehåll

Utseende

Allmänt

Igelkottar är små till medelstora djur. Kroppens längd varierar mellan 10 och 45 centimeter, medan arten Echinosorex gymnura väger upp till 2 kilogram, är arter i släktet Hylomys bara 20 till 80 gram tunga. Även svansens längd är olika. Arter i underfamiljen råttigelkottar (Galericinae) har en lång svans och hos arter i underfamiljen Erinaceinae är svansen bara en kort stump.

Extremiteterna är oftast korta och ospecialiserade. Vid fötterna finns mest fem tår med skarpa klor – bara hos släktet Atelerix finns fyra tår vid de bakre extremiteterna. Skenben och vadben är som hos flera andra insektsätare hopvuxna. Igelkottar är hälgångare.

Päls och taggar

Pälsen har oftast en inte iögonfallande brun- eller gråaktig färg. Individer i underfamiljen Erinaceinae har som skydd mot fiender taggar (den i Sverige levande igelkott har mellan 6000 och 8000 taggar). Taggarna är modifierade hår och invändigt tomma. Vid varje tagg finns en muskel (Musculus arrector pili) som är ansvarig för taggens resning. Dessa igelkottar kan rulla ihop sig vid fara. Ansiktet, buken och extremiteter hos arter i denna underfamilj är täckt med päls.

Huvud och tänder

Igelkottarnas skalle är långsträckt och flack. Huvudet sitter på en kort hals och vid den långa rörliga nosen finns morrhår. Ögonen och öronen är i jämförelse med andra insektsätare stora. Det antas att luktsinnet och hörseln är de viktigaste sinnena för igelkottar medan synen bara spelar en underordnad roll.

Tandformel I C P M
36–44 = 3 1 3–4 3
2–3 1 2–4 3

Runt om hjärnan är skallen relativt liten och även hjärnan själv är enkelt uppbyggd. Däremot har igelkottar en väl utvecklad luktknöl (Bulbus olfactorius).

Igelkottarnas tänder har spetsiga utskott och är bra anpassade till djurens animaliska föda. Alla arter har jämförelsevis många tänder, hos några arter finns 44 tänder, som hos de första högre däggdjuren. En framtand är oftast större än de andra framtänderna. Allmänt gäller den tandformel som syns i tabellen.

Andra organ

Tarmsystemet är enkelt uppbyggt. Blindtarmen saknas och den egentliga tarmen är ett enkelt rör som är kort i jämförelse med djurets längd. Hos hanarna ligger testiklarna i ett yttre hudveck som liknar andra djurs scrotum.

Utbredning och habitat

Igelkottar finns bara i Gamla världen, de förekommer i Europa, Afrika och delar av Asien. De saknas i Amerika och Australien. Medan utbredningsområdet av underfamiljen Erinaceinae går från södra Skandinavien söderut till Sydafrika och österut till Korea och Indien finns arter av underfamiljen råttigelkottar bara i Sydostasien.

Igelkottar har anpassat sig till olika habitat. Arter i underfamiljen Erinaceinae föredrar torra regioner som öppna skogar, ängar och kulturlandskap. Några arter lever till och med i stäpper eller öken. Arter av den andra underfamiljen förekommer däremot i regnskogen.

Levnadssätt

Allmänt

Igelkott som har rullat ihop sig

Igelkottar lever i stort sett på marken. Det finns arter som har bra förmåga att klättra och som ibland vistas i buskar, men födan hittas huvudsakligen på jordytan. Några arter skapar stigar i den täta undervegetationen för bättre framkomlighet. Några arter är bra simmare och minst en art, Echinosorex gymnura, letar sin föda i vattnet.

Arter i underfamiljen Erinaceinae gräver ofta tunnlar som tjänstgör som viloplatser. Ingången är oftast gömd i tät vegetation och sovplatsen polstras med torra växter. Arter av underfamiljen råttigelkottar ligger däremot dolda i bergssprickor, bland trädrötter eller upphittade jordhålor när de vilar, men gräver inte själva.

Socialt beteende

Igelkottar lever ensamma utanför parningstiden och är under dessa tider aggressiva mot individer från samma art. De är huvudsakligen aktiva i gryningen och på natten. Man känner bara till några arter av råttigelkottar som letar efter föda under dagen. Igelkottar i kyligare regioner håller en vinterdvala och arter i tropiska områden faller under torra perioder i något slags stelt tillstånd.

Föda

Igelkottarnas föda består till största delen av ryggradslösa djur (till exempel insekter och deras larver eller ringmaskar) men de äter även mindre ryggradsdjur och as. I mindre omfång konsumerar de även växtdelar som rötter och frukter.

Påståendet att igelkottar bär sin föda med taggarna är felaktigt. Det förekommer ibland att löv och frukter sitter på taggarna men dessa används inte som föda. Troligtvis får igelkottar dessa föremål med sig oavsiktligt när de vistas i lyan. Oftast plockas föremålen inte bort på en gång.

Fortplantning

Igelkottar föder en eller två (bara i varma regioner) gånger per år. Efter dräktigheten som varar i 30 till 48 dagar föder honan upp till elva ungar (för europeiska arter ligger detta antal oftast vid fyra eller fem). Ungarna är vid födelsen blinda och hjälplösa. Arter i underfamiljen Erinaceinae har vid födelsen mjuka taggar för att inte skada moderns livmoderhals. Efter 12 till 24 dagar öppnar ungarna för första gången ögonen och efter sex till åtta veckor sluter honan att ge di. Unga igelkottar blir könsmogna efter sex till tolv månader. Medellivslängden i naturen uppskattas till tre till sju år.

Igelkottar och människor

Afrikansk pygméigelkott förekommer som sällskapsdjur.

Några igelkottar blev tidigare jagade på grund av att man tillskrev olika kroppsdelar läkande effekter eller att man betraktade djuren som onda i folkets vantro men arternas bestånd var inte hotat. Arter av släktet Atelerix förekommer i USA och ibland i Europa som sällskapsdjur. Dessa djur blev först importerade från Amerika men idag finns även avlingsstationer i Europa.

På grund av att arterna i underfamiljen Erinaceinae anpassar sig till kulturlandskapet är de mindre hotade än andra däggdjur. IUCN listar två arter (Paraechinus nudiventris och Mesechinus hughii) som sårbar (vulnerable). I motsats till de förstnämnda igelkottarna är råttigelkottar hotade genom förstörelsen av deras levnadsområde. Fyra arter av denna underfamilj listas som starkt hotade (endangered) eller akut hotade (critically endangered).[1]

Systematik (underfamiljer, släkten och ett antal arter)

Referenser

Noter

  1. ↑ Informationer från rödlistan av IUCN, uppsökt 20 februari 2007

Källor

  • artikeln är helt eller delvis en översättning av motsvarande artikel på tyskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Igelkottar"
Personliga verktyg