Fiskgjuse

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Pandion)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
?Fiskgjuse
Status i världen: Ej hotad
Fiskgjuse
Fiskgjuse
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Underklass: Neognathae
Ordning: Rovfåglar
Falconiformes
Familj: Fiskgjusar
Pandionidae
Sclater & Salvin, 1873
Släkte: Pandion
Savigny, 1809
Art: Fiskgjuse
P. haliaetus
Underart: P. h. carolinensis
P. h. cristatus
P. h. melvillensis
P. h. ridgwayi
Vetenskapligt namn
§Pandion haliaetus
Auktor: Linné, 1758
Osprey.jpg
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Fiskgjuse (Pandion haliaetus) är den enda arten i familjen fiskgjusar (Pandionidae). Den är en medelstor, långvingad rovfågel som lever uteslutande av fisk som den tar i vattenytan. Fiskgjusen finns på jordens alla kontinenter utom på Antarktis, men i Sydamerika häckar den inte.

Innehåll

Taxonomi

Typart

  • Pandion haliaetus haliaetus (Linné, 1758) – Den absolut största delen av världspopulationen tillhör detta taxon. Förekommer i Eurasien.

Underarter

Arten brukar delas in i tre till fyra underarter. Dock är de inbördes släktskapsförhållandena ej helt klarlagda, och ITIS listar endast en underart.[1]

Utseende

Fågeln är lätt att identifiera på grund av utseendet. Den har ljus, nästan vit, undersida med tydligt markerade mörka "knogar" vid vingarnas framkant, svart nacke och översida på vingarna. Ovansidan är spräcklig i brunt, svart och vitt och bakhuvudet pryds av en yvig tofs. Den blir 55–60 cm lång, med ett vingspann på 145–170 cm. Den väger 1400–2000 gram.

Ungfåglar är "vitfjälliga" på ovansidan. Hjässan är vit med mörka streck. De större täckarna och armpennorna är mörkt tvärbandade. Stjärten på ungfåglarna är fint tvärbandad. Ögonens iris är orange. Gamla hanar kan skiljas från honorna på deras slankare kropp och avsmalnande vingar. I allmänhet har de också ett svagare tecknat bröstband än honan, eller saknar det helt.

I flykten har fiskgjusen kupade vingar och nedsänkta "händer", vilket gör att de ser måsfågelliknande ut. Lätet är serier av skarpa visslingar, cheep, cheep eller yewk, yewk. När man kommer alltför nära boet hörs ett våldsamt cheereek.

Utbredning

Fiskgjusen finns i nästan hela världen utom på Antarktis, Nya Zeeland och Grönland. De nordliga populationerna är flyttfåglar och flyttar till varmare vinterkvarter. De europeiska fiskgjusarna, vars huvudpopulation finns i Sverige och Finland, flyttar vintertid till nord-, väst- och Östafrika. De amerikanska och kanadensiska fiskgjusarna övervintrar i Sydamerika eller i de södra delarna av Nordamerika, såsom exempelvis Florida och Kalifornien. Merparten av de australasiatiska fiskgjusarna är stannfåglar.

Beteende

Fiskgjuse med halvätet byte

Fiskgjusen är väl anpassad till sitt levnadssätt, med yttertår som vänds bakåt, näsborrar som kan stängas, och vassa fjälliga tår som hjälper den att hålla fast fångade byten. När bytet fångats vänds det alltid med huvudet framåt, för att minska luftmotståndet. Bytet brukar generellt väga cirka 150–300 gram och mäter omkring 25–35 cm, men kan variera från 50 till 2000 gram.

Trots att fiskgjusen uteslutande lever av fisk är det inte ovanligt att den häckar flera kilometer från närmaste sjö, långt inne i skogen i breda trädkronor, företrädesvis tallar. Hanen har alltid samma boplats år efter år – även om den inte lyckas attrahera någon hona – medan honorna byter boplats.

Fiskgjusen häckar vid sötvattensjöar och ibland nära bräckt vatten kring kusterna. Honan lägger 3–4 ägg i slutet av april, och förlitar sig på boets konstruktion för att kunna upprätthålla rätt temperatur i boet. Äggen är kanelfärgade och ungefär lika stora som hönsägg (60 × 45 mm) och väger omkring 65 gram. Honan ruvar i cirka fem veckor, och de nykläckta ungarna väger 50–60 gram. Ungarna är flygfärdiga inom åtta veckor. Vid brist på föda överlever ofta endast den först kläckta ungen, och honan kan då mata den största ungen med den svagare. Efter parbildningen brukar föräldrarna hålla samman hela livet. Fiskgjusen blir vanligtvis 20–25 år gammal.

Vissa hanar av fiskgjuse stannar kvar i sitt vinterkvarter ett helt år för att rugga sina fjädrar.

Status

Världspopulationen av fiskgjuse är inte utrotningshotad. Under 1960- och 1970-talet minskade den kraftigt i många regioner runt om i världen – främst på grund av jordbrukets användning av pesticiden DDT – men i och med förbudet DDT och införandet av ett jaktförbud på fiskgjuse kunde populationen återhämta sig. Arten är fridlyst i Sverige. Trots detta har den svenska populationen minskat sedan 1990-talet, utan att forskningen entydigt kunnat påvisa varför. Vissa menar att fiskgjusen utsätts för bopredation av havsörn och berguv, två arter som har ökat i Sverige. Andra undersökningar visar att fiskgjusen klarar sig bra, och till och med attackerar havsörn vid sina bon, och att denna form av predation på intet sätt är en ny företeelse för fiskgjusen. Ett annat hot är det hårda jakttrycket under fiskgjusens långa flytt. Särskilt gäller detta de exemplar som flyger över Malta, men även de som har sina vinterkvarter i Västafrika är drabbade. Mycket tyder emellertid på att det största miljöproblemet står att finna i Sverige; exempelvis har man kunnat observera att ungarna dör av brist på föda, trots att det inte förekommit någon nämnvärd minskning av fiskbeståndet i svenska sjöar under samma period.

Namn

Det engelska namnet för fiskgjuse osprey kan komma från det latinska ordet ossifragus, vilket betyder benknäckare. Det förekommer dock även andra uppgifter.[2]

Övrigt

Fiskgjusen är Södermanlands landskapsdjur, officiell symbol för Nova Scotia i Kanada, och finns avbildad på Kanadas tiodollarsedel från 1986. Det äldsta fossila fynd man funnit av fiskgjuse är 15 miljoner år gammalt.[3]

Källor

  1. ↑ ITIS – Standard Report Page: Pandion haliaetus
  2. ↑ Engelspråkiga Wikipedia: Osprey – Etymology
  3. ↑ Fågelvännen, Nr. 1, Sveriges Ornitologiska förening, Borgholm 2006. 

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Fiskgjuse"
Personliga verktyg