Nouruz
Från Rilpedia
- För den kurdiska nyårsdagen, se Newroz
Nouruz (persiska: نوروز, sv. "ny dag", stavas även Noorooz, Nowrooz, Nowruz), är de iranska folkens nyårsdag som infaller på vårdagjämningen. Nouruz firas för att välkomna våren av perser, balucher, afghaner, tajiker, kurder och azerier. Till de religiösa bekännare som över hela världen firar högtiden hör zoroastrier och bahá'íer. Nouruz är nationell högtid i Iran, Afghanistan, Tajikistan, Uzbekistan, Azerbaijan och södra Kurdistan. Det finns även kvarlevor i norra Spanien av det persiska nyårsfirandets eldfest. Musikologen Zaryab introducerade nouruz på den iberiska halvön på 800-talet.
Nouruz infaller den 20 mars, 21 mars eller 22 mars, beroende på solens position över horisonten. Nyårsdagen överensstämmer med den första farvardin i den persiska kalendern. År 2009 sammanfaller med år 2568 enligt den iranska kejserliga kalendern, 3747 enligt den persiska zoroastriska kalendern och år 1388 enligt den islamiska solkalendern som är officiell kalender i dagens Iran.
Innehåll |
Traditionella iranska högtider
Traditionellt sett firar man varje årstid i Iran genom att anordna en fest:
- Nouruz: Festen i början av den varma årstiden, det vill säga vid vårdagjämningen. Förr tog man denna dag ut djuren på bete.
- Tirgan: Midsommarfesten är vattnets fest. Firas även till minne av bågskytten Ârash som under kung Manuchehrs styre fastställde gränslinjen mellan Iran och Turan.
- Mehregan: Höst- och skördefesten infaller vid höstdagjämningen. På denna dag skulle man förr ta in sina djur.
- Shab-e Yalda: Festen vid vintersolståndet.
Nouruz är den viktigaste persiska högtiden och festligheterna pågår i cirka 18 dagar. Festen börjar tisdagen före nyårsdagen med eldfesten chaharshamba souri då man sjunger till elden och ber om dess värme och färg samtidigt som man hoppar över den.
Under akemenidertiden brukade man 25 dagar före nouruz göra tolv pelare av torkad lera som symboliserade årets tolv månader. Ovanpå dessa plare odlade man tolv olika sädesslag och frön som vete, korn, havre, hirs, ris, ärter och sesam ovanpå dessa. De sädesslag som växte bäst trodde man skulle ge den bästa skörden under det kommande året. Under nyårsfestligheterna brukade man sedan bära in sädesslagen och strö ut dem på golvet i de kungliga residensen i Persepolis. Under antiken firades nouruz i Iran med musik och dans.
Eldfesten (Chaharshanbe suri)
Natten mot sista onsdagen före nouruz (nyårsdagen) firar man eldfesten Chaharshanbe suri ("röd onsdag"). Det är sed att äta torkade nötter och bär (s.k. âjil-e moshkelgoshâ) och en varm soppa (ash reshte). Man tänder brasor och hoppar över små eldar samtidigt som man sjunger följande ramsa:
Zardi-ye to az man! Sorkhi-ye man az to!
I fri översättning (av Ashk Dahlén):
Din gula nyans [kommer] från mig [dvs. min blekhet]! Min röda rodnad [kommer] från dig [dvs. din glöd]!
Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen. Av den anledningen hoppar inte iranska zoroastrier över elden, utan de sjunger och dansar kring den. Den religiösa bakgrunden till eldfesten är man skall välkomna de avlidnas själar (fravashier) med värme och renhet (jfr Valborg).
Haft Sin eller Nyårsduken
Dagen före nouruz tar man fram de saker som hör till den så kallade "nyårsdukningen". Man brukar duka fram på ett bord eller breda ut en duk på de mjuka persiska mattorna på golvet. Det här bordet heter haft sin vilket på persiska betyder "de sju saker som börjar på s". Det som måste finnas på bordet är följande:
- Senjed - en sorts söta frukter. Frukten symboliserar kärlek.
- Somâq - det är en sur krydda och med den önskar man maten en god smak i framtiden.
- Sabzeh - som är en bricka med groddar av vetekorn, linser eller liknande. Med detta önskar man att det ska bli ett år med bra skörd.
- Sib - som är ett rött äpple och symboliserar skönhet och hälsa.
- Samanoo - Memma som framställs av vetegroddar.
- Sir - vitlök, detta symboliserar hälsa och kampen mot sjukdom.
- Serkeh - vinäger som symboliserar rörelse i livet.
Det bör dessutom finnas:
- Âjil - Sju olika sorters kakor och nötter som kallas lork bland zoroastrier.
- Âyine - En spegel.
- En diktsamling av poeterna Hafez eller Firdausi som symboliserar kontinuiteten i den persiska kulturen. Iranska zoroastrier lägger fram Avesta.
- Handmålade ägg.
- Iranska flaggans färger (grön, vit och röd som symboliserar grönska, renhet/godhet och kärlek). Iranska nationalister läggger fram det persiska nationalemblemet med solen och lejonet.
- En skål med en levande guldfisk.
Nyårsdagen
Vid nyårsdagen brukar man samlas hos den äldste i familjen och äta nouruz speciella mat som består av fisk (för det mesta sik) med ris som har blandats med dill, persilja, gräslök och färsk vitlök så att riset blir grönt. När det är dags för det nya året, brukar alla i familjen sitta runt "haftsin-bordet". Man brukar läsa dikter ur Hafez Diwan, (en poetbok av Hafez) eller ur Shahnameh (Konungaboken), av Ferdowsi som av många anses vara Irans nationalepos. Det sägs att i samma ögonblick som det nya året börjar, kommer den lilla guldfisken i skålen att sluta simma och bli blickstill för ett ögonblick! När det blir nyår önskar alla varandra Gott nytt år. Sedan ger de äldre presenter eller nytryckta sedlar till de yngre. Det är en sed hos iranier att man ska besöka alla släktingar och vänner vid nyåret. Under de första fem dagarna av nyårsfesten brukar de äldre i släkten stanna hemma och de yngre besöker dessa. Sedan besöker de äldre de yngre. Nyåret är den tid på året då man träffar även dem man inte hinner träffa under resten av året.
Trettondagen
Tretton dagar efter det nya året, det vill säga 2 april infaller sizdah-be-dar vilket sätter punkt för nyårsfirandet. Många iranier åker på utflykt med familj och vänner och seden på just den här dagen är att man ska lura varandra, vilket är samma princip som aprilskämtet i Sverige.
Religiös anknytning
Nyårsfirandet har sina rötter flera tusen år tillbaka, till tidpunkten för de första ariernas bosättning på den iranska högplatån. Nouruz har en religiös anknytning till zoroastrismen som var statsreligion i det persiska riket. Enligt Mary Boyce den världsledande brittiska kännaren av zoroastrismen talar mycket för att nouruz grundades av Zarathustra själv. I antikens Iran var nouruz ett sätt för zoroastrier att dyrka Ahura Mazda och samtidigt ge en hyllning till livets och naturens skapelse.
Nouruz har även en särskild religiös anknytning för zoroastrier eftersom profeten Zarathustra föddes den 6 Farvardin som sammanfaller med nyårsfestligheterna.
Den zoroastriska kalendern (som är basis för den officiella kalendern i Iran och Afghanistan) utgår från Zarathustras födelseår.
Nouruz i Sverige
Sedan i mitten av 1980-talet firas nouruz i ökad skala bland perser och iranier i Sverige. Eftersom nyåret är den största högtiden för alla iranier oavsett religiös eller etnisk tillhörighet spelar den en viktig roll för den persiska kulturen i Sverige och för samhörigheten mellan de iranska folken. Det beräknas att mer än 100 000 svenskar firar nouruz årligen. I Stockholm hålls eldfesten av tradition på Järvafältet i Rissne där man har fyrverkerier, musik och dans. Det är även brukligt att iranska popstjärnor gästar Sverige för konserter. Miniatyr sänder även årligen ett särskilt program "Nouruz - Vårens ankomst!" i TV 4+ och Canal 7 med anledning av nyåret. 2009 lyckönskade statsminister Fredrik Reinfeldt alla nyårsfirare ett gott nytt år (nouruz piruz) i en skriftlig kommuniké samt i Canal 7.
Litteratur
- Shirzad Aghaee, Nouruz - Berliyân-negin-e jashnhâ-ye irâni va digar jashnhâ va jashn-âiyinhâ-ye mardomi-ye irân (Nouruz och andra iranska nationella högtider), Stockholm, 2002. (persiska)
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Nouruz
- "Nouruz - det persiska nyåret" Essä av Ashk Dahlén
- Eldfesten i Kungsträdgården (Stockholm)
- Nouruz - The Persian New Year 2568
- Nouruz - The Persian New Year
- Iranian New Year Parade in California, USA
- Nouruz Parade - New York, 2568
|